malve

Trots två turer till affären igår hade vi glömt ett par ingredienser till fredagstacosen.
Jag tog mod till mej och gick till affären!!!!!

Ganska så läskigt var det allt. Nästan framme stötte jag på Ann som frågade om vi skulle slå följe så det gjorde vi, trots att min panikpromenad då blev betydligt enklare än vad jag hade räknat med.

Nästa gång går jag helt ensam :)

En påse smågodis kan väl aldrig vara en belöning, egentligen?
Någonting som varken får kroppen eller mej själv att må bra (mer än ögonblickligt) är ju ett sätt att straffa sej själv.

Så om jag ska belöna mej med något ätbart får det bli lite lyxig, mörk choklad.

Njutning!

Jag gillar inte eftermiddagstider för dagen känns fullbokad redan när jag vaknar.  Och idag kröp jag dessutom tillbaka ner i sängen efter att ha lämnat ungarna. Det blev en härlig cykeltur i riktigt vårväder.

Idag observerade jag att jag inte längre är stressad från tidpunkten när gröten ska vara uppäten. Frukosten har egentligen alltid flutit på smidigt. Det som kan strula är själva påklädningen. Så mycket intressant som kan dyka upp på vägen från toaletten till garderoben...  Stressen smyger sej på där någonstans, fast inte lika påtagligt som tidigare.

Jag har nämligen bestämt mej för att  vi cyklar utan sonen om han inte är klar i tid. Han kan mycket väl ta sej till skolan på egen hand och därmed ta konsekvenserna av sitt sölande. Mitt största stressmoment är därmed borta.

Nu sitter jag här och funderar på om det är försent att beskära äppelträdet nu när våren är så tidig... Annars vore det en perfekt uppgift idag. Får nog googla på det.

Nu har jag tagit mej an våra gigantiska högar med viktiga papper och en del strunt som ingen bemödat sej med att ta slängbeslut på.

Den här gången har jag kommit på ett idiotsäkert och latmasksäkert arkiveringssystem. Igen! Det förra systemet havererade någon gång efter tredje barnets födelse. Felet jag gjorde då var att jag använde pärmar. Jobbigt, ju.

Nu har jag den ultimata lösningen (iallafall om man som jag vill ha  viss ordning, annars kan man ju bara samla i en låda och hoppas att man aldrig behöver leta efter något).

Dokumentmappar
Tre stycken med följande innehåll:
- försäkringar / pension
- pengar (bank, diverse kort, el/tele-avtal)
- räkningar (månadsvis) och lönebesked

Där läggs papper som byts ut med jämna eller ojämna mellanrum.

För mer långsiktig arkivering används fortfarande pärmar.

Det hela kompletteras med tidskriftssamlare för:
- kvitton
- bruksanvisningar
- föregående års räkningar
- min mans papper som han aldrig sorterar in

Allt snyggt och enhetligt med handskrivna etiketter. Så att det platsar i mitt än så länge välorganiserade pysselrum.

Uppdatering: eftersom min man behöver en extra tidsskriftssamlare så är det nog inte idiotsäkert trots allt...

Jag somnade strax efter tio igår, trots att jag sovit mycket på dagen. Jag vaknade till när familjen gjorde sig i ordning i morse men somnade strax om och sov till tio. Tolv timmar i sängen - så nog var jag trött!

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu, och som jag inte riktigt har orkat skriva om här. (Det är tankarna som är jobbiga, inte innehållet.) Förhoppningsvis gör jag det snart så att jag får reda ut allt. Av erfarenhet vet jag ju att jag släpper ältandet när jag fått det på pränt.

I natt drömde jag om bokrean, men jag ska inte gå dit. Jag har förhandsbeställt de få böcker jag vill ha. Och när jag såg att de rear ut bokserien som min dotter gillar slog stressen till, så de böckerna ska jag inte köpa på rean.

Mitt stressade jag har gett med sej lite. I går kväll la jag alla barnen ensam utan att bli stressad (mannen hade egentid på toaletten i källaren*) och när de hade somnat kunde jag koppla av lite.

