utomhus

Fleecejacka och mössa.
Tjock filt runt benen.

Solen i ansiktet.
Fågelkvitter i öronen.
Vinden som smeker mina kinder.

Jag, bara jag.
Här och nu.
Utomhus.

Känner den kalla luften i näsborrarna.
Värmen från mössan.
Knottret på armarna när vinden tilltar.

Pirr i magen.
Som sprider sig i kroppen.

Lycka!


jag är...

Jag är den bästa mamman mina barn kan få.
Jag är den enda kvinnan för min man.
Jag är min mammas älskade dotter.

Varför är det så svårt
att inse att jag duger som jag är?

Varför vågar jag inte
ta min längtan på allvar?

Varför tror jag inte
att jag kan det jag vill?

Varför är det så svårt
att vara min egen bästa vän?

just nu

Värmen från elden.
Filten över mina axlar.
Jag är.
Här. Nu.

Knät mot handen.
Handen i knät.
Jag finns.
Här. Nu.

Luften i mitt bröst.
Blodet i mina ådror.
Jag lever.
Här. Nu.

Glädjen i mitt sinne.
Lugnet i min kropp.
Jag känner.
Här. Nu.

vi

Jag.
Du.
Vi.

Två kroppar.
Två själar.
Två liv.

Sammanflätade
men ändå självständiga
löper våra livstrådar.

Din.
Och min.

Och blir till någonting stort.
Tillsammans.

att bara vara

Varifrån kommer de - alla mina borden och måsten?
Varfirån kommer den - ovanan att göra mina vill till borden?

Varför missunnar jag mej själv att njuta, att glädjas i det lilla?
Varför ser jag alltid resultatet och aldrig vägen dit?

Varför är jag ofta så rädd för att misslyckas
att jag inte ens vågar försöka?

Varför sätter jag alltid plikterna före lusten?

Varför är det så svårt att bara vara JAG?

längtan

Rastlös.
Pirrig.

Snart.
Snart.

Blir varse tomheten.
Omkring mej.
I mej.

Utan dej
fattas det mej något.

Utan dej
blir lyckan inte lika stor.

Så kom!
Kom nu!

Innan jag somnar!

din kvinna

Ögonen som möts.
Armarna runt min kropp.
Händerna som smeker mej.

Bara tanken
ger mej rysningar.

En kyss
så är jag din.

Om du vill.


ångestens hav

Jag går på en spång över ångestens hav.
Jag har tappat fotfästet
Störtat. Ner. Ner.
Ångestens vågor har slagit över mej
försökt dra ner mej i djupet

Jag börjar min vandring igen.
Samma väg.
Men på allt ostadigare ben.
Varje fall tär på krafterna.
Varje fall äter av mitt hopp 

Jag balanserar över ångestens hav
på en tunn tråd
Sakta sakta
Får inte titta ner
Måste glömma vågorna
som slickar mina fötter

Jag går över ångestens hav
med trygga steg
Jag har en livlina
Jag kan ramla
men linan fångar mej
så att fallet inte blir så långt.

Jag vandrar över ångestens hav
tråden blir till en spång
spången blir en bro
och där framme
ser jag land

dina ögon

I förra veckan
såg jag in i ett par ögon
djupa som brunnar
närvarande ögon
utan då
och utan sen
fria ögon
utan tolkande filter

Tiden stod stilla
rösterna runt mej bleknade
Allt som fanns
var du
och jag

I förra veckan
sögs jag in
i ett par ögon
djupa som brunnar
Höll jag på att drunkna?

Rycktes tillbaka till verkligheten
av en röst som sa mitt namn
om och om igen
Räddad!
Eller kanske inte...

I förra veckan
höll jag för första gången
V i i min famn
två dagar gammal

vi 5

6 små fötter springer omkring.
2 stora rumpor gör ingenting.

6 små händer leker och grejjar.
4 händer plockar och fejjar.

2 stora munnar fulla med tjat.
3 små magar som vill ha mat.

10 armar som kramas, minsann.
Lycka - när vi är nära varann.

små vita piller

Små vita piller
ska hjälpa mig att våga.
Små vita piller
ska få mig att slåss.

Men det är JAG
som vågar!
Det är JAG
som slåss!

Jag får inte lägga min självkänsla
i mina små vita piller.
Jag får inte förlora min tro
på mig själv.

Och den dagen kommer
när jag klarar mig på egen hand!

ångestdag

Ångesten griper tag.

Tar över mina tankar.
Får mig att säga saker
som jag inte vill säga.

Fyller min kropp.
Får mig att avstå från det
som jag längtat efter.

Och lurar mig att tro
att det är så jag vill ha det.

tankar

Tänk
tanken
att
tanken
ger mig
ångest...

Måste
tanka
nya
tankar.

Tänk
tanken
att
tanken
gör mig
lycklig!!!

att skriva

kunde inte somna
orden fyllde mitt huvud
ord, ord, ord
blev till dikter
som måste ut

gick upp
och skrev
igen
och igen

glädje

detta är ju jag
hur kunde jag glömma?

den största kärleken

nattar ledsen lillan
ömma klappar
på svettiga lockar
mitt barn!
fylls av en kärlek
så stor
att det gör ont

och ändå
älskar jag två till
lika mycket

älskar man tvåan
som den första
frågade vännen
lite skeptiskt

man inte bara älskar
den andra lika mycket
svarade jag

man älskar den första
ännu mer

RSS 2.0