HÖSTLOV
Jag är på semester hela veckan.
Kommer tillbaka på söndag.
inte ensam
Giraffen, Moroten och Delfi håller mej sällskap.
Det känns tryggt. Speciellt på natten.
Illusionisten
En film blev det ikväll. Illusionisten. Den var riktigt bra, tyckte jag. Lite lagom spännande, tyckte jag. Mystisk tyckte övriga (som brukar kolla på otäckheter).
Nu är jag så trött så att ögonen går i kors. Och klockan är ju bara tio...
soffpaus
Maken har satt i gång med middagen, barnen tittar på film och snart kommer syster med pojkvän tillbaka.
Längtar otroligt mycket till stugan. Att vara där med familjen är lika härligt som jag inbillar mej att det är att vara där ensam. Nästan inga måsten, tid att umgås och bara vara, naturen in på knuten.
Kom förresten på några fler saker som jag ska packa:
- filmer (hittade några gamla godingar när jag rensade videobanden)
- MP3-spelaren
- CD-skivor
Nu är tvättmaskinen klar, så lite nytta gör jag ju iallafall.
packlista - lustsaker
Eftersom jag ju inte vet vad jag kommer att få lust att göra så får jag packa med mej lite allt möjligt.
Jag vill ju gära följa min känsla.
- kameran
- fotoskrivare
- datorn (ifall jag vill skriva eller redigera bilder. Inte internet)
- akvarellfärger + papper
- blyertspennor + papper
- broderi: julduk
- broderi: orkidé
- skrivpapper
- kaligrafipennor + bläck
- mindfulness-CD
Sysslolös behöver jag ju inte vara. Om jag inte vill, vill säga.
dopdag
Idag fick vi ju en hel timme extra att sova. Eller jag iallafall. Barnen vaknade ju som vanligt.
Sitter här en stund i lugn och ro. Jag förberedde allt i går. Plockade till och med fram kläderna och strök det som behövde strykas.
Vi hade en trevlig och god middag igår (som mamma hade lagat). Syrrans pojkvän fick klart godkänt ;)
Det känns lite jobbigt idag. Vi ska vara faddrar och stå där framme och hålla lilla bebisen. Själva hållandet har jag överlämnat till mannen. Jag har nog att göra med att hålla reda på mej själv, känner jag.
Det kommer säkert att gå bra. Nu har jag har lyckats släppa lite på prestigen. Det är okej att gå därifrån. Tidigare tyckte jag att det hade varit katastrof att ge efter (inte för vad andra tycker utan för vad jag tycker att jag ska göra).
Återkommer i eftermiddag. Med ett postiivt inlägg, hoppas jag!
packlista - böcker
Det blir många böcker, för jag vill ju inte riskera att stå utan. Den senaste tiden har jag inte läst så mycket, men där finns ju inte så mycket att göra.
De här böckerna kommer jag att ta med mej:
Den tatuerade flickan av Joyce Carol Oates (den håller jag på att läsa)
Vart du än går är du där av Jon Kabat-Zinn (den håller jag också på att läsa)
Mandelträdet i din trädgård av Thich Nhât Hanh
Fyrväktaren av Jeanette Winterson
Det här är inte jag - en dokumentärroman av Eva F Wahlgren
Gryning över Kalahari : hur människan blev människa av Lasse Berg
En given väg av Patricia Tudor-Sandahl
Slow : lev livet långsamt av Carl Honoré
lite mindre duktig
Den senaste veckan har jag faktiskt gjort flera små saker s
om måste räknas som ett steg bort från mitt Duktiga Jag:
- på måndag kan jag inte ha syjuntan för jag är ju inte hemma.
Jag bad Fru W ringa runt till alla istället för att ta på mej det själv. BRA!
- köpte fika när T var här i torsdags. BRA!
- övertalade sonen att köpa en maskeraddräkt när jag inte orkade sy en. BRA!
- bad mamma komma och hjälpa mej idag. BRA!
- gjorde inte läxan till terapin när jag inte orkade. BRA!
Det tar sej. Men jag måste hela tiden hejda mej och tänka en gång extra.
Och det känns ju inte direkt bra. Men det är nog för att jag fortfarande tror att jag måste GÖRA för att vara omtyckt. Och att jag tror att andra förväntar sej vissa saker av mej. Vilket de förmodligen inte gör. Och gör de det så är det väl för att jag har skämt bort dem...
lördagmorgon
Det blir hektiskt fram till ett. Fast förhoppningsvis går kalaset bra.
Barnen har varsett rum och dessutom har vi ett stort lekrum, så det brukar gå smidigt med mycket barn. De har en tendens att sprida ut sej. Och så har vi ju målarhörnet.
Fru W och jag har synkat våra kalas. Min son är bjuden till hennes sons kalas samtidigt som hennes dotter är på kalas här. Storebror blir annars lite som tuppen i hönsgården med alla tjejer. Han känner ju dessutom de flesta eftersom de har gått på samma dagis. Så det lugnar nog ner tillställningen en aning eller två.
Jag har sovit hyfsat i natt, så jag är ganska pigg.
Kom på mej själv med att ligga vaken i natt och bara tänka.
Lite onödigt...bättre att försöka somna om ju.
Funderar på om det är medicinen som gör mej trött.
Det får väl tiden utvisa. Tänker iallafall vänta med nästa dosökning till efter min semester.
Vill inte riskera en massa kemiskt framkallad ångest då.
Nu väntar pannkakorna på att bli en tårta.
idolfavvisar
missade i och för sig några stycken men av snabbgenomgången att dömma var de inte så bra.
och NU ska jag gå och lägga mej.
helgplaner
Imorgon har dottern kalas klockan elva. Det mesta är fixat idag (trots att jag är superdupertrött). Klockan fem kommer min lilla syster med pojkvän med tåget. De ska bo hos oss tills på måndag. Jag längtar. Vi har inte träffats sedan i augusti. Och hennes kille har vi aldrig träffat. Ska bli spännande.
Kände att det blir lite hektiskt imorgon med kalas, undanplockning (sanering?) och sedan tillagning av god middag. Samtidigt som mannen behöver vara ute och bygga på muren. Så jag ringde till mamma och bad om hjälp och visst kommer hon.
På söndag är det dop av brorsdottern. Vi ska vara faddrar. Åkte förbi kyrkan och köpte en barnbibel till henne idag. Och så ska hon få en KattenJanson- stol som vi fyndade för flera år sedan och hade andra planer för från början. Storasyster fick en LilleSkutt-stol av oss när hon döptes (inköpt samtidigt). Kul att ha samma tema.
Jag måste ringa och kolla upp toalettmöjligheterna i kyrkan. Jobbigt att stå där framme...
Så det blir tidigt sänggående ikväll. Typ nu.
pettson och finduskalas
Pannkakorna är stekta.
Målarbilder utskrivna (vi ska ha en rithörna)
Ballongerna är uppblåsta (barnen fixade det)
Nu ska jag bara förbereda ett par lekar, duka och göra godispåsarna.
Det får bli sätta katten på svansen och findus och mucklan (variant på hunden och benet).
Vi får väl se om de behövs. De brukar leka så bra att det är synd att störa med lekar.
(Mannen gör tråkjobbet. Städar just nu toaletterna.)
(Bilden från internet)
bebismage
- Vet du vad jag gör med såna magar, säger jag och gör mej redo för lite bus.
- Min mage är stor, säger hon och klappar den belåtet. Jag har en bebis där. Vera.
Det bidde inget bus....:)
internetstrul
Jag fick snällt vänta tills min man kom hem och åtgärdade problemet.
Under den datorabstinens som följde spelade jag lite pinball. Och blev superstressad.
Klarar jag inte ens ett vanligt reaktionsspel längre?
Efter en mardrömslik natt var jag inte så pigg i knoppen när jag kom till terapeuten idag. Och jag lyckades inte få till en diskussion om det här med sjukpenisonering vs sjukskrivning. Det känns lite trist. Han vill att vi fokuserar på de uppgifter vi jobbar med, men idag hade jag helst velat prata... hans inställning är dock att vi tar en sak i taget och diskuterar detta när det verkligen är dags...
Natten ja. Trots att jag var så trött igår så kunde jag inte somna. Försökte med avslappning och diverse kroppsfokusering men det funkade inte. Vid tvåtiden vaknade minstingen och sedan höll hon låda i två timmar. Efter det somnade jag, men drömde en dröm som var en korsning mellan Stjärnornas krig och Sagan om ringen (boken). Jagad av Darth Vader...hua!
Nu steker jag pannkakor till dotterns Pettson och Findus-kalas imorgon. Pannkakstårta ska det bli. Roligt med en femåring som inte vill ha prinsesskalas...
nu ger jag upp för idag
(Eller snarare: jag har suttit här och försökt få upp mina tankar på skärmen.)
Utan resultat.
Fragmenten från förra terapin, mina tankar inför terapin i morgon, mina tankar över hur jag förhåller mej till mina vänner...ja, mycket har snurrat mellan öronen ikväll. Men jag har inte lyckats fånga en enda tanke.
Tröttheten ligger som ett hölje runt hjärnan. Inga tankar slipper ut. Inte ett enda ord har jag lyckats fånga och slå ner i tangentbordet.
Så nu går jag och lägger mej. Ser fram emot en hel natts skön sömn. Hoppas kan man ju alltid.
Imorgon är det fredag och sedan ännu en hektisk helg utan vila.
Dessa helger...det tar flera dagar att komma i fas när det går i ett i flera dagar.
Men nästa vecka väntar ju min semester....ser fram emot den med skräckblandad förtjusning.
God natt!
...tröttare, tröttast
Det har varit mycket att tänka på de senaste dagarna.
Och en hektisk dag i dag.
Bara det att jag skulle hämta barnen vid halv två gjorde att jag tyckte att jag knappt hade någon tid alls idag.
Och dessutom skulle jag städa lite (vilket jag inte gjorde) och lägga in räkningarna.
Åkte hemifrån vid ett och handlade lite fikabröd.
Kom hem med barnen samtidigt som kompis T med dotter anlände.
När hon åkte packade jag in barnen i bilen och körde och köpte hamburgare.
Tog motorvägen så klart. Och sedan förbi mannens jobb för att plocka upp honom.
Hem och äta och plocka i ordning i köket.
Sedan lägga barnen som hellre ville leka än sova.
Men nu är det tyst och lugnt.
Och jag sitter här och tänker på att jag inte förberett mej inför terapin den här veckan heller.
Kanske ska tänka lite på det...
fikaeftermiddag
Duktigt att inte baka själv, när jag inte känner för det! :)
Sedan blir det fika, lek och prat hela eftermiddagen.
Framåt kvällen åker vi och hämtar mannen samt kör förbi hamBurger King (som barnen säger).
Dottern önskade sej lasagne som födelsedagsmiddag, men jag orkar inte fixa med det och mannen ska jobba. Så jag kompromissade fram hamburgaralternativet.
Motvilligt gick hon med på det. Alla barnen hade hellre velat ha lasagne. Fast vi gör det imorgon istället.
Kul att de hellre vill ha riktig mat än hamburgare. (Och vi är inte där så ofta att de kan vara trötta på det heller.)
en påminnelse till mej själv
Just nu, vill jag känna, just nu!
Känna luften i mina lungor
Känna blodet som pulserar
Känna ljuset i mina ögon
Känna tiden som passerar
Den senaste veckan har jag inte ens orkat fokusera på nuet.
Trots att jag vet att det ger utan att ta energi.
Just Nu
Den gamla schlagern av Tomas Ledin. Medveten närvaro.
min Heinz-flicka
Dottern gick till dagis med glitter i ögonen och en tamagotchi runt halsen.
Dagen till ära med strumpbyxor under den nya, fina klänningen.
Hon sov så gott när vi kom in, sjungandes för full hals. Syskonen kröp upp till henne i sängen och följde med spänd förväntan paketöppningen. Pollydockor, Bratz, snickarbälte med verktyg och Lille Prinsen-bok. Och så GoGos från syskonen. Som de slagit in alldeles på egen hand kvällen innan.
Fem år! Hur kan tiden gå så fort? Hon var ju nyss min alldeles nya lilla bebis. Nu är hon en stor tjej med långa ben och långt hår.
För fem år sedan hade jag precis gett upp. Vi kom in till förlossningen mitt i natten. Min första feberfria dag efter en rejäl höstförkylning ville hon ut. Krafterna var inte direkt på topp efter flera vaknätter med hosta och öronont. Men jag var ändå tacksam för att hon väntade tills febern gått ner. Vandrade fram och tillbaka i korridoren i flera timmar. Men ingenting hände. Vid nio var jag öppen fyra cm. Efter en hel natts kämpande hade det inte hänt någonting.
Jag gav upp. Orkade inte mer. Ville ha ryggbedövning. Medan jag låg och väntade på läkaren kände jag hur barnet åkte neråt och sedan ville ut. Sköterskan bara skrattade. Men jag stod på mej. Barnet kommer. Nu! Hon tittade efter, och sprang och hämtade barnmorskan.
Sedan föddes hon. Vår lilla flicka. En riktig ketchupförlossning. Utan någon som helst smärta. Helt fantastiskt! Förkylningen var som bortblåst, jag var fylld av energi. Och lycka. Över detta lilla liv som låg på min mage. Alldeles, alldeles underbar.
bra - tack - hjälp
Imorgon är det 4-åringens födelsedag! Hon blir fem. Fast hon har tagit det med ro. Somnade direkt ikväll och har inte varit sådär födelsedagssprallig.
Det har däremot storebror varit. Han fick fnatt när han inte fick se presenterna som jag slagit in. Han lever livet till max. Alla känslor blir jättestora. Och så även förväntningar. För omgivningen blir det lite jobbigt...och för honom själv också skulle jag tro.
Och jag känner mej också lite födelsedagspirrig. Jag älskar födelsedagar...och julafton...
Bra
- jag har tagit det lugnt
- jag är en bra mamma
- jag är busig
Tack
- tack för min underbara flicka som kom till oss för snart fem år sedan
- tack för livet
- tack för att jag kan ge mina barn det de behöver
Hjälp
- hjälp mej att ha tillit till mej själv
stugan
När jag tänker på all tid jag får för mej själv, inga tider att passa o.s.v. så känns det härligt. Jag tror inte att jag kommer att sakna mänsklig kontakt. Kan tycka att det är rätt skönt att få vara ifred ibland.
Mörkret skrämmer mej inte heller. Inomhus är det ljust och tryggt.
Det som skrämmer mej är jag själv. Ensam i ett hus utan någon möjlighet att ta mej därifrån till någon jag känner. Tänk om jag blir galen? Tänk om jag får för mej att jag inte vill leva längre?
Jag vet ju egentligen att ingenting kommer att hända. Det är bara tvångstankar. Men ändå...
Sedan är jag rädd för att det ska bli inbrott. Ingen bil står utanför som visar att det är bebott. Men på de femton år som vi har haft stugan har det inte skett några inbrott. Varför skulle det göra det just nu? Och händer det så händer det...
Tänk om det knackar på dörren. Vad gör jag då? Vågar jag öppna?
De här dagarna i stugan kommer att vara ett bra tillfälle för mej att utmana mina tvångstankar.
Kanske gör att jag vågar lita på mej själv igen. Att jag inser att jag kan klara mej ensam.
vimsan
Min hjärna har flippat ur totalt.
Igår ringde jag till kompis T och vi bestämde att vi skulle ses imorgon för en fika innan vi hämtar barnen på dagis (hon är deltidssjukskrivning). Idag slog det mej att det ju är dotterns födelsedag imorgon och att jag lovat att hämta tidigare från dagis. Fick ringa till T idag och justera planen lite. Det blir fika med barn (och inte riktigt samma snack som det var tänkt) imorgon. Hon skrattade så jag nästan blev orolig åt att jag glömt min dotters födelsedag.
Idag kom jag med bilen till skolan och skulle hämta sonen vid halv fyra. Alldeles tomt på skolgården. Då kom jag på att fritids är i sporthallen på onsdagar. Jag skulle ha hämtat honom innan tre. Nu var han inte tillbaka förrän efter fyra. Fick inte tag på mamma så dottern struntade i dansen (hon ville inte vara där själv medan jag hämtade storebror). Hur kunde jag glömma?????
Man kan nog lugnt säga att jag börjar släppa kontrollen. Men det var kanske inte riktigt på det här sättet jag hade tänkt mej att det skulle ske...
mer FK-tankar
Hjärnan analyserar och planerar. Sjukpension innebär att jag inte har rätt till sjukpenning förrän jag jobbat ihop till den rätten igen.
Oro. Hur blir det efter det här året?
Fast samtidigt. Ska jag bli bra så är det kanske det här som krävs. Framtiden blir vad jag gör den till. Om jag under det här året kan hitta styrkan i mej själv, tillit till det jag kan och modet att våga följa mina känslor så kan framtiden inte bli annat än bra.
Om jag däremot inte klarar av pressen och går emot mina känslor, så kan det bli hur som helst med framtiden.
Kanske måste jag offra tryggheten för att bli trygg på längre sikt?
Jag ska försöka låta bli att tänka så mycket på det här nu. Får se vad de kommer fram till. Hur det än blir blir det nog bra. Jag är säker på att min läkare kommer att vara mycket tydlig med att FK inte ska pressa mej. Om det bara kan lösas med en sjukpension, så okej för mej då.
nattlinneblogg no två
Nu har jag en timme på mej att göra mej i ordning, äta lunch och packa dansväskan.
Eller knappt en timme.
Bäst att sätta lite fart.
samtal från försäkringskassan
Det var nog ett positivit samtal. Och ändå känner jag mej återigen ledsen.
Läkaren har inte skrivit någon prognos för återgång till arbetet. Och jag vill ju helst inte ha någon tidplan.
FK funderar på sjukpension. Ett år framåt. Men hon ska prata med min läkare.
För återigen: å ena sidan vore det ju skönt med tid. Men samtidigt vill jag ju jobba.
Det får ta den tid det tar, sa FK ena stunden. Men i nästa mening sa hon: "vad skulle hända om du körde till jobbet? Tänk om du klarar det!" Fast det är ju inte så enkelt. Om det bara hade varit att köra iväg så hade jag ju redan gjort det. Det får mej att känna det som om det är mej det är fel på. Att jag inte vill. Att jag är lat.
Ju längre tid man går hemma, desto svårare blir det att ta steget, sa FK. Du går där och börjar vänja dej vid en tillvaro i hemmet. Ja, det är ju det som stressar mej. Att jag måste ta mej till jobbet. Och nej, jag har inte vant mej vid en gottig tillvaro hemma. Min vardag är fylld av mina egna krav och förpestas av mitt dåliga samvete.
Pratade om stressen och pressen och mitt dåliga samvete när jag inte gör någonting aktivit för att bli bättre. Hon förstod men samtidigt sa hon att det måste hända något framöver. Fast jag ska ta det i min egen takt. Jag får inte ihop det riktigt.
FK ska ringa till min läkare. Så får de komma fram till vad som är bäst. Jag känner fullt förtroende för min läkare. Vi är ju inne på samma linje (å ena sidan sjukskrivning ett år, å andra sidan arbetsprövning framöver) så jag vet att hon kommer att se till det som är bäst för mej. Och om inte så får jag väl säga emot.
Men sjukpension. Det känns ju fruktansvärt... Och då är det inte i första hand den lägre ersättningen jag tänker på, utan att man tillfälligt gett upp hoppet om tillfrisknad.
Fast i valet mellan en pressande sjukskrivning och ett års sjukpension så vet jag inte...
nattlinneblogg
Funderar på om jag ska hämta barnen med bil och åka direkt till dansen, eller om jag ska cykla och hämta dem för att sedan bara hinna hem och vända.
Tror att jag gör det förstnämnda. Får väl ta cyklarna i bilen på hemvägen.