Nu ska jag gå och duscha och sedan får jag se vad dagen har att erbjuda :)



* Han kaklar väggarna :)

Mannen lämnade barnen idag och jag fick sova tills jag vaknade av mej själv. Lyx!

Men ändå var jag trött efter lunch och valde en Kroppsskanning idag.

Och sedan sov jag en stund till. När jag vaknade var det hög tid att gå till dagis så jag tryckte i mej en banan och traskade iväg.

Och ändå är jag långt ifrån pigg nu. !

Som tur är får jag sovmorgon även imorgon för mannen ska på kurs i stan och kan lämna barnen. Härligt

Mina egna pengar:

Av mina 1500 kronor att lägga på mej själv har jag spenderat 1200 kronor.

Pengarna har jag lagt på:
- Böcker

- Två par strumpor

- Meditationskudde

- Järntabletter

- Tunika  
- Lösviktste + Ny tesil

Klart godkänt måste jag säga!


Matkontot:

Vi fick 1600 kronor kvar på matkontot den här månaden. Och kommande vecka behöver vi inte göra några större inköp då frysinnehållet räcker till helgen. (Jag verkar ha en sån där magisk frys som fyller på sej själv.)

Strax efter att jag hade gått och lagt mej igår vaknade sonen och ropade att han mådde illa. Som tur var hann jag dit med en hink! Sedan sov han gott hela natten, men jag låg på helspänn och vaknade av minsta ljud.

I morse sysselsatte jag barnen med en film (de vaknade innan morgontvn började!) och när den var slut fick de varsen ballong. Så jag fick ligga kvar och slumra i sängen ganska länge.

Nu sitter de i köket och pärlar halsband. På bänken hittade de en burk fylld  med favoritpärlor så pärlandet ackompanjeras av glada tillrop. Vad barnen inte vet är att jag har slaktat några av deras tidigare verk och samlat pärlorna i nämnda burk.

Vi får väl se om deras glada humör håller i sig hela dagen.

- Det är jag som är magsjuk. Bara jag får saft.

Minstingen ligger i tevesoffan och trivs nog ganska bra med att vara sjuk nu när kvällens händelser börjar blekna.

När jag trodde att faran var över vaknar minstingen och kräks.
Suck!

Så i morgon och på fredag får alla barnen vara hemma.
Dubbelsuck.

Och inte får de leka med andra heller.

Men nu slipper jag iallafall ifrån den där lunchen imorgon.
Och vilken tur att jag fick en ensamdag idag, även om jag inte gjorde mycket med den.

Med minstingen sjuk hamnar jag i riskzonen för hon kladdar som vanligt runt med sina händer i mitt ansikte när hon är trött.

I dag kom jag på att mitt beteende som hittills drivits av att jag vill lägga undan pengar till eventuella nödår, också kan motiveras med att jag tänker på miljön.

Vi:
- äter mest potatis, inte så mycket ris eller pasta.
- äter (i förhållande till mina kompisar) ganska lite kött per middag.
- väljer oftast grönsaker efter säsong. Just nu mycket morötter och andra rotfrukter samt vitkål.
- lagar i stort sett all mat från grunden.
- tar hand om rester (matlådor, ny rätt av resten och så)
- gör matlista och veckohandlar
- planerar matlagningen - kokar dubbel sats ris till risotton och så
- köper inte så mycket onödiga onyttigheter (chips, läsk)
- vuxna dricker vatten till maten
- äter havregrynsgröt till frukost

Så egentligen är det ju "bara" själva förhållningssättet som är störande, inte våra vanor i sig. Och jag har ju börjat angripa min pengafixering genom att där det är möjligt välja ekologiska alternativ, så varför inte utveckla det tänket. Bara det inte blir ett nytt sätt att maniskt sysselsätta tankeapparaten.

