mina dagar
För det första måste jag minska på datortiden. Det är ingen konst att slå ihjäl några timmar, och vid minsta tristess slår jag på datorn. Jag tror att jag måste tillåta mej själv att ha tråkigt. Ur det kan nog någonting nytt komma.
När jag har lämnat barnen på dagis har jag en timme framför datorn. Och under den timmen ska jag även hinna jobba med terapiläxan. Inget kaffe! Kanske lite varm choklad istället?
Sedan är dagen blank fram till klockan tre då en klocka larmar att det är dags att tänka på barnhämtningen.
Inga måsten eller borden. Ska bara vara och göra det jag har lust med.
Ledordet är Medveten Närvaro. Under dagen ska jag försöka leva i nuet och vara i det jag gör.
Jag ska prata med min man om han kan ta barnen en eller två dagar i veckan. Även om jag inte ska ta bort mina vardagskrav så behöver det ju inte ske varje dag.
Sedan kan jag ju få sitta vid datorn en stund på kvällen också.
Nu ska jag bara vara fram till klockan tre.
gryning över kalahari
Väldigt intressant läsning om människans uppkomst. Lasse Berg söker svaren på människans gåta med ett djupt personligt intresse som hela tiden lyser igenom och gör boken intressant och spännande. Man får målande beskrivningar av de miljöer som våra förfäder vistades i eftersom författaren har varit där.
Författaren försöker sej inte på någon egen tolkning av sanningen utan redovisar hela tiden de olika teorier som finns. För forskningen är inte samstämmig i alla frågor (eller snarare nästan aldrig).
Jag kan verkligen rekommendera boken för den som inte drar sej för att läsa böcker med fakta i.
terapi 071130
Jag börjar med läxan till nästa gång:
Försöka få en regel när det gäller att passa tider som är snällare mot mej själv. (Nu är regeln: kommer du försent så är du en oansvarig och dålig människa.)
I övrigt kändes det som att jag bara ifrågasatte hans tankar hela terapitiden. Precis som jag planerat :)
Måste säga att det är ett stort framsteg. Att jag vågar framföra och diskutera utifrån mina egna åsikter,erfarenheter och känslor. Och det med en som har lång utbildning och erfarenhet i ämnet (fast inte när det gäller mej som person förstås. Där har jag ju längst erfarenhet).
Att inte låta känslorna styra utan följa min tanke om hur jag vill att mitt liv ska vara
Vi diskuterade hur jag ska förhålla mej till det här eftersom jag har för höga krav på hur mitt liv ska vara. Vi jobbar ju på att sänka kraven och tills jag vet hur jag vill leva mitt liv forstsättningsvis kanske jag ska sänka kraven på vad jag ska göra, så att det blir en rimlig nivå som jag orkar med.
Att inte undvika stressande situationer
Här stod terapeuten fast vid sin ståndpunkt: att det inte är bra att backa från kraven, eftersom jag lever i en värld med krav. Tids nog kommer jag att behöva utsätta mej igen och då slår stressystemet till med full kraft. Istället ska jag lära mej att hantera stressen. Och sänka kraven på mej själv så att det inte blir så stressigt.
Problemet är ju att jag har så höga krav på så mycket.
Vi pratade också om vardagsstressen. Att jag inte kan koppla av under dagen när jag har en tid att passa på eftermiddagen eftersom jag schemalägger hela dagen och det som blir kvar är små snuttar av tid. Han tyckte inte att min lösning att låta min man hämta barnen var någon bra idé. För så ser ju inte verkligheten ut. Däremot pratade vi om hur jag ska kunna koppla av under dagen och vi kom fram till att jag kan sätta en klocka som ringer klockan tre. Innan dess är det fri tid som jag kan styra hur jag vill. (Kanske att jag t.o.m. ska täcka över klockorna hemma så att jag inte kan kolla tiden). Och när jag kommer på mej själv med att planera ska jag tänka "nu planerar jag igen" och styra tillbaka tankarna på det jag håller på med.
Jag tog upp att jag blivit stressad av det något flummiga sättet att säga hur vi ska gå vidare med olika punkter och att jag gärna gömmer mej bakom tänkandet när jag är hemma och därför inte vill ha för mycket att tänka på.
Vi kom fram till att vi ska ha ett tydligt avslut varje gång där vi går igenom vad jag vill fundera vidare på. Och allt annat är bonus. Dessutom ska jag avsätta tid hemma där jag ska tänka på läxan, och styra bort tankarna därifrån resten av tiden. Och för att det inte ska bli ett stressigt måste så ska jag göra det när jag har lämnat barnen.
Det blev en ganska svår terapigång idag. Som dessutom inte blev 45 minuter utan 70. (Först när vi skulle avsluta kom han på att det var utvärderingsgång.) Terapeuten fick flera gånger tänka efter riktigt ordentligt och jag fick förklara och förklara innan han förstod. Det var flera vinklingar som jag hade som han aldrig hade tänkt på.
tjatmorsa
- Nää, mamma. Nu får du lugna ner dej. Annars tycker jag att du ska ta en sån där vildag. Och bara ligga i sängen.
inför terapin
Idag på terapin vill jag prata om det som jag glömde förra gången. Nämligen det här med hur jag ska minska stressen.
Min terapeut tycker att man ska göra allt det som man vill ska ingå i sitt liv, även om det inte känns bra. I natt kom jag på vari problemet ligger: jag har alldeles för höga krav på hur jag vill att mitt liv ska vara. Eller rättare sagt vad jag ska göra. Jag gör mycket utifrån vad jag borde göra, vad som jag tror förväntas av mej o.s.v. Och då blir det för mycket.
Terapeuten tycker även att jag bäst höjer stresströskeln genom att utsätta mej för de situationer som ger mej stress och lära mej att hantera dem. Det är bara det att det är så många situationer varje dag, och det blir jobbigt. Dessutom är det väl även här så att en stor del av stressen beror på mina för höga krav.
Det ska bli intressant att prata med honom om det här.
Dessutom har vi avstämningsgång där vi ska gå igenom om vi är på väg åt rätt håll, vad som känns mindre bra och sådant.
Terapeuten vill att vi ska jobba strukturerat, och inte flumma ut för mycket. Men jag vill gärna prata av mej lite i början. Och då har han sagt "Vill du att vi ska prata om det idag?" efter varje sak jag tagit upp. Vilket känns stressande.
Och så upplevde jag att det blev väldigt otydligt med läxan förra gången. Vi gjorde upp en lista på förbättringsområden och när vi skulle avsluta så sa han att jag antingen kunde jobba med det hemma eller ta upp en del nästa gång. Då kommer mitt prestationsjag in dirket och vill att jag ska göra allt hemma och vara duktig. Stressigt och jobbigt.
knäckelunch klockan tre
Och ändå är jag lika trött som vanligt. Jag har varit lite rädd för att sova på dagarna, tänker att jag kan få fel dygnsrytm. Men jag har nog större sömnbehov just nu. Jag kanske ska prova med att gå och lägga mej direkt när jag lämnat på dagis (istället för att dricka kaffe för att piggna till). Märker jag att det blir tokigt med nattsömnen (om det kan bli så mycket värre än vad det är) så är det ju bara att skippa sovandet.
Nu har min älskade make precis röjt ett måste ur vägen. Han har strukit dotterns pärlplattor. Som jag har lovat stryka hela veckan...men det har inte blivit av. För när jag tar fram strykbrädan så har jag en del annat som ska strykas också.
Nu ska vi mysa med en apelsin och sedan blir det sängen för min del.
prestationsinriktad
Nu ska jag sova en stund. I eftermiddag kommer mamma hit och ska hjälpa mej att nåla upp byxor. Sy kan jag göra själv. Jag förstår inte varför alla modeller är för långa i benen ;)
roligt
Man ser tydligt om det är en man eller en kvinna som står bakom annonsen. Ser ni hur?
(Gissa och läs sedan i kommentaren för rätt svar.)
Fler roliga bilder på bestofblocket.se
dagbok för pojkar
5-åringen fick en dagbok i födelsedagspresent och sonen vill gärna ha en han också.
En med lås på.
Tomten, som varje natt innan adventssöndag smyger in och lämnar paket till barnen, har hörsammat hans önskan. Men det var på håret.
En enda dagbok fanns det som inte var rosa med älvor och sånt på. En svart med dödskalle.
Skriver inte pojkar dagbok?
glatt besked
Min nya handläggare, vilken lyckträff. När jag pratat på ett tag om min sjukdomsutveckling och sjukskrivningstiden så sa hon: "Det låter nästan som om du har utvecklat en utmattningsdepression." Vi pratade om stressen och hon tyckte att jag var väldigt uppskruvad (upplevde jag inte mej själv som) och målinriktad. Och att det jag behöver främst är lugn och ro. Tid för att hitta mej själv, lära mej att bara vara och dessutom utveckla intressen utanför hem och jobb.
Det trodde jag aldrig att jag skulle få höra av en handläggare på försäkringskassan! Hon berättade att hon själv haft en utmattningsdepression så hon vet verkligen vikten av att få lugn och ro och en kravlös tillvaro.
Hennes förslag är inte sjukpension utan att vi fortsätter med sjukskrivning. Men utan någon tidplan. Målsättningen är att jag ska vara tillbaka i arbete under nästa år, och inte alls tänka på jobb och bilkörning fram till sommaren.
Jag är så lättad att jag blir tårögd. Det här är ju bättre än jag någonsin kunnat drömma om.
