malve

I december var jag på ett möte med FK, arbetsgivare, läkare och terapeut. Där beslutades att jag skulle få aktivitetsersättning i ett år, för att slippa stressen jag känner med att snabbt komma tillbaka till jobbet.

Läkaren skrev ett medicinskt underlag och alla papper skickades in till FK.

Sedan dess har jag väntat. Och väntat.

Igår gick min sjukskrivning ut så då ringde jag till min handläggare på FK som sa att de hade väldigt långa handläggningstider på besluten just nu. Men senast i maj borde jag få beslut. Tills dess skulle jag be läkaren skriva ut ett nytt sjukintyg.

Efter ett par timmar ringer handläggaren. Hon har pratat med den som fattar besluten och denne har efter att ha ögnat igenom mitt ärende meddelat att aktivitetsersättningen inte kommer att bli godkänd eftersom det måste stå på det medicinska underlaget att jag är arbetsoförmögen i minst ett år, och eftersom det gått några månader sedan läkaren skrev bedömningen så är det inte längre ett år utan snarare ett halvår.

Så på grund av FK:s långa handläggningstider så räcker inte längre det medicinska underlaget. Och jag får vara fortsatt sjukskriven istället.

Att vara sjukskriven är mer fördelaktigt för mej eftersom ersättningen blir högre, och jag har kvar min SGI (som bl.a. föräldrapenningen beräknas på).

Det negativa är väl att det kändes lättare att själv styra återgången till arbetet under en "sjukpension". Fast jag jobbar ju på att lyssna på mej själv och att våga stå för det, så till hösten ska jag väl vara stark nog att driva min egen linje, oavsett vad övriga parter kan tänkas tycka.

Så nu är jag sjukskriven ett halvår framåt. Och efter att ha smält förändringen så känns det jättebra.