Jag har inte fått in min reafanatism i det här tankesättet. Fast jag jobbar på det ;)

Nu har jag tagit i med hårdhandskarna mot mej själv. I förrådet hade jag en hel bananlåda full med fina burkar som sparats för en eventuell flytt till ett äldre hus. Först tänkte jag undanta dem från min regel (de är ju så fina), men idag ändrade jag mej. Så nu står de ovanpå köksskåpen.

Mannens samling årgångsglöggflaskor åkte ner i källaren och efter att ha använt lite kvinnlig list insåg han att de ska lämnas till återvinningen. Idag gjorde jag i ordning en hylla i källaren för hans whiskysamling (ytterligare en kartong mindre i förrådet). Jag vet inte vad det är med den mannen och flaskor...

Farmors gamla tallrikar sitter nu på köksväggen, lekrummet har fått en spegelvägg och matberedaren har fått en egen plats i ett köksskåp (konstigt nog använde vi den aldrig när den stod i förrådet).

Mitt fina, halvrenoverade skrivbord ska inte säljas utan bli datorbord (så nu måste jag göra i ordning det). Skönt att vi äntligen bestämt oss! Sedan är det bara en lampa och en utdragsfåtölj som inte fått sitt öde bestämt än.

Äntligen ser jag slutet på detta eviga källarröjande. Om nu bara min man får tummen ur i sin hobbydel....

Den moderna munken har en bra blogg som jag följer med intresse eftersom den tar upp två av mina favoritsysselsättnignar just nu: rensa bland prylar och meditation.

Bloggen heter  Rensa i informationsröran och uppdateras lite då och då. Just idag handlar den om rastlöshet och meditation.

Fleecejacka och mössa.
Tjock filt runt benen.

Solen i ansiktet.
Fågelkvitter i öronen.
Vinden som smeker mina kinder.

Jag, bara jag.
Här och nu.
Utomhus.

Känner den kalla luften i näsborrarna.
Värmen från mössan.
Knottret på armarna när vinden tilltar.

Pirr i magen.
Som sprider sig i kroppen.

Lycka!

Jag klarade tillställningen med bravur. Stressade inte upp mej som jag brukar göra när det är många att prata med, kläder att titta på. barn som ska prova och dessutom fika som ska servas.

Hann prata en hel del med min nya bekantskap (sonens nya bästis mamma) som verkligen är jättetrevlig. En sån där lugn människa som jag för ett halvår sedan hade blivit helt stressad av att prata med. Men nu har jag verkligen blivit lugnare inom mej, och klarar av lite luft i samtalet.

Men nu är jag helt slut. Tar nog bilen till dagis imorgon så att barnen kan sova en liten stund extra. De la sej inte förrän sista gästen hade gått.

Trots mina föresatser om att hålla en låg profil på planeringsmötet inför skidresan kom jag ändå hem med ett fullklottrat anteckningsblock i näven. Som ska renskrivas och mailas ut till de andra. Helst nu!

Min man var nära att sparka till mej under bordet när han märkte att jag började styra upp. Synd att han inte gjorde det! När det blir så där snackigt och segt och ingen som håller sej till ämnet så tar jag över. Och när ingen började anteckna det vi bestämde så gjorde jag det (jo förresten, AC skrev de saker som hon skulle köpa på en liten lapp...).

Jag hade ju bestämt att eftersom jag bokade resan så skulle jag inte göra mer. Men så lätt det är att falla tillbaka i gamla spår. Säkert också för att alla förväntade sej att jag skulle hålla i det, eftersom det oftast brukar vara så att jag gör det.

Att skriva rent är ju egentligen ingenting ansträngande, men jag har ju redan sållat i veckan för att det blivit för mycket så då blir det ju ett måste till att hålla reda på och få gjort. Och det känns jobbigt. Vid närmare eftertanke kan jag ju scanna in anteckningarna och maila över filen. Men det är ändå det där med att komma ihåg det.

Gjort är gjort, men nu ska jag inte ta tag i fler saker....