Speciellt som det som hindrar mej från det är att det känns jobbigt att inte åka från dörr till dörr. Ett säkerhetsbeteende som ska brytas!
ett samband
Och mina blogginlägg har varit av ganska saklig dagbokskaraktär.
Jag funderar på om det har ett samband.
Hela mitt inre känns som en enda röra. Jag får ingen ordning på någonting. Har egentligen känt så sedan läkarbesöket. Och kanske det behövs en omskakning. Jag måste ju ändra mitt sätt att tänka och vara. Hitta ett sätt att bli mindre prestationsinriktad, mindre målfokuserad.
Det jag hållit för sant. Det som fått mej att känna mej duktig och bekräftad är inte längre giltigt. Jag kan inte göra för att bli bra. Och hur ska jag göra då? Låta tiden ha sin gång?
Förvirrad. Det är nog vad jag är. Vet inte var jag ska börja. Så därför har jag flytt ner i källaren.
För att ordna och sortera det som jag kan greppa.
Jag har inte tänkt mycket alls den här veckan. Och min måsteläxa från terapin känns inte alls lockande. Snarare jättejobbig. Men det får vara så. Jag låter det ligga. Och gör just ingenting.
sovmorgon
För ovanlighetens skull kollade jag på teve-vädret igår. En stor sol sken över mina trakter. Men när jag kikar ut genom fönstret så ser jag då ingen sol, bara en massa moln. Fast den finns ju där bakom. Förståss.
glad men trött
Jag höll hårt i plånboken och köpte bara nödvändigheter. En rosa kofta till dopet. Första gången jag köpt något rosa, men den passade jättebra till klänningen. Köpte inga skor, kom fram till att mina vinterstövlar duger bra.
Och så köpte jag två mappar med tolv flikar för räkningarna.
Det känns som om jag håller på att få en riktig förkylning. Sitter under en filt. Ont i hvudet och i halsen. Och är trött. Trots att jag sov en stund idag. Hade tänkt ha flickorna hemma imorgon, men de får gå på dagis. Vi skulle ha träffat några kompisar men jag känner inte för att träffa dem även om jag är pigg imorgon. Orkar inte vara trevlig.
shoppingdax
Fast det är inte riktigt min grej. Och jag känner mej inte på humör. Börjar bli förkyld och har ont i huvudet. Och förresten så har vi både fakura från rörmokaren och för murstenen som ska betalas.
Idag har jag lyckats rensa bort fem kartonger. Fick hejda mej själv vid ett-tiden för en stunds vila.
Så typiskt mej att bara göra, göra, göra tills det tar tvärstopp.
röjpaus
Lite vemodigt känns det faktiskt. Ingen mer bebis för mej...
Har kommit till mina minnesgrejjer. Tre kartonger fulla!
Plockade lite fram och tillbaka. Och bestämde mej sedan.
Jag får spara en kartong. Det räcker.
Så servettsamlingen ryker :)
Bäst att jag fortsätter innan jag ångrar mej.
tisdag
I eftermiddag ska jag till stan med mamma. På söndag är det dop av brorsdottern. Och jag har inga skor som känns tillräckligt okej för att ha i kyrkan. Och så behöver jag en kofta till min fina plyschtunika.
Fast jag ska börja dagen med att slå in presenterna till dottern som fyller år på torsdag.
kvällssnack
Jag är fortfarande trött. Men på ett skönt sätt nu efter Yogan.
Nu börjar jag få kläm på rörelserna, så det börjar bli lättare att fokusera inåt.
Fast jag tycker att andningen är jättesvår. Det kommer väl efter hand, kanske.
Tänkte över mina dagar en gång till. Kom överens med mannen om att han får hämta på dagis ett par dagar i veckan. Det gör ju ingenting om de går itill fyra ibland. Så får jag tid att komma i fas med mej själv igen.
Har också gått och tänkt på nästa vecka. Om jag ska åka till stugan. När jag tänker på dagarna känns det självklart. Men nätterna...alldeles ensam...lite läskigt. Men min man har lovat att komma och hämta mej om jag vill hem. Inte mitt i natten då, men nästa eftermiddag.
Tänk, flera dagar där jag kan följa min egen rytm. Får sova hur länge jag vill. (Även om jag får sovmorgon här hemma så vaknar jag ju när första barnet vaknar.) Kan bara vara. Utan några tider. Jaaa, jag måste absolut åka!
Vågar jag inte sova får jag väl ligga och läsa hela natten och sova på dagen...
grötmiddag
Det hade jag helt glömt bort.
Mannen satte igång att koka gröt. Så det fick bli en enkel måltid ikväll. Men det går ju bra ibland.
Att jag bara kunde glömma bort att det var måndag. Minnet är inte som det borde vara... nåja, nu slapp jag ju stressa iallafall.
När de andra kommer hem från skridskorna ska jag gå på Yoga. Det ska bli skönt. Och sen är det äntligen läggdax igen. Trots att jag sov en timme i eftermiddag är jag jättetrött. Helgen har ju varit jobbig. Ingen vila på två dagar. Det tar väl på krafterna, antar jag.
det tar sej
Jag måste berömma min man (det blir mycket gnäll på honom här...).
Han har utan att jag sagt något fotat dottern och skickat in till tidningen inför födelsedagen.
Och idag när vi kom hem hade han slipat sonens skridskor, innan jag påminde honom.
Fantastiskt. Vi hade ett allvarligt samtal om att jag inte klarar av allt kontrollerande.
Jag har flera gånger lämnat över grejjer till honom, och sedan glömmer han bort dem.
Så jag har inte kunnat släppa det iallafall.
Jag hoppas att det här håller i sej.
apoteksstrul
Och jag började nästan gråta. Så känslig jag har blivit...
På receptet står det nämligen en tablett dagligen, och jag har ju ätit två ett bra tag nu. Det är någon tidsgräns på receptet så att man inte får hämta ut ny medicin för tidigt. Så jag får inte ut ny förrän om två veckor.
Och sist sa jag ändå till expeditien att jag ökat till två per dag. Så då skulle hon ju ha informerat mej om att jag behövde ett nytt recept. Kan man tycka.
Nu ordnade det sej ändå. Hon ringde till vårdcentralen och fick ett nytt recept. Och under tiden gick jag till affären.
Men tänk, att en sån här liten grej kan få mej helt ur balans...
min dag
Tänkte på hur vardagarna känns här hemma.
Jag har ju all tid i världen.
På pappret i allafall.
Sjukskriven på heltid.
Men i verkligheten är det inte så.
7.15 har vi morgonens första hållpunkt.
Då ska sonen ha ätit upp gröten.
7.10 börjar min kropp reagera.
Med stress.
8.10 börjar skolan.
Då har jag haft stresspåslag i en timme.
Hemma igen behöver jag återhämtning.
Jag har funderat över varför - förmiddagarna i soffan.
Men det är ju inte så konstigt.
Stress är tröttsamt.
Sedan har jag några timmar fram till ett.
Då har jag all tid i världen.
Fast jag måste äta lite också.
Så tre timmar kanske det blir.
Klockan ett är klockan snart tre.
Barnhämtningsdax.
Klockan ett börjar jag hålla koll på tiden.
Och har svårt att koppla av.
Visst har jag all tid i världen.
Iallafall i tre timmar om dagen.
Och under den tiden ska jag helst göra mina jobbiga saker
för att jag ska kunna vila efteråt.
Så all tid i världen
tre timmar, tre dagar i veckan
är det jag har.
garderobsrensning
Resultatet blev godkänt med tanke på att jag gjorde en rejäl rensning i somras.
- byxor 7 par
- tröjor 7 st
- blusar 6 st
- tjocktröjor 2 st
Och ändå finns det knappt någon plats i garderoben.
kör så det ryker
Tar ut riktningen.
Trycker gasen i botten.
Oj, fel.
Tvärnitar.
Väljer en ny väg.
Full gas igen.
Hoppsan, fel igen.
Jag kör så det ryker.
Istället för att sakta vandra längs vägen.
Uppmärksamma det som finns att se.
Fundera över avtagsvägarna.
Kanske är det inte den breda vägen som är min.
Kanske är det den där slingriga stigen.
Då kan man inte köra för fort.
För då hamnar man i diket.
mitt hastbröd
Aktiv baktid: cirka tio minuter inklusive disk, exklusive stress.
Värm 5 dl vatten i mikron.
Smula under tiden ner 50 g jäst i bunken och häll över vattnet.
Tillsätt på en höft:
2 msk olja
1 msk sirap (mat till jästen)
2 tsk salt
ev. solrosfrön eller något annat gott
(man kan ju mäta, men då tar det längre tid och blir mer disk)
Häll i så mycket rågmjöl (eller något annat mjöl) som behövs.
Knåda i bunken.
Jäs i 30 minuter.
Diska sleven.
Knåda i bunken. Lite mer mjöl behövs nog.
Dela i tre delar (i bunken)
Krama ut tre längder av typen painrich ("i luften") och lägg på en plåt.
Jäs i 30 min.
Grädda i 225 grader i 10 minuter.
Diska bunken.
Klart!
Resultatet blir personligt ojämna bröd som är jättegoda.
höstens skomode
Och praktiskt.
Skorna skyddas mot smuts och väta.
Vi avråder från användning vid halt väglag.
Bilden är arrangerad.
Jag upptäckte min fotbeklädnad när jag kom till cykeln.
fortsatt röjariver
Jag gjorde som jag sa och kröp ner med en bok.
Läste en liten stund, men la ifrån mej boken strax före halv tio.
Och sedan sov jag som en stock.
Hade jag fått sova tills klockan ringde så hade jag nog varit pigg idag.
Men lillsnuttis väckte oss vid halv fem.
Skulle ha välling och kissa och...
Idag blir det fortsatt röjning.
Ska nog gå igenom min garderob en gång till.
Jag har en del kläder som jag tänkt att jag kan ha när jag jobbar.
Men, alltså. Dem kommer jag ju med största sannolikhet inte att använda...
Och så ska jag prova igenom allla byxor.
Smalare än så här blir jag nog aldrig.
Och isåfall kan jag ju faktiskt köpa nytt.
tråkigt trött
Min man sitter och spelar något spel.
Barnen sover.
Men jag då?
Har surfat runt lite planlöst.
Inte roligt idag.
Kommer på att jag inte har skrivit om terapin.
Orkar inte.
Borde förbereda dagisväskorna.
Orkar inte det heller.
Sugen på något gott.
Finns inget hemma.
Tror jag iallafall.
Orkar inte gå och titta.
Jag tar nog min bok
och kryper ner i sängen.
Läser tills jag blir riktigt trött.
Och somnar tidigt.
Ja! Det gör jag!
Om jag orkar resa på mej...
promenad
Det blev inte så mycket frisk luft för mej idag heller, så när jag plockade undan efter maten längtade jag faktiskt efter en promenad. Så jag gick ut en runda. Bara sådär. Och det kändes faktiskt inte så jobbigt.
Ångesten kom tassande när jag var som längst hemifrån, men den gick över.
Skönt! Nu vet jag att det inte är så jobbigt längre. Så då kanske jag kan ge mej ut på en spontanpromenad någon dag.
källarrensning
Jag har blivit inspirerad att åter ta tag i källarröjning. Nu är jag inne på rond tre. Finlir.
Hittar mina gamla samlingar:
- servetter
- bokmärken
- klistermärken
Min hamster till svägerska har gjort sej av med sin servettsamling. Så jag borde följa efter. Kan hon så borde jag definitivt också kunna. Men...det känns så hjärtlöst. Mina fina servetter. Och kanske något av barnen börjar samla. Tänk att få lägga mammas gamla servetter till samlingen.
Skollådan var redan ordentligt röjd. Kvar finns bara ettans matte- och svenskabok, en kartbok och första engelskaboken.
En låda full med starlettidningar. Men dem ska jag spara. Minns att det var jättekul att läsa mammas gamla tjejtidningar som tonåring. Med alla förlegade skönhetstips.
Och böcker, böcker, böcker. Som ska sättas in i den nya bokhyllan. Och det som inte platsar där får inte vara med längre.
Röjningen fortsätter imorgon. Minst en hylla till ska bort, har jag tänkt.
bönhörd
Precis när jag publicerat inlägget kom han in, min man.
Och vill ha kaffe.
Jag rusar till bryggaren.
kaffesugen
Tills jag blir så där supertrött.
Då sätter kaffesuget in.
Och idag har vi dessutom tårtrester som lockar.
Väntar på en paus i murbyggandet.
En kaffepaus.
vilken stadstur
Började på Claes Ohlsson. Skulle köpa prinsesstejp. Vi hittade ingen tejp, men det var Rea. Kikade runt efter lämpliga julklappar. Där började dottern balla ur. Sprang upp och ner på ramperna. Lekte Pingu och åkte kana på magen, sprang och gömde sej...
Tog inte med vagnen. Det ångrade jag. Även om inte barnet vill sitta där så kan man iallafall lägga grejjerna i.
Nåväl, vi kom ut från Claes O. med allt vi skulle ha.
Äntrade leksaksbutiken. Efter en lika kaosartad rundtur för att hitta en present gav vi upp och bestämde oss för GoGos. Fick släpa dottern därfrån.
Nu sitter jag här med tre småtrötta barn (det blev ju sent igår) och är minst lika trött själv.
Det ser ut att bli en toppeneftermiddag.
till stan
De brukar få köpa en liten sak till syskonet som fyller år och det är uppskattat.
Sonen har funderat i flera veckor på vad han ska ge sin syster.
Det känns lite jobbigt att ha med lilltjejen till stan.
Hon kan ju få för sig saker.
Vill bli buren.
Springer iväg.
Det blir helt enkelt lite oberäknerligt.
Men det är ju nyttig träning för mej.
Och skönt för mitt måste-jag att få ett stadsbesök avklarat.
paustankar
Är helt uppfylld av tankarna på en paus. Tror att det skulle vara bra att nollställa.
Och försöka hitta en framkomlig väg.
Hindret är min ångest för att vara ensam mitt i ingenstans. En knackning på dörren. Ett ansikte i fönstret.
Ett benbrott under promenaden. Ja, vad som helst kan ju hända.
Jag är inte rädd för att dö för min egen skull. Men jag känner ansvaret att leva. För mina barns skull.
Nu menar jag ju inte att jag inte vill leva. Bara att jag känner mej ansvarig för att leva så riskfritt som möjligt.
Vill mina barn ha en mamma som bara håller sej vid liv. Som inte lever på riktigt. Vill jag vara en sådan mamma?
Att leva innebär risker. Att gå över gatan kan vara farligt.
Och skulle jag dö, så skulle de ju klara sej. Såklart blir det hemskt och jobbigt utan mamma. Men det skulle gå. Det måste ju gå.
Så jag ska åka. För att ställa allt på sin spets. Utmana mej själv. Våga vara ensam.
Har funderat. Och känner att det behövs flera dagar.
Vecka 44 är det höstlov. Ingen skola. Mannen har inget inbokat på jobbet.
Fegisalternativet är att han tar ledigt ett par dagar och så tillbringar vi några dagar i stugan tillsammans hela familjen. Det blir ett avbrott. Men ingen tid för eftertanke. Fortfarande omringad av måsten.
Det andra alternativet är att mannen tar ledigt i början av veckan. Och så skjutsar familjen upp mej.
Kanske sover de över till tisdagen. Och åker hem för att komma tillbaka till helgen.
Några dagar i ensamhet. Känns lockande.
grävdax
Så idag får jag och barnen klara oss själva.
Och sonen om jag som planerat ett stadsbesök idag. Han ska köpa present till lillasyster.
Får väl kolla med mamma om hon kan passa tjejerna en stund.
Sonen väckte oss vid halv åtta. Och sedan kunde jag inte somna om. Trots att jag fortfarande är trött.
god natt
Hoppas att jag kan komma till ro.
Känner mej trött.
Så det finns hopp.
min längtan
som jag plåstrat om
och försökt glömma.
Jag har försökt vara nöjd
med det jag har.
Försökt inse att det inte går
inte just nu.
Jag tyckte att jag lyckades.
Men nu har jag börjat drömma igen.
Längtar bort.
Till friheten.
Grannar, men inte så nära.
Natur, men inte så långt bort.
Trädgård, men inte så liten.
Ett hus, men inte av tegel.
Min kamera fick mej att längta.
Vad ska jag ta kort på
här, mitt i 70-talsidyllen.
Vill ha naturen runt knuten.
Fri sikt från köksfönstret.
Men ändå samhället inom räckhåll.
Kompisar till barnen.
Det går.
Att både ha kakan och äta upp den.
Men det kostar.
Det föder stress.
Måste spara.
Måste till jobbet.
För att ha råd.
Måste röja.
Måste fixa.
För att orka bryta upp.
Jag som precis tyckte att jag var nöjd med det som är.
sömnlös
Och kan inte somna om.
Kroppen har hakat upp sej.
Stressad.
Kan inte slappna av.
Går upp.
Tar ett glas mjölk.
Och sätter mej vid datorn.
bra-tack-hjälp
Bra
- jag försökte ta det lugnt idag
- jag är snäll
- jag har varit positiv hela dagen
Tack
- tack för den här dagen
- tack för att det finns människor som bryr sej om mej
- tack för att jag har ett hem att städa
Hjälp
- hjälp mej att ta en dag i taget
husmorssemester?
Tanken lockar.
Men samtidigt känns det kusligt att vara där helt ensam. Ingen bil. Bara kass mobiltäckning...
En av mina värsta katastroftankar. Jag helt ensam, utan någon som kan komma till undsättning.
Fast vad skulle kunna hända?
Får tänka på saken...
soffläge
Kvällen blev bra och trevlig. Svärföräldrarna förvånade även idag genom att prata och vara allmänt sociala. Kusinerna lekte och hade hur roligt som helst.
Vi hann såklart inte klart med allt. Men naturligtvis gjorde det ingenting...
Det kändes lite jobbigt att vi inte förberett någonting dagen innan. Men när jag tänker närmare på det så brukar jag ha lika mycket att göra och vara lika stressad även om så mycket som möjligt är gjort i förväg. För det finns alltid saker att plocka med. Alltid någonting som kan göras finare. Jag flyttar hela tiden ribban framför mej. Så jag blir aldrig riktigt nöjd.
Arbetsfördelningen idag var nog bra för min stress. Min man ansvarade för maten och jag för städningen. Annars brukar vi göra tvärt om. Med resultatet att jag står i köket superstressad eftersom han aldrig plockar undan så att jag blir nöjd. Det ligger alltid saker kvar när han har städat...
Fördelen med att sköta städningen är ju också att det egentlgen inte gör någonting om det inte blir riktigt klart.
Så jag försökte ta det i lugn och ro även om det inte lyckades hela tiden.
Mat däremot är ju tur om det finns.
det ser illa ut
Undrar om jag orkar vara trevlig mot gästerna nu...
Förmiddag:
-
- göra tårtan
- städa
- åka och handla vin och godis
Eftermiddag:
-
- städa ännu mer
- göra såser
- duka
-
- skiva köttet
-
lägesrapport - halvtid
Kanske för att jag inte nöjde mej med att stryka kalaskläderna utan stod och strök all stryktvätt.
Jag har andats och fokuserat för att inte stressen ska skena iväg.
Det har väl lyckats sådär.
Nu ska jag baka bröd och sedan fortsätta städningen.
Sonen fick eftermiddagen ledig och är hos en kompis. Kanske lika bra det...
Förmiddag:
-
- lägga köttet i marinad
- baka bröd
-
Eftermiddag:
- göra sallad
- städa ännu mer
- göra såser
- duka
- göra godispåsar till barnen
- blåsa ballonger
- skiva köttet
- slänga ihop gratängen
- mangla duken
på vår gata...
Idag glömde grannen lägga i handbromsen.
Så bilden rullade in i en annan grannes staket.
Och inte vilken granne som helst, utan värsta pedantgrannen...
Fick inte med folksamlingen som följde.
Väntar med spänning på fortsättningen....
mina duktiga barn
Plockat undan, dammsugit och svabbat.