Hon tyckte att jag borde ta hand om utmattningsdepressionen först och inte ha några som helst krav eller tider att passa (hämtning och lämning). Och att om panikångesten blir värre av det så får vi ta det sedan. En månad i stugan trodde hon skulle vara perfekt. Tid att få ro och hitta mej själv. Terapeuten tyckte ju inte att det var någon lösning att sluta med dagishämtningen, men jag vet inte jag. Ska prata med honom om det igen.
Framöver ska vi ha ett avstämningsmöte med jobbet där hon kommer att lägga fram det förslag som vi kom fram till. Innan dess ska jag träffa min läkare igen och stämma av med henne.
Sedan hoppas jag på lugn och ro. Ett bra tag framöver.
reasynd
Gick in på Hemtex och skulle kolla in om de hade någon fin julduk till nya soffbordet. Och så var det halva priset i hela affären idag och i morgon. Inte mitt fel, ju. Hittade en duk, och dessutom en jättefin duk till köket i sånt där halvvaxat tyg.
I klädaffären såg jag att det hängde munkjackor (fast det heter det väl inte nuförtiden) i olika färger. Och så råkade det vara 100:- rabatt. Inte heller mitt fel.
Men jag tänker iallafall efter två gånger innan jag handlar.
Och det handlar ju inte bara om att inte handla på rea, utan också att kunna unna sej det man verkligen vill ha istället för att nöja sej med en liknande billigare som är nästan vad man vill ha (om man har råd).
Nöjd är jag iallafall över att det blev en stadstur och att bilkörningen gick bra.
snart bär det iväg...
Jag låg inte och ältade morgondagen men tankarna for iväg åt alla möjliga andra håll (kanske för att hålla de jobbiga tankarna borta).
Det jobbigaste just nu är allt runt omkring. Det är svårt att få parkering så jag måste vara ute i god tid, men å andra sidan vill jag inte komma för tidigt för de har inte öppnat och att stå utanför och vänta känns jättejobbigt.
Trots att jag är tidspedant så ska jag idag faktiskt inte räkna med eventuellt strul.
lillamy
Vem är du i Mumindalen? Gjorde testet som jag hittade hos Nina.
Och till min stora förtjusning blev jag min favoritfigur, Lilla My.
Och jag kan vara lite klumpig ibland när jag ska säga saker, så det stämmer nog.
Fast vad betyder rampete? Retsticka? Isåfall stämmer det också :)
Lille My
Du er Lille My! Du elsker spenning og er veldig rampete. Du er også veldig direkte og sier ofte ting rett frem uten å tenke over hvem du kan såre..
hektiskt eftermiddag
Min lugna och sköna dag (med internetavbrott) slutade i högt tempo.
Cyklade och hämtade barnen och som vanligt när vi ska iväg någonstans efteråt så tog det en evig tid. Vi hann bara hem och gå på toa (jag och minstingen) och sedan i väg till dansen.
Tog med målarböcker idag så att syskonen hade sysselsättning. Eftersom det var sista passet för i år fick föräldrarna vara med och dansa på slutet. Storebror tyckte att det var jätteroligt. Och minstingen längtar tills hon får börja dansa.
Hela familjen återförenades på Ikea där vi intog korv med bröd till middag. Sedan skulle vi bara gå igenom varuhuset och plocka ett par saker. Men som vanligt tog det betydligt längre tid än tänkt. Men vi kom iallafall ut med det vi skulle ha (lampor och två garderobsblommor), lite annat plock och alla barnen.
Jag hade tänkt köra trafikljusvägen till dansen för att träna inför morgondagen när jag ska till FK. Men vi var sent ute och jag kände mej stressad. Inte så lyckat att köra trafikljus första gången på en månad i den sinnesstämningen.
Nu känner jag mej faktiskt mest nervös inför morgondagens möte med FK. Det är ju inte så mycket jag kan göra mer än att säga som det är. Och hoppas på det bästa.
Varför ska jag alltid katastroftänka om allt innan det inträffar? Det värsta händer ju aldrig, och då har jag gått och mått dåligt i onödan.
Tänker krypa ner i sängen med en bok nu. Jag är jättetrött.
Det bästa med morgondagen är att jag får sovmorgon och slipper lämna barnen på dagis.
städa med rent samvete
Vid fläckborttagning är Galltvål oslagbart. Använder tvålen och gnuggar in i fläcken med lite vatten.
Vid lite smutsigare tvätt än normalt häller jag lite flytande galltvål i tvättmedelsfacket.
Några droppar flytande galltvål i fönsterputsvattnet löser upp all smuts (bättre än Yes). Brukar torka efter med speciell fönsterduk, men nu hittar jag den inte så det blir traditionell putsning den här gången.
Inget slår såpan! Jag spär ut den i sprayflaska och använder till all rengöring. Jag upplever att den är mycket bättre på att lösa smuts än de sprayer jag använt tidigare. Och så doftar det så gott.
Grumme såpa. Galltvål
kylig morgon
För att vara här var det kallt idag. Minus sex grader. Tur att jag putsade mina fönster på utsidan igår.
Är lite trött, och ska nog gå och sova en stund senare. Och så blir det fönsterputsning och bokläsning.
En lugn dag, helt enkelt.
med luther på axeln
Mina egenskaper som ställt till det för mej under sjukskrivningen:
- väldigt, väldigt envis
- starkt kontrollbehov
- väl utvecklat planeringssinne
- stark moral
- ett behov av att vara duktig (perfektionist)
- rädsla för att inte bli omtyckt
- prestationsbaserad självkänsla
Mycket av det här kan ju faktiskt vändas till (och har väl varit) mina styrkor.
Men i den här situationen har allt gått över styr och jag har tappat kontrollen (vilket ju är läskigt med mitt kontrollbehov;))
Jag orkar inte med en ny tidplan. Får jag ett datum så SKA det hållas. Och så brrrrppp...har hjärnan planerat bakåt så att jag har en detaljplan för vad jag behöver göra varje dag för att hålla tiden. I våras var jag till och med nere på del av dag. Ohållbart.
Utan någon som helst pushning har jag under hösten tagit mej från att bara köra i sällskap till att köra själv på motorvägen. Bara driven av min egen vilja. Så jag behöver inte någon press. Det fixar jag själv.
Låt mej vara i fred så kommer jag att ta mej till jobbet när jag är mogen för det.
fk
Vaknar mitt i natten.
Tankarna virvlar runt.
Och dessutom är jag hungrig.
Går upp för att stilla tankarna och magen.
En banan framför datorn.
Skriver för att tömma huvudet.
Som är fullt av katastroftankar efter samtalet med FK.
Jag har bytt handläggare.
Den nya har inte träffat mej.
I sina papper ser hon
en som gått hemma i över ett år
som gång på gång flyttat fram jobbdatumet.
Hon ser inte människan bakom.
Hon har inte alla fakta om vad som hänt.
Jag ska gå dit. Berätta hur det är. Hur jag känner det.
Berätta om min vardag. Om min dagliga kamp.
Ärligt och öppet.
Så kommer hon säkert att förstå.
Ingen vinner ju på att pressa mej.
Men jag vore den stora förloraren.
sjukskrivningen
Sprattlar frenetiskt för att komma loss.
Gör slut på mina krafter.
När det enda sättet är
att lugna ner sej
bli stilla
och sakta lirka sej loss.
Till skillnad från djuret
så vet jag att det är så
Men ändå
fortsätter jag att kämpa.
chokladkväll
Och jag grejjade alla ärenden som jag föresatt mej. Trots att det mer kändes som hjärtat i magen och en klump i halsen när vi parkerade vid affären.
Och jag som tyckt att jag haft ångest den senaste tiden. Ha! Vad fort man glömmer. Jag har ju mått toppenbra i jämförelse.
Typiskt nog skulle min man jobba senare idag. Men jag har fixat middagen så den sköter sej själv, och nu väntar vi bara på att han ska komma hem. Sedan ska jag nog dra mej tillbaka med en bok och chokladkakan som jag visst råkade köpa i affären. Och när jag köper godis mitt i veckan, då är det illa (funderade på chips men hoppade det, så helt kört är det inte iallafall)
blä-känsla
Med en klump i magen, hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen.
Försöker intala mej att det bara är ett samtal. Men jag lyckas inte så bra. Tur att det är redan på torsdag. Otur att det är innan min terapitid.
Tänker att järnbristen blir min "räddning". För jag vill inte säga för mycket innan jag pratat med min läkare, som vill prata med mej innan avstämningsmötet blir av.
Så här är det ju:
Antidep.medicinen har dämpat panikångesten rejält, men jag hade fortfarande mycket förväntansångest. Därför höjde vi dosen. Då började jag bli yr men trodde först att det var en biverkning. Det visade sej vara järnbrist. Nu känner jag mer ångest och har panikkänningar, antagligen för att symptomen på järnbristen motsvarar en del av reaktionen vid en panikattack (yrsel, hjärtklappning).
Nu ska jag äta järntabletter i en månad och då återse läkaren för att stämma av om järnbristen är avhjälpt och om det var pga järnbristen jag mådde som jag mådde. Och om jag ev. ska höja dosen ytterligare, eller kanske sänka.
Järnbristen är ju inte "mitt fel". Och ingenting jag nu kan träna bort eller skynda på. Och hur det ser ut sedan vet jag ju faktiskt inte. Mer än att jag INTE vill ha någon fast tidplan, vilket min terapeut står bakom.
