medveten närvaro igen

I höstas avbröt jag min "kurs" i medveten närvaro / mindfulness eftersom det blev för stressigt för mej med alla övningar som skulle utföras.

Jag har fortsatt med regelbunden meditation och att då och då vara närvarande i vardagliga göromål. Nu känner jag mej dock taggad att ta upp tråden igen och fortsätta med strukturerade övningar.

Jag börjar om med avsnitt tre som innebär att jag under veckan ska utföra daglig meditation, andrum (kortare paus för fokusering) tre gånger per dag, vara närvarande i en daglig aktivitet samt genomföra en promenad och en måltid i medveten närvaro.

- Jag vill ta upp det igen för det får mej att må bra, sa jag till terapeuten.
- När man har ett mål för medveten närvaro så tappar man själva poängen med det, svarade han.

Medveten närvaro handlar om att acceptera och vara närvarande i nuet, oavsett hur jag mår. Att acceptera mina svackor för det är så jag mår just då. Inte sträva efter att må bra, även om resultatet blir det.

När jag tänker på vad jag menar med att må bra så menar jag att inte älta det som varit eller katastroftänka om det som kan komma att ske. Att vara i nuet helt enkelt. Fast ganska svårt.

att göra saker på rätt sätt

Söndagen tillbringades hemma med familjen. Mycket samvaro och en del husliga göromål.

När jag utför något husligt har jag börjat lägga fokus på magen och då upptäcker jag gång på gång att magen är spänd av stress. Då passar magandningen fint för att slappna av och fokusera i nuet.

Jag har funderat på varför det blir så här. Jag har ju inte bråttom på något sätt. Men ändå sätter jag upp egna som deadlines. Jag måste svabba nu för sedan ska jag..., om jag snabbar på med tvätten hinner jag köra en maskin till, bäst att skynda på nu medan barnen är lugna... o.s.v. Jag skapar min egen stress.

Hur mycket egentid jag än lägger in så kommer jag ju aldrig att klara av vardagen om jag inte lär mej att ta en sak i taget. För det kommer ju alltid att finnas mängder med saker som ska göras.

Jag måste träna på att fokusera på en sak i taget och inte lyfta tanken förrän jag är klar. Det handlar inte om hur mycket man gör utan hur man gör.

Den senaste tiden har jag inte fokuserat på medveten närvaro i vardagen, men jag känner att det är viktigt och att lösningen nog finns där. Tidigare har jag förstått det med intellektet, men nu känner jag verkligen behovet i kroppen.

Nu är det dax! Jag är redo!


lugn stund

Mannen tog barnen med sig och for till sina föräldrar. De små magarna har inte ställt till något mer oväsen så det ska nog inte vara någon fara.

Jag är alltså ensam hemma. Efter en rörig morgon är det ganska skönt. Men lite tomt för jag är ju ensam ganska mycket ändå. Jag har städat och tvättat, mediterat och vattnat blommorna med medveten närvaro (och vatten), och nu ska jag slå mej ner i soffan med en kopp te och en bok innan det är dags att börja med middagen.

Någon promenad blir det inte idag. Här är det verkligen omväxlande molninghet. Ena sekunden regnar det och nästa skiner solen. Knas!

Stressen vill ta över mest hela tiden, så jag har gått omkring och magandats och försökt vara i nuet så mycket som det går. Det känns fortfarande ovant att andas med magen, eftersom jag sedan tonåren gått och hållt in magen. I sällskap med andra åker nog andningen fortfarande upp, eftersom det känns konstigt att bre ut magen på det sättet. Man ser ju jättetjock ut ju!!!

inre och yttre ordning

Den moderna munken har en bra blogg som jag följer med intresse eftersom den tar upp två av mina favoritsysselsättnignar just nu: rensa bland prylar och meditation.

Bloggen heter  Rensa i informationsröran och uppdateras lite då och då. Just idag handlar den om rastlöshet och meditation.


positiva ord

Idag sa terapeuten i något sammanhang att han tyckte att jag verkade mycket intelligent. Det var ju kul att höra från honom, för där har jag ju inte på något sätt försökt bevisa något genom att prestera, utan bara pratat om vad jag tänker.

Vi pratade också om tomrummet som uppstår när man tar bort kraven som jag tidigare sysselsatt mina tankar med, och jag berättade att jag försökte fylla hålet med "mindfulness" (vilket han tyckte var mycket bra).  

Vi kom in på meditation och den rastlöshet jag känt i början. Och att den försvann när jag istället för att kämpa emot började acceptera rastlösheten och iaktta den. Vilket ledde till att rastlösheten försvann. Då sa terapeuten att det verkade som att jag hade kommit ganska långt med meditationen, att ett av målen var att kunna betrakta både positiva och negativa känslor.