Vilka ungar :)
Får lägga band på mitt kontrollbehov och acceptera att golven kanske inte blir helt dammfria...
Efter lunch ska minstingen och jag städa hennes rum.
(Hon behöver inte städa själv...än så länge)
arbetsfördelning
Nu har jag tagit på mej arbetsledarrollen (suck) och delat upp förmiddagens jobb:
Mannen:
- göra tårtan (jag får se till att inte vara i köket eftersom jag blir så himla stressad av att se honom göra något som jag gör tre gånger så snabbt)
- fixa köttet
- åka och handla
- skiva potatisen
Jag:
- städa
- stryka kalaskläderna
Barnen:
- prova färdigt sina vinterkläder som ligger i vardagsrummet
- städa sina rum
Hoppas att ni andra får en trevlig förmiddag!
läxstress
Vi, eller jag då, delade upp den så att jag ansvarar för läsläxan och mannen för matten.
Det gick bra till en början. Men nu har de fått en bok där man ska skriva i varje gång man läser med sitt barn. Och helst ska barnet läsa varje dag (utsedd bok eller något annat).
Men jag pallar inte. Blir superstressad av att bokföra aktiviteter.
Så nu har vi bytt. Jag tar matteläxan. Som vi kan göra på helgen.
Mannen ansvarar för läsläxan. Det betyder ju inte att inte jag kan sitta med sonen,
men mannen ska se till att det blir läst.
I tisdags fick sonen hem en ny bok.
Han läste den för mej i tisdags.
Och hur många gånger har han läst efter det?
Ingen!
INGEN!
När jag lämnar ifrån mej kontrollen så måste ju någon annan ta över.
Det är jag som lämnar och hämtar på skolan.
Så jag får ta kontakten med fröken.
Då vill jag att läxan ska vara i ordning.
Kanske inte varje dag, men de flesta.
JAG ORKAR INTE!!!!!!!!!!!!!
sovmorgon
Irriterande nog är det alltid 7-åringen som vaknar först.
Minstingen sov till halv åtta.
Jag har drömt konstigt och vaknat flera gånger i natt,
och sedan legat och inte kunnat somna om.
Jag har ingen ro att somna om när det är så mycket som ska fixas idag.
Dopar mej med en kopp kaffe för att piggna till.
bra-tack-hjälp
- jag är en god lyssnare
- jag är bra på att planera
- jag är en bra mamma
Tack
- tack för att jag finns till
- tack för att jag har fått tid för tillfrisknad
- tack för min familj
Hjälp
- hjälp mej att ta dagen som den kommer
- hjälp mej att sänka kraven på mej själv
- hjälp mej att vara närvarande i det jag gör
tjejsnack v.42
- Vem är den människa som du vet att du alltid kan komma till oavsett?
Min man, min syster, kompis T - Vågar du rangordna dina vänner och bekanta i vilka som betyder mest? Kan man göra det eller inte?
Ja, det skulle jag nog kunna göra. Jag brukar skilja på vänner och kompisar. - Har du blivit sviken av en vän någon gång? Hur/När? Känns det fortfarande?
C har flera gånger ljugit för mej. Nu har vi en något ansträngd relation som väl börjar tina lite...
Jag litar inte på henne riktigt men jag tycker egentligen att det är synd för hon har många bra vänegenskaper. Så småningom kanske det ordnar till sej. - Känner du att du har en bra relation till människor omkring dig?
Både och. Jag har svårt att släppa människor nära inpå, när någon kommer för nära så backar jag ofta.
Och relationen till andra är kanske inte så bra för mej eftersom jag tror att jag måste göra saker för att bli omtyckt och därför tar på mej att fixa och ordna. - Vad tror du andra tycker är din bästa/sämsta egenskap?
Det har jag aldrig tänkt på...
Bästa kanske att jag alltid ställer upp och får saker att hända.
Sämsta kanske är att jag är lite ytlig...eller att jag nästan aldrig hör av mej...
idolfredag
Och sedan kommer jag aldrig ihåg att kolla upp det.
Bryr mej väl inte särskilt mycket heller.
Det mest spännande varje vecka är:
vem kommer först på vem som åkt ut.
Hittills har det blivit oavgjort.
Ingen av oss har lyckats komma ihåg vem som saknas.
(Vi ser aldrig början för då lägger vi barnen.)
(Och förresten, varför sitter jag vid datorn samtidigt...jag skulle ju träna på att bara slöglo på teve.)
utmaningen i morgon
Jag tog med mej sonen och handlade lite ingredienser till i morgon.
Tjälknölen har jag slängt in i ugnen och där sköter den sej själv över natten.
I övrigt har vi inte förberett någonting.
Jag ska verkligen försöka fokusera på en sak i taget och inte stressa över allt som är kvar.
Planen är som följer:
Förmiddag:
- skala och skiva potatis till gratängen
- lägga köttet i marinad
- göra tårtan
- baka bröd
- städa
- åka och handla vin och godis
Eftermiddag:
- göra sallad
- städa ännu mer
- göra såser
- duka
- göra godispåsar till barnen
- blåsa ballonger
- skiva köttet
- slänga ihop gratängen
Fördelat på fem personer efter förmåga.
Känns ju som ingenting...hmmm...
fantomens brallor
Och nu kom min sjuåring och kunde refrängen!
Gullig som han är bad han fritidsledaren att kopiera texten till sin mamma.
(Tja, kanske att jag gav honom en hint - men han kom iallafall ihåg det...)
Ingen har sett Fantomen utan kläder
klädd i pyjamas och stövlar av läder.
Han drar nog bort en rand där fram,
när han kissar bakom trädets stam.
Oh, vandrande våldnad, kliar inte sviden,
när du knegar i djungeln hela tiden.
Gör som Guran skaffa dig en kjol,
det är bättre under Afrikas sol.
Ingen har sett honom kavla upp ärmen,
ljusblå lekdräkt, trots fukten och värmen.
Men han blev nog fryssen om sin häck
om han satt i grottan alldeles näck.
Oh...
Fantomen lättar inte på kalsongen,
nej, han håller värmen stången.
Ibland tar han på sig ännu mer
när Mr Walker sig till stan beger.
Oh...
(Lasse Åberg)
Fryssen...vad är det för ett knasigt ord?
bellman till middag
Vi avnjöt rotfrukter, klyftpotatis och kotlett.
Samt ett gäng Bellmanhistorier.
Fann mej själv dubbelvikt av skratt
åt historier som jag tyckte var roliga för sådär tjugofem år sedan.
Vad gör man inte för sina barn??
...femårskalas
För den som undrade :)
kalas i morgon
Tjälknöl var planerad och nötstek inhandlad och infryst.
Hade tänkt skicka med den till mammas jobb för skivning.
Men nu får vi nog tänka om.
Kommer inte ihåg hur länge den skulle ligga i lagen...
Hinner vi ändå?
Och var är receptet???
Dessutom bör jag nog göra tårtan idag.
Och handlat har vi inte gjort heller.
Det blir kalaskul imorgon!
årets sista?
Fick till min förvåning se någonting rött i smultronbaljan.
Jodå, fyra små röda smultron.
Ett var till barnen. Och ett till mej.
målarfnatt
Jag hittade en guldsida för målartokiga barn.
Fullt med diverse favoritfigurer att skriva ut och färglägga.
...och visst....
Men nu fick jag gjort det jag skulle, lite sömn samt väckning på köpet.
Perfekt!
(Fast jag borde nog försöka komma bort från det där måste-tänkandet...)
meditation
Den medtiationen som jag ska göra helst varje dag är på 40 minuter.
Det kan vara ganska svårt att hinna med det en del dagar.
Särskilt på helgen när familjen är hemma.
Kom på att CD:n innehåller fler meditationer.
En 10-minuters, en 20-, och en 30-minutersmeditation.
Så en dag när jag inte har så mycket tid,
eller en dag när jag känner mej trött
så kan jag ju göra en kortare variant.
För det viktiga är ju att få in rutinen.
Inte att jag ska prestera en viss tid.
kroppsskanning
Funderade på om jag skulle meditera (som jag "borde göra")
eller sova en stund (som också känns ganska nödvändigt).
Bestämde mej till sist för att det blir en kroppsskanning idag.
Och det gör ju ingenting om jag råkar somna...
har landat i soffan
Hon har varit där, i stressen över att bli bra. Hon löste det genom att ta ett friår. Kunde i lugn och ro hitta tillbaka till sin ork utan att känna någon press. Jag ska försöka se på orden från läkaren på samma sätt. Hon kan tänka sej att sjukskriva mej ett år framöver. Det innebär att jag har gott om tid på mej, behöver inte stressa. När jag är redo så kommer jag att börja jobba. Kanske inte i år, men till våren..eller sommaren...eller hösten.
Kan jag bara få mej att tro helhjärtat på det så har jag redan kommit en bra bit på väg. Måste lägga undan alla känslor av skam och skuld.
Jag känner skuld när jag inte varje dag gör någonting aktivt för att bli bra. Jag är ju sjukskriven, inte ledig. Jag måste ju göra för att bli bra... Men tänk om det är så att det är genom att inte göra som jag kan bli bra....så är det nog också...
Jag känner skam för att jag har varit sjukskriven så länge - ett helt år - utan att bli bra. Och jag lär vara hemma ett bra tag till. Känner mej dålig och misslyckad. Dessutom äter jag allt högre doser av min medicin utan att bli helt bra. Jag kämpade i KBT jättelänge utan att bli fri från panikångesten. Känner mej misslyckad där också...
Så är det ju inte. Men det känns så ibland. Idag. Just nu. Men kanske inte om en timme.
snön faller
Men nu skiner solen, så det förblir nog en dröm ett tag till.
Och idag känner jag mej ännu mer tacksam för läkarens beslut. Vintern hade jag ju helt förträngt. Bilkörning på isiga vägar, rädslan för att det medan jag är på jobbet ska börja snöa...ångest!
Inser att jag måste börja promenadträningen. Snart kan vi inte längre cykla till dagis. Och jag vill inte ta bilen varje dag. Det är förresten nästan jobbigare att köra än att gå. Dagiset är utbyggt flera gånger, men man har inte ändrat hämtnings- och lämningsplats. Så med mycket fler bilar än vad som var tänkt är det ofta rörigt, och med snön blir det totalkaos.
Snart är det terapidax, och sedan ska jag äntligen träffa E.
inför terapin
Vill väl mest prata om läkarbesöket och mina tankar omkring det.
Hur och vad vi ska jobba med framöver.
Det passar bra, för imorgon är det avstämningsgång.
(Var femte gång stämmer vi av om det går som vi har tänkt, om det är något som inte känns bra och annat som har med själva arbetsmetoden att göra.)
Och så är det ju mina måsten, borden och vill. Som jag faktiskt inte har ägnat en tanke den här veckan.
dagarna de går och går
Det har känts som i barnvisan (Juja och Tomas Wieslander):
Dagarna de går och går efter varandra.
Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag
Dagarna de går och går efter varandra
måndan försvann...
Nu har jag förlikat mej med faktumet att jag har gott om tid på mej. Jag behöver inte stressa. Jag får bli bra i min egen takt. Och det känns skönt. Skrämmande. Men mest skönt.
Pratade med en kompis ikväll som frågade om det skulle dröja länge tills jag skulle börja jobba igen.
Fick ju erkänna att det nog dröjer.
Kom på att det jobbigaste med det här är att jag kunnat gömma mej bakom panikångesten.
Jag kan inte jobba för jag kan inte ta mej till jobbet.
Men nu hade jag ju inte långt kvar (hmmm...).
Men ändå har jag blivit sjukskriven i tre och en halv månad till.
Nu kan jag inte skylla på panikångesten.
För med medicinen skulle jag nog kunna ta mej till jobbet snart.
Nu är det allt det andra. I mej.
Jag måste berätta för min chef om utmattningssymptom.
Han som försökte skrämma mej till uppsägning med att berätta om mitt nya stressiga jobb.
Kommer jag att få höra en massa nytt tjafs om det.
Om jag verkligen klarar av mitt jobb.
Fast det är ju inte jobbet i sig som gjort mej sjuk.
Och det är nästan det värsta.
Jag har absolut ingenting att skylla på.
Det är jag själv som drivit mej in i det här.
Fast när jag tänker efter...jag kan ju alltid skylla på den nya regeringen.
det skär i hjärtat
Hon har ingen att leka med.
Bästa kompisen är ett år äldre och började i skolan efter sommaren.
De andra tjejerna är tvillingar som är som tvillingar kan vara - leker mest med varandra.
Två flickor är ett år yngre. De leker mest med varandra, säger hon.
I femårsgruppen är det tre flickor till.
En av dem tycker hon om att leka med.
Men den flickan leker mycket med barn från en annan avdelning.
Min lilla flicka...vad gör man...hon måste ju gå på dagis.
Jag har pratat med personalen.
Men de säger att hon brukar vara glad och leker med alla.
Det kanske är så att hon saknar en bästis, helt enkelt.
Och lillasyster har ju en radarkompis.
Då blir det ju tydligt att hon är utan.
Vi bestämde att vi ska ringa till den jämnåriga i helgen.
Så att de kan leka hemma.
Kanske hittar de varandra även på dagis om de leker på fritiden.
För vad gör man?
en göra-dag till
Jag har en till och med lyckats med konsttyckket att ha en tom bänk som jag i fortsättningen ska sortera tvätten på direkt, istället för att bära upp en korg som lätt blir stående och stressar...
Dessutom har jag ställt dit backar för "fläckigt" och "ska läggas undan". Bör nog ställa dit en för "vad gör jag med den här?" också.
Och så ska jag köpa en vägghängd tvättställning på IKEA, alternativt en på hjul. Nu står en stor svårflyttad sak mitt i rummet.
Så kanske ordningen håller i sej framöver...
Jag har tänkt över vårt jobbiga räkningssystem också. Jag ska inhandla två tolvflikmappar. En för föregående års räkningar och en för nuvarande års. Bara att stoppa in under rätt flik. Och vid nytt år så rensar man den äldsta mappen och sätter in det man vill spara i en pärm. Lätt som en plätt!
Dessutom
Nu ska jag meditera innan jag hämtar barnen.
dubbelt syndig
Aj,aj. Jag har ju slutat!
Dricker en kopp så att jag inte kan gå ut och gå.
Och kexchokladen...tja, E var inte hemma. Så då fick det bli godis istället.
Jag gör ett nytt försök i eftermiddag.
Behöver verkligen prata med henne.
Hon förstår precis och det är skönt.
grrrr...
Och det ska dom. Jag har ju dagis och fritidsplats till dem. Förmodligen kommer jag att ha dem hemma ett par dagar, man måste ju passa på när skolan är ledig. Men det är ingenting jag bestämmer nu.
Jaha, sa hon och snörpte på munnen.
Jag blir så irriterad!!!! Hon har ju ingen aning om hur jag mår. Och hon ska ju inte bry sej om hur jag gör med mina barn. Jag har en heltidsplats som jag betalar för.
stress
Jag har inte längre något mellanläge.
Antingen är jag lugn.
Eller så är jag jättestressad.
Jag har aldrig bara lite bråttom längre.
Så fort jag känner tidspress slår stressen i taket.
Saker att jobba med:
- om jag inte kan påverka situationen så är det ingen idé att bli stressad (t.ex. i bilen)
- jag behöver inte vara exakt i tid
- att göra en sak i taget och fokusera på det jag gör nu, utan att tänka på allt som väntar
- att ta dagen som den kommer, följa lusten och inte planera så mycket
- meditation
- avslappning
Någon som kan tipsa om bra avslappningsmusik ?
sol
Idag är det fint höstväder här.
Första tanken var, åh nu kan jag ut och ta lite kort.
Men jag vågar ju inte gå, där jag vill vara med kameran.
Kanske kan jag cykla dit. Får se...
Ska iallafall hälsa på E idag. Igår blev det ju film istället.
Kanske fortsätta lite i källaren.
Och, just det. Ta det lugnt också.
gravidkänsla
Som tur är så är det ju bara medicinen som spökar.
När jag satt och tittade på dotterns dansande (äum...läste bok) blev jag yr. Det släppte inte riktigt så jag vågade inte köra motorvägen hem. Dessutom har jag fortfarande ont i huvudet. Skönt att jag vet vad det är, och att det förhoppningsvis går över inom ett par dagar. Annars minskar jag dosen igen. Vill ju inte gå omkring och må dåligt av biverkningar, då har jag hellre lite oro...
min nya kompis
Idag kom den med posten. Min nya kamera (ja, ja. vår nya kamera...).
En Sony DSC-H9.
Jag hoppas att den är bra. Mannen är nöjd än så länge. Han har sprungit runt och fotat hela kvällen.
Jag hiar mej tills imorgon. Då kan vi bekanta oss med varandra i lugn och ro.
Foto är ju en rolig, kravlös bara vara-aktivitet. Jag fotade mycket förr. Mycket svartvitt som jag framkallade och kopierade själv. Har saknat det, men det har inte blivit av. Trots att jag ju haft de bästa motiv man kan ha mitt framför näsan, barnen...
trött
Jag körde dottern till dansen och sedan började jag röja alla kartonger och sånt som fanns i källaren. Fyllde hela bilen med källsorteringsgrejjer. Och körde iväg mannen till sopstationen.
Jag vill få ordning! Känner lust och energi att fixa det sista. Det är egentligen inte mycket kvar, men det ska göras.
Härlig känsla! Att vilja ta tag i saker.
Oron och stressen för bilkörningen till jobbet tog nog mycket energi.
Nu har jag lyckats släppa det (tror jag). Bryr mej inte om körträningen.
Men jag vill ju inte bli sämre. Mindes rådet från terapeuten i somras:
Ta chansen!
Ska det handlas, skjutsas eller hämtas något så är det jag som ska göra det. Körträning när tillfälle ges. Endera dagen tar jag motorvägen till min bror.
Ser fram emot fredag när jag ska till min terapeut. Jag har många tankar jag vill ventilera med honom.
folkskygg
Klockan två skulle en pensionär komma och köpa vår spjälsäng.
Tur att mannen är hemma, tänkte jag.
Och har nu häckat i källaren i en dryg halvtimme.
Till ingen nytta, visade det sej.
Vi väntar fortfarande.
Har tassat upp och satt mej vid datorn.
Men är beredd att snabbt som ögat
förpassa mej till de nedre regionerna igen.
Brukar inte ha några problem med folk.
Men just idag vill jag inte.
filmförmiddag
Kan det bli mer "bara tidsfördriv"?
Mannen är fortfarande sjuk. Så jag hängde med i hans filmval.
Fick impulser att ställa mej och stryka och vika tvätt samtidigt (tvätthögen ligger i vardagsrummet...) men jag stod emot.
Nu är jag inne på de sista omgångarna tvätt. Lite plädar, mattor och sånt. Sen är det rätt tomt i tvättstugan och jag ska passa på att städa ordentligt.
Och återigen lova mej själv att jag den här gången ska ta tag i allt jobbigt med en gång...tror att det kanske är min benägenhet att inte göra saker med en gång som kan ha bidragit till stressen. Inom alla områden väntar jag oftast tills det är absolut nödvändigt att göra en insats, och då blir det ju jättejobbigt. Och under tiden berget växer (eller dammråttorna...) så är jag stressad för att jag borde ta tag i det. Men det finns så många högar att ta tag i att jag inte vet var jag ska börja. Så då gör jag ingenting.
Men ibland orkar jag ju inte heller, och det gror igen rätt snabbt med tre barn.
onsdagmorgon
Ledsamheten sitter fortfarande i. Funderar på varför. Kanske för att jag redan har varit hemma i ett år. Lång tid! Och det känns lite jobbigt att säga att det blir ett bra tag till...jag skäms nog lite, tror jag.
Idag ska jag inte göra något särskilt. Ska kanske ordna lite i mitt rum/gästrummet, så att det blir klart någon gång. Sedan har jag en plats att vara på där jag inte behöver plocka undan efter mej på en gång.
