matknäpp
Men jag förhalar det så mycket som det bara går. Kött, fisk och kyckling har vi kvar. Och en del julskinka. Minsta rest kan bli en lunch och däremellan planerar jag in vegetariskt. En vecka till klarar vi oss. Eller kanske två?
Jag lovade ju mej själv att jag skulle börja mitt nya liv med inköp varje vecka när frysen var tömd. Inga extrapriser och ingen bunkring. Jag trodde att det skulle bli någon gång efter jul, men jag fixar och trixar.
Antagligen är det jobbigare än jag ens kan ana att utmana det här. Och så ska vi ju åka skidor i mars, och då kommer det förmodligen att gå åt ganska mycket matpengar. Fast det vore ju bättre att ta en eventuellt skral kassa när den är verklighet (ifall jag absolut inte kan ta pengar från något annat konto) än att snåla i förväg.
Det ska bli ändring!
Jag ska bara tömma frysen först...
energigivare
Klädpartyt igår kunde definitivt ha slutat med minus, men jag lyckades hålla stressen borta och hade jättetrevligt. Så där så att man genast blir sugen på att umgås en massa.
Vis av erfarenhet kommer jag dock inte att leva ut den impulsen utan ta det lugnt. Njuter bara av känslan! Och imorgon är det nästa omgång fika. Då med föräldragruppen.
(Jag köpte förresten alldeles för mycket: två klänningar var + tights till tjejerna, en t-shirt till sonen och en klänning till mig själv.)
me&I-partyt avklarat
Jag klarade tillställningen med bravur. Stressade inte upp mej som jag brukar göra när det är många att prata med, kläder att titta på. barn som ska prova och dessutom fika som ska servas.
Hann prata en hel del med min nya bekantskap (sonens nya bästis mamma) som verkligen är jättetrevlig. En sån där lugn människa som jag för ett halvår sedan hade blivit helt stressad av att prata med. Men nu har jag verkligen blivit lugnare inom mej, och klarar av lite luft i samtalet.
Men nu är jag helt slut. Tar nog bilen till dagis imorgon så att barnen kan sova en liten stund extra. De la sej inte förrän sista gästen hade gått.
poff
Så efter lunch har jag varvat ner med en kopp te och bokrean på adlibris. Och faktiskt lyckades jag klicka mej runt utan att bli särkskilt stressad.
Beställde några böcker som jag vet är bra och som jag tror att jag kommer att vilja ha kvar, men med min nya "ut med alla böcker som jag inte kommer läsa om"-filosofi är det ju bättre att köpa en pocket än en bokreabok för 59:-.
Nu ska jag meditera och sedan blir det en hämta barn-promenad.
Att göra tills i kväll:
- torka av köks-, soff- och matsalsbordet.
- plocka ur och i diskmaskinen
- göra semlor
- plocka undan ytterkläderna i hallen
- laga middag
- plocka undan legot i lekrummet (för där brukar visningsställningen stå)
= det kommer att vara lite småstökigt, men så får det bli. (Om jag inte som vanligt ändrar mej i sista stunden.)
första halvan av veckan
Me&I-party med alldeles för många inbjudna.
Att göra: fixa semlor, plocka undan lite saker
Utmaning: Inte städa för fint - några inbjudna är här för första gången så det blir en utmaning!
Tisdag:
Astsrid Lindgren-Show med sonens klass.
Utmaning: inte sätta igång och paniksy någon dräkt ikväll när sonen kommer hem från genrepet och inser att alla andra är utklädda (han kom inte på någon figur som han ville vara)
Onsdag:
Fika hos mej med föräldragruppen. Döttrarna lediga.
Att göra: Fixa fika
Utmaning: De får ta mitt hem som det är!
Dotterns dans + Ikea
Min man kommer hem tidigt på onsdag, så då ska han köra till dansen. Jag behöver lite grejjer på Ikea så jag planerar att bli avsläppt där och efter dansen äter vi på Ikea.
Utmaning: strunta i Ikea om jag inte känner att jag orkar.
kontrollbehovet tog över
Trots mina föresatser om att hålla en låg profil på planeringsmötet inför skidresan kom jag ändå hem med ett fullklottrat anteckningsblock i näven. Som ska renskrivas och mailas ut till de andra. Helst nu!