Så, varför kan jag inte bara släppa det här nu då?
försäkringskassan
Jo tack. Jag vet det. Det är ju det som är problemet. Att jag vet det. Att jag tänker på det hela tiden. Dagarna går. Tiden rinner iväg. Och jag. Jag blir inte bättre. Fast jag borde. Enligt mallen skulle jag vara tillbaka på jobbet. Stress. Stress. Stress. Och det är just det som gör att jag inte blivit bra. FATTA DET!!!!
Samtal med försäkringskassan. Och det var jag, min idiot, som ringde upp. Att jag aldrig lär mej. Undvik i det längsta kontakt. Det är aldrig av godo. Men jag har gått och funderat över det här med ettårig sjukpension som fk-tanten föreslog förra gången vi pratade.
Men nu var hon inte längre inne på det. För jag har ju varit hemma alldeles för länge redan. Och förresten. Enligt henne skulle jag börja jobba heltid direkt när året var slut, så då känns väl inte sjukpensionen som ett alternativ ändå. Då blir det ju i praktiken ett halvår utan krav, och sedan måste jag börja körträning och arbetsträning.
Vi ska träffas på torsdag för ett enskilt möte och sedan ska hon kalla till ett avstämningsmöte med läkare och jobb.
Och lägga upp en rehab.plan.
Shit, bara tanken på en plan får mitt inre att krypa ihop till en boll. Tider, press, stress. Jag orkar inte med några tider! Det var det som var lockande med sjukpensionen. Att i lugn och ro, i min egen takt, få gå framåt.
Du borde besöka jobbet. Om inte med bil så med buss. Buss är ju ännu värre! Då är jag ju helt låst. Man kan inte gå av bussen två mil från hemmet mitt i vintern.
Nåja. Jag får väl försöka förmedla vad jag känner på torsdag så tydligt som möjligt:
- jag går inte hemma och päser, utan varje dag är en kamp för att bli bättre
- jag klarar inte av tider, för jag pressar mej själv till max för att hålla dem
- jag kan varken köra bil själv eller åka buss till jobbet. Däremot kan jag åka med min man.
Som tur är så är både läkaren och terapeuten helt på min linje. Så jag behöver bara säga som det är.
Nu känns allt bara pest. Och jag som höll på med fönsterputsning. Suck!
förmiddag med tv-program
Borde nog ta reda på hur jag kopplar upp mot TV:n, det är lite tradigt att glo på datorn.
Eftersom jag inte vill se på TV i onödan så läser jag heller inte TV-tablåerna. Och missar således alla godbitar.
Så jag förlitar mej på de tips som jag får från andra bloggare.
Tack Fru Fundersam för tipset om Marcus Birros möte med Tomas Tranströmmer.
Och tack Isolde för tipset om Ambres. Missa inte de andra klippen som finns på svts hemsida.
Ikväll ska jag titta på den igen, på TV:n. Det kändes som att han talade rakt in i hjärtat. Bekräftade det som jag håller på att se hos mej själv, och de upplevelser och ställningstaganden jag gjort angående religionen.
(Klicka på länkarna så kommer ni till deras bloggar där de länkar till programmen.)
Nu är det lunchdax och sedan blir det nog en tur till Ikea. Eller fönsterputsning. Har inte riktigt bestämt mej än.
bron gick som på räls
Skulle ju inte ta tag i det där med pepparkaksbak tillsammans med brorsans familj, men kunde ändå inte låta bli att fråga svägerskan om vi ska baka på söndag. Måste ringa och fråga var vi ska vara. Eller rättare sagt, fråga om vi kan vara här i år för det känns mindre jobbigt.
Nu blir det bums i säng. Jag är lika trött som vanligt, sovmorgonen till trots.
apoteket
Cyklade till apoteket för att köpa järntabletter och samtidigt fylla på badrumshyllan.
Väl där köpte jag även julsenapen. Så det blev en slant.
Framme vid kassan föll min blick på mitt apotekskort. Just det! Det hade jag glömt att jag har.
Tänkte inte använda det (för jag ska ju inte använda kort) men i sista sekunden slängde jag ändå fram det.
Jag är verkligen fast i rabatträsket!
fina flickor
Snart bär det i väg till syjunta på Öland. Jag ska köra, men fru W har lovat att ta över om jag inte vill.
konsten att uppnå enighet
Och när vi pratat om det så kontrade min man med en åsikt som han hade angående mina göromål. När jag får kritik brukar jag hugga vid första bästa tillfälle. Men icke igår.
Orsaken?
Jag tillämpande medveten närvaro enligt Åsa Nilsonnes modell (Vem är det som bestämmer i ditt liv?).
När jag skulle ta upp mitt problem tog jag det lugnt och betraktade tankarna innan jag pratade. Var närvarande istället för att fokusera på målet: att vinna diskussionen. Vilket ju inte alls är målet egentligen.
När min man pratade försökte jag vara helt närvarande och lyssna på vad han hade att säga utan att tänka på vad jag skulle kontra med. För målet är ju inte heller här att vinna diskussionen utan att uppnå enighet.
meditation
Den första tiden försökte jag tvinga mej själv att sitta stilla och fokusera. Men det blev precis som när man försöker tvinga bångstyriga barn att göra något mot sin vilja - bara värre.
Nu har jag accepterat att jag känner så. Sitter och betraktar kroppens och hjärnans kamp. Lite milt överseende.
Och då uppträder samma fenomen som under en joggingtur, jag kommer in i "andra andningen". Allt känns plötsligt enkelt. Hela jag är stilla och fokuserad. Hela jag bara är.
Det är det tillståndet som får mej att meditera bara för att det sägs att det ska vara bra för mej, utan för att det faktiskt ger mej lugn och harmoni.
barnens jul
De flesta av mina måsten är att göra saker tillsammans med barnen:
- baka lussekatter
- baka pepparkakor
- julpyssla
- lussa för mormor
- göra julgrupper (sonen är en hejare på fina arrangemang)
Så här i jultid kommer verkligen mina mammakrav fram i full glans. Det ska pysslas och bakas och fixas. Det började nog när jag var mammaledig. Och då hade jag ju tid. Nu måste det ju göras på helgerna.
Jag gör det för att jag vill att mina barn ska få fina jultraditioner. Och för att jag ska känna mej som en BRA mamma. Men redan nu säger ju barnen till om de traditioner som de tycker är viktigta. Som till exempel att plocka kottar från häcken till jularrangemangen (fina minikottar).
Egentligen vill jag ju inte göra saker för att jag måste. Utan för att jag tycker det är roligt. Vilket jag egentligen tycker. Men när det blivit ett måste känns det inte längre roligt.
Så:
Nu har vi bakat lussekatter. Då behöver vi inte baka peppisar. Om vi inte vill. (Det där tror jag inte på själv....klart man måste baka pepparkakor med barnen...). Hmmm....om jag köper en liten deg så räcker det till ett litet bak. Gör jag egen deg så står det ett måste i kylskåpet efter det första baket. Det får bli köpedeg i år. Och hela familjen får baka tillsammans.
Pyssla med barnen kan jag ju faktiskt skippa, och göra bara om vi är pysselsugna någon dag. Jag har massor med julpysselgrejjer till barnen så det behöver inte planeras. Det är faktiskt inget måste. Och de pysslar ju i skolan och på dagis.
Julgrupperna tycker jag är roligt att göra. Och sonen kommer garanterat att fråga efter det. Dessutom är det en bra gå-bort-present till släktingar i julhelgen.
mer om julmåsten
Min mamma var hemmafru och sedan mattant, vilket innebar att hon alltid var ledig veckan före jul. Och så satte hon igång den stora julstädningen. Vilket också blev ett måste för mej, tills jag insåg (faktiskt redan innan jag fick barn) att det inte funkar när man har ett vanligt jobb. Man vil ju inte direkt ta ledigt för att städa...
Julklapparna börjar jag köpa redan under hösten, så de blir inget större måste för mej. Ska bara se till att slå in dem i tid. Vår gamla tradition att slå in alla klappar kvällen före julafton funkar inte längre...barnen har ju svårt att somna och sedan är det oftast ett berg av klappar. Så det gör jag när lusten faller på.
Småler lite åt ett par av mina måsten:
- byta lakan dagen före julafton: varför det???
- julpyssel med barnen: ett av mina perfekt-mamma måsten.
- adventspresenterna: varför ska jag hålla i det jämt? Visserligen var det mitt påhitt, men det kan jag bolla över på min man. Som säkert tycker att det är kul att köpa presenter utan att jag ska vara där och lägga mej i....
- julkorten: lämnade faktiskt över ansvaret till min man att göra själva korten. Men jag ska fixa med adresserna.
Förresten. Med vårt nyligen upprättade städschema, min röjariver och den lilla musen som var på besök så blir det faktiskt en ren jul i min gamla anda, för vi har städat kyl o frys, dragit ut spisen, gjort rent fläkten, skrubbat köksskåpen. Så köket känns faktiskt fräscht i grunden. Och det utan något som helst måste eller stressande. Nice!
tonårsfasoner
Turligt nog ska mannen hämta barnen, annars hade jag nu känt mej stressad. För vad? För att jag ägnat förmiddagen åt att sova i kapp?
Jag var vaken en liten stund när barnen skulle till dagis. En sovande mamma är alltför lockande för de små mammagrisarna. Ja, äntligen har de blivit lite mammiga. Fram till nu har det bara varit pappa som gällt för de små liven. Jag försökte få minstingen mammig, men det misslyckades. Men nu är det ofta bara mamma som gäller. Mysigt på ett sätt, men det var rätt skönt när de var pappiga.