Det kändes verkligen roligt att få lite positiv feed back, och att få veta att jag gör framsteg även om jag ju märkt det själv genom att jag blivit lugnare i mej själv.

tankar om meditation

Idag har jag mediterat igen efter nästan en månads uppehåll.
Jag har varit så trött den senaste tiden och det blev för jobbigt, antagligen pga järnbristen.
Men idag var jag sugen igen!

Tidigare när jag varit ovan vid meditationsställnignen har kroppen värkt och jag har känt mej rastlös efter en stund.
Men idag var det väldigt harmoniskt.

Jag funderar på om min dagliga avslappningsstund kan påverka meditationen positivt. Jag kände mej nämligen mycket mer avspänd och avslappnad idag än vad jag gjort tidigare.

Dessutom har jag gjort kroppsskanning ganska regelbundet, så jag har ju ändå tränat medvetandet under den här tiden, att fokusera på andningen och så.

Jag hade väntat mej några kämpiga meditationsgånger nu i början med trötthet i ryggen, men nu ser jag verkligen fram emot morgondagen.


franskt

I går kväll blev det en fransk film. Avnjuten i soffan med en ask praliner på magen. (Och då menar jag praliner, inte någon gammal chokladask.)

Efteråt kom jag på varför jag tycker så mycket om franska filmer (med undantag förstås).
Det är närvaron i detaljerna. Hur de lever här och nu. I varje rörelse. Vackert och sensuellt. Och nu har jag ett namn på det: mindfulness.

Och som så ofta var huvudpersonen en något annorlunda kvinna som gick sin egen väg utan att bry sej om vad andra kunde tänkas tycka om henne. Också det något att inspireras av.

Och filmen, ja den var underbar. Men jag kommer tyvärr inte ihåg vad den hette. Min man har mitt fulla förtroende när det gäller val av film, så jag behöver bara titta. (Han tittar inte på sport heller, men han är redan upptagen ;).)

tänka, tänka, tänka

Efter att så gott som dagligen gjort mina övningar i medveten närvaro tyckte jag att det flöt på bra utan att jag behövde träna, jag fokuserade naturligt på det jag gjorde.

Men nu har tankeverksamheten satt fart igen. Dags att återgå till min dagliga träning alltså. För det är tröttsamt med alla tankarna och skönt att kunna vila i nuet.

Det kanske är bra att slarva ibland så att man lägger märke till vilken positiv effekt det ger.

Nu ska jag pärla en stund till. I medveten närvaro.

killigt i rosa

Jag läste för någon vecka sedan om Fru Fundersams avslappningsmetod:
att i tanken måla sej själv invändigt.

Jag tyckte att det lät bra så jag testade.
Men huuu...vad det kittlades!

Och färgen jag målade med blev gammelrosa. Inte direkt min favoritfärg...


konsten att uppnå enighet

Igår tog jag upp problemet med att vi prioriterar sysslorna olika, med min man. När jag ska diskutera olika problem så far jag lätt iväg och det blir en harrang av anklagelser, trots att jag försöker tänka på att utgå från vad jag känner och undvika generaliseringar (du gör ju alltid...). Igår gick det dock utmärkt.

Och när vi pratat om det så kontrade min man med en åsikt som han hade angående mina göromål. När jag får kritik brukar jag hugga vid första bästa tillfälle. Men icke igår.

Orsaken?

Jag tillämpande medveten närvaro enligt Åsa Nilsonnes modell (Vem är det som bestämmer i ditt liv?).

När jag skulle ta upp mitt problem tog jag det lugnt och betraktade tankarna innan jag pratade. Var närvarande istället för att fokusera på målet: att vinna diskussionen. Vilket ju inte alls är målet egentligen.

När min man pratade försökte jag vara helt närvarande och lyssna på vad han hade att säga utan att tänka på vad jag skulle kontra med. För målet är ju inte heller här att vinna diskussionen utan att uppnå enighet.

meditation

Så fort jag sätter mej för att meditera gör både kroppen och tankarna uppror. Det kryper i kroppen (som annars glatt kan ligga stilla i soffan halva dagen) och jag känner mej orolig och rastlös. Hjärnan surar för att den inte får planera och kämpar tappert emot.

Den första tiden försökte jag tvinga mej själv att sitta stilla och fokusera. Men det blev precis som när man försöker tvinga bångstyriga barn att göra något mot sin vilja - bara värre.

Nu har jag accepterat att jag känner så. Sitter och betraktar kroppens och hjärnans kamp. Lite milt överseende.