Och så ska jag cykla förbi och se om E är hemma. Känner för att prata lite...
house
Dagen avslutades i idiottempo. Jag vet inte varför det blev så. Men jag kände mej nog rastlös. Hämtade barnen och sedan åkte vi till affären. Och efter det har jag tvättat och hängt tre maskiner tvätt, bakat äppelkaka, vikt tvätt och städat köket.
Märkligt, har tänkt hela dagen på hur jag ska vara framöver, och så börjar jag med att göra mycket mer än vad jag brukar. Eller är det min vanliga logik:
kör på hårt för att få undan allt så att jag sedan kan vila med gott samvete.
Nu, tevekväll.
ökat till 50 mg
Det känns lite läskigt...är snart uppe i maxdosen...
Jag är jättetrött. Har sovit två timmar idag och sitter ändå här och gäspar. Kanske är det medicinen, kanske är det sviter från igår.
I hjärnan känns det lite slajmigt. Svårt att beskriva, men det är en form av overklighetskänsla kombinerad med huvudvärk i pannan.
baka, baka liten kaka
Att baka en kaka för att familjen kräver hembakade kakor.
Att baka en kaka för att jag kräver det av mej själv. För att jag är en sådan som bakar kakor.
Att baka en kaka för att man är dumsnål.
Idag bakade jag en äppelkaka bara för att jag ville det. Vi brukar egentligen inte fika i veckorna, utan spara mumset till helgen. Men ikväll blev det kaka och mjölk till Bolibompa.
Och hur man bakar är ju också viktigt. Bakar man med gott om tid och gör varje moment till ett nöje. Eller stressar man sej igenom baket för något måste som ligger och pockar på.
Idag bakade jag en kaka med två delar stress och en del glädje.
Ikväll åt jag äppelkaka med mjölk framför datorn. Utan att egentligen känna vad den smakade...
sjukskrivningen
Men när jag tänker lite närmare på det så känns det inte okej inför mej själv. Det är nog därför jag har så svårt för att bara vara. Jag känner att jag hela tiden måste jobba på att bli bra. Jag kan ju inte bara gå hemma och dra. Varje dag måste jag göra någonting för att komma närmare mitt mål. Om än bara skriva ett analyserande inlägg här.
Det är väl den tanken som stressar mej. Att jag måste göra rätt för mej för att förtjäna min sjukpenning.
Fast nu har jag läkarordination på att vila och bara vara...måste bara inse det själv också...
vardagsstress
Efter sommaren tror jag att jag var på bättringsvägen. Sedan la jag till fler och fler aktiviteter. Styrketräning, bilkörning, medveten närvaro... trodde att jag tog det försiktigt, men det gjorde jag inte. Nu är jag tillbaka i min totalstressade vardag.
Det är ju inte så att jag springer omkring och städar hela dagarna. Tvärt om. Men jag är stressad av annat. När jag gör någonting så ska det gå snabbt.
Utnyttjar tiden effektivt. Tittar nästan aldrig på TV. I sådanafall nyttiga program (House undantaget). Sport är slöseri med tid. Det "ger" ju ingenting. Mer än underhållning (eventuellt). Ska jag se en film vill jag att den ska vara tänkvärd. Ser inte en film för ett par timmars förströelse. Likadant med böcker - vill helst läsa något utvecklande. Och med internet - jag slösurfar sällan.
Det är kanske där jag ska börja. Bara tanken på att ägna förmiddagen åt att se en film känns jobbig..slöseri med tid. Fick vännerboxen i julklapp. Har nästan inte sett någonting av den.
Varför måste jag hela tiden göra någonting bra. Varför inte bara vara? Vem, mer än jag själv, missunnar mej en bra film en förmiddag? Ingen, förmodar jag. Ingen bryr sej väl om jag ägnar mej åt analyserande och ältande av min person, eller om jag gör någonting bara för att fördriva tiden.
Det kanske är mitt allra viktigaste måste att jobba med. Jag måste inte vara effektiv dygnets alla timmar...
hur gör man...
Hur gör man när man inte längre ska vara duktig?
Panikångesten har passat mej bra. Med KBT lönar det sej att vara duktig. Om man gör sin läxa så blir det bättre. Men det här med stressen....vaddå göra ingenting?
Jag har varit duktig på att vara sjukskriven. Har haft varje dag planerad. Ganska så i detalj också.
Om en kompis ringt och undrat om vi kan träffas har det känts jobbigt...då hinner jag ju inte det jag tänkt...
Hur gör jag? Ska jag känna efter på morgonen vad jag vill göra under dagen kanske?
Försöka hitta tillbaka till lusten. Det som känns roligt.
Jag mådde nog bättre i somras än vad jag gör nu. Då hade jag två kravlösa månader. Kände ingen press på mej att göra. Sedan kom pressen på att ta mej tillbaka till jobbet...visserligen i lagom takt...men jag har ändå drivit på mej själv med körningen...för jag VILL...jag MÅSTE...kände kraven.
Känner lugn och lättnad när jag tänker tillbaka på sommaren. Kanske är det dit jag ska försöka hitta tillbaka. Jobbtankarna ska jag nog lägga åt sidan ett tag. Min terapeut sa när vi jobbade med måste-listan att bilträning kanske inte ska finnas med alls bland saker jag ska göra...tanken kändes absurd....visst måste jag kämpa för att komma tillbaka till jobbet...kände kraven...
Men jag är rädd. Jag har gömt mej bakom verkliga eller inbillade krav. Inte vågat stå för det jag vill. Inte vågat känna efter. Nu har jag inte längre några krav på mej. Nu måste jag känna efter.
Tanken svindlar. Jag har inte längre något att stödja mej mot. Min verklighet har i ett slag förändrats.
Jag är inte längre duktig om jag är duktig. Hur ska jag vara då? Kan jag verkligen bli bättre av att inte kämpa?
när jag tänker på det...
Babblade massor om hur bra det gick med körningen.
Och varje gång jag sa något negaitvt, så kontrade jag genast med ett MEN...
Måste ju vara duktig. Uppfylla förväntningarna.
Tur att hon ser i genom det där...min läkare.
läkarbesöket
Vidare höll hon med om terapeutens bedömning om utmattningssymptom (har nu fått någonting med stress med i sjukintyget). Hon trodde inte att panikångesten var det stora "problemet".
Hon tror att en anledning till att motorvägen känns så jobbig är att jag helt enkelt inte är redo för att jobba än. Men å andra sidan ville hon höja medicindosen till 60 mg. Alltså maxdos. Och se vad det kan göra åt min förväntansångest angående kissnödigheten.
Jag satt på helspänn hela tiden. Hon jobbar så att hon vill diskutera olika tankar, t.ex. tanken på om jag ska börja jobba. Så innan slutet hade jag ingen aning om hur länge jag skulle bli sjukskriven. OM jag skulle bli det...
Fast nu kände jag ändå att jag kunde säga vad jag kände och tyckte.
Min reaktion:
Hjälp är jag så dålig???!!!!?????
Då är jag ju inte tillbaka på jobbet i år....
Skönt ! Lättnad!
Oro för medicinökningen. Hur kommer det att påverka mej?
Men framför allt är jag förvirrad. Och rädd. Inga krav på mej från läkaren...inga måsten som ska uppfyllas....det innebär ju att jag helt och fullt måste lyssna på mej själv...vad jag vill....och vad jag orkar....HJÄLP!
Men samtidigt känns det som att jag inte vågat känna efter till hundra. Kanske är det därför jag inte kunnat gråta? Jag har hela tiden känt pressen, varit tvungen att visa min vilja att jobba...genom att kämpa och göra framsteg.
Det har inte känts så under tiden...men kanske är det så...kanske är det därför jag är så ledsen nu.
Det är ju precis det här som jag har pratat med terapeuten om. Jag borde ju vara glad för att min läkare är inne på precis samma linje....och det är jag ju...men ledsen ändå....
För jag har ju exakt samma känsla som hon hade...jag vill börja jobba MEN jag är nog inte redo för det.
tvätt och tårar
Mamma tog dottern till skridskorna (guldmamma).
Och jag skippar syjuntan ikväll.
Tårar...jag som ALDRIG gråter...
speedad
Driven av nervositetens rastlöshet kan man uträtta mirakel...
läkarbesöket
Ledsen
Och utmattad
Efter en timmes känslomangling hos doktorn.
Måste samla mej lite
Sedan berättar jag
Ett positivt möte
Men ändå vill jag bara gråta...
klädvårdsdag
Det bidde inget Ikea idag. Tänkte för en gångs skull efter före. Och insåg att det är mycket som det är idag.
Först läkarbesöket. Och eftersom mannen är sjuk så måste jag skjutsa dottern till skridskoträningen (sonen missar första gången eftersom han är sjuk). Och ikväll är det syjunta hos en kompis på Öland. Även om jag inte kör så är bron lite småjobbig när jag åker med kompisar.
Har börjat ge mej i kast med alla klädhögar jag har:
- kläder med jobbiga fläck-högen
- i väntan på full maskin-högen (inse, jag kommer aldrig fylla en röd 30-tvätt...)
- strykhögen
- i väntan på att det ska passa nästa barn-högarna
- strumpsorteringshögen (satte sjuklingarna på den)
Imorgon hoppas jag att jag känner mej inspirerad att fortsätta:
- vet inte riktigt var jag ska lägga den-högen
- jobbiga ylletröjs tvätt-högen
- handtvättshögen
- lägg undan för vintern-högen
- ny strykhög med det jag tvättat idag...
- strykhögen med är det verkligen någon idé att stryka detta eller ska det ges bort-kläder
Och till syjuntan tar jag med mej
- lagningshögen
Dessutom ska sommarytterkläderna bort och vinterkläderna fram.
Men ordning blir det av det här, för högarna ligger och dräller lite överallt.
Kör ofta taktiken att "glömma bort" jobbiga grejjer - och sedan har de växt ur plaggen. Så då kan jag kasta dem.
Liiite oekonomiskt...
Nu ska jag bege mej till läkaren...
inga tider
Vilken lättnad. Skönt att terapeuten var på min linje.
Och jag gör ju verkligen framsteg oxå...så det kan hon ju inte klaga på...
sjuklingar
Jag funderar på om jag ska fly fältet. Kanske åka till Ikea. Fast det beror ju på när/om terapeuten ringer. Får väl hålla mej hemma tills dess. (Inte så kul att diskutera via mobilen i någon affär...).
Här regnar det i dag. Riktigt höstrusk. Upptäckte inte regnet förrän vi öppnade ytterdörren, jag och tjejerna, så vi tog bilen. Jag kände inte riktigt för att gå in igen och byta om till regnkläder på alla.
bra-tack-hjälp
I helgen har jag inte haft en tanke på meditiation eller andra mindfulnessövningar. Får ta nya tag i morgon. Det är ju för att må bra på sikt som jag gör dem, så de är ju viktiga.
Bra
- jag är en bra vän
- jag har varit snäll emot mej själv
- jag är en bra mamma
Tack
- tack för att jag är just den jag är
- tack för att jag känner
- tack för att jag älskar
Hjälp
- hjälp mej att våga stå för det jag vill imorgon hos läkaren
glöggtider stundar
För mycket njutning fram till jul.
För mycket kan det inte bli.
Jag smuttar lika gärna på saftglögg
som på någon starkare sort.
Årets glögg är havtorn med kanel.
Vi hänger väl som vanligt på låset.
För att försäkra oss om några flaskor
av denna åtråvärda dryck.
Havtorn är gott. Har avnjutit bärnen i Yoghurt, naturellt
och i svägerskans kaka.
Ser med spänning fram emot hur smaken samspelar med glöggkryddorna.
(Den sextonde november släpps årets glögg från Blossa.)
prestationskrav
Och bett honom ringa mej imorgon.
Jag känner att jag behöver diskutera igenom det här med tiden.
Å ena sidan vet jag ju att jag mår bäst av att inte ha något datum för när jag ska vara tillbaka på jobbet.
Men å andra sidan så vill väl läkaren och framförallt kanske FK sätta en tid.
Bara tanken på ett datum när jag ska börja arbetsträna får mej att må jättedåligt.
Känner mej stressad. Hinner jag?
Känner kraven. Kan jag tills dess?
Det som för dem är ett preliminärt datum,
är för mej ett måste att uppfylla.
Prestera, annars...
Ja, vaddå...?
mysteriet med den försvsunna plånboken
Och sonen har fått sej en riktig minnesbeta.
Minut för minut har gårdagkvällen kartlagts.
Område efter område har finkammats.
Utan resultat.
Sonen fick världens utbrott i går vid middagstid.
För att kompisen inte fick sova över.
Först bara skrek han.
Sedan gick han lös på våra plånböcker.
Fick för sej att han skulle gömma dem.
När han sprang i väg med mannens plånbok fick jag tag på den.
Då tvärvände han och greppade hans nycklar istället.
Jag gjorde mej av med plånboken och kastade mej över nycklarna.
Som jag minns det la jag tillbaka den i jackan.
Sedan var plånboken spårlöst försvunnen.
Inte saknad förrän idag. Då mannen behövde passerkortet till jobbet.
För en liten stund sedan hittade han den.
I luvan på jackan.
(Jag VISSTE väl att jag hade lagt den i jackan!!!!)
Plånboken har varit med vid räfsning, en lång cykeltur och shoppingrunda.
Snällt liggande i luvan.
Vilken tur!
Och sonen låter nog våra plånböcker vara i fortsättningen...
det bästa med sommaren
Man går ofta barfota på sommaren.
Strumporna ligger oanvända i sin låda.
Istället för att svämma över tvättkorgen.
Mindes den strumpfria perioden med saknad
när jag stod med veckans jättetvätt.
Fem personer.
Det blir 70 strumpor i veckan.
Plus alla extrastrumpor efter gympa och sådant.
Bortåt 100 stycken kanske,
I VECKAN.
ny oro
Med min medicin kan man bli trött och få svårt att bibehålla koncentrationen. Speciellt i högre doser.
Så nu har jag börjat oroa mej för det.
Speciellt med tanke på den långa, tråkiga vägen till jobbet. Hur ska det gå?
Jag har inte märkt av några koncentrationsproblem, men det hindrar ju inte oron.
Får väl ta upp det med läkaren imorgon.
helgfundering - igen.
Igår när jag inte längre hade det fulla ansvaret för hem och barn kunde jag ju släppa allt och slappna av.
Då var det ju inte så konstigt om ångesten kom.
Veckan har ju varit lagom jobbig ur göra perspektiv.
Men ur mental synvinkel har den ju varit hur tung som helst.
Idag ska jag iväg en sväng ensam och träffa några kompisar. Funderar på om jag ska ta motorvägen.
Men jag vet inte...det känns jobbigt. Samma motorvägssträcka som jag kört flera gånger under veckan.
kravmärkt dröm
I min mycket spännande dröm (på gränsen till otäck) dök det plötsligt upp en professor som tog mej med och började förhöra mej om hur vi skulle rädda miljön för framtiden.
- Nämn några sätt som människan påverkar miljön negativt, förrutom genom aktiviteter som innebär ökat koldioxidutsläpp.
Knivig fråga...allt som jag kom att tänka på hade med det att göra.
Till sist kom jag på:
- Giftbesprutning av maten.
- Du köper väl inte konventionellt odlad mat, sa han och spände ögonen i mej.
Sedan vaknade jag.
Det kanske var mitt samvete som talade till mej...
Men kravbananer kommer jag aldrig att köpa. De smakar för mycket banan
sömnigt
Jag somnade i soffan vid niotiden.
Flyttade över till sängen och sov hela natten.
För nu när pappa är hemma sov lillpluttan utan vällingpåfyllning ända till halv sju.
Så nu är jag utvilad.
Men anar en analkande förkylning.
min längtan är till ända
eld i spisen
vin i glasen
min älskade
och jag
äntligen!
orostankar, ångest och medicin
I slutet på den här veckan har jag inte haft några orostankar alls. Inte ens igårkväll när mannen körde hem mitt i natten. Och det brukar jag verkligen ha. Tankarna brukar snurra, och även innan jag fick ångestbekymmer kunde orostankar få mej att ligga vaken.
Jag har ju jobbat med mina tankar. Försökt komma förbi tänk om-tankarna.
Kanske har jag lyckats?
För medicinen har väl ingenting med mina tankar att göra?
Den ändrar väl inte vad jag tänker.
Bara dämpar den ångest tankarna eventuellt skulle gett mej.
Det är lätt att förklara alla framsteg med min medicin.
Men om jag inte tror på att det är JAG som har förändrats - så kan det ju bli jobbigt att sluta.
För vissa tankar ger mej fortfarande oro, ångest och ont i magen. Tanken på att köra ensam till jobbet, till exempel.
det låg nog lite mer bakom...
På måndag ska jag till läkaren. Och ta fram en plan för återgången till arbetet.
Jag hade ju tänkt prata med terapeuten om det igår, så att jag känt att jag hade stöd i mina tankar, och diskuterat tidsättningens vara eller inte vara, Men så blev det ju ingen terapi. Och nu måste jag ta samtalet alldelses själv.
I våras bestämde vi att jag skulle börja arbetsträna fyra dagar i veckan. Redan då kändes det för mycket (fast jag fick ner det från fem till fyra iallafall) men jag vågade ingenting säga av rädsla för att det skulle verka som om jag inte vill jobba (suck!).
Nu känns fyra dagar i veckan på tok för mycket. Har man inga barn så kanske...för då kan man vila på helgerna. Men med familj är ju inte helgen någon direkt vila.
Sedan är jag lite orolig för vad hon ska säga om medicinen. Tycker hon att den har gett tillräcklig effekt? Jag känner att jag inte vill öka mer.
Så det var inte bara det där med kalaset. Fast det kanske blev den utlösande faktorn.
alfons og uhyret
Alfons blev det som tänkt. Men på danska.
Och han heter Alfons på danska oxå. Jag hade för mej att de fick ändra namnet för att Alfons betydde halllick eller något liknande. Jag hade nog fel.
Vi har iallafall haft det skojigt här, jag och barnen, när jag läste boken.
På bredaste hittepådansk.
En översatt version önskades som kvällssaga.
Med lite fantasi ska det väl gå bra.
Visste ni förresten att sandlåda på danska heter sandkasse.
Och när man slår någon med knytnäven låter det KLASK!
grannen
Inte frivilligt. Men ändå ofrånkomligt.
Varför döper man sitt barn efter en gammal slagdänga?
Och varför ska de bo granne med just mej...?
ingen mur idag
Så muren kan påbörjas tidigast nästa helg.
Skönt att slippa ta allt ansvar för barnen.
Men det måste ju bli klart någon gång...
Och de närmaste helgerna är hektiska nog som det är.
Med kalas och dop och...
nice try
- Snälla mamma, vi är så svettiga. Kan vi inte få en godisbit.
Det blev ett glas vatten. Utan några protester.
Tja, det kunde ju ha gått vägen...
höstarbete
Jag har klippt buskar, äppelträd och päronträd.
Och försökt vara i nuet.
Det bästa med hösten är klara, friska dagar när man kan vara ute och grovjobba.
Jag är inte mycket för småpul som ogräsrensning, utan jag gillar att gräva och beskära och räfsa.
Sådant man gör med hela kroppen.
Tänkt att jag kan vara ute i trädgården i flera timmar och jobba,
men inte kan gå en halvtimmespromenad utan ångest.
Knashjärna!
ont i magen
Den allmänna stämningen är lite jobbig...sonen söker pappas uppmärksamhet genom att vara högljudd och bråka. Så det är ganska kaotiskt här....med minst en som gråter...
Sen är det det här med dotterns femårsdag. Förra helgen gjorde jag inbjudningskort till kalaset. Min man skulle skriva ut dem och sedan skulle vi dela ut korten under veckan. Hälften var utskrivna...så nu får vi skjuta på barnkalaset. Dessutom skulle han bjuda in släkten till släktkalaset som JAG planerade till på lördag om en vecka.