Jag var vaken, men jag gick inte ur sängen. Lämnade med varm hand över allt ansvar till mannen.
Guldstjärna till mej!!!
mina julmåsten
Jag har i hjärtat insett att det viktigaste faktiskt är att njuta, umgås och bara vara. Precis det som jag försöker överföra till resten av året. Varför har det varit lättare så här i jultider? Kanske för att mina måsten tidigare var skyhöga och att jag har insett att de flesta i min ålder ligger på ungefär min nivå. Jag vet inte. Men nu börjar min bästa tid på året.
Måsten inför första advent:
- putsa fönster (ej emellan), hänga upp julgardiner i köket och ta fram adventsstjärnor/ljusstakar
- fixa adventspresenter till barnen (istället för en liten pryl varje dag får de ett paket varje söndag i advent)
- baka lussekatter tillsammans med barnen
Måsten i advent
- skicka julkort. Gör hemgjorda om jag har lust, annars blir det köpta eller från någon fotofirma
- lussa för min mamma. (egentligen en tradition som jag vill hålla kvar mer än ett måste)
- köpa julklappar (om jag inte redan är klar)
- baka pepparkakor med barnen (köpt deg duger, men helst hemgjord)
- julpyssel med tjejkompisarna
- julpyssla med barnen
Måsten inför julafton
- damma och städa vanligt
- byta lakan
- klä granen och julpynta
- göra julgrupper tillsammans med barnen
Måsten efter jul:
- ta ut alla mattor och städa golven noga när granen slängts ut (tidigare gjorde vi det innan jul, helt meningslöst ju)
Matmåsten
- hemgjorda köttbullar
- janssons frestelse
- rödbetstzatsiki
- griljera skinkan (köper kokt)
- risgrynsgröt
I övrigt är det bara köpegrejjer. Och alla som ska vara med på julafton tar några saker var.
Inför julen kan man väl säga att ansvarsfördelningen här hemma tippar över rejält på mej. Det enda som min man uttalat har ansvar för är att göra julgodis.
Jag känner ändå att jag har mindre ork i år än förra året trots att jag var sjukskriven då med (fast då mådde jag ju finfint förutom min panikångest...hrmm...). Egentligen brukar vi baka pepparkakor tillsammans med brorsans familj. Vet inte om det blir av i år. Jag orkar iallafall inte ta tag i det. Och julkorten hänger lite löst...får se hur det blir. Kanske ska lägga över det på min man. (Fast nu kommer kontrollbehovet fram...)
Mitt största måste är att umgås med min familj.
Tända ljus.
Och dricka glögg.
bra-tack-hjälp
- jag är ärlig
- jag bad om hjälp
- jag pysslade om mej själv
Tack
- tack för mina härliga ungar
- tack för att jag har fönster att putsa
- tack för att jag är trygg
Hjälp
- hjälp mej att somna direkt
- hjälp mej att bara vara imorgon
sitter här med fötterna i blöt
Barnen ligger i sina sängar.
Mannen pular med datorn.
Och jag har pyssla om mej - tid.
Känns bra att jag kom ihåg det!
Jag har gjort det jag planerat idag - handlat, bakat lussekatter och putsat fönster.
LIte dumt bara att jag satte degen och gick ut för att putsa fönster under tiden den jäste. Som gjort för att jag skulle bli stressad. Men jag putsade iallafall alla fönster som kräver stege. Och fick go hjälp av lilltjejen mot slutet. Hon tog sig an källarfönstret.
Bättre gick det då med själva baket. I vanliga fall brukar jag köra igång ensam med barnen. Förra året var det mina tre plus en kompis som bakade. Väldigt stressigt att både hålla koll på dem och baka egna bullar. Och dessutom se till så att majoriteten blev mina. I år kände jag att jag inte skulle klara av den stressen, så mannen var med och hjälpte barnen medan jag gjorde mina bullar. Bra att jag förutsåg det!
Så till familjerådet bjöd 5-åringen på lussekatter. Mums! Fast tråkmamman tycker inte om barnens bullar - alldeles för mycket russin. De bakar ormar och skattkistor och russingömmor och....
Imorgon får jag en alldeles egen härlig dag. Mannen ska ha bilen till jobbet och har lovat att både lämna och hämta barnen. Mitt enda måste är att cykla och lämna proverna samt köpa järntabletter. I övrigt känns dagen oändlig. Ska försöka att bara vara och vänta med fönsterputsningen invändigt tills på tisdag.
inköpsrunda
Ekologiska varor
Mjölk och kaffe
Tänkte inte ens på att kolla äppelmoset.
Erbjudanden+ Bara handla det jag behöver
Uj, vad mycket erbjudandeskyltar det finns i affären.
Lyckades inte riktigt med föresatsen att bara köpa exakt det jag behöver.
Klarade kaffefällan (3 för 79:-) men åkte dit på Keldas såser (hela 4 kronors rabatt om man köpte två)
och vid glassen var allt försvar borta (ett paket för 33:- två för 50).
Terapeuten sa att till en början kommer det här att kosta mer energi men i längden kommer stressen att minska. Så sant, så sant. Jag blev alldeles snurrig av att försöka stå emot mina impulser.
because I´m worth it
Premiärgick mina nya skor.
Studsade fram.
Vilket reafynd. Bara 500 spänn.
Tur att jag köpte dem förra helgen.
Innan jag fick reastopp.
De hade kostat 800.
Det ger jag inte för ett par skor.
Vinterkängor till sonen.
600 kronor utan att blinka.
Skor är viktigt
Skor för en säsong.
Hur länge kan jag ha mina?
Antagligen flera år.
Varför kan inte jag lägga pengar på skor till mej?
Är inte mina fötter också viktiga?
Det här reastoppet kanske är bra av två anledningar.
Förutom att det minskar stressen
så kanske det förändrar bilden av mej själv.
För jag är värd ett par riktiga skor.
Såklart!
magnolia
Har man tre timmar över kan det vara värt att lägga dem på filmen, annars inte.
seg morgon
Pappan gick upp och satte på teven. Och jag fick sova till halv nio när sonen fick ett släng av mammalängtan och kom instormande och kastade sej i sängen.
Idag blir det fönsterputsning och en tur till affären. Muren blir klar under förmiddagen så eftermiddagen är min.
Underbart! Funderar på om vi ska baka lussekatter. Det är ju advent nästa helg.
en perfekt mamma-dag
Satt en lång stund och pärlade med döttrarna. Gjorde en fin pärprinsessa (som tyvärr inte är riktigt klar, annars hade ni fått se). Sedan var det lunchdax med ordentlig mat och gröööönsaker. Sonen hade en kompis som åt här.
När sonen och kompisen gick hem till kompisen hade de varit ute jättelänge och varken spelat dator eller TV-spel.
Efter lunchen gick jag ut och räfsade löv. Döttrarna med kompisar hjälpte till och sedan hoppade vi allihopa i lövhögen. (En tokrolig mamma vill jag vara...) Vi var ute i ett par timmar och sedan gick vi in och åt mellanmål och pysslade lite.
Till middag gjorde jag torsknuggets med ostpanering. Och tre olika sorters grönsaker. Så den här veckan har vi ätit fisk två gånger. (Vilken ansvarsfull mamma jag är.)
Medan mannen och jag satt kvar vid bordet städade barnen undan i lekrummet. (vilken lyckad pedagogik).
Och nu äter de godis.
Egentligen tycker jag att jag borde tycka att det enda som man behöver uppfylla för att vara en bra mamma är att man är närvarande. Och har en övergripande tanke med hur man uppfostrar barnen.
Men jag har massor av ideér om hur jag ska vara för att jag ska vara nöjd med mej själv som mamma. För det mesta orkar jag inte leva upp till de här kraven så jag går nästan alltid omkring och känner mej lite misslyckad.
Fast jag nog är minst lika bra som andra mammor.
lika som bär
2,5-åringen sitter och tittar på gamla kort. Och ropar stolt "Det är jag", så fort det är en liten tjej på bild.
Men dte är inte hon, utan storasystern. De är fantastiskt lika, fast inte vid samma ålder.
Lillasyster som 2,5-åring är lik storasyster som 1,5-åring. Och har samma kläder.
Enda skillnaden är att lillasyster är smalare, att hennes ögon börjar skifta i grönt och att håret är rödblont, medan storasyster är blond och blåögd.
Storebror är mörkhåring med blågröna ögon.
Döttrarna är den bästa kombinationen av föräldrarna:
Mannens gröna ögon och mitt röda hår, och mina blå ögon tillsammans med mannens blonda hår.
Nu ska jag titta på ett domino med tåg och klossar som pojkarna har byggt. Det kommer inte att rasa, men det får de väl upptäcka själva :)
fortfarande inomhus
Men det visade sig vara ett smart drag för nu skiner solen.
Jag funderar på om jag ska passa på att putsa fönstrena på utsidan nu när vädret är fint.
Fast 5-åringen vill nog att vi räfsar, som vi har bestämt.
Kanske hinner jag med bäggde delarna.
Tänk att det är advent redan nästa helg.
Och jag kan INTE byta gardiner utan att putsa fönstrena först.
Som tur är så byter jag bara mellan vanliga gardiner och julgardiner. Och bara i köket. Fast de andra fönstrena brukar få sig en duvning också. De kanske blir avundsjuka annars.