Min man var nära att sparka till mej under bordet när han märkte att jag började styra upp. Synd att han inte gjorde det! När det blir så där snackigt och segt och ingen som håller sej till ämnet så tar jag över. Och när ingen började anteckna det vi bestämde så gjorde jag det (jo förresten, AC skrev de saker som hon skulle köpa på en liten lapp...).
Jag hade ju bestämt att eftersom jag bokade resan så skulle jag inte göra mer. Men så lätt det är att falla tillbaka i gamla spår. Säkert också för att alla förväntade sej att jag skulle hålla i det, eftersom det oftast brukar vara så att jag gör det.
Att skriva rent är ju egentligen ingenting ansträngande, men jag har ju redan sållat i veckan för att det blivit för mycket så då blir det ju ett måste till att hålla reda på och få gjort. Och det känns jobbigt. Vid närmare eftertanke kan jag ju scanna in anteckningarna och maila över filen. Men det är ändå det där med att komma ihåg det.
Gjort är gjort, men nu ska jag inte ta tag i fler saker....
spontanfika
En annan bra sak med att inte vara så planerande är att ingen förväntar sej att det ska vara städat.
Idag hade vi fikabesök bara så där. Kul!
skidresan
Så nu har jag bestämt mej för att inte åka skidor, utan åka på semester för att vara tillsammans med min familj och mina vänner. Om jag känner för att ge mej ut i backarna så kan jag faktiskt hyra skidor över en dag, så slipper jag det borde som ett par skidor och ett liftkort kommer att bli.
Skidresan kommer att vara nog så påfrestande även utan skidåkning (som innebär att jag måste ta mej förbi mina katastroftankar om liftåkning och att vara långt ifrån stugan med ett måste att ta mej ner med hjälp av skidorna.)
Först själva bilresan. Sedan en hel vecka med folk runt omkring (även om man kan gå undan då och då), pulkabacken med barnen, säkerligen promenader med andra vuxna. Och sedan ska man åka hem igen. Det känns som att det kommer att bli en fullt tillräcklig utmaning.
Så, det blir en skidresa utan skidåkning för min del.
städande i schemat
En inställd aktivitet är också en aktivitet, för att travestera Ulf Lundell.
Så vad har då framtiden att erbjuda:
Fredag:
- Terapi
- Tjejkväll hos E
Lördag:
-
Söndag:
- Sonens fotbollsträning (min tur att gå...)
- Planering inför skidresan
Måndag:
me&I-party hos mej
Tisdag:
Onsdag:
Fika med föräldragruppen hos mej = tjejerna lediga
Dotterns dans
Det var inte mycket som jag kunde tänka mej att stryka. Kanske kan min man ta fotbollsträningen och skjutsa till dansen. Men å andra sidan kan jag ju lika gärna sitta i en sporthall och glo som att vara hemma.
Jag får ta en sak i taget, och ta tillvara på de tomma dagarna.
mitt signalsystem
Kroppens sätt att signalera att jag måste ta det lugnare:
- Öronsusningarna blir värre. Den här veckan har jag till och med haft pipljud ett par gånger.
- Stressklump i magen.
- Svårt att somna. I natt låg jag vaken till klockan ett, trots att jag inte lyckats komma till ro för dagsvila.
- Längtan efter att få vara ensam.
- Mer ältande
- Rastlös (ingen ro till att läsa mm)
Men ingen ångest! Och det känns jättehärligt!
tio per dag
Fast nu börjar det gå trögt.
Och helt plötsligt är det ett måste att hitta tio saker varje dag. Och detta måste leder till ett rotande utan dess like i olika skåp och skrymslen.
Genast är ju stressen där och bygger bo.
Varför får jag inte ha någonting i fred!!!
röjarivern sprider sig
För egen del blir det svårare och svårare att hitta prylar att göra mej av med. Men med tanke på att vi ändå fyller trehundra kvadrat med grejjer så måste det ju finnas mycket mer.
Varför vänta med att röja tills vi ska flytta? Det är ju nu vi har glädje av ordningen och platsen!
- Visst är det roligt! sa jag klämkäckt till min man när han satt djupt försjunken och sorterade skruvar och annat smått.
- Näää, inte det minsta, fick jag till svar.