Och då uppträder samma fenomen som under en joggingtur, jag kommer in i "andra andningen". Allt känns plötsligt enkelt. Hela jag är stilla och fokuserad. Hela jag bara är.

Det är det tillståndet som får mej att meditera bara för att det sägs att det ska vara bra för mej, utan för att det faktiskt ger mej lugn och harmoni.

varning

Nu när jag håller på att rensa hjärnan på allt kontrollerande och planerande måste jag nog se till att fylla den med någonting vettigt.

Kanske är det viktigare än någonsin att jag verkligen försöker vara medvetet närvarande, så det inte slinker in några andra skräptankar eller nya tankemässiga ovanor.

Minns förra sommaren när jag maniskt fyllde varje tomrum med Sudoku eller Kakuro med förevändningen att jag skulle träna upp hjärnan inför jobbstarten. Visst, men inte hela dagarna...

innerligt

Spel och mys framför brasan.
Godnattsaga och i säng.

Vi två och musiken.
Med musiken.
I en stilla dans.
Min kropp emot din.
Vilar i dina armar.

Vi två i soffan.
Närhet. Ömhet.
Dina händer följer mitt ansiktes linjer.
Din blick är full av kärlek.

Vi två.....i tvättstugan.
Glömda kläder som väntade på hängning.

mitt rensande

Idag har jag gått igenom min receptlåda. Fylld med rätter som jag aldrig kommer att laga.
Mycket recept på diverse marmelader, sylter, vinägretter...

Kom att tänka på att när jag rensar så går jag helt upp i det jag gör. Medveten närvaro alltså.
Det kanske är därför jag tycker så mycket om det där röjandet.
Jag får vila lite ifrån alla mina tankar.

Och att det sedan blir ordning också är ju bara en bonus.


medveten närvaro i vardagen

En dag med medveten närvaro. (Från Aftonbladet.)

gående meditation

Långsamt.
Lyfter benet.
För det framåt.
Tyngden flyttas över.
Långsamt.


Medveten om  lårmuskeln.
Dess styrka.
När benet lyfts,
smalbenet förs framåt.
och  benet sakta, sakta når marken.
Kraftfullt tar den emot min tyngd.


Ett fönster stängs.
Eller öppnas.
Stuggrannen kom idag.
Jag ökar på stegen.
Hejdar mej!
Tvingar mej att gå ännu långsammare.
Låt dem glo!


Foten.
Hänger helt obrukad.
Möter marken
hälen, trampdynorna, tårna.
Tar emot kroppens tyngd.
Läser av underlaget.
Ojämnheter, mjuka lövhögar, högt gräs.
Genom foten vet jag.


Kroppen förflyttas.
Ett steg i taget.
Otålig.
Rastlös.
Vill inte.
Observerar känslorna.
Så här känner jag.
Men jag ska gå runt huset.
Ända fram till dörren.

Minskar tempot.
Otåligheten rinner av mej.
Känner lugn.

Rundar sista hörnet.
Farten ökar.
Stressen bubblar.

Blir ett med benet.
Rör mej åter långsammare.
(Är det möjligt?)

Steg för steg.
Plötsligt är jag framme.

en påminnelse till mej själv

Just nu, vill jag leva, just nu
Just nu, vill jag känna, just nu!

Känna luften i mina lungor
Känna blodet som pulserar
Känna ljuset i mina ögon
Känna tiden som passerar


Den senaste veckan har jag inte ens orkat fokusera på nuet.
Trots att jag vet att det ger utan att ta energi.

Just Nu
Den gamla schlagern av Tomas Ledin. Medveten närvaro.

...och visst....

...självklart somnade jag. Minns några sporadiska kroppsdelar...

Men nu fick jag gjort det jag skulle, lite sömn samt väckning på köpet.

Perfekt!

(Fast jag borde nog försöka komma bort från det där måste-tänkandet...)

meditation

Den medtiationen som jag ska göra helst varje dag är på 40 minuter.
Det kan vara ganska svårt att hinna med det en del dagar.
Särskilt på helgen när familjen är hemma.

Kom på att CD:n innehåller fler meditationer.
En 10-minuters, en 20-, och en 30-minutersmeditation.
Så en dag när jag inte har så mycket tid,
eller en dag när jag känner mej trött
så kan jag ju göra en kortare variant.

För det viktiga är ju att få in rutinen.
Inte att jag ska prestera en viss tid.


kroppsskanning

Funderade på om jag skulle meditera (som jag "borde göra")
eller sova en stund (som också känns ganska nödvändigt).

Bestämde mej till sist för att det blir en kroppsskanning idag.
Och det gör ju ingenting om jag råkar somna...


Tidigare inlägg
RSS 2.0