Frågade idag om alla kunde komma. Då visade det sej att han inte fixat det heller....jag gör väl det under veckan. Hallå....det är ju på lördag!
Efter mycket tjat ringde han runt i dag...
Jag ORKAR inte det här. Om jag ska släppa ifrån mej kontrollen så måste det ju finnas någon som tar över.
Och jag pallar inte med att alltid ordna allting.
Om jag i god tid lämnar över ansvaret så måste han ju ta det. Okej om det är han som blir drabbad men nu är det ju barnen. Hon måste ju få sitt kalas.
Jag är så himla besviken och ledsen....
önskelista
1) Playmobil: cirkus
2) Playmobil sjukhus
Jag gillar Playmobil. Lekvänligt med kvalitet. Lite mycket småsaker kanske...
Och det här räddar även julen eftersom man kan önska sej fler set i samma serie.
3) Av kusinerna:
Älvbok
Vi lånar dem på bibblan, men det är sällan det finns några till utlåning.
ut och fram
Är minstingens tröja. Behöver lite hjälp.
Och nu blir det presentutdelning....(undrar om jag får något....).
äntligen fulltaliga
Sovmorgon fick vi också. Jag var uppe en sväng vid 5 (gjorde välling) och vid 6.30 (satte på TV:n) och fick sedan sova till 8.30. Underbart!
Idag blir det Stora Tvättdagen här hemma. På något sätt har jag lyckats förtränga det där med att tvätta, så nu gapar barnens garderobshyllor tomma.
Och mannen ska ut och bygga mur.
Tja, barnen blir ju glada om vi håller oss hemma, så att de kan leka med kompisar.
förseningar
Tidigast klockan två i natt kommer han hem, min älskling.
Förmodligen ganska trött.
Trist om han ska behöva sova bort halva dagen imorgon.
Speciellt som grannen ringde och sa att vårt gemensamma gränsprojekt drar igång på allvar just imorgon.
Vi lär inte se mycket av honom i helgen.
Tråkigt för mej, Men värst för barnen.
Jag saknar pappa. Jättemycke. Jag längtar efter pappa. Suckade 2,5-åringen ikväll. (Hon pratar så tydligt...)
Mmmm...det gör vi alla...
Nu ska han och kollegan bila hem från Köpenhamn. Det gillar jag inte riktigt...att de kör bil så långt mitt i natten.
Ska inte oroa mej. Händer det något så gör det det. Det är ingenting som jag kan påverka.
Jag ska sova lugnt så att jag är pigg imorgon.
Ska läsa en stund innan jag somnar...sista gången på länge som jag kan ligga och läsa i sängen utan att gå och lägga mej jättetidigt.
ordning och reda
Konstigt. Jag trodde det skulle vara totalt kaos efter en ensam vecka.
När jag tänker närmare på veckan så har jag lagt väldigt mycket tid på att plocka och städa i veckan.
Kanske för att allt ansvar har legat på mej.
Och för att jag gör färdigt.
Min kära make lämnar istortsett alltid någonting åt senare städning. VIlket leder till att det aldrig blir riktigt fint, och att det blir jobbigare att ta tag i det sen.
Jag har inte gjort mycket annat den här veckan av de tidigare måsten som jag hade varje dag eller några gånger i veckan när det gäller mina tillfriskningsaktiviteter. Den energi som blivit över har jag spenderat på hemmet och barnen. Resten av tiden har jag sovit, läst eller suttit vid datorn. Det har blivit väldigt många inlägg...bara för att jag inte orkat ta tag i något annat.
Borde kanske ha tränat medveten närvaro mer när jag grejjat här hemma. Som det varit nu har jag gjort flera saker på en gång, och sedan har jag blivit jättetrött. Inte så himla smart... Hade nog varit bättre att fokusera på sysslan och försökt vila i nuet utan att stressa över framtiden.
En semestervecka från medveten närvaroträningen har varit jätteskönt. Men samtidigt känner jag ju att det ger mej mycket, och att det är något jag behöver. Så jag ska ta tag i det igen. På en lagom nivå.
få till panikångest
"En sjukskrivning är vad hon behöver. ..Kanske är hon verkligen psykiskt sjuk. Hon försöker suggerera fram panikångest, men får inte till det."
Eh, precis som att panikångest är något som man kan få till bara så där. Lite tråkigt att en etablerad svensk författare inte vet bättre än att sprida sådana fördomar. Dessutom borde väl en läkare veta att det inte går att suggerera fram panikångest...
...eller det kanske är jag som är överkänslig...
slutspurt på dagen...
Först tog jag bilen och hämtade tjejerna. Lade cykeln därbak. Sen åkte vi och handlade.
I affären tog det tid. Vi fick vänta på att kycklingarna skulle bli klara.
Sedan var det ingen större idé att åka hem.
Så vi gick till bibblan. Hann vara där en liten stund när hon som inte har blöja plötsligt kissade på sej.
Som tur var stod hon på golvet... bara att plocka av kläderna och ta på överdragsbyxor och fleece.
Sen körde jag hem och lämnade mat och cykel medan barnen satt kvar i bilen
(Jag klarade av att inte följa impulsen att rusa på toa de minuter jag var hemma...fast det var nära...)
För att direkt därefter åka till skolan och hämta sonens hoj.
Och sedan sonen.
Hem och laga mat.
Äta och puuusta ut i soffan.
Barnen mumsar jordnötsringar.
Själv åt jag alldeles för mycket.mat..ingen vidare matro med tre trötta barn så jag bara lassade in emellan bråken utan att känna efter.
Nu hoppas jag att jag får barnen i säng utan några komplikationer.
Jag är helt slut!
ångrar mej dubbelt
Men vi grenslade cyklarna som oftast.
Vid ettsnåret funderade jag på om jag skulle hämta barnen tidigare.
Men jag valde att sova en stund istället.
Nu ångrar jag mej.
Det blåser halv storm (och det ser kallt ut...)
Sonen följer med en kompis hem (så cyklen står kvar i skolan).
Tänk om jag tagit bilen idag....
eller åtminstone hade haft vett att hämta dem medan vädret fortfarande var hyfsat.
Fast det var skönt att sova en stund....
godnattvisor
Sonen gillar den här:
Tyst lilla humla. Nu ska du sova.
Alla små humlor.
I sina sängar.
Och deras mammor.
Och deras pappor.
Alla ska sova för nu är det natt.
Sova ska också var eviga katt.
Den MÅSTE sjungas tre gånger.
(Är den från Rasmus på luffen ????)
Äldsta dotterns favorit just nu:
Du är så fin och jag tycker om dej :II
Ingen är så fin som du i hela världen :II
Eller:
Vi äro små humlor vi. Bzzz. Bzzz. :II
Vi äro små humlor som tar oss en geting.
Vi äro små humlor vi. Bzzz. Bzzz
Här kommer Karl Alfred Boy. Hoj Hoj :II
Med pipan i käften och spenaten i västen.
Här kommer Karl Alfred Boy. Hoj Hoj
(Vilken hemsk mamma som sjunger snapsvisor för flickstackarn....;))
Yngsta dottern
Blinka lilla stjärna
- båda verserna
Min favorit (som jag försöker prångla på dottern....)
Sov så sött. Slumra in.
I bädden så fin.
Som blomman på äng
I en gungande säng.
Och Guds änglar de små
Breda vingarna ut.
Och kring barnet de gå
Tills dess natten är slut.
(Från saltkråkan)
summering av veckan
Min man åkte efter lunch i söndags och kommer hem i natt. Sex ensamma kvällar med barnen alltså.
Och jag har klarat av det jättebra! Jag har inte haft någon ångest över att jag är själv med allt ansvar.
Jag har till och med åkt iväg med barnen i bilen.
Och jag har kört in till stan ensam utan att jag har haft någon som jag kunnat ringa efter.
Jag har lagt bort alla mina säkerhetsbeteenden innan jag går och lägger mej (förrutom nattlinnet då, men det är ju kallt när man är ensam i sängen...). De första kvällarna var det lite svårt att somna, men sedan har det gått bra.
För mitt självförtroende var den här veckan jättebra.
Jag kan ju faktiskt! Jag vågar. Jag klarar mej själv.
Där ligger väl roten till en del av min vardagsångest. Att jag inte trott på mej själv längre. Inte ens i de enklaste situationerna har jag varit säker på att jag ska fixa det, så jag har gärna haft någon reservplan. Men nu gick inte det. Jag har varit ensam med barnen i en hel vecka. Och det gick bra!
Men nu längtar jag verkligen efter min älskling. Han skulle komma sent i natt. Men jag hoppas att jag vaknar.
brrrr
Tur att jag tog jackan med mej.
Jag ska mysa lite här hemma innan jag ger mej ut och hämtar ungarna.
Vi ska cykla direkt till affären och köpa fredagsmat.
Jag orkar inte laga nån middag idag så det får bli pommes och grillad kyckling.
Och jordnötsringar till Bolibompa.
Jag köper aldrig pommes utan gör egna klyftpotatis.
Men nu ska jag träna lite på mitt måste att alltid ha hälsosam mat (till barnen).
Man behöver ju inte överdriva...
high five! yeah!
Nu är vi i mål med potträningen. (Peppar peppar.)
Kissandet har gått bra en tid, med vissa återfall.
Hon går till toaletten när hon behöver.
Däremot har hon tyckt att det är helt okej att bajsa i trosorna.
Det känns väl ungefär som med blöja, antar jag.
Inte så kul för oss vuxna, direkt.
Så jag försökte göra det lite skojigare,
den enda gång jag lyckats tajma in nummer två.
För varje plopp gjorde vi high five! med ett yeah! efter.
Inte för att det hjälpte.
Tills igår. Då rusade hon till toaletten.
Och vi fick äntligen slå ihop våra händer igen.
det blir fika
Det som är skönt med frun i fråga är att hon inte är en sådan där varannangångmänniska.
Så vi träffas rätt ofta även om jag inte orkar ta tag i det.
Fast jag har väl en hel del dåligt samvete för att vi aldrig lyckas bjuda tillbaka.
Vi har varit där flera gånger nu, både på fika och middag, utan att de har varit här.
Det känns lite stressande, faktiskt.
Duschen nästa!
inställt
Lite tråkigt, men så är det.
Så. Vad ska jag nu göra idag?
Kanske ta en tur till IKEA.
Men först en kopp kaffe.
Och då vet jag ju var jag ska tillbringa förmiddagen iallafall.
Men det är det värt!
dåligt samvete
Jag kände mej manad att anta Fru Fundersam:s tagg:
Lista tre saker som ger dig dåligt samvete!
- När jag säger Nej till en kompis utan att ha någon uppenbar anledning
- Att jag för tillfället slänger konservburkarna i soporna. Mycket energi i dem...- När jag är sur och irriterad på barnen bara för att jag inte mår bra
Det finns ju hur mycket som helst...jag har ständigt dåligt samvete. Som tur är så har jag också ganska dåligt minne, så jag glömmer det fort...
Så, till alla som känner sig taggade
- vad anser du att du får dåligt samvete för?
bra-tack-hjälp
Bra
- jag har inte stressat
- jag har sagt förlåt
- jag vilar när jag är trött
Tack
- tack för att mina barn tycker om varandra
- tack för att jag har en man att längta efter
- tack för att jag längtar
Hjälp
- hjälp mej att leva i nuet
- hjälp mej att inte oroa mej för det som inte går att påverka
inför terapin
Imorgon ska jag prata om min kissnödighetsångest och att det visst är vanligt. (Jag undrar om han erkänner att han sagt att han aldrig hört talas om andra liknande fall...) Och diskutera mina nya tankar om detta.
På måndag ska jag till läkaren och jag tror att hon vill upprätta en ny plan för återgången till arbetet. Det vill jag diskutera med terapeuten imorgon. Jag känner att jag inte vill sätta några tider. Det stressade mej enormt i våras. Även om de bara är preliminära så är jag ju en sån som gärna vill klara uppsatta mål. Till varje pris, visade det sej dessutom.
Sedan fortsätter vi väl att bena bland mina måsten och borden. Och hur jag ska göra för att släppa det jag väljer bort. Kanske även ta upp känslan av att jag inte vågar stå för det jag vill och att måste då är ett sätt att komma undan.
Ja just det, sen var det ju det här med mitt vardagsplanerande som jag skulle försöka minska på. Det har ju gått ganska bra. Fast å andra sidan har jag inte gjort så mycket om dagarna den här veckan.
Medveten närvaro har jag inte kört så hårt med den här veckan.
Däremot har jag kört mycket bil. Och ensam på motorvägen flera gånger!!!!
fågelbovägen 32
Det var kanske inte så lyckat att läsa den just nu...handlade om en stressad tvåbarnsmamma.
Storyn påminner om Kajsa Ingemarssons Inte enklare än så, (fast Kajsas bok var bättre på relationsbiten) plus ett inlägg i samhällsdebatten om svart arbetskraft och frivillighjälp.
Jag tycker att hon ville få med för mycket i boken, så det blev lite ytligt ibland.
Läsvärd var den iallafall.
bara teori?
SKriver i bloggen.
Läser andras bloggar. Kommenterar.
Chattar med syrran.
Kollar så att minstingen inte somnat.
Plockar ur diskmaskinen.
Allt under tiden jag lagar mat.
Det märks verkligen att jag håller på med medveten närvaro.
Ingen stress - allt på en gång...eller hur var det nu igen...?
muta
Jag orkar verkligen inte dra iväg med alla tre. Sent blir det också. Träningen slutar inte förrän vid sju.
Och sedan ska det hem och duschas, matas och nattas trötta ungar.
Fast det var ingen kompis hemma...rackarns...så han spelar TV-spel istället (det får de bara göra på helgerna).
Minstingen kollar på Dora Utforskaren (jättetrött....) och jag lagar mat. Spagetti. Med bacon. Mumsigt!
nobelpriset i litteratur
Doris Lessing
Fantastiskt, en författare som jag har läst!
borden - analys
Stryka
- funderar på om det här är ett borde eller ett måste. Jag måste stryka vissa kläder, men t-shirts och sådant kanske inte behöver strykas, egentligen - även om jag tycker att det bör göras. Barnens vardagskläder stryker jag INTE.
Rensa ogräs
- ogräset struntar jag glatt i tills det börjar bli pinsamt högt, eller om jag ska ha utvalda personer på besök. När det når oanade höjder tynger det mitt samvete.
KBT-bilkörning
- jag måste inte ut och köra men jag vill bli bra och börja jobba, så då bör jag köra tre gånger i veckan. Minst. Men inte till vilket pris som helst. Mitt mående går före uppfyllandet av körkvoten.
...och där tog det stopp
Bestämde mej för att inte träna idag.
Bättre att grejja hemma när lusten faller på.
Tog mej an strykhögen.
Diskmaskinen lockade.
Liksom källaren.
Kanske en promenad.
Strax före lunch sa det Poff.
Orkade knappt bre mej en macka.
Har nu retirerat till datorn.
Hoppas att energipåfyllningen ger mej orken tillbaka.
Jag kanske ska sova en stund.
Suck.
kexstopp
Mumselimums så var de slut.
Inte bra...
...och vad säger jag till sonen?
måsten - analys
- ett verkligt måste måste. Skolan börjar 8.10
Bada barnen
- barnen behöver inte bada varje gång. dusch räcker. sonen kan duscha själv. få mannen att komma ihåg...
Sonens läxor
- dela ansvaret med mannen, ta en läxa var.
Förbereda Skolväskorna
- eftersom jag lämnar så faller det på min lott
Planera/köpa barnkläder
- mannen kan ta över ansvaret för skoinköp
Köpa presenter
- lugnt just nu eftersom jag har köpt på mej ett lager. fortsätta göra så...
Läsa sagor
- läsa saga varje dag tycker jag är ett måste. det ingår i läggningen och är ju bara mysigt. igår
Tvätta kläder
Vattna blommor
Äta lunch
- det behöver inte vara lagad mat varje dag
Laga middag
- det behöver inte vara lagad mat varje dag, vi turas om med matlagningen.
Betala räkningar
kissnödig av ångest
Svimningsrädslan jobbade jag bort i våras, och nu när jag äter medicin så blir jag ju inte yr längre. Så det behöver jag ju inte vara rädd för. Det är bara när jag kör på motorvägen som tankarna kommer. Men det har jag ju börjat jobba med nu.
Rädslan för att kissa på mej har jag slitit med som besatt under hela våren, men inte kommit så långt med den. Det var till och med så att terapeuten gav upp (fast han sa såklart inte riktigt så...). Därför började jag med medicin.
Men medicinen tar ju inte bort tankarna, den gör bara ångesten och oron svagare. Och tankarna har jag kvar...
Min terapeut hade inte hört talas om att man kunde bli kissnödig av ångest... "men om du blir det så är det nog så", sa han. Det fick mej att känna mej lite knäpp...var det bara inbillning....?
Nåväl. Efter att ha läst om att andra också blir kissnödiga vid ångest så la jag ut en fråga om det på ett ångestforum. Gissa om jag blev glad när jag fick flera svar. Det var vanligt att bli kissnödig! Och några stycken hade också ångest inför det.
Så, om det nu är så att man det är av ångesten jag blir kissnödig (som jag alltid har trott) så innebär det ju att eftersom medicinen tar bort mycket av ångesten så borde jag ju inte heller bli kissnödig på samma sätt. Och behöver inte oroa mej för den akuta kissnödigheten eftersom jag inte längre får några panikattacker!
En ny tanke, som jag behöver jobba med för att våga lita på. Men den tanken kan vara en viktig länk i min kamp.
den lilla flickan
Med rött, hemklippt hår.
Fräknar på näsan.
Söt.
Men inte flicksöt. Som dom andra.
Flickorna med långt, lockigt hår.
Duktig från början.
Lärde sej läsa och skriva hemma.
Skolan gick bra.
Räknade extratalen i matten.
Låg bland de första med bokstäver och läsning.
Hon och två andra flickor.
Camilla och Ulrika,
Fröken lämnade klassrummet ibland.
Bad barnen fråga någon av de duktiga om hjälp.
Camilla eller Ulrika.
Aldrig den tysta.
Ibland fick de som var klara specialuppdrag.
Oftast Camilla eller Ulrika.
Aldrig den blyga.
Det sved i hjärtat att aldrig få synas.
Att aldrig få bekräftelse.
Hon om någon hade behövt den.
Hon jobbade ännu hårdare.
För att hinna färdigt.
Så att hon skulle bli vald.
Men det hände aldrig.
Nästan osynlig även i andra sammanhang.
Vem vill prata med ett barn som ingenting säger?
Vem tar sej tid att upptäcka vad som finns bakom blygheten?
Den som var glad, pratig och söt fick alltid uppmärksamhet.
Den tysta, blyga och alldagliga nästan aldrig.
Den lilla flickan är vuxen nu.
Inte längre tyst och blyg.
Men fortfarande med längtan efter bekräftelse.
Och en svikande självkänsla.
Hon väljer alltid att ägna sej åt det där barnet.
Som inte tar någon plats.
För hon vet.
Hur mycket det betyder.
Att bli sedd.
hemfärden
Ingen därhemma som väntar oss.
Trött.
Tankarna smyger sej på.
Tänk om...jag somnar...eller svimmar...eller om bilen går sönder...
Är jag inte lite yr?
Instinktivt vill jag stanna bilen.
Tvingar mej att köra vidare.
Fokuserar på andningen.
In. Ut. In. Ut.
Snart hemma.
Det är bara tankar.
Ingenting kommer att hända.
Kör. Och andas.
Tvingar mej att hålla hastigheten.
Lugn. Inte gasa på.
Puh!
Änligen hemma!
Jag klarade det!
att stå för det man vill
Det är lättare att säga att man måste göra en sak än att säga att man vill.
Som att jag ville meditera hellre än att hämta mina barn tidigare från dagis.