Idag är det en hit och dit-dag, så den enda lösningen för familjerådet var att ha det efter frukost. Men fika skulle det vara ändå. Minstingen var ansvarig och hon hade köpt muminkex. Inte helt knasigt att äta vid den här tiden på dagen.

Mannen tar fotbollsträningen så att jag kan gå här hemma och plocka lite inför klädpartyt imorgon. Så nu är dagen hyfsat lugn.

Vi  började med att prata om den ökade stressen och de signaler från kroppen som jag uppmärksammat. Terapeuten tyckte att det var bra att jag fångade mej själv så pass tidigt, även om jag själv tyckte att det var sent.
 
Han ifrågasatte varför jag inte kunde plocka bort mer från kommande veckan om jag tror att det blir för mycket. Men det är svårt när vi ska vara hos mej, tycker jag. Vi kom fram till att fortsätta jobba på att sänka kraven på att det ska vara fint hemma när jag har gäster, så att det inte blir så betungande. Jag ska även be min man hämta barnen någon dag så att jag får en helledig eftermiddag.

Sedan pratade vi mycket om min syn på mej själv som mamma . Jag har läst mycket och noga tänkt igenom hur jag vill vara som mamma, mot barnen och hur jag vill hantera olika situationer. I perioder när jag mår sämre är det svårt att leva upp till detta, vilket ger mej oerhört dåligt samvete. Speciellt sonen har jag svårt att hantera på ett bra sätt när jag mår dåligt eftersom han kräver mer tålamod. Vi kom fram till att vi inte ska jobba mer med de här punkterna eftersom jag tycker att jag har levt upp till mina krav innan jag fick ångestproblem, utan fokusera på mitt allmäna mående. När jag mår bättre orkar jag också med att vara den mamman jag vill vara. Och då kan jag ta ställning till om jag vill sänka mina krav eller inte.

När vi gick igenom punkterna kom jag fram till att jag faktiskt lever upp till ganska mycket, men att det kräver väldigt mycket energi. Det kanske är en bidragande orsak till att jag är så trött efter helgen.

Vi pratade också om att visa känslor, något som jag tycker är viktigt att göra inför barnen. Förra gången pratade terapeuten om sina kulor och sa att istället för att tappa ansiktet när han blev arg brukade han ta en kula från barnens kulburk. Idag sa jag att jag tycker att det är viktigt att visa att man blir arg och när han höll med så frågade jag hur han menade med det där med kulan (som jag inte tyckte var ett sätt att visa sin ilska på) och han förklarade att han med att tappa ansiktet menade att visa ilskan på ett barnsligt sätt. Hm, jag förmodar att han med det menar att bli arg och höja rösten, men isåfall får jag väl vara barnslig då. Det tycker jag blir en tydlig markering som inte går att misstolka.

Jag tog upp det här med min dåliga självkänsla (det brukar jag göra ibland) och att det är grunden till alla mina måsten och jobbiga krav på mej själv. Jag har inte tyckt att vi jobbat med det (vilket jag inte sa), men nu när vi pratade om självkänsla så sa terapeuten att vi ju börjat jobba med den. Hans angreppssätt på självkänslan är att utmana kraven och höja självkänslan genom praktiska erfarenheter (det var ju trevligt trots att jag inte hade städat).

Till nästa gång fick jag ingen läxa utan ska bara fortsätta som tidigare och försöka hitta lugnet igen.

Sitter och kollar igenom förra veckans terapinoteringar och läser att jag under veckan skulle vara extra uppmärksam på tillfällen där jag är rädd för att inte duga så att jag måste vara perfekt.

Hm. Minns att jag tänkte på det vid något tillfälle i helgen, men vad var det...
Fast å andra sidan är jag ju inte en sån som bara noterar och registrerar. Uppmärksammar jag en sådan känsla så försöker jag nog att gå emot den.

Tjejfikat i går:
- Jag bjöd på paj och marzansås. Ingen glass eftersom jag glömde köpa det och inga kex eller annat tilltugg. Mitt gamla jag hade ilat iväg och köpt glass och dessutom bjudit på något gott kex eller något hembakat smått. Bra!