Fast jag är lite sugen på nya gardiner till sonens rum. Han har rymdtema. Sängen är en rymdraket, stjärnor i taket, sollampa....och barngardiner med hundar på. Lite trist. Fast det kan bli ett lagom projekt för nästa vecka. Det kräver en tur till stan och sedan en del pyssel.
sovmorgon
Nu sitter jag och dricker kaffe medan övriga familjen är ute och bygger mur.
I höst har jag inte ägnat mej åt min favoritsyssla,lövräfsning. Hög tid att göra det. Att vädret är grått och trist spelar mindre roll. Desto skönare blir det att komma in i värmen igen.
Den här helgen är härligt oplanerad. Tid att bara vara med familjen. Och så ska jag försöka få lite tid för mej själv också. De senaste helgerna har jag dippat på söndageftermiddagen och bara velat vara ensam. Bättre då att försöka ta mej lite tid innan det går så långt, kanske stänga in mej med en bok.
Jag har funderat lite på varför jag den senaste tiden har haft mer allmän ångest. Jag tror att det har att göra med min järnbrist. Jag är ständigt lite småyr, vilket min hjärna tolkar som att det är en panikattack på gång eftersom det är så det börjar. Det är nog det som ger mej ångest. Och dessutom är jag ständigt trött, vilket jag inte har tagit hänsyn till utan levt på som jag brukar. Eller iallafall ställt kravet på mej själv att jag ska göra det jag brukar göra.
Det ska bli skönt att börja med järntabletterna nästa vecka!
varning
Kanske är det viktigare än någonsin att jag verkligen försöker vara medvetet närvarande, så det inte slinker in några andra skräptankar eller nya tankemässiga ovanor.
Minns förra sommaren när jag maniskt fyllde varje tomrum med Sudoku eller Kakuro med förevändningen att jag skulle träna upp hjärnan inför jobbstarten. Visst, men inte hela dagarna...
nu...
De andra två var ju strålande.
läkarsamtal
Mitt blodvärde ligger på 95 (brist har man under 120). Inte konstigt att jag är yr och trött.
Och så berättade hon att försäkringskassan hade ringt till henne idag och vill ha ett avstämningsmöte.
Innan det mötet ska hon och jag träffas och diskutera framtiden. Om det bästa är ett års sjukpension, eller fortsatt sjukskrivning och arbetsträning till våren.
Jag får väl fundera lite på vad jag vill och vad som känns bäst.
en bekännelse
I frysen fanns följande:
3 st Karréstekar
3,5 kg Kycklingfilé
6 middagar Falukorv
6 -II- Köttfärs
3 -II- Lax
2 -II- Torsk
5 -II- Kotletter
1 -II- Grytkött
1 -II- Entrecote
5 paket Bacon
Allt utom torsken inköpt till extrapris.
Jag har nog problem med det här. Trots att jag visste att jag hade två stekar i frysen kunde jag inte låta bli att köpa en till igår när det var superextrapris.
Nåja, nu har vi ju mat året ut. Behöver bara köpa lite fisk ;)
fredagsmys
Ikväll ska vi ha värsta fredagsmyset, regisserat av sonen.
Sist vi frostade av frysen tyckte han att det var så kul att han nu har bestämt att vi ska sitta i köket och titta på när isen ramlar ner. Och mumsa chips under tiden.
Det blir nog en höjdarkväll!
risgrynsgröt i ugnen
Himla smidigt. Man slipper passa den och det kokar inte över.
4 portioner
Grötris 1,5 dl
vatten 3 dl
salt 0,5 tsk
mjölk 7 dl
hel kanel
Sätt på ugnen på 100 grader.
Blanda risgryn, vatten, salt och kanel i en gryta och koka på plattan i 10 minuter.
Tillsätt mjölken och koka upp.
Lägg på ett lock och sätt in grytan i ugnen.
Låt stå i ugnen i ca 60 min.
Att tänka på:
- kolla så att grytan får plats i ugnen innan du börjar tillagningen.
- grytan har stått i ugnen, alltså är handtagen varma.
kan inte hålla mej...
Och jag vill gärna veta hur månaden blir. Mitt kontrollbehov som spökar igen, minsann.
Jag tror jag fuskar lite. Och nästa månad är det ju jul och då blir det ingen ordning alls på dagarna.
Jag har iallafall väntat tills idag. Ibland lägger jag in räkningarna redan runt den 20:e. Så det är ju ett steg iallafall.
(Japps, jag går glatt in och länsar min makes lönekonto innan han ens hunnit se saldot. Gemensam ekonomi kallas det ;))
kortsanering
Vilken tur att jag var och handlade maten redan igår. Jag hade 10% på hela köpet plus en mängd erbjudanden som jag utnyttjade. :)
Nu till korten. Jag har följande klubbkort:
- Lindex (rabattkuponger)
- Ikea
- Åhléns (rabattkuponger, bonuscheckar)
- Polarn o pyret (rabatter, bonus)
- ICA (rabatter, bonus)
- Med mera (Coop, KappAhl, bokus...) (rabatter, bonus)
- Theaffären (stämpelkort med bonus)
- Blomsterhandeln (stämpelkort med bonus)
- Bokhandeln (stämpelkort med bonus)
Stämpelkorten slänger jag. Och av de andra korten ska jag nu bara använda ICA och MedMera-kortet, eftersom jag har pengar insatta på dem.
Ikea och Lindex känns inte så farliga att skippa för där får jag ingen bonus.
Men Åhlénskortet får man väl betala för om man inte kommer upp i en viss summa...och på Polarn o Pyret får man ju inte förtur till rean....fast å andra sidan ska jag inte gå på reor ju.... De två korten känns hårt att inte använda.
Bäst att lägga ur korten.
När jag tänker på det...jag är ju verkligen helt fast i det här träsket!
Inte så att jag köper det jag inte behöver, men jag styrs av rabatterna när jag väl handlar.
Idag t.ex. är det bara strumpbyxorna som är köpta till ordinarie pris av det jag har på mej.
Jag blir stressad när jag läser om reor och extrapriser, när jag får rabattkuponger, när jag ska gå och handla dessa varor och så är det stressande med alla giltighetstider för rabatterna.
Jag får nog köra på det här ett tag nu eftersom jag inte har så stort inköpsbehov för tillfället. De flesta julklapparna är inköpta (på rea så klart) och barnen har de kläder de behöver. Och jag har väl inte heller tänkt köpa mej något nytt direkt. Dessutom anar jag att frysen är fullproppad med mat. Vi får se ikväll när frysen ska avfrostas.
terapi 071123
Hur som helst, jag valde att prata om golfbollarna. Närmare bestämt mitt äktenskap.
Vi skrev upp olika punkter och sedan fick jag bestämma hur viktig varje punkt är och hur väl jag lyckats.
Område Hur viktigt? Hur väl lyckas jag?
Ta upp problem 10 5
Ta emot "kritik" 10 2
Göra saker tillsammans 8 7
Inte vara kontrollerande 8 2
Låta ske (inte överplanera) 6 1
Ge honom frihet 10 10
Ostressat sex 8 1
Vara mej själv 10 10
Jag valde att börja jobba med att släppa kontrollen.
När vi diskuterade det här kom vi in på mitt kontrollbehov angående mat och ekonomi och min fixering vid rabatter och extrapriser och den stressreaktion jag får av det. Han sa att detta var en inlärd reaktion som jag måste träna bort.
För att släppa kontrollen ska jag göra följande:
- Inte läsa reklamen
- Öppna direktreklamen och slänga alla rabattkuponger
- Inte använda mina bonuskort
- Bara handla den mat jag behöver för veckan
- Välja ekologiska alternativ
- Sätta in mer pengar på kontot
- Undvika reor
Det här känns superjobbigt, men terapeuten sa att för att bryta mönstret behöver jag sluta helt en period. När jag blivit "normal" igen kan jag på ett annat sätt välja om jag vill utnyttja ett erbjudande eller inte.
Det här påverkar ju min man också eftersom jag vill ha full koll på alla inköp av mat och kläder så att det blir det ekonomiskt bästa alternativet.
För att släppa kontrollen i hemmet har jag ju kommit en bit på väg genom att vi delat upp vardagssysslorna. Det jag behöver göra är att diskutera igenom prioriteringar med min man. Ska det vara så att han prioriterar renoveringen först och att jag alltid får ta rutingrejjerna?
Till nästa gång ska jag genomföra punkterna ovan (jag tyckte att det var lika bra att ta allt på en gång) och jobba vidare med mina förbättringspunkter
bokbord
Det var mest pocketböcker, men även några inbundna.
Jag blev av med alla böcker utom en.
Åtminstone en av tjejerna tänker göra likadant.
Varför ska man trycka in en massa böcker i bokhyllan som ändå bara står där, när man kan dela med sej och glädja andra?
Jag tänker fortsätta på det här sättet. Det bästa är ju att ta beslutet dirket när boken är utläst.
Ju längre man väntar desto sentimentalare blir man.
höjd ribba
Min första tanke var: Ingenting. Jag har bara gått här hemma hela dagarna.
En närmare titt på veckan ger dock en annan bild.
- lämning och hämtning av barnen varje dag, en utflykt på 45 minuter två gånger om dagen.
- ett besök på vårdcentralen
- jag har kört till dotterns dans med alla barnen
- veckohandling med bil (till lokala ica)
- fika hos en kompis
- telefonsamtal med jobbet
- och imorgon terapi
Ganska mycket för att vara ingenting. Dessutom blir det säkert någon vända in till stan i helgen. Kanske bio med barnen.