Att säga att jag måste meditera hade känts mer okej.
För även om det inte är en antingen/eller-situation så känns det ju som att när jag ville meditera så ville jag inte vara med mina barn.
Måste man så måste man. Det ger inget dåligt samvete och behöver inte rättfärdigas, varken inför mej själv eller inför andra. Att säga att jag vill kräver ett ansvarstagande. Ett aktivt beslut. Ett måste klarar man sej alltid undan med.
Är det därför jag har så många måsten? För att jag inte står för vad jag vill. Och vem jag är.
vaken igen
Men nu sprack min eftermiddagsplan. Jag hade tänkt hämta barnen vid halv två när skolan slutar, åka hem och äta mellanmål och sedan i samlad trupp bege oss hem till mamma. Men nu hinner jag inte det. Måste duscha och vill meditera idag (se där, jag skiljde på måste och vill...) så nu får jag hämta barnen och åka till mamma direkt. Det känns lite läskigt....
Den här veckan har jag lämnat barnen iförd joggingbyxor, med . håret i ett enda virrvarr. Jag brukar annars alltid ha jeans och håret i hyfsad frisyr. Frågan är om det är ett tecken på att jag blivit sämre och inte orkar bry mej. Eller om jag blivit bättre och inte försöker ge intryck av att vara på väg till jobbet. Det är nog det senare. På skolan lämnar man ju vid åtta även om man börjar senare eller är ledig. Men på dagis lämnar man ju på väg till jobbet Joggingbyxor där signalerar tydligt sjukskrivning.
Trodde inte att jag brydde mej särskilt om det längre...men det har jag nog gjort.
nästa steg
Att göra en lista i teorin förändrar ju ingenting. Jag måste ju verkligen mena det.
Kanske kan jag också sänka kraven på hur mina måsten och borden ska göras.
Men det blir senare. Nu ska jag sova en stund.
mina vill
Syjunta
Yoga
Baka bröd när lusten faller på
Mina vill som jag kan skippa
Baka bröd vid behov
mina borden
Skjutsa dottern till dansen
Stryka
Rensa ogräs
Borden som är vill
Ringa kompisar
Styrketräna
Rent på diskbänken
Dammfritt golv
Ordning hemma
Beskära träd
Åka och handla (stan)
Läsa böcker
Plantera höstkrukor
Fotoalbum
Familjeråd
Sex
Borden som jag kan strunta i
Andrum 5 min
Promenad
Ta hand om frukten
"Piffa" hemma
Bjuda på hembakat
Pyssla med barnen
mina måsten
Lämna på dagis innan 8
Bada barnen - är inte betungande i sig, men det ska kommas ihåg
Sonens läxor - han är duktig på att komma ihåg det själv.
Förbereda Skolväskorna
Planera/köpa barnkläder
Köpa presenter
Läsa sagor - känns som ett måste men är ett trevligt sådant.
Tvätta kläder
Vattna blommor
Äta lunch - det behöver inte vara lagad mat varje dag
Laga middag - det behöver inte vara lagad mat varje dag
Betala räkningar
Måsten som är borden
KBT-bilkörning
Måsten som är vill
Bloggen
Meditation
Medv.närvaro-vardag
KBT-läxan
Bjuda hem vänner
Tacka ja till inbjudningar
Måsten som inte är nödvändigt alls
Hämta på dagis ca kl 15
Komma i tid
kaosnatt
Jag hade svårt att somna igår, trots att jag var trött. Huvudet var fullt med tankar som vimsade omkring.
Somnade, och drömde att jag inte kunde sova och därför sprang omkring i huset och letade efter min MP3 med kroppsskanningen i.
Vaknade av att sonen ropade. Han var kissnödig. Följde med till toaletten och han gick och la sej i sin säng.
Hade nästan somnat om när han kom intassande. Det knarrade hos honom. Kunde han får sova här?
Mannens tomma sänghalva dög inte. Han skulle ligga nära. Kudde? Nej, det behövde han inte. Jag hade precis slumrat till när han ändrade sej. Gick och hämtade hans kudde (min man har någon ergonomisk sak som ingen annan vill använda).
Efter ett par timmar vaknade lillpluttan. Hämtade henne, gjorde välling och kröp sedan ner med henne i mannens säng. En timme innan det var dax att gå upp somnade hon. Och jag. Fast jag blev inte väckt av klockan. Utan av sonen.
Varför ska barnen alltid strula så på natten när jag är ensam med dem? Dottern sover oftast hela nätterna, men nu har hon varit vaken tre nätter i rad. Det blir till att sova idag också...
Pratade med fröken om läsläxan när jag lämnade idag. Jo, den skulle läsas varje dag. Nu har vi läst hela boken i ett svep. Nästa bok ska vi nog dela upp på flera kvällar. För att tvinga honom att läsa hela flera gånger känns inte bra alls.
hälften avverkat
Idag blev det äggmackor och yoggi till middag. De fick soppa till lunch, och pannkakor/korv med bröd till mellanmål. Så då räcker det ju med mackor till kvällsmat.
Imorgon har jag bjudit hem oss till mamma på mat.
Nu börjat House igen. Jättebra avsnitt idag.
reservplan
Ifall det blir något strul...
Känns skönt, även om jag ju siktar in mej på att komma tillbaka till jobbet i första hand...
kom i håg tills imorgon
De får hem en bok efter vilken nivå de är på. Och sen ska man som jag har fattat det läsa samma bok flera gånger för att barnen ska lära sej att känna igen ordbilder.
Sonen, som ju fått kläm på det där med läsningen, läste ut hela boken i ett svep. Och sen vill han inte läsa den igen. Och det kan man ju förstå.
Man vill ju inte ta kål på läslusten redan, liksom. Kanske kan vi jobba med boken på något annat sätt. Räkna alla "att" eller något sådant.
bus och blixtar
- Vad gör du???
- En snilleblixt!
Då kan man inte låta bli att le...
Det kostar pengar att ha barn.
En rulle här och en rulle där.
En nyöppnad schampoflaska i badet.
Flingor över hela köksgolvet.
Snilleblixtarna är många.
För det är väl inte bara bus...?
dagishämtning
Kommer inte vid tre idag heller.
Fast det var ju det där med lagom...
Nu verkar jag ju dra på till max med att bryta mina måsten.
Sonen följde med en kompis hem.
Mamman ringde.
Min första tanke var: Nej det går ju inte. De bor ju för långt borta.
Sedan kom jag på att jag ju kan köra bil nu.
Så det går ju jättebra!
Glad!
tjejsnack v.41
Bröst
Kontrollerar du dina bröst ofta själv/går på mammografi när du ska?
Nej, jag har aldrig kontrollerat mina bröst. Fast det borde man kanske göra...
Och är för ung för mammografi. Annars hade jag gått dit när jag fått kallelse.
Är du orolig för bröstcancer?
Nej!
Jag oroar mej inte för att jag har någon sjukdom. Däremot kan jag oroa mej för att jag ska dö i en olycka.
Vad är bröst för dig? Något kvinnligt, något man matar sin bebis med,
något sexigt, bara en jobbig sak, annat?
Bröst för mej är någonting kvinnligt. I detta ingår att använda brösten för amning (om det funkar)..
Och att det är något sexigt. Fast jag har inte lyckats förena de två sista...
Är du nöjd med dina bröst, eller skulle du vilja förminska, förstora,
annat, varför?
Jag är nöjd. Efter tre barn ser de helt okej ut. Och med en bra BH blir de riktigt snygga ;)
Äh, det där var ett fegt svar...
De hade faktiskt sett okej ut även om jag inte haft tre barn att skylla på.
Så nu efter tre barn, är jag jättenöjd.
Dolly Parton har ju försäkrat sina bröst, är det något du skulle kunna
göra? Motivera.
Nej, för jag tjänar inte pengar på mina bröst.
soffstund
Ligger i soffan och vill inte gå upp.
Måste inte gå upp.
Så jag ligger kvar.
Måsten, ja.
Kanske ska ta mej en kik på min lista.
Där har jag ett måste till, förresten.
Min terapi-läxa.
ut i trädgården ska jag gå
Fastnade visst vid datorn. Bra att jag inte ska träna idag, nu när röris är här.
Äntligen ska vi få ordning i källaren!!!!
kajsa ingemarsson
En vardagsskildring som kändes intressant och spännande. Bokens budskap är att inte ta relationen för given utan att kärleken måste underhållas. Bra!
Små citroner gula
Den här tyckte jag inte var så bra. Ganska förutsägbar, och det gillar jag inte.
Kajsas värld
En rolig krönikesamling.
Den ryske vännen
En spännande bok med en bra historia. Läsvärd.
underbar och älskad av alla
Jag har tyckt mycket om Martina Haags krönikesamlingar. Kanske för att igenkänningsfaktorn varit hög.
Mina förväntningar på Underbar och älskad av alla var nog främst att den skulle vara rolig och underhållande.
Men det tyckte jag inte att den var. Hade tänkt se filmen, men den lockar inte nu.
Nödvändigheten i att dansa
Hon skriver öppet, rakt och ärligt som vanligt.
Boken var trevlig att läsa men är nog ingen bok jag kommer att lägga på minnet.
theodor kallifatides
Jag tycker mycket om Theodor Kallifatides böcker. Han har ett målande språk med levande beskrivningar och personporträtt-
I terapin fick jag i uppdrag att börja läsa deckare (vill inte läsa om våld och sånt...tvångstanke) och till min stora glädje hittade jag tre kriminalromaner av Kallifatides.
Ett enkelt brott
I hennes blick
Den sjätte passageraren
Jag är ingen van läsare av kriminalromaner, men dessa var verkligen bra. Inga snaskiga detaljer eller "för" otäcka situationer. Personporträtten är det mest centrala och det är spännande att följa huvudpersonerna genom böckerna, både i lösandet av fallen och i det privata.
Det jag störde mej lite på var att poliserna drack ett glas vin och sedan körde hem. Det går ju inte i Sverige på 2000-talet!
Paulo Coelho
Han skriver enkelt, men inte slätstruket. Just nu har hans böcker passat in i mitt liv eftersom han skriver mycket om sökande efter mening, lycka, sig själv...
Böckerna i den ordning jag tyckte om dem. Bäst först:
Veronika bestämmer sig för att dö
Efter ett självmordsförsök blir Veronika inlagd på ett mentalsjukhus. En gripande och tänkvärd historia.
Pilgrimsresan
En berättelse om en pilgrimsresa för att uppnå självinsikt och visdom. Boken innehåller flera religiösa referenser, men de kan tolkas allmänmänskligt. En mycket tänkvärd bok.
Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät.
Boken handlar om en kvinna som i hela sitt liv har valt den duktiga vägen. Hon träffar sin barndoms stora kärlek och inser att hennes val sällan har varit hjärtats val.
Behöver jag säga att jag kände igen mej i mycket...?
Zahiren
Boken handlar om en författare vars fru försvinner spårlöst. Boken handlar om hans sökande efter sin fru, men också om ett inre sökande. En tänkvärd och spännande bok.
Djävulen och fröken Prym
Boken handlar om att våga följa våra drömmar och bestra fruktan som hindrar oss från att verkligen leva.
Elva minuter
En kvinna kommer till ett främmande land och lever som prostituerad men söker efter äkta kärlek. Den här var bra som en vanlig roman, men den kändes inte djup på samma sätt som de andra böckerna jag läst.
(Alkemisten läste jag för ett par år sedan. Minns den inte riktigt men skulle nog inte placera den bland de bästa jag läst av honom.)
feng shui i bokhyllan
Jag skrev inte upp vilka böcker jag hade och som jag tyckte var bra.
Så nu kan jag inte rekommendera dem till andra.
Därför lägger jag nu in böcker i bloggen.
Det blir endast korta kommentarer om varje bok eftersom syftet främst är att hjälpa mej att komma ihåg vad jag läst. Även om jag också kommer att tipsa om böcker som jag tycker om.
Nu blir det ganska många eftersom det här är en sådan där bordegrej som legat och gnagt ett tag....
glömsk
Först tänkte jag strunta i att öppna. Men den som ville in inte bara ringde på, utan började också rycka i handtaget.
Då slog det mej. Rörmokaren skulle ju komma idag!
Det hade jag precis glömt bort.
Vilken tur att jag var hemma....
SOAL
S topp
O bservera
A cceptera - Ja: Gör någonting
Nej:
L åt gå
Alltså att man ska stanna upp. Observera tankarna man har och situationen. Acceptera att man tänker och känner på det här sättet. Och skrida till handling. Eller släppa tanken.
Exempel: man går och har dåligt samvete för att man borde ringa till X. Man stannar upp och observerar vad man tänker och hur läget är. Och kanske konstaterar att X är på jobbet , så det går inte att ringa. Då släpper man tanken. Är X däremot hemma så ringer man.
Det här går ju helt i linje med mitt favoritcitat av Dalai Lama:
"Om det finns en lösning på problemet är det onödigt att oroa sig. Om det inte finns någon lösning är det meningslöst att oroa sig."
brrrr...
Det var riktigt kyligt ute. Men solen har redan kikat fram och värmer skönt.
På tal om mössa. Tänkte inte på den stundande vintern när jag klippte mej. Utan hår på sidorna ser jag riktigt fånig ut i mössa. Men hellre det än att frysa. Kanske ska köpa mej en ny fin.
Funderar på om jag ska träna onsdag och fredag istället. Och passa på att vara ute i trädgården idag när det är så härligt väder. Frukten behöver plockas ner, och de sista träden beskäras.
I år har alla päronträden burit rikligt med frukt. Så nu är barnen utleda på päron. Jag ska nog frysa in de sista så att vi kan gå över till äpplen istället. Det märks stor skillnad i matkassan under höstmånaderna när vi har gratis frukt.
skönt trött
Efter Yoga och dusch är jag totalt avslappnad. Och trött.
Idag hängde jag med bättre i rörelserna och kunde fokusera mer på mitt inre och andningen.
Så här efteråt känns det jätteskönt.
Fuskade med en binda idag så jag hade ingen ångest. Ska vara lite snällare mot mej själv i vissa sammanhang. Jag behöver inte alltid vara så himla duktig och sträng. I kontrollerad form kan det ju vara ett sätt för mej att göra saker utan att trötta ut mej helt. Helt enkelt få må bra.
Och jag är ständigt på min vakt mot mina säkerhetsbeteenden så det är nog ingen risk att det sprider sej.
På tal om säkerhetsbeteenden så har jag nu bara ett kvar när jag sover ensam. Och det är nattlinnet (ifall det skulle börja brinna så är jag klädd...). Resten har jag jobbat bort nu när jag varit själv ganska mycket.
Det känns bra.
dagen så här långt
Har ju slutat med kaffe så jag behövde inte stressa hem för en kopp innan stan. Mitt pulverskräp kräver bara 1,5 timmars hemmavaro efter intagande.
Var trött och sov en stund. Ställde klockan.
Vaknade, gjorde mej i ordning och åkte in till stan.
Gick ett par ärenden innan jag träffade mitt sällskap.
Ingen stress. (Min svägerska är ALLTID sen, så jag känner inte det där enorma behovet av punktlighet.)
Vi åt en lugn och god lunch.
På hemvägen stannade jag i skoaffären.
Ingen stress eftersom jag inte behövde passa dagistiden.
Väl hemma bestämde jag mej för att meditera.
Efter en stund blev jag så trött att jag knappt orkade hålla mej upprätt.
Avbröt meditationen och la mej och vilade en stund.
Var på dagis 15.20.
Klart godkänt så här långt alltså!
vem gör vad?
Båda hennes föräldrar var närvarande när skor och fötter mättes.
Föräldrarna konstaterade i samförstånd att skorna var för små.
Vem köper nya skor?
Inte hennes pappa iallafall.
Konstaterar jag efter en tids väntan.
Idag föll jag till föga.
Dottern ska ju inte behöva gå i för små skor...
Köpte ett par på hemväg från stan.
Ett par lila. Med glitter. Diamanter. Och blommor på sulorna.
(De enda som fanns i rätt storlek...).
Dottern strålade av glädje.
Och syskonen strålade ikapp.
Utan ett uns av avundsjuka.
Mina fina barn.
Men varför är det automatiskt jag som ska fixa alla inköp....?
ett måste till
hemma från stan
Ett par felköp var orsaken.
Och så blev jag bjuden på lunchen. Som tack för att vi passade brorsdottern torsdag-fredag.
Jag kom på en anledning till varför allt känns jobbigare just nu.
Jag har höjt insatsen! Börjat nagga på mina säkerhetsbeteenden. Utan att jag egentligen har tänkt på det.
Idag var jag på toa vid halv elva.
Fem i elva satte jag mej i bilen. I normala fall hade jag kissat en gång till. För säkerhets skull.
Men det gjorde jag inte idag. Bra! Men inte konstigt att jag hade ångest när jag körde in till stan.
Likaså har jag omedvetet satt kravet att jag inte ska gå på toa innan jag kör hem om jag varit och handlat eller kort besök hos någon. Vilket gör hemfärden jobbigare.
Skönt att jag kom på det!
måste-borde-vill
Jag har säkert glömt en hel del, men jag får fylla på om det kommer fram fler saker.
Det var inte mycket som hamnade i Vill-raden.
| Måste | Borde | Vill | |
| Lämna på dagis innan 8 | x | ||
| Hämta på dagis ca kl 15 | x | ||
| Tvätta kläder | x | ||
| Bloggen | x | ||
| KBT-bilkörning | x | ||
| Meditation | x | ||
| Medv.närvaro-vardag | x | ||
| Vattna blommor | x | ||
| Bjuda hem vänner | x | ||
| Äta lunch | x | ||
| Laga middag | x | ||
| Tacka ja till inbjudningar | x | ||
| Betala räkningar | x | ||
| Bada barnen | x | ||
| Sonens läxor | x | ||
| Förbereda Skolväskorna | x | ||
| Planera/köpa barnkläder | x | ||
| Köpa presenter | x | ||
| Läsa sagor | x | ||
| Ringa kompisar | x | ||
| Skjutsa till dansen | x | ||
| Styrketräna | x | ||
| Andrum 5 min | x | ||
| Promenad | x | ||
| Rent på diskbänken | x | ||
| Dammfritt golv | x | ||
| Ordning hemma | x | ||
| Stryka | x | ||
| Rensa ogräs | x | ||
| Beskära träd | x | ||
| Pyssla med barnen | x | ||
| Bjuda på hembakat | x | ||
| Åka och handla (stan) | x | ||
| Läsa böcker | x | ||
| Plantera höstkrukor | x | ||
| Fotoalbum | x | ||
| Familjeråd | x | ||
| "Piffa" hemma | x | ||
| Sex | x | ||
| Ta hand om frukten | x | ||
| Syjunta | x | ||
| Yoga | x | ||
| Baka bröd | x |
Nästa steg blir att analysera vilka måsten som verkligen är måsten. Med målet att återfå lusten att göra saker. Ingen tycker väl att ett måste är särskilt roligt... och ett borde ger ju bara en massa press.
Fast nu ska jag gå och sova en liten stund.
lagomvecka
Lite grovplanering för den här veckan. Som ska bli en lagomvecka har jag tänkt.
Måndag: lunch på stan med mamma och bror (bestämmer mej en stund innan det är dax)
Yoga på kvällen (mamma är barnvakt så det känns bra, "slipper" läggningen)
Tisdag: styrketräning
Onsdag: Barnen och jag åker till mamma efter dagis. Dottern har dans och sen får vi middag.
Torsdag: styrketräning
sonens innebandy på kvällen
Fredag: terapi
Och dessutom meditation och medveten närvaro. Promenad om jag känner för det.
Det känns lagom. Tror jag. Det är ju jättesvårt att säga.
Nu ska jag iallafall gå och sova en liten stund. Minstingen var vaken bra länge i natt.
Och sonen kom som vanligt in jättetidigt i morse.
bra-tack-hjälp
På Vill-fronten är det sämre. Men jag har nog gjort mina Vill till Måsten.