Fast sedan erkände han att han drömmer om en välorganiserad snickarlya med gott om plats. Och snart så...
apropå antiköpstopp
Jag kan ju inte direkt säga att jag har börjat spendera en massa pengar nu när jag ska det. Hittills i år har jag köpt:
- pärlor (via internet)
- böcker (via internet)
- teaterbiljetter till familjen
- semlor till familjen
- present till sonens kompis
- glass från glassbilen (till barnen)
- 1 hg grönt the
- ett par mysbyxor
Om jag ska vara petig (och det ska jag ju!) så ska jag plocka 700 kronor från "barnkontot". Fast då får jag ett sjå med att sätta sprätt på allt!
Till mej själv har jag på fem veckor köpt:
- pärlor
- böcker
- 1 hg the
- 1 par byxor
Och detta trots att jag har fokus på detta.
seeeg som sirap
Har han läst läsläxan med sonen? Nej
Har han sett att sonens känga är trasig? Nej
Badade han barnen i rimlig tid? Nej
Kom han på att sonen skulle ha termobyxor till skridskorna? Nej
Får barnen frukt till Bolibompa om inte jag gör iordning det? Nej
Läsläxan ska läsas flera gånger, och imorgon är det läxdag men än har det inte blivit läst. Mannen ska lämna barnen i morgon och då får han allt ta och prata med fröken. Barnen ska ju inte behöva lida för att han är slarvig!
Han är ansvarig för barnens skor. Borde man inte upptäcka en trasig stövel då? (Den är inte funktionsoduglig om det inte är blött ute, så jag avvaktar.)
Han är ansvarig för att barnen får ett par, tre tvagningar i veckan. Jag badade alla på tisdagen, och hade jag inte kommenterat hygienstatusen igår så hade de nog inte varit badade än.
Suck! Nu har vi ju tydligt delat upp ansvaret. Då måste han ju se till att ta det också!
Och allt är så segt. Ska det hända något så känns det som om det är jag som måste ta tag i allting. Ska det bli några utlykter av så måste jag bestämma det.
Och när jag klagar på att jag inte orkar med detta, så säger han att han också är trött. Precis som om inte alla föräldrar har det ansvaret! Och han har det nog ganska väl förspänt ändå. Det är oftast jag som hämtar barnen och vi är hemma båda två vid matlagning och det där vardagsbestyret.
Och för mej är det inte att jag är trött som är problemet. Utan stressklumpen som sitter i magen över allt som ska kommas ihåg, hållas reda på och tas tag i.
Lite allmänt gnäll en måndagmorgon!
stålmamman
Min mamma var hemmafru. Och perfekt. Hon gjorde allt. Hann allt. Kunde allt. Och var dessutom smal och fräsch. Och trevlig. Det fick jag höra allt som oftast. Av både vuxna och kompisar.
Jag växte upp. Skaffade mej en utbildning. Det hade inte min mamma. Så där kunde jag hävda mej och bli duktig. Importerade hennes städrutiner. Men var ganska slarvig däremellan.
Och sedan blev jag mamma. Plötsligt mindes jag min barndom. Min mamma. Vårt hem. Allt runt omkring. Jag kunde inte värja mej ifrån att jämföra. Omedvetet smög sej kravbilden på mej. Jag orkade aldrig (ville inte) ha det som min mamma, men känslan av allt jag borde göra var ändå stark.
För att sänka sina krav ska man utmana dem, har jag fått höra i terapin. Men hur gör man med krav som man aldrig levt upp till, men som ändå knackar en på axeln och viskar i ens öra att man inte duger?
Idag har min mamma sänkt sina krav. Hon förstår inte heller hur hon hann. Men hon minns inte att hon var stressad. Utan att hon gjorde allt med glädje. Jag minns det som att min mamma alltid hade tid med oss barn. Tog sej tid. Det kanske är det värsta. Förutom att jag inte lyckas leva upp till hennes "husmorssysslor", är jag också sämre på att ta mej tid med barnen.
Jag tror att det hon hade var närvaro. Hon gjorde en sak i taget. När hon var med mej så var det det som gällde just då. När hon torkade golvet torkade hon in sej i ett hörn och satt där på en stol och väntade på att golvet skulle torka. Jag minns min barndom som lugn och harmonisk. Jag hade inte en mamma som flängde runt ständigt fixande och plockande i huset. Hon var med oss barn (och hade dessutom dagbarn periodvis) och om kvällarna tog hon det lugnt. Satt oftast i sitt soffhörn och stickade eller sydde.