- Visst tokplockade jag timmen innan gästerna skulle komma, men jag brydde mej inte om dammråttorna eller kaoset i barnrummen. Det låg även en del grejjer här och där, så det var ingen överdriven ordning. Bra!

Svägerskans present
Vi tog en vinflaska som vi hade hemma, stoppades ner den i en vinpåse som jag skrev en grattishälsning på. Enkelt och inte särskilt snyggt.

Prylar i soporna
Att jag slängde fina saker och till och med böcker istället för att köra dem till insamlingen var verkligen att gå emot min bild av mej själv som ordentlig och miljömedveten. Så gör man bara inte! Men det gjorde jag ändå! Utan att få dåligt samvete dessutom. Jag orkade faktiskt inte!

Sonen med kompis
Helnöjd med mej själv var jag när sonen och hans kompis inte spelade tvspel eller datorspel. Wow, vilken förälder!

Städschemat
Jag gjorde inte klart mina punkter till familjerådet i söndags. (Visserligen gjorde ingen annan det heller, men ändå.)

Dotterns mössa
När mannen cyklat med barnen till dagis i går hade dottern på sig en tunn vårmössa under hjälmen och hade ingen tjockare med sig så hon fick gå med den hela dagen. Detta kändes ytterst pinsamt när jag hämtade och jag kände mej tvungen att lämna en ursäktande kommentar.

Jag fick ju ihop en hel del situationer trots allt.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt är det följande egenskaper som jag tänker på:
- tyst och blyg
- slarvig
- slösaktig
- duktig i skolan
- bra på att teckna och måla

Min två år yngre bror retade mej ständigt för att jag var tjock, vilket jag inte var men eftersom jag tog åt mej så var det väl roligt att säga det. Den bilden förstärktes av att jag ofta hade väldigt smala kompisar (tyckte jag i allafall). Komplex över min kropp har jag dragits med långt upp i vuxen ålder.

Min mamma tyckte att det var väldigt roligt att det gick bra för mej i skolan eftersom hon tyckt att skolan var pest. Dessutom var hon enligt egen utsago urkass på att rita, så att jag var duktig i det tyckte hon var fantastiskt. Och genom den bekräftelsen antar jag jag försökte vara ännu duktigare för att göra mamma glad.

Som storasyster var jag nog i det mesta den duktiga. Min yngre bror var inte alls intresserad av skolan och min lillasyster är några år yngre och hade, till skillnad från mej, långt rött hår och fick alltid höra hur söt hon var. Det var det aldrig någon som sa till mej.

Ända sedan jag lärde mej att gå har jag varit pappas flicka och följde honom hack i häl. Av honom fick jag förmodligen bekräftelse då jag tyckte att det han pysslade med  var roligt. Teknikintresset har sedan följt mej under uppväxten, men nu undrar jag om det är vad jag vill eller om det är något jag valde för att "göra pappa glad". Jag tyckte nämligen lika mycket om, och var ungefär lika duktig i matte som svenska.

Min mamma har berättat att jag som liten valde att leka med grannflickan trots att hon bara lekte med mej när det passade henne och att jag ofta kom hem och grät när hon hittat någon roligare att leka med. Vad gjorde det med min självkänsla? Varför valde jag ändå att leka med henne?

Slarvig och slösaktig var jag till skillnad från min mamma som var ordningssam och ekonomisk. Min lillebror var extremt sparsam (sparade tidigt ihop till en egen TV), både med pengar och godis, medan jag gärna sprätte allt på en gång (utom tian som jag satte in på Rosa Panternkontot). Så det jag hållit på med på senare år med allt ekonomitänk och städkrav som jag inte orkar leva upp till går nog helt emot min läggning. Kanske är det därför det blivit så stressande för mej.