Och prestationskravet har jag fått på köpet.
Ska dock fundera lite till i morgon. Kanske har jag glömt något viktigt i min lista.
Fördelen med att vara ensam hemma (vuxen) är att jag kan lägga mej och läsa i sängen vid den här tiden. Så det ska jag göra nu. En liten stund. Jag är jättetrött.
Bra
- jag är envis
- jag är snäll
- jag är omtänksam
Tack
- tack för mitt liv
- tack för mitt mod
- tack för min envishet
Hjälp
- hjälp mej att vara envis med måtta
- hjälp mej att hitta glädjen i mina vardagssysslor
- hjälp mej att bara vara
snyggt jobbat...
Mamman gillar...och har nu gluffsat i sej båda två.
Smart!
Det har blivit en del godsaker på sistone. Och när jag väl börjar med sötsaker har jag ingen karaktär.
Så nu är det totalstopp på allt vad godis heter.
Nu finns det inget kvar i skåpen heller. Så det ska nog inte bli så svårt.
stressande
Nu har jag 25 stycken.
Kommer jag någonsin att jobba mej igenom det där?
Men det är ju bra och viktiga saker, som jag vill skriva om,
Men tanken på alla ofärdiga inlägg känns oerhört stressande.
Ska jag ta en kväll och göra klart de viktigaste, kanske.
Och ta bort resten?
Tanken är lockande.
Om det är viktiga tankar borde de ju komma igen.
För meningen med bloggen är ju inte att den ska stressa mej.
Utan att den ska vara en fristad, med utrymme för mej och mina tankar.
cirkustankar
Gör det som är i linje med hur du vill leva ditt liv.
Säger Terapeuten som svar på mitt bryderi om hur jag ska veta om jag inte orkar, inte vill och vad som är förväntansångest.
Låt inte känslorna styra.
Isåfall är det tur att mannen åkt till Frankrike. För att gå med sonen på cirkus är ju en sådan sak som jag vill göra. Men som känns jobbigt just nu.
Fick det här rådet redan i våras. Och den har nog bidragit till att jag tagit i så mycket.
För det är ju mycket som man vill göra. Och skulle göra om man var "frisk". Så jag gjorde ALLT. Som jag blivit tillsagd. Så klart... Lät inte ångesten styra.
Men ångesten var också en signal på att det blev för mycket. Så rådet jag fick löser ju inte problemet.
För vad är förväntansångest. Och vad är jag-orkar-inte-ångest?
Om jag inte ska följa mina känslor. Hur ska jag då göra för att veta?
badvakt
Tur att man har bärbar...
Tänk, för ett år sedan vågade jag knappt bada barnen när jag var ensam med dem.
Av rädsla för att svimma.
Tycker fortfarande att det känns lite olustigt. Planerar gärna in badet så att jag slipper vara själv.
Nu kunde jag ha väntat till i morgon. När mamma är här.
(Eller så kunde ju pappan i familjen kommit ihåg att bada dem igår kväll, som det var tänkt...)
Men jag badar dem idag.
ensam hemma
Sonen har följt med en kompis på cirkus.
Döttrarna är på prinsesskalas.
Första kalaset utan förälder för lilltjejen. Så stor hon kände sej.
Mannen har åkt till Frankrike.
Så nu har jag ensamt ansvar för hus och barn i en hel vecka.
Det känns lite jobbigt. Men det går nog bra.
måsten
Trafikljus dit.
Motorväg hem.
Sedan är veckans kvot uppfylld.
Och jag kan ta det lugnt.
Förmodar att det inte var så här jag skulle göra.
Köra hårt ett par dagar för att sedan vila.
Är nog inte det bästa sättet för att minska stressen.
Men jag måste
se över mina måsten
för att bli bra.
Körträningen är kanske inte något måste. Sa terapeuten.
Det kändes förbjudet.
Att ens tänka så.
kär morgon
Barnen dukade fram frukost.
Vaknade i min älskades armar.
Långsamt.
Redo att möta dagen.
filmkväll
Väldigt ovanligt för mej. Jag brukar inte orka koncentrera mej på filmer.
Kanske ett friskhetstecken...
Min man blir iallafall glad,
Kolla på film är det han helst vill att vi ska göra tillsammans (tja, eller på andra plats kanske...)
Ikväll ska vi se Lost in translation.
en sprakande brasa
Så vi siktar på en tidig läggning. Det är hon som håller show länge om kvällarna.
Imorgon vid ett blir jag själv med barnen. Ända till fredag natt. Trist. Och jobbigt. Men det måste gå...
Det brukar vara rörigast första kvällarna. Sedan har vi alla vant oss vid att bara vara fyra.
Tog en lång cykeltur med sonen i eftermiddags. Vi lämnade lite me&I-kläder och var och handlade.
Solen lyste och det var härligt höstigt.
När vi kom hem stände jag in mej och mediterade.
Och sedan var solen borta.
Lite snopet...
tur och retur
Tjoho.
Och utan mobiltelefon också. Glömde väskan idag med.
Dessutom utan körkort både igår och idag.
Också en stor bedrift.
Jag är jätterädd för att bli stoppad av polisen. Och utan körkort....hua....
trevliga kompisar...
Ta det här med skidresan.
Letade upp bra alternativ. mailade till alla sju.
Fick två svar (varav ett från mannen).
Bokade det bästa alternativet. Mailade till alla sju.
Fick ett svar.
Av en tjej som kommit på att hon inte kunde den veckan jag bokat.
Annars. Total tystnad.
Mailade tillbaka till kompisen. Bifogade bokningsinfon och uppmanade henne att fixa ombokningen själv.
Bravo! Mitt gamla jag hade nog grejjat det också.
Men. Varför gööör jag så här. När ingen ändå verkar bry sej?
Värt att lägga på minnet.
sovmorgon
Blev väckt av sonen vid halv nio med ett erbjudande om massage. Det tackar man ju inte nej till.
Mysigt!
Fick en förfrågan om kaffe.
- NEEEJ. tack.
- Nej just det. Du har ju slutat!
Så nu sitter jag här med mitt cappucinoblask.
Ståndaktig!
bra - tack - hjälp
Bra
- jag körde på motorvägen!
- jag är en bra mamma
- jag är målinriktad
Tack
- tack för att jag är motiverad
- tack för att jag vågar se mitt verkliga jag
- tack för att det är fredag
Hjälp
- hjälp mej att rensa bland mina måsten
- hjälp mej att göra det jag vill
min åsikt
Utan några gamla prestationer att falla tillbaka på:
Daniel och Patrizia var bäst.
Förresten, varför skrev jag åtta gånger i förra inlägget...?
Elva tävlande var det ju! Alltså ställde han väl frågan elva gånger.
hur känns det?
Och hört Jide ställa den överraskande frågarn åtta gånger.
Han kändes verkligen inte rolig,
Min vana trogen så håller jag mej nog inte vaken till omröstningen.
Tur att man har internet,,,
Vem jag tyckte var bäst?
Inte Jide iallafall.
Och jag minns inte vad de tävlande hette...
medveten närvaroplan
Jag måste tänka igenom vilka uppgifter i medveten närvaro som jag ska göra den här veckan:
Meditation
1 gång/dag
Det här är vill jag verkligen göra, och det känns bra, så det ska jag fortsätta med.
Andrum 5 min
3 ggr/dag
Det här har varit väldigt stressande. Det tar bara fem minuter, men att få till tre gånger varje dag har varit jobbigt.
Men när jag väl sätter mej med det så känner jag att jag är stressad, och andrum får mej att slappna av.
Jag tror att jag ska använda det som ett verktyg för att finna lugn, istället för ett måste. Alltså, när jag känner mej stressad eller orolig så ska jag sätta mej en stund med detta.
Medveten närvaro i vardagen
Det här tror jag är viktigt för att minska stressen. Att kunna fokusera på det jag gör just nu. Så det ska jag fortsätta med. För som jag läste i någon bok, om man ska ha nytta av det när det behövs så måste man träna i vardagen.
Dagens negativa känsla
Det här skippar jag!
Promenad med medveten närvaro
När jag väl tog mej över ångesttröskeln så var det ju jätteskönt. Men varje dag är väl lite väl ambitiöst.
Men de dagar som jag inte styrketränar vore det ju bra om jag går en promenad.
nämen, är det inte...
Den började med en del medveten närvaro. När Harold borstade tänderna gjorde han ingenting annat än att just borsta tänderna. Typ. Men den var bra.
När vi såg en av skådespelarna sa både mannen och jag att vi sett henne i en annan film.
Tänk...tänk...tänk...
...Superhjältarna!
Men...den är ju tecknad.
Ha! Ha! På pricken var det iallafall. Likt Edna (till vänster):
veckans tjejsnack v.40
Djur
- Vad har du för favoritdjur?
Krokodiler
Nyckelpigor - Vilket djur har du alltid drömt om att få träffa/se i det vilda.
Varför inte en snäll dinosaurie. Annars har jag inga djurdrömmar direkt. - Vad för slags djur skulle du vara om du var ett djur, varför?
En fågel kanske. Och få sväva uppe i himlen och titta ner på naturen. - Vilket djur är du mest rädd för, varför?
Hästar.
Okända hundar - Har du några djur? Vad/vilka?
Mördarsniglar i trädgården
taggad
av Fru Fundersam.
Här är reglerna:
1. Link/länka till den som har taggat dig!
2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!
3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att
de uppmärksammar att de blivit taggade
Personliga sanningar:
1. Jag spelade tvärflöjt tills jag fyllde 16. Var bäst i gruppen utan att öva. Kan nu fundera över varför jag spelade så länge när jag aldrig spelade hemma (mer än en panikgenomspelning innan lektionen) och hur bra jag kunde ha blivit om jag lagt ner lite jobb i spelandet.
2. Jag har bara ridit en gång i mitt liv. Jag var sex år och blev så skrämd att jag fortfarande är jätterädd för hästar.
3. Jag var rädd för katter under hela min uppväxt. När jag äntligen kom över min rädsla upptäckte jag att jag var allergisk.
4. Förrutom katter är jag allergisk mot fågeldun, damm och kvalster. Turligt nog inte av mitt eget damm...
5. Jag tar av mej vigselringarna på kvällen och när jag duschar. Har sällan dem på mej när jag går här hemma.
6. Jag tog körkort den 8/8 1991. På uppkörningen svängde jag åt fel håll när jag skulle köra till Centralen, men fick min lapp.
7. Jag måste äta frukost inom en halvtimme efter att jag vaknar.
Det är ju fredag och jag ska mysa med familjen. Svara gärna, ni som vill.
kissnödig
Kom på att jag har börjat gå på toa oftare.
Det är kanske därför jag blir kissnödig tidigare nu.
Så här sitter jag och håller ut.
Tre timmar mellan varje gång är riktvärdet.
Max fyra timmar, enligt urologen jag gick hos.
En halvtimme kvar....
mobiltelefonen
Dagens motorvägsbedrift var faktiskt ännu större.
För jag körde helt utan säkerhetsbeteenden.
På vägen till mamma (via trafikljusen) kom jag på att jag glömt väskan hemma. Vilket betydde att jag körde utan telefon. Med tre barn i bilen.
Tog insikten med bibehållet lugn. Och valde ju dessutom att ta motorvägen hem.
:-)
välkommen hem Tigris
Tigris blev också nöjd. Och tyckte att det var roligt att vara i skolan. Han var med på gympan, följde med till skogen och hjälpte till att räkna och skriva. I natt var han och de andra gosedjuren jättebusiga och hade gömt sej för barnen. Tigris satt på en varg. Och i dag var det fest.
Men det är skönt att vara hemma igen. Tycker både Tigris och sonen.
Och mamma kände sej jättenöjd.
För att sy med sina barn är en sådan sak som en BRA mamma gör.
Dessutom hade vi ett extrabarn som fick med sej en sovsäck till Barbie hem.
Det är sådant som en JÄTTEBRA mamma gör.
Suck...
igår var det hjärnans dag
...och då skulle jag lagt in den här som ett exempel på hjärnans märkliga egenskaper.
Men nu blir det dessutom en påminnelse om att vi inte klarar oss utan hjärnan.
Jag glömde nämligen bort det...
Läs det här. Och fascineras (ärligt snott från En subilm tillvaro) :
Cna yuo raed tihs?
"fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too
Cna yuo raed tihs? Olny 55 plepoe out of 100 can.
i cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!"
första dagen utan
Kaffet är nu ett minne blott.
Fick äckligt pulverdito hos T, så jag tyckte det var lika bra att sluta idag.
Trappar ner med Cappucino som tidigare.
Sitter här med en utjämningskopp för att dämpa huvudvärken.
va, mamma vågar du...
Och tydligen.
Jag följde stundens ingivelse, la mej i högerfilen.
Och nu sitter jag i hundratio.
Utan ångest.
Stolt.
Och lycklig.
det här med att träffa vänner
Mina dagar är så fullplanerade att jag har svårt att hitta tid till det som verkligen är viktigt.
Att träffa mina vänner. Eller spontant åka och köpa blommor eller vad det nu må vara.
När jag planerar in min träning, bilkörning, mindfulnessuppgifter och terapiläxa så är det inte mycket tid kvar av mina dagar.
Kanske ska jag dra ner på mina måsten nästa vecka och frigöra tid till att vara spontan.
Tål att tänka¨på.
terapi 071005
I dag var det prat, prat, prat. Om stressen jag känner över vardagen. Om pressen jag känner på att bli bra. Om mitt planerande. Om att jag inte bara kan vara. Om mina inre regler som bestämmer och ger mej dåligt samvete. Om hur jag gör allting till ett måste. Till och med planerar in när under dagen som jag ska läsa en bok.
Det blev ett något förvirrat samtal. Eller hur jag ska uttrycka det. Jag hade svårt att få fram vad jag menar, hur jag upplever situationen. Och terapeuten hade svårt att förstå hur jag menade.
Till exempel det här med städning. Jag går omkring och känner mej stressad över att det är så stökigt, men ändå gör jag ingenting, kanske plockar lite här och lite där. Terapeuten kontrade med att man inte behöver ha krav på sej att dammsuga ett visst antal gånger i veckan. Men det är inte så det är... det är själva röran som är stressande. Att det blir likadant med en gång igen. Jag är inte stressad för att jag har en massa städmåsten som jag utför hela dagarna, jag blir stressad över att jag INTE gör någonting åt röran. Och stressad över röran som sådan.
(Det där sista sa jag inte i förmiddags, men det är så det är. Jag är stressad för att jag inte förmår mej att ta tag i oordningen.)
Till nästa vecka ska jag skriva upp mina vardagsgrejjer i en Måste - Borde - Vill lista. Antar att jag har väldigt mycket måsten...
Och så ska jag ta det lite lugnt med Medveten Närvaro och bilkörningen. Lite beroende på var det hamnar på min lista. Men det är svårt.
Kanske till och med försöka att inte planera mina dagar, utan ta det som det kommer. Alternativt medvetet bryta min planering. Detta för att på sikt minska mitt planerande.
Jag pratade också om medicinen. Att jag kände kravet på att bli ångestfri i och med att jag äter antidepressiv medicin. Men terapeuten sa (vilket jag ju egentligen visste...) att man inte blir av med ångesten. Den dämpas bara. Så det är inget konstigt med att jag fortfarande känner ångest. Nu ska jag öva mej på att välkomna den igen, istället för att försöka mota bort den. Det är helt okej med panikkänslor och ångest. Skönt!
hemma en stund
Här hemma har det varit full aktivitet under tiden. Det har degats, målats med vattenfärger och hunnits med ett besök på lekplatsen. Allt det där som jag har dåligt samvete över att jag inte gör så ofta med barnen...
fyra barn i soffan
Tur att de är lediga idag. Mannen har tagit pappaledigt.
Jag ska till terapin och på hemvägen ska jag åka förbi kompis T. På eftermiddagen ska jag träna.
Så det blir en riktig pappadag för mannen.
Och sedan är det helg! Igen....Tiden går så fort. Jag tycker ju att jag går framåt hela tiden, men när man ser veckorna rusa iväg kan jag inte låta bli att känna mej lite stressad. Jag kommer inte att vara tillbaka till jobbet i oktober heller... Jag vet, allt har sin tid, skynda långsamt och allt det där. Men ändå...
dagens promenad
Det var en underbar höstdag och det kändes jätteskönt. Tyvärr vågar jag inte gå över vägen och ut på landet., men snart så...
Det är inte svårt att gå med medveten närvaro när solen skiner och värmer ansiktet. På samma sätt som det är lätt när det regnar eller blåser. Idag luktade jag mycket. Härlig höstdoft.
inför terapin
Den här gången vill jag prata om acceptans, vardagsstressen och panikångesten.
Och lite reflektioner kring meditationen och medveten närvaro.
Funderade lite på hans fråga förra gången. Om han tyckte det kändes bra att prata om många saker eller om vi skulle rikta in oss djupare på någonting. Svaret är nog att det varierar. Jag har alltid en lista med saker att ta upp. Ibland pratar vi bara om någon punkt, ibland hinner vi dra igenom allt på listan. Men jag har gärna en läxa att jobba med till nästa gång. Och har jag inte det brukar jag ge mej själv tankeläxa. Som till exempel det där med acceptans.
ligger efter
Stressande.
Trots att jag har gott om tid till klockan tre. Antar att trädgårdsarbetet får stryka på foten...
eftermiddagsplan
Skulle vila en stund och sov i en och en halv timme. Ojsan!
Observerar mina tankar.
Nu har jag eftermiddagen utstakad. In i minsta toalettbesök.
Bloggen, Andningspaus, Toa, Promenad, Meditation, Trädgården, Dagis, Plocka, Sången, Affären, Bibblan, Hämta på sången, Hem, Äta, Natta, Mannen, Blogga, Läsa, Sova.
Och är det något som stör det där så blir jag nog irriterad. Och stressad. Känner mej stressad redan nu när jag sitter här. Måste boka stugan också...
Och sen jämför jag hela tiden den verkliga tiden mot den planerade. Och ligger jag efter blir jag stressad. Även om det är marginal till de viktiga passatidenhållpunkterna.
Stöööön.
mer kaffetjat
Åka och handla, gå ut och gå...och dessutom antagligen göra en annan sak på eftermiddagen.
När jag tänker igenom mina dagar så vore det nog smartare att göra saker på förmiddagarna. Så slipper jag stressen med dagistiden som ska passas.
Antingen får jag sluta med kaffet.
Eller helt enkelt bestämma mej för att helt enkelt krympa min "säkerhetstid" efteråt. För i vintras räckte det med två timmar. Då brukade jag antingen handla eller gå ut och gå vid halv elva-tiden.
Och då är det nog minst jobbigt att sluta. Jag bestämde mej ju för en fredagskopp. Så på lördag får jag börja sluta.
(Hört det förr...?;-))
acceptans
Nu har jag läst boken två gånger, läst de kommenater jag fick och funderat lite mer runt det här. (Citat från boken i kursiverad stil)
"Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål."
"Det du då gör bör leda dig i en riktning mot något som du värderar och vill ha."
Jag har accepterat sjäva panikångesten genom att aktivt kämpa mot den. Problemet var väl att jag inte tänkte igenom vilket mål jag hade. Nu har jag målet att leva ett bra liv, istället för att komma tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt som jag tänkte i våras.
Fast jag har inte acceptans över livet som det är just nu. Jag lever inte nu, utan väntar på att jag ska bli bättre. Detta gör att jag har lätt för att falla in i kampen att göra mycket för att det ska gå fortare, trots att jag vet att det går emot mitt mål.
Och jag accepterar inte mej själv som jag är just nu. Sedan, när jag har bättre självkänsla, när jag hanterar stressen bättre, när jag är mer positiv, när jag ändrat på hur jag ser på mej själv....då kommer jag att tycka om mej...då blir allt bra...