Jag inser ju att man inte kan jobba och leva upp till hennes standard. Men när jag var mammaledig levde jag ju i samma situation som hon hade haft. Tre barn och ett hem. Och jag har dessutom en man som jag delar alla sysslorna med. Så då borde jag ju kunnat ha det iallafall lite som jag tycker att jag borde ha det. Men det hade jag inte.
Nu har jag gjort upp med mina krav om hur hemmet ska skötas. Och det känns skönt. Lite komiskt blev det dock när jag insåg att jag hade gått igenom vårt städchema med mamma och fått okej innan vi körde igång. När mamma säger att det är lagom intervall så är det så...
Nästa område att ta itu med är hur jag är som mamma. Också där har jag bilden av min mamma som måttstock. Den perfekta mamman. Nästan iallafall. Om man bortser från en del tidstypiska uppfostringsmetoder och så ("du får ingen efterrätt förrän du ätit upp maten").
Det är inte lätt att vara dotter till en perfekt mamma. Men jag är tacksam för den mamma jag har. Och den fina barndom som hon givit mej. Om jag bara kunde sluta att få dåligt samvete för att jag inte är som hon.
trött på att vara trött
Jag lägger mej senast klockan tio varje kväll och somnar inom en halvtimme nu när jag gör avslappningsövningar, och sedan sover jag till halv sju. Och ändå är jag så fasligt trött framåt tio på förmiddagen att jag måste sova en stund till.
Kanske behöver jag gå och lägga mej ännu tidigare på kvällarna, men det känns ju lite trist att göra natter redan vid nio (även om jag oftast är jättetrött då).
Jag pratade med läkaren om tröttheten i måndags. Hon ville inte säga att orsaken var medicinen (maxdos) utan att det lika gärna kan vara mitt inre tillstånd som tröttar ut mej.
Nåja, i morgon ska iallafall min man lämna ungarna så då får jag sovmorgon. Längtar!!!
besviken på mej själv
Jag kanske ska åka ut till min svägerska med målargrejjerna så att jag kommer igång. Hon är fantastiskt duktig både på akvarell och olja, och dessutom mammaledig.
I helgen ska jag köra till kurslokalen och reka lite, så att jag vet exakt vart jag ska ta vägen och var man parkerar. Dessutom ska jag be min man lämna barnen på tisdag, så att jag slipper stressa iväg på morgonen.
Det som känns lite fånigt är väl att jag ringde kursledaren igår, och så dök jag aldrig upp idag. Men vem som helst kan ju bli sjuk.
Och ärligt talat, jag tror inte att det var pga förväntansångest som jag backade, utan just för att dagen skulle bli så stressig. Så det känns ju iallafall bra.
jag stannar hemma
Det känns som det rätta beslutet men det känns ändå trist. Men nästa vecka är min man hemma och då ska det nog gå bättre. Jag får väl ta fram målarsakerna och börja kladda lite hemma istället.
garderobsresultat
Nu är min garderob betydligt glesare. Utrensningsresultatet idag blev:
- två toppar
- två tunikor
- två par byxor
- två kjolar
- en munkjacka
- en kofta
- en skjorta (??????)
Helt otroligt att jag kunde plocka bort så mycket! Det var ju inte alls länge sedan jag röjde senast.
Dessutom plockade jag bort en del ur minstingens garderob. Samt alla 5-åringens byxor som ärvts av storebror. Hon väljer aldrig dem och hon har så pass mycket kläder att vi aldrig är ens i närheten av att behöva använda pojkbyxorna. Då känns det bättre att ge de kläderna till grannen, så att de kommer till användning. Och samtidigt blir det ju färre plagg för mej att hålla ordning på. Alla är vinnare, alltså!
Och nu har jag minskat kruksamlingen och har bara sparat de krukor som jag blir glad av att "hälsa på". Om jag får hållas lite till behöver vi kanske inte ha något förråd. Nu är tanken att det ska vara förråd med träningshörna. Kanske kan det bli ett träningsrum med förrådsdel istället.
så blir ett vill ett borde
Men eftersom jag numera slår vakt om mina vill så gick jag inte i fällan. Jag eldar fortfarande bara för nöjes skull.
Skönt! För det är lättare att göra ett vill till ett borde än att göra om ett borde till ett vill igen.