Att jag var tyst och blyg har jag fått höra under hela min uppväxt i olika sammanhang. I barngrupper och i skolan upplevde jag det som att jag ofta blev bortglömd. Jag försökte synas genom att vara duktig, något som sällan lyckades. Detta har jag skrivit om här.

Jag tror att min strävan efter att hela tiden vara duktig och att alltid behöva göra för att duga kommer ur det här att jag inte blev sedd för den jag var utanför hemmet. Ofta kände jag mej inte sedd överhuvudtaget och det måste ju ha varit förödande för självkänslan.

Kroppens sätt att signalera att jag måste ta det lugnare:

- Öronsusningarna blir värre. Den här veckan har jag till och med haft pipljud ett par gånger.
- Stressklump i magen.
- Svårt att somna. I natt låg jag vaken till klockan ett, trots att jag inte lyckats komma till ro för dagsvila.
- Längtan efter att få vara ensam.
- Mer ältande
- Rastlös (ingen ro till att läsa mm)

Men ingen ångest! Och det känns jättehärligt!

Under jullovet beslutade jag mej för att börja om från noll och lägga på en sak i taget. Bara vara i nuet och låta lusten styra.

Först fokuserade jag på hämtning och lämning av barn.
Avslappning innan jag somnar.
Och terapin förstås.
Sedan la jag till daglig meditation.

Planen var att sedan lägga till promenader och yoga i den ordning som kändes bäst.

Dagarna kändes lugna och harmoniska.
Och där någonstans tappade jag fokus och började rusa iväg igen. Konstkurs. Inplanerade fikor. Tankar om att jag nog borde åka in till stan, till Ikea eller veckohandla på stormarknaden. Kanske hämta barnen tidigare några dagar...

Nu har jag inte alls kvar den där känslan av ro och närvaro.
Den här veckan har jag inte mediterat en enda gång. Jag har knappt läst någonting eller varit kreativ. Jag är trött, mer orolig och har börjat vakna på nätterna igen. Känner stressen i magen. Kanske har det inget samband, eller så har det det.

Det är bara att börja om igen. Fokusera på meditationen. Hitta mitt tempo.
För det kändes så nära. Jag hade något inom räckhåll. Som hastigt försvann.
Var det mitt jag?

Jag skulle ju bara...och så sitter jag här fortfarande. Snart hinner jag ju inte städa undan, men det kanske är det som är meningen. En riktig utmaning att ha smulor på köksgolvet!!!

Även om jag inte fixar hemmet så borde jag iallafall fixa till mej själv. Samt en paj. Idag blir det paj med björnbär och äpplen. En ny kombination, men det låter gott.

Jag kan ju inte direkt säga att jag har börjat spendera en massa pengar nu när jag ska det. Hittills i år har jag köpt:

- pärlor (via internet)
- böcker (via internet)
- teaterbiljetter till familjen
- semlor till familjen
- present till sonens kompis
- glass från glassbilen (till barnen)
- 1 hg grönt the
- ett par mysbyxor

Om jag ska vara petig (och det ska jag ju!) så ska jag plocka 700 kronor från "barnkontot". Fast då får jag ett sjå med att sätta sprätt på allt!

Till mej själv har jag på fem veckor köpt:
- pärlor
- böcker
- 1 hg the
- 1 par byxor

Och detta trots att jag har fokus på detta.

Medan jag fasar ut kaffet passar jag på att fasa in grönt the istället. Jag har hört ryktesvägen att det ska smaka pest i början, så jag planerade att ge det ett tag.

Men till min stora förvåning och glädje så smakar det riktigt gott.
Grönt the med havtornssmak - kanske i en thehandel nära dej.


(Jag har blivit en inbiten havtornsdyrkare: havtornsjuice till järntabletterna, havtornsglögg och nu the.)

Nu när jag rensat bland mina borden har jag faktiskt också blivit en större miljöbov för några av mina fanatiska tankar handlade om miljön.