Jag tror att jag tänker på vad jag gör utifrån min panikträning. Och då är det egentligen bara dotterns dans som "räknas". Varför tänker jag så? Varför känner jag mej dålig om jag inte paniktränar? Jag ska ju inte göra det. Mer än att jag vill vara kvar på den nivån jag är vilket innebär att jag någon gång ibland måste genomföra det jag tycker är jobbigt. (Jag har slarvat med trafikljuskörningen, så nu känns det jobbigt igen...)
Och dessutom. Vore det så hemskt om jag inte gjort någonting den här veckan?
.
bra-tack-hjälp
- jag har inte kommenterat att min man inte har städat
- jag är fin
- jag är omtänksam
Tack
- tack för att jag är jag
- tack för att jag kan läsa och skriva
- tack för att jag får vara delaktig i andra människors liv
Hjälp
- hjälp mej att ha tillit till mej själv
- hjälp mej att förstå att jag är bra som jag är
min roll som fru
Jag vill ta upp problem på ett konstruktivt sätt
Försöker men lyckas sällan fullt ut. Brukar tänka på att inte ge direkt kritik utan säga hur jag upplever en sak, så där som man ska göra. Men efter ett tag kan det spåra ur lite...
Jag vill lyssna på vad han har att säga
Det här är jag inte så bra på när jag får kritik. Jag går direkt i försvarsställning och hugger tillbaka.
Ofta innan han har pratat färdigt.
Jag vill vara mej själv
Det känner jag verkligen att jag kan vara. Jag känner mej bekväm både fysiskt och psykiskt
Jag vill ge honom frihet
När han vill träffa sina kompisar så har jag ingenting emot det. Eller om han vill gå ut och ta en öl eller så.
När jag var rädd för att vara ensam med barnen kändes det jobbigt och flera gånger stannade han hemma för min skull, men nu är det inget problem. Jag tycker till och med att det kan vara skönt med en ensamkväll.
Jag vill att vi ska ha gemensamma intressen
Eftersom jag under lång tid har stängt av och inte haft några intressen överhuvudtaget så har detta varit ett problem. Men nu har vi börjat titta på film och lyssna på musik tillsammans igen. Och det känns bra.
Dessutom delar vi intresset för hemmet: renovering och inredning. Och barnen såklart.
Jag vill minska på mitt kontrollbehov
Efterhand som ångesten smugit sej på har jag försökt dämpa den med att ha kontroll. Över allt ifrån att fylla diskmaskinen på rätt sätt till att ha stenkoll på ekonomin. Min man har backat och låtit mej ta över. Vi har ett klassiskt storasyster (jag) - lillebror (han)-förhållande där jag är ganska dominerande. Och dessutom väldigt envis. Han å andra sidan bryr sej inte så mycket om detaljer utan låter mej hållas om han inte direkt misstycker. (Isåfall säger han ifrån).
Mitt kontrollbehov tar sig också uttryck så att jag gör upp planer långt in i framtiden. Och på så sätt får jag ett väldigt övertag gentemot min man som kanske inte ens har börjat fundera på saken när jag är färdigtänkt.
Jag vill ha ett bra sexliv
Och det har vi. Vet inte om det är tack vare eller på grund av medicinen, eller helt enkelt bara tack vare mej själv som jag har mer lust än någonsin. Ofta är det jag som tar initiativet.
Däremot har jag problem med min inställning till sex. Den är lite prestationsbaserad. Jag kan räkna gångerna och känna mej nöjd eller missnöjd över frekvensen. Precis som om det spelar någon roll. (Däremot har jag aldrig sex för att bättra på statistiken, vilket ju annars skulle kunna vara en risk.)
(Jag är likadan med böcker. Kan tänka tillbaka på hur många böcker jag läst den här månaden och känna mej mer eller mindre nöjd.)
solfjädrar
Tidigare var jag lite emot Barbiefilmerna, tyckte att de var lite väl kommersiella. Men så kom jag på att vi har Byggare Bob och det är ju lika illa det. Och faktiskt så är storyn i filmerna oftast bra, brukar bygga på någon gammal saga. Att sedan animeringen får en att börja gråta är ju en annan femma. Och ungarna tänker ju inte på sådant.
Numera tycker jag att alla filmer som lockar till lek är bra. Byggare Bob, Barbie, Bionichle...när barnen sett en film så börjar de leka. Och de efterapar inte bara filmen.
Idag när vi hade sett filmen plockade dottern fram papper och sax. Hon skulle göra en solfjäder (som prinsessorna har). Så nu har vi gjort solfjädrar, både till oss själva och till Barbiedockorna.
Nu sitter dottern och läser leksakstidningen och skriver önskelista till tomten.
Och jag sitter här och mår illa. Stekte korv och upptäckte att bästföredatumet passerats så nu inbillar jag mej att jag ska bli sjuk.
mumintrollet på tv
Lillasyster fick gå till dagis idag.
Och storebror är i skolan.
Själv hade jag sett fram emot en latdag.
Behöver sova ikapp.
Men vi får det nog mysigt iallafall.
I natt drömde jag något roligt.
Vaknade av att jag skrattade.
Men kunde somna om igen.
Minns inte vad det var som var så roligt.
framför brasan
Så mysigt att sitta i en fåtölj framför brasan.
Så underbart att sitta två.
Sedan.
När barnen är större.
Och lekrummet blir matsal.
Då går det.
Men jag vill ju nu.
Jag behöver det nu.
Så nu är det gjort.
Ganska knasigt.
Men mycket mysigt.
Sitter med en glögg, en älskling (något överraskad)
och datorn bara som hastigast.
Surfar på fåtöljer.
För gammelmormor Ingas är inte så sköna.
Drömmer om den här: Men jag skulle tro att det blir denna:
mina barn
Tre barn har jag.
Det provocerar.
Att nämna sina missfall.
Den obekväma sanningen.
Fem gånger har jag burit på liv.
Fem gånger har jag målat upp en framtid.
Fem gånger har den största lyckan skänkts mej.
Fem gånger har jag känt den villkorslösa kärleken
som försiktigt smugit sig på när jag bara anat.
Och drabbat mej skoningslöst när jag vetat.
Två hjärtan har aldrig börjat slå.
Tidiga missfall ska man bara glömma.
Lämna bakom sej.
Ta nya tag.
Men det var liv.
Det var verklighet.
För mej.
I mej.
Jag kommer alltid att undra vilka de var.
Dessa barn som aldrig fick bli barn.
Jag har varit gravid fem gånger.
Säger jag med trots i blicken.
en dålig dag
Njuter av ensamheten.
Tystnaden.
Lägger in ett vedträ till.
Försöker stilla mitt sinne.
Få ro.
Vill få ett bra avslut
på en dålig dag.
Tillbringade några timmar hos en vän
trots att jag helst velat vara hemma.
Försökte meditera
men avbröt för att sova.
Ångest.
Trötthet.
Var sen vid hämtningen.
Stress.
Tjatiga barn.
Irritation.
Bråkiga barn.
Ilska.
Försonande mys
för att dämpa samvetet.
Ensam vid brasan.
Med mina tankar.
Med mig själv.
Med mina krav
som jag inte orkar med.
där man minst anar det
Så ser det ut i väntrummet på dotterns dans.
Samma varje gång. Ingen jag känner.
Bakom mej hör jag pappan prata.
Den rösten känner jag igen.
Sneglar över axeln.
Den rösten och det utseendet.
Med två barn bredvid sej och ett inne i studion.
Det måste vara....det är ju....
Min vikarie på jobbet!
Skit också!
Hela hösten har vi gått på samma dans.
Och jag har inte hälsat.
Tror han att jag inte vill låtsas om honom?
Går ryktet på jobbet nu...jobba kan hon inte men köra in till stan med alla ungarna går minsann bra...?
Och nästa vecka, hur gör jag då.
Nu när jag vet kan jag ju inte låtsas som ingenting.
Äh, jag får väl säga hej om våra blickar möts.
Och han kanske inte känner igen mej.
Jag menar, jag kände ju inte igen honom.
enkel middag
Igår blev det risgrynsgröt och skinkmacka till middag (ganska enkelt eftersom jag kokar gröten i ugnen).
Nyss kom jag på att det kör ihop sej idag. Mannen är på kurs och kommer hem senare och jag och alla barnen ska på dotterns dansträning. Så alla lär drälla in jättehungriga stax före halv sex.
Så nu har jag stekt falukorv och ägg och så blir det korv-/äggmacka till middag. Känns inte alls okej med tanke på gårdagens mat. Men egentligen, varför känns inte det okej? Med grönsak till och frukt efter täcker det ju in kostcirkeln bra. Och ungarna gillar macka. Och mätt blir man.
Förresten skulle jag nog hellre kalla dessa båda måltider för kvällsmat.
vad sägs om kåt, glad och tacksam
Parförhållande - nära relationer: Beskriv hur du skulle vilja vara som person i en intim relation. Vilken typ av relation skulle du vilja ha och vilken roll skulle du ha.
Först blir det alldeles tomt i hjärnan. Och sedan ploppar Peter Dalles replik från Ogifta Par upp (se rubriken).
Allvarligt talat. Jag har nog aldrig riktigt tänkt på mitt äktenskap på det sättet.
Hur vill jag vara?
Hur vill jag att det ska vara?
Har jag några outtalade krav på mej själv i relationen till min man?
Jag vill ha en relation som bygger på närhet, ömhet, förtrolighet, respekt, hänsyn, omtanke, förståelse, generositet, ärlighet, öppenhet.