Jag har svårt att acceptera att jag inte alltid orkar. Att jag inte kan göra allt som jag skulle vilja. Att jag inte orkar kämpa i varje stund. Utan att jag måste få vila och ha tid att bara vara.
Jag har gjort tillvaron till en kamp. En kamp mot panikångesten. En kamp mot mitt inre.
Istället för att acceptera, leva här och nu som den jag är just nu. Och i varje situation ta ett beslut som leder mej till mitt mål, att leva ett bra liv. Att i varje stund välja om jag ska handla eller inte. Och acceptera beslutet att inte handla. Det är okej att inte alltid orka slåss. Ibland kan det vara valet att vara passiv som är rätt väg mot målet. Det här har jag blivit bättre på, men när jag väljer att inte handla får jag dåligt samvete. Jag har svårt att acceptera mitt beslut.
Accepterar jag min ångest? Jag upplever nog att i våras kändes det okej. Då lät jag ångesten komma, levde i den och kände hur den klingade av. Men sedan jag började med medicinen har jag blivit rädd för ångesten. Jag är rädd för att jag ska få en panikattack...rädd för att medicinen inte verkar...så när oron kommer så låter jag den inte vara där, utan jag försöker tvinga bort den. Vilket leder till att oron växer sig starkare och blir till ångest.
Nu "ska" jag ju inte känna så här längre.Jag äter ju medicin. Och en ganska hög dos också. Jag kan inte längre gå in i en affär och acceptera mina känslor, utan det känns som ett nederlag när ångesten kommer.
Och samtidigt är jag rädd. Rädd för framtiden. Rädd för vad som kan hända. Rädd för att få en panikattack. Och rädslan accepterar jag inte. Jag erkänner inte att jag är rädd. Kanske skulle det kännas bättre om jag tillät mej att vara rädd. För det är ju inte konstigt att jag är rädd för och i situationer som tidigare framkallat stort obehag.
Om jag sa till mej själv, att nu är jag rädd och det är okej, det är inget farligt, så kanske det skulle vara lättare att hantera de här situationerna?
Avslutar med ett citat från boken:
"Om du släpper kampen om att fixa och bara tillåter allt att vara som det är, är detta en accepterande inställning och kan förändra upplevelsen av stunden.#
stressad
Jag har funderat lite mer på det här med att det inte känts så bra på sistone. När jag tänker efter hur den här veckan har varit så har det ju varit väldigt mycket på gång. Jag har varit i väg varje kväll. Och gjort saker på dagarna. Jag har inte haft någon dag när jag bara varit hemma.
Och utöver alla aktiviteter så har jag ju inte mindre än sex tillfällen med medveten närvaro som ska göras varje dag. Det är ju inga stora saker, men det ska kommas ihåg och genomföras. Det har nog varit lite jobbigt. Även om det ger utdelning också. Att sitta i fem minuter och andas är ju jätteskönt. Ska prata om det på terapin.
Och så är jag tillbaka i stressträsket. Jag håller hela dagen i huvudet och har vissa hålltider, som sedan stressar mej.
En vanlig dag:
Först stressar jag för att få alla barnen klara så att vi kommer iväg och i tid till skolan.
Sedan stressar jag hem för att dricka kaffe (jag skulle ju sluta!!!!) så fort som möjligt eftersom jag "måste" vara hemma tre timmar efter intaget av det svarta giftet.
En stund vid datorn, meditation och lite allmänt grejjande.
Ska jag träna så stressar jag med maten. Då måste jag få in meditationen så att jag får in ett mellanmål, och träningen får inte bli för sent för jag ska äta lunch efter.
Sedan ska jag hålla koll på dagistiden. Och just det, andrum på fem minuter, en medveten uppgift och har det egentligen hänt något dåligt idag....shit promenaden fick jag ju inte till idag heller!!!
Igår fick jag dessutom stressa vid hämtningen så att vi skulle hinna hem och byta om innan det var dags att åka till dansen. Lite sena som vanligt, stressande...
Och när jag åkte till Coop häromdagen var jag stressad redan när jag körde in. Jag ville få lite tid att landa innan det var dagishämtning, så då var jag stressad för det.
Inte undra på att det känns pest ibland.
tidigt i säng
Är jättetrött.
Ingen promenad idag heller. Fast jag gick med medveten närvaro på löpbandet. Det kanske jag kan räkna...gå som gå, liksom.
Gäääsp.
Fast först min femminutersandningspaus.
skitdagar
De senaste dagarna har inte känts så bra.
Fick ett utbrott häromkvällen. Det kändes som att det bara var FÖR mycket. Och att jag höll på att tappa trådarna.
Funderade på varför. Och kom fram till följande:
För det första är jag trött. Jag har blivit väckt / vaknat på nätterna den senaste veckan och haft svårt att somna om. Jag har märkt tidigare att jag mått sämre när det varit strul med nattsömnen.
Och så har mannen det stressigt på jobbet just nu och jobbar mycket övertid. Vilket gör att han inte tar tag i lika mycket här hemma. Och att jag inte får lika mycket utrymme för mej själv.
Det känns skönt att jag kommit på en möjlig orsak. Men samtidigt lite otäckt. Hur ska jag klara av att börja jobba med allt vad det innebär, när jag inte pallar med ens en liten upptrappning här hemma?
och nu...upplösningen
Försökte bara skapa lite spänning i vardagen.
Ska vi bli nio personer på skidresan...eller blir det full pott...sjutton stycken.
Och svaret är.............................sjutton!!!!
Åtta vuxna och nio barn.
Fördelen är att vi kan dela upp oss mer med barnen. Så man kanske får åka mer.
Och vi får sällskap i pulkabacken för det är två småttingar till.
Nackdelen...tja...sjutton pers. I en stuga för fjorton.
meditation och rastlöshet
Jag sitter i något som heter Burmesisk stil. På en kudde, med knäna i golvet, fötterna framför bäckenet, ej korsade.
Jag har funderat lite på det här med rastlösheten. Den kändes tydligt idag med. Jag kände mej rastlös och uttråkad. Längtade efter att stunden skulle vara över.
Detta har jag tänkt på som något som man måste träna bort. Något dåligt.
Men så hittade jag det här:
"Det är nära till hands att tro att allt som känns skönt och avslappnat är "bra meditation" och allt som känns otrevligt och frustrerande är "dålig meditation". I själva verket spelar våra upplevelser ingen roll, det är vår förmåga att se, känna och observera dem med bevarad sinnesjämnvikt som är den träning som leder till visdom och upplysning."
Detta hittade jag på denna sidan.
På en gång när jag läste det kändes det helt självklart. Jag måste ju acceptera min känsla av rastlöshet. Det är ju en känsla lika mycket värd som vilken annan känsla som helst. Det jag ska göra är ju att observera mina känslor och tankar. Alltså ska jag ju observera min rastlöshet, eftersom det är den känslan jag har. Inte kämpa emot den.
Vara medvetet närvarande utan att dömma.
halsontet är borta
Så då kan jag ju träna idag.
Hurra!
dö nö nö nöööö
I dag går tidsfristen ut.
Och vi får svaret.
Håller andan...och väntar....
ändrade planer
Och var tillbaka igen vid sju.
Man kan nog lugnt säga att det strulade lite för dem....
Så jag fick ta lämningen idag iallafall.
Hoppas på bättre tur i morgon, kanske.
Själv har jag varit vaken sedan kvart över fem.
Låg i lilltjejens säng i en dryg timme.
Men inte somnade hon om, inte.
Så jag sover nog en stund i dag också.
god natt
Velade lite om huruvida jag skulle gå på föräldramötet eller inte. Allt kändes jättesegt i eftermiddag. Beslutade mej ändå för att gå, hade ju ordnat barnvakt och allt.
Och det gick jättebra! Jag satte mej till och med längst in idag! Det höll på i 2,5 timmar. Ganska länge. Och jag hade ingen ångest, bara lite orostankar som ploppade upp med ojämna mellanrum.
Skönt med en bra avslutning på den här dagen!!!!
I morgon ska mannen lämna barnen, så jag får en hemmaförmiddag. Jag känner att jag behöver det.
dagens otrevliga händelse
Dottern ville inte att jag skulle gå ifrån henne på dagis, och vi var sena redan när vi kom dit.
Vad kände jag i kroppen:
Spänd i hela kroppen. Klump i magen
Vilka känslor och tankar hade jag:
Jag var irriterad och stressad.
Orolig. Lite dåligt samvete för att jag skulle lämna henne.
Varför just idag? Vad är det med henne? Men lilla gumman...håller du på att bli sjuk? Har det hänt någonting?
Vad känner jag nu när jag tänker på händelsen:
Blir lite orolig för hon brukar inte vara sån.
nu kan jag andas ut...
Den bilburna utflykten till Coop kändes inget vidare idag.
Ångesten gnagde i magen.
Och jag kände mej kissnödig.
Trots att jag visste att jag inte var det.
Positivt:
- jag handlade det jag skulle och tog mej till och med tid att välja ut stövlar till sonen
- jag gick INTE på toaletten
- jag höll mej lugn på hemvägen
Regel nummer ett när man känner att det inte gått så bra:
På det igen! Så snart som möjligt.
Imorgon är det dotterns dans.
Inte riktigt samma, men det får duga.
jag vid datorn
Så här ser jag ut när jag sitter vid datorn.
Ritat av äldsta dottern (snart 5) för ett tag sedan.
Eller så ut, jag har ju klippt mej nu.
Observera datorn nere i hörnet.
Jag har inte kjol på mej utan det röda är soffan. Och det blå är pläden jag svept in mej i.
lite duktig, trots allt
Kan inte låta bli att känna mej nöjd över dagens meditation.
För första gången lyckades jag sitta i samma ställning hela tiden.
Trots rastlösheten.
Fick till en bättre sittställning idag,
så ryggen kändes inte lika trött.
Men bara för att jag tycker att det gick bra idag
så nedvärderar jag inte min insats vid tidigare tillfällen.
tankeanalys - motorväg
Situation
Motorvägen / Ölandsbron - ensam
Automatiska tankar (styrka)
1)
Tänk om det blir kö
Tänk om det är en olycka Och jag blir kissnödig inte kan komma ifrån platsen och kissar på mej (100)
2)
Tänk om jag svimmar. och kör av vägen och dör (70)
3)
Tänk om jag inte kan ta mej hem och blir kissnödig inte har någonstans att kissa och kissar på mej (80)
(sjuk, bilen går sönder)
Bevis för de mest centrala tankarna
1)
Det händer att det inträffar olyckor så att vägen stängs av under en tid.
Man blir kissnödig förr eller senare
2)
Jag känner mej yr
3)
Det skulle kunna inträffa
Bevis mot de mest centrala tankarna
1)
Det inträffar väldigt sällan olyckor
Jag kan "hålla mej" i flera timmar hemma
Jag får inte längre några panikattacker som gör kissnödigheten akut
Jag har ALDRIG kissat på mej
I en akut situation skulle jag väl gå ur bilen och gå in i skogen eller så (motorvägen)
2)
Jag blir yr pga fly-fäktareaktionen.
Jag har hög puls och då minskar sannolikehten för att jag ska svimma.
Jag får inte längre några panikattacker tack vare medicinen. Det stannar vid lite yrsel
3)
Jag är fullt kapabel att ta hand om mej själv i en nödsituation
På motorvägen kan man gå bort från vägen.
Man får snabbt hjälp om man behöver det.
Alternativa tankar
1 + 2)
Det går ju bra när jag har sällskap. Trots att sällskapet inte på något sätt hjälper mot mina katastrofscenarion.
undvikanden
Jag undviker helst alla platser där det inte finns toalett.
Jag undviker att köra ensam på motorvägar / broar
Jag undviker situationer där det kan vara kö till toaletter / mycket folk: stan en lönelördag, gå ut och dansa...
Jag undviker att dricka alkohol när jag är inte är hemma (för att jag är rädd att tappa kontrollen)
säkerhetsbeteenden
Det var länge sedan jag aktivt tänke på mina säkerhetsbeteenden men nu har jag blivit inspirerad att fundera över dem igen. Jag har ständigt en polis i bakhuvudet som kontrollerar att jag inte lägger mej till med nya. Men hur är det med mina gamla invanda?
Säkerhetsbeteenden
Alltid:
- går på toaletten innan jag går ut
- har toalettpengar med mej när jag åker till stan / handlar
- planerar min tid utanför hemmet efter var det finns toaletter
- placerar mej nära dörren i ett rum med mycket folk
- dricker bara kaffe om jag kan vara tre timmar hemma efteråt
- använder binda när jag åker bil med kompisar
- har mobilen med mej* (fast ett par gånger har jag haft på känn att batteriet varit slut, men inte tittat efter)
Aldrig (numera)
- har med en påse ifall jag mår illa
- går på toaletten 2-3 ggr innan jag går ut
- har en back-up som kan komma till undsättning när jag är ute och kör
- har mobilen med mej så fort jag går utanför dörren
- har vatten med mej i bilen
- och så hade jag diverse grejjer för mej när jag var jätterädd för att jag skulle svimma.
* De flesta har ju mobiltelefonen med sig jämt. Och det är ju okej. Men för mej blir det ett problem eftersom jag skulle må jättedåligt om jag kom på att jag glömt den hemma.
hundra procent
Han tycker att skolan är rolig och han jobbar bra.
Han är precis likadan i skolan som hemma.
Han gör allt väldigt intensivt. Både det fysiska och det stillasittande.
Till och med på teckningarna syntes det. Han fyller hela pappret med färger och detaljer.
Inte undra på att han är trött på kvällarna...
Och han var redo för att börja skolan.
Tar till sig kunskapen och har knäckt läskoden.
Det känns skönt.
Jag berättade om min sjukskrivning och panikångest.
Det känns bra att hon vet.
förvandlingen
Hon som snart ska fylla fem alltså.
När hon är ledsen får jag inte längre trösta henne.
Hon drar sig undan.
Försöker jag närma mej så slår hon efter mej.
Det skär i mitt hjärta att inte få trösta.
Ska jag lämna henne ifred?
Eller testar hon min kärlek?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Så jag gör något mellanting.
Jag vill ju inte tränga mej på.
Men jag vill inte heller svika.
Minns att jag kunde vara bråkig och tvär när jag helst av allt ville ha en kram.
Men när jag blev erbjuden en, så tog jag ju chansen.
Och idag ville hon inte att jag skulle gå när jag lämnat henne på dagis.
För första gången på tre år.
Det känns som att hon både vill vara liten. Och göra sig fri.
Men kan det vara sexårskänslorna som kommer redan?
Hon fyller ju inte fem förrän om tre veckor.
bra-tack-hjälp
Har haft ont i halsen sedan jag vaknade i morse. Så det blev ingen träning idag.
Börjar bli riktigt insnöad på det där med träning för min första tanke när jag kände av den onda halsen var att jag inte kunde träna. Hoppas det är bättre imorgon.
Bra
- jag följde min känsla och sållade bland uppgifterna
- jag är en bra mamma
- jag är en bra kompis
Tack
- tack för den här dagen
- tack för att jag har vänner
- tack för att jag har min familj
Hjälp
- hjälp mej att ta vara på mina vänner
- hjälp mej att följa min magkänsla
skvallerkärring?
I båda fallen skyllde de omtalade på mej.
I inget av fallen var detta korrekt.
Men frågan är:
Varför utpekades just jag?
Är jag en sådan skvallertant?
Det var kompis C (ej närvarande) som var den skyldige. Bägge gångerna.
Så klart.
En informationshanterare i högsta divisionen.
yess!
På hemvägen hade jag ingen ångest alls.
Nu har jag bara 4,5 mil kvar att kämpa mej igenom tills jag är på jobbet.
Felet jag gjorde i våras var att jag tyckte att när jag väl kommit ut på motorvägen så skulle det väl inte vara någon match att köra ända till jobbet. Ensam. Hur tänkte jag????
Jag tror att jag kände mej pressad. Terapeuten och jag satt och planerade träningsupplägget och veckorna drog iväg rätt snabbt.
Men det gick ju inte så bra...
Klurar lite på hur jag ska lägga upp träningen. Tror att det bästa är att först köra med sällskap, och sedan med sällskap ena vägen. Eller iallafall en backup som kan köra hem bilen och mej. Hoppas att det går att samordna med mannens jobb.
Känner oron i magen när jag tänker på det här...men snart är det dax....
ingen promenad idag
Men nej. Det får vara idag.
Förmiddagen tillbringade jag i sovrummet. Först i sängen, sovandes och läsandes.
Och sen tillsammans med alla julklappar.
Lunch, meditation och nu en stund tills jag ska iväg på utvecklingssamtal med sonen.
Det känns lite jobbigt. Så därför struntar jag i promenaden. Eftersom den känns jättejobbig.
Dessutom ska jag på syjunta ikväll. Hos svägerskan. Och jag ska köra har jag tänkt. Motorvägen.
Två kompisar ska åka med. Det känns skönt ur svimningsperspektivet.
Men jättejobbigt när jag oroar mej för kissnödigheten. Då hade det varit bättre att åka själv.
Hur eller hur. Jag vågar inte köra ensam. Och det känns lättare att köra min bil än att åka i någon annans bil.
45 minuter i stillhet
Gjorde min andningsmeditation.
Fokusera på ljud...andning...kroppen....
Det känns naturligt.
Tankarna flyger iväg.
Jag upptäcker det och återvänder till det jag fokuserade på.
Men sedan.
Fokusera på tankarna.
Utan att delta. Utan att avbryta.
Sitter där och väntar på att tankarna ska komma.
Tänker på att tankarna ska komma.
Just det. Det var ju en tanke.
Ryggen börjar tröttna. Foten likaså.
Ändrar ställning.
Börjar bli rastlös. Uttråkad. Glassugen. (Varifrån kom den tanken...?).
Väntar på klockan som avslutar meditationen.
Ändrar ställning igen.
Känner mej sömning.
Och mitt i det här ska jag fokusera på kroppen.
Det blir svårare och svårare.
För varje minut.
Klockan plingar.
Jag reser mej.
Och hämtare en glass i frysen.
i god tid
Förutom ett par småsaker.
Gick igenom det jag handlat idag, skrev en komihåglista och gömde sakerna.
Nej, jag har inte slagit in paketen än.
Någon måtta får det väl vara...:)
Dessutom är dotterns födelsedagspresenter klara.
Och alla barnens kalas för ett halvår framöver. Minst.
Leksaksbutik som haft utförsäljning och diverse superreor är orsaken.
Nu kan jag lugnt sitta och dricka glögg i december när alla vimsar runt på stan.
Smart!
på väg till dagis
Vissa mornar blir totalkaos eftersom alla barnen är TRÖTTA. Ingen vill gå upp, ingen vill ta på sej...och så fort de får en chans springer de och lägger sej i någon säng eller soffa.
Andra mornar har vi bråk och gråt från början till slut. Alla retas med alla, men mest retas storebror med småsystrarna. Kläder göms undan, det bråkas om turordning till tandborstning, gosedjur slits ur händerna på något oförberett syskon. Ja allt som kan få någon annan att falla i gråt görs med liv och lust.
Idag hade vi den tredje sortens kaosmorgon. Kompismorgon. Det låter ju toppen. Alla är vän med alla. Alla är jättegosiga. Och visst är det mysigt. Men inte när vi har en tid att passa. En slår sej och de andra två ska trösta. En hittar inte sitt gosedjur och alla tre börjar leta. Någon hittar ett roligt spel. Och mitt ibland pyjamaser och dagiskläder sitter två barn och spelar i största samförstånd. När vi väl tråcklat oss ut till hallen börjar hjälpsamme storebror att föreslå vilka gosedjur systrarna ska ha med sej till dagis. Trots att de redan har ett i famnen. Med påföljden att de springer iväg för att leta upp det föreslagna alternativet, hittar det inte, och morgonen är förstörd. Och då, rusar de andra två in och börjar leta.
Konstigt nog hinner vi i tid vareviga dag.