På minuskontot:
- nu kör jag diskmaskinen när den är hyfsat full. Tidigare plockade jag ALLTID om i maskinen efter att
       min man lassat in så att vi kunde få plats med mer.
- jag tvättar inte alltid helt fulla tvättmaskiner.
- vi källsorterar bara hårdplast, tidningar, glas och kartong. 
- idag: jag la hela högen med utrensade grejjer i "till tippen-högen". Orkar inte åka till röda korset med dem -
     de har altlsomoftast intaggstopp på något och då står man där...
- jag ska tvunget handla för 1500 kronor varje månad. (Jag bryter trenden och går från köpstopp
    till shoppande. Så går det när man var tidigt ute;))

På pluskontot:
+ jag har satt igång varmkomposten och slänger matrester där lite då och då.
+ jag köper mer ekologiska varor nu för tiden.
+ jag kör inte till jobbet nu när jag är sjukskriven = 11 mil per dag (fast jag hade nog samåkt om jag jobbat)
+ jag köper färre frysta varor, mer färskt
+ jag har stängt av en frys för jag bunkrar mindre 

Jag tittade i almanackan och kände att den här veckan blir lite tuff. Så nu har jag bestämt mej för att inte följa med på syjuntan i kväll. Det känns trist men samtidigt som ett framsteg att jag faktiskt tar känslan på allvar.

I morgon ska jag på konstkurs för första gången, så jag känner att jag vill köra förbi och reka ikväll (det hanns inte med i går). Jag planerar att ta med mej sonen så kan vi passa på att köpa en present till hans kompis (och så slipper jag köra själv....).

Vi är några tjejer som hållt ihop sedan lekis (himla skoj!) och på onsdag ska vi träffas hos mej. När just de ska komma så känns det som om jag vill ha lite mer ordning än vanligt. Kanske för att några av dem inte är så nära vänner. Jag funderar på om jag ska ha tjejerna hemma från dagis den dagen eftersom det kommer att följa med ett par barn. Jag tror att dagsformen får avgöra det.

För att få till den här träffen bad jag en av tjejerna som är arbetssökande att ringa runt till alla och få ihop en tid som passade. Det brukar vara en ganska jobbig process eftersom ett par stycken jobbar på konstiga scheman, så innan man ens får tag i dem måste man lägga ganska mycket energi. Jag känner mej verkligen nöjd med att jag vågade erkänna både för mej själv och för andra att jag "behövde" hjälp.

Det är okej att inte vara helt okej!

Efter en sovmorgon till halv åtta (väckt av dottern - det funkade!!!!) har sonen och jag ägnat förmiddagen åt att rensa bland leksakerna på hans rum. En del saker flyttades ner till lekrummet i källaren och en del las undan.

Sonen fick en krona för varje sak som förpassades till förrådet (och jag lovade dyrt och heligt att inte slänga något) och 2.50 för varje sak som skulle slängas/ges bort. Han lyckades bara slänga en sak, men en hel del åkte ner i förrådet. Nu blir det nog lättare för honom att städa framöver. Kanske vill 5-åringen göra samma sak. Man kan ju alltid hoppas.

Här skiner solen och efter en kopp kaffe (dagens enda) ska vi röja (vad annars?) i trädgården. I eftermiddag kommer brorsan med släpet, så då kan vi börja lassa på.

Om ork, tid och lust finns ska jag baka semlebullar också.

I kväll testar vi ett nytt knep för att få sonen att sova längre på morgonen (eller iallafall inte väcka oss så tidigt). I morgon klockan åtta är det fotbollsträning och jag är ärligt talat inte jättesugen på att masa mej dit. Och inte sonen heller, för då missar han Pokemon.

Ikväll somnade sonen med sin klocka bredvid sängen och instruktionerna att han ska väcka oss senast halv åtta om han vill gå på fotbollsträningen och annars ska han låta oss sova till åtta.

Så nu håller vi tummarna! I vanliga fall är fotbollsträningen tidigast klockan nio så det gör ju inte så mycket om han missar den här gången. Fast jag kan ju inte låta bli att tycka att det är lite taskigt att utebli och lämna tränarna i sticket.