Jag vill att min man ska vara min älskade, min älskare och min bäste vän.
Jag vill älska, skratta, gråta, kramas, samtala, göra saker och bara vara. Tillsammans.
Jag vill kunna sitta tyst tillsammans med min älskade utan att det känns konstigt.
Jag vill kunna säga att behöver vara ifred utan att han känner sej sårad.
Jag vill kunna dela med mej av mitt innersta utan att riskera att bli hånad, dömd eller bortstött.
Jag vill att han delar sina känslor och tankar med mej.
Jag vill känna mej trygg så att jag kan ge honom frihet.
Jag vill få den frihet jag behöver.
Jag vill längta när han inte är hos mej.
Känna pirr i magen när jag tänker på honom.
Jag vill rysa av välbehag av hans beröring.
Jag vill känna lust när han kysser mej.
Jag vill känna stolthet över att få vara hans kvinna.
Och det gör jag.
värk i lederna
Och dessutom har värken i handlederna smugit sej på igen. Efter allt bärande och lyftande på tjocka bebisar fick jag värk när de äldsta två barnen var runt ett år. Men den släppte efter hand och minstingen klarade jag utan att få tillbaka värken. Hon var mycket mindre och lättare än syskonen och jag var nog mer medveten om hur jag lyfte och höll henne. Men nu, utan någon större påfrestning börjar jag få värk igen. När jag har belastat handlederna (fast det behöver inte vara tungt arbete) men även utan synbar anledning.
Och när jag ligger och känner detta molande och stickande kommer ångesten. Tänk om det blir kroniskt....
Sedan börjar tankarna snurra, för det är mitt bästa knep mot ångesten.
Puh, nu har jag skrivit det. Det har varit så här ett tag men jag har stuckit huvudet i sanden och förträngt det. Det som inte syns finns inte. På samma sätt som det tog lång tid innan jag erkände för mej själv att jag har tinnitus.
Men det finns ju även om jag vägrar att se det. Och i det fördolda får ångesten härja fritt. Ute i ljuset trivs den inte lika bra. Så nu skriver jag om det. Och i natt pratade jag med min man om det.
Så nu hoppas jag att ångesten spricker som ett troll i solsken.
(Fast jag har fortfarande inte berättat om min tinnitus för varken terapeuten eller läkaren. Borde kanske göra det...)
snopet
Ett av de svåraste fallen utlovades.
Och så repriserades ett avsnitt från den här säsongen.
Så nu är teven avstängd. Och jag ska gå och lägga mej.
En kort tupplur blev det idag. I soffan med Stjärnornas krig i öronen.
Fick inte sova så länge, för sonen väckte mej bara för att säga att han skulle gå på toa.
Kanske lika bra det, för nu är jag jättetrött och kommer att somna direkt. (Hoppas!!!)
Ikväll hade huvudvärken släppt så förhoppningsvis är jag barnfri imorgon.
Inte för att han gjorde så mycket väsen av sej idag, min lille plutt. Han låg stilla i soffan halva dagen.
Absolut inte likt honom. När vi hämtat systrarna stängde alla tre in sig på sonens rum och lekte i mer än en timme. Nästan lite tråkigt men det är ju synd att störa när leken flyter på.
Jag hittade en lapp från dotterns dans i fickan. Där stod att man måste köpa biljetter till julavslutningen och dessa släpptes den femte. Hoppas att det finns biljetter kvar! En förälder får följa med barnet så det är ju inte hela världen, men lite snopet. Vi vill ju båda se vår prinsessa dansa.
en kravlös tid
Alltså min paus utan krav på att bli bättre, som antagligen kommer att leda till just det.
(Egentligen har jag ju inga krav på mej, men det har jag ju inte lyckats ta till mej på riktigt.)
En månad ska jag äta järntabletter innan jag ska på återbesök till läkaren för att se om det hjälper eller om vi ska minska på de antidepressiva pillren.
Och innan jag kan börja med järntabletterna ska jag ta avföringsprov (himla trevligt) och eftersom jag har mens just nu så är det nog inte klart förrän om en dryg vecka. Och då är det ju slutet på november,
Märkligt att det ska till sånt här för att jag ska tagga ner och försöka att bara vara.
Nu ska jag bara försöka fokusera på nuet för om jag tänker längre så innebär ju den här pausen att jag tidigast kommer att vara tillbaka på jobbet i vår (det tar nog ett tag av körträning innan jag kommer dit). Och då har jag varit sjukskriven i 1,5 år. Hjälp vad länge!!!!! Magen knyter sej av stress när jag tänker på det.
Så det ska jag inte göra! Och förresten är det nog ingen annan som har koll på hur länge jag har varit borta. Och jag vet ju varför det har tagit så lång tid.
gåtor
- Vad är det för likhet mellan en professor och en apelsin?
Med (lite) hjälp kom sonen på svaret:
- Båda är klyftiga
Sonens gåta:
- Vad är det för likhet mellan en apelsin och en macka?
Mamman funderade länge...klyftor, skal, färg.....men hon kunde inte komma på svaret.
Sonen berättade stolt:
- Båda går att äta.
Så lätt så det blev svårt!
sjuk son
Jag hade tänkt sova en stund idag, får väl sätta på en film till sonen framåt eftermiddagen. I natt låg jag vaken till tre. Tankarna snurrade i huvudet och jag lyckades inte med avslappningsövningarna. Till sist gick jag ut i köket och drack ett glas mjölk. Sedan somnade jag gott.
Källarröjet kom av sej igår. Det var stopp för inlämning av möbler (som tur var ringde jag först) så nu vet jag inte hur vi ska göra. Är inte så sugen på att ha dem kvar i källaren men orkar inte sälja dem heller. Slå sönder känns ju trist....vi får se.
att pyssla om sej själv
Att avsätta en bestämd tid för nagelvård, fotvård...känns lite stressande, som ett måste.
Men kanske måste man börja så för att få in rutinen och sedan kanske det blir mer som ett behov.
Egentid en kväll i veckan, tja varför inte. Söndagkvällar får det bli. Ett trevligt avslut på veckan.
(Synd att det bara är måndag idag...;))
fler städtankar
Det här funkade tills jag mådde som sämst i min senaste graviditet. Jag orkade och brydde mej inte och det var nog jag som såg till att det här med städdag fungerade. Och sedan dess har jag egentligen aldrig kommit ikapp i mitt mående.
Vi har försökt med städdag igen men det funkar inte längre. Fler barn, större hus och för lite tid efter jobbet gör att det aldrig hinns med ordentligt. Annars var det trevligt med en dag då vi städade tillsammans.
Egentligen är det inte att det ligger saker framme som stör mej mest, utan när det inte är grundstädat. En snabbstädad toalett, dammråttor i hörnen, ett golv som inte svabbats på länge, dammiga bänkar...sådant får mej att skämmas. För att inte tala om smulor under köksbordet!!!
Fast de flesta ser nog mest alla saker som dräller omkring och noterar inte ens dammet.
Dammpedant har jag kallat mej halvt på skämt. För även om jag inte städar som jag skulle vilja så mår jag inte bra av att inte göra det. Fast om vi följer vårt schema så kommer det alltid att vara grundstädat enligt en acceptabel nivå, så då kanske jag kan släppa det här.
Och om vi städar enligt schemat så är det ju för vår skull, för att det är skönt att ha det fint hemma. Inte för att vi ska få besök. Och vi ska ju inte städa mer än vi bestämt heller, så då får jag ju aktivt träna mej på att sänka kraven på mej själv.
Och egentligen. Om jag har det lite stökigt så kan ju alla andra antingen få känna sej lite bättre (jag har iallafall bättre ordning än hon) eller känna lättnad (nu behöver jag inte städa så noga när hon kommer till mej).
gamla möbler
Men de är hemskt obekväma. Så nu gör vi oss av med dem.
Vi har ändå halva gammelmormor Ingas bohag här hemma (mannens mormor):
- två fåtöljer
- ett bord
- två stolar modell äldre
- en kommod (som var gammelmormors pappas)
- en byrå
- en brödkista
- en radiobänk som någon gång ska byggas om till serveringsbord (inte mitt projekt)
- en utdragsfåtölj som barnens farmor sov i som liten
- ett litet finbord
Hon hade ett väldigt fint hem, gammelmormor Inga.
Nu har jag bara ett stort frågetecken kvar. Ett gammalt skrivbord som jag nästan renoverat färdigt. Frågan är väl om jag någonsin kommer att göra färdigt det. Och om jag gör det, var ska vi då ha det? Fast det är ju så fint...eller det blir så fint när det är klart :)
Hittade en kasse med badrumsprylar som vi skulle haft tills vi renoverat toaletten. Lite lampor, hyllor och grejjs. Fast det har aldrig varit någon idé att byta ut det gamla för vi ska snart göra den riktiga renoveringen. I fyra år har vi tänkt så. Fast nu SKA vi snart göra det. :)
Nu tar jag paus och hämtar barnen. Idag gick det att cykla. Skönt!
röj röj röj
vem städar jag för?
Och ändå städar jag sällan eller aldrig för min egen skull.
Jag städar för att andra ska få en bra bild av mej.
Vilket dubbelt upp leder till att jag mår dåligt.
Först är jag stressad och går omkring med en massa borden här hemma i röran.
Och när jag väntar besök blir jag jättestressad av att jag nu måste städa.
Ibland väljer jag att inte bjuda hem en kompis hellre än att städa (fast vissa "får" ju komma i hit när som helst). Och då får jag dåligt samvete för att jag aldrig tar initiativet till att träffas.
Jag hoppas att vårt städschema kommer att få ordning på det här. Jag tycker redan att det har blivit bättre. Nu när jag inte får städa när jag vill utan ska göra det på bestämda dagar så känns det faktiskt mycket roligare och jag går nästan och längtar efter att få ta tag i det.
I dag ska jag byta lakan. Jag har redan bestämt att det inte ska göras på dagtid, men jag var sugen på att sätta igång redan i morse.
Vad gör jag egentligen för mej själv och vad gör jag bara för att jag är mån om vad andra ska tycka?
Till exempel tycker jag om att ha fina naglar, men jag klipper dem som hastigast först när jag ska iväg någonstans.
Kanske har jag tappat lusten till mycket för att jag har vänt allt till att jag gör saker för att leva upp till mina krav, för att jag måste, istället för att göra det för att jag mår bra av det.
Att känna att jag måste klippa naglarna är ju en stressande tanke. Att däremot göra det för att jag vill är ju en belöning. Hur programmerar jag om mej själv?
att våga drömma
Att drömma om någonting annat, något bättre betyder ju inte att jag inte tycker om det som jag har nu.
Vad vill jag egentligen. Om jag tar bort alla måsten och borden som jag själv och andra ställer på mej?
Jag vet rätt väl vad jag INTE vill.
Jag vill inte leva som den och den och den.
Men vad vill jag?
Att säga vad jag inte vill är ju ofarligt, kräver ingen åtgärd.
Att däremot säga att jag vill någonting annat betyder ju att jag måste välja.
Antingen följer jag min vilja eller också väljer jag att ha det som jag har det.
Att välja innebär att jag måste stå till svars inför mej själv, och kanske inför andra.
Att välja innebär att jag kanske måste ge mej ut på nya vägar.
Att våga innebär att jag kanske hittar mej själv.
golfbollsfundering
Ska jag börja med att se vilka golfbollar jag har idag eller ska jag leta efter vad jag vill ska vara golfbollar?
Hmmm...jag tror jag börjar med mina nuvarande golfbollar. Och nu måste jag vara smärtsamt ärlig. Kan bli jobbigt.
Min teori är att jag har höjt upp allt till golfbollar och att det är därför jag är så stressad och inte hinner med någonting. Jag undrar om det kan stämma.
De golfbollar jag har nu borde ju vara det som jag lägger min energi och tid på, även om jag rent intellektuellt kan se att de egentligen inte är golfbollar.
MIna golfbollar:
- min man
. mina barn
- mat
- ekonomi
- hemmet inför andra
Jag själv är ingen golfboll om jag ska gå på vad jag känner är viktigt (även om jag vet att det borde vara det). Mer än att jag ska leva upp till mina ideal och att det är viktigt att andra tycker bra om mej.
Det här får jag fundera vidare på. Nu ska jag meditera. Bäst att passa på innan jag blir för trött.
söndagkväll
Besöket på ön resulterade i några reafynd (tröjor och skor), en nyårsklänning och en täckkjol. Verkar ursmart att dra på en kjol över byxorna när man går till och från dagis istället för att böka med långkalsoner eller termobyxor.
Jag körde både dit och hem. Nu när jag vet att yrseln beror på järnbrist och inte panikångest så känns det lättare, men det ska ändå bli skönt på tisdag när jag ska ta en massa prover och sedan börja med järntabletter igen.
Antar att det är därför jag är så himla trött också (förutom att jag sover dåligt). Sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna så jag tror att det blir tidigt i säng. Tar nog med mej en bok.
Imorgon är det dagisdax igen. Undrar hur vädret är imorgon...om vi kan cykla eller om det blir promenad. Att gå känns jobbigt men samtidigt skulle det vara skönt att komma igång med det för det är ju inte så farligt som jag tror. Jag gick ju med barnen hela förra vintern.
Nu väntar sängen!
ensam hemma
De skulle ha kommit igår men det dök aldrig upp någon. Idag ringde tjejen och sa att de fått fel telefonnummer. Hennes man hade kört vilse och hade försökt ringa men kommit fel. Jaha, sa jag och gav henne mobilnumret.
En stund efter det att vi avslutat samtalet slog det mej: hon hade ju ringt till mej. Så numret måste ju varit rätt.
Jag undrar vad hennes man gjorde igår...
prioritering
Vid elva frågade jag om han inte skulle fixa med pelletsen idag och han rusade ut och tog barnen med sej. Själv började jag med lunchen. När vi ätit åkte vi och handlade och när vi kom hem därifrån var det dags för familjeråd med fika (det blev ananaspajrest för sonen ville hellre leka än baka).
Efter familjerådet var det en dryg halvtimme kvar tills mannen och barnen skulle bege sej till stan och kolla när min bror spelar innebandymatch.
Mannen ligger efter.I eftermiddags hade han kvar
- dammsuga o svabba vårt sovrum
- dammsuga o svabba lekrummet
- städa ugnen och spisfläkten
och dessutom skulle barnen badas (hans ansvar) och köket städas.
Och då säger han att han ska gå och städa i sovrummet. När jag påpekar att barnen måste badas (jag skulle ju inte säga nåt men jag känner inte för att lämna ungarna på dagis obadade imorgon) blir han sur och säger att han måste få tid för att göra sina saker färdigt. Jag svarar då att han minsann stod och monterade köksskåp idag. Varför gjorde han det om han inte var klar med sina andra saker?
Så här har det varit de senaste sju åren (sedan vi fick barn). Han har VIKTIGA saker att göra och prioriterar det före det vardagliga, medan jag städar undan innan jag börjar med annat (som är lika viktigt, tycker jag). Resultatet blir att jag går och plockar och donar och aldrig hinner börja med mina saker.
Jag gör saker i den här ordningen, medan min man börjar med nummer tre.
1) vardagssaker (plocka undan efter maten, laga mat, sköta barnen)
2) veckostädning
3) övriga göromål
Visst kan man frångå det här ibland men inte hela helgerna. Då rasar ju köket ihop när man är fem i familjen.
Det här har jag mått dåligt över i flera år och var en av anledningarna till att vi flyttade från vårt gamla hus (för där var ju mycket verkligen på riktigt VIKTIGT att få klart). Där vi bor nu är det egentligen ingen brådska med någonting och vi har varit överens om att göra saker när tiden finns.
Suck. Vi får väl gå igenom uppdelningen av ansvaret en gång till, och vill han byta så gör jag gärna det för jag tycker att jag har mer på min lista än vad han har.
sovmorgon
Kvällen blev faktiskt bra. Jag hann med lite vila innan de kom så jag var iallafall lite piggare. Och ångesten släppte när vi väl satt och åt. Skönt!
Idag ska vi åka över till Öland och shoppa lite. Det blir nog jag som kör. Jag kan trots allt inte släppa det där med att köra tre gånger i veckan. Och om jag passar på i helgen så behöver jag inte klämma in det under veckan.
Försöker lura mej själv med att vi ändå ska åka hit eller dit. Men egentligen är det ju så att det är jag som föreslår olika aktiviteter för att fylla kvoten.
Idag är det mulet och töväder så snön försvinner nog. Lite trist, det var så himla fint. Men å andra sidan kan vi kanske cykla till dagis på måndag. Och jag vill nog in en tur till stan i veckan. Då känns det ju bättre om det är barmark.
ångestdag
Kämpar för att hålla näsan över vattenytan.
Trots panikkänslor följde jag sonen till en kompis. Härlig vinterpromenad kunde det ha varit, men jag såg knappt omgivningen.
Efter det åkte vi till Coop. Det räckte gott med mathandling idag. Det var inte särskilt kul att gå omkring och handla. Men jag körde ändå både dit och hem. Och själva körningen gick faktiskt bra. Kanske för att det är lättare att koncentrera sej på nuet bakom ratten.
Nu ska jag fixa sallad och förbereda maten lite. Och sedan ska jag gå och vila så att jag blir på humör tills ikväll när vi ska ha gäster. Jag kan ju iallafall hoppas på att lite vila funkar.
Fick skippa skjutsandet till kalaset. Lite synd men det blir väl fler tillfällen att se morfars hus. Min man undrade varför jag följde med till Coop när jag skulle köra till kalaset. Ja, det kan man ju undra. Men jag var så himla inställd på bilkörning idag. Vill se till att köra med jämna mellanrum så att jag inte tappar greppet igen.
Jag vill inte bli sämre. Men den rädslan både hjälper och stjälper känner jag. Jag tar mej ju ut, och det är ju bra. Men det kanske blir för mycket ibland.
vinterlördag
Jag ska duscha och plocka lite. Och göra pizzasallad.
Sedan blir det mellanmål med varm choklad och rågbullar innan vi åker till köpcentret. Jag ska köra, har jag tänkt.
I eftermiddag ska tjejerna på kalas ute på landet till dagiskompisar (tvillingar). De bor i min morfars föräldrahem, så jag vill väldigt gärna köra dem dit. Även om de har byggt om huset så är det ju spännande att se miljön där min morfar växte upp.
Och ikväll kommer familjen W hit. Så dagen känns ganska fullspäckad. Men jag ska försöka ta det med ro. Och nu när vi har vårt städschema har vi ju helt plötsligt ganska fint för det mesta. Så nu "behöver" vi ju inte lägga en massa energi på städning idag.
innerligt
Godnattsaga och i säng.
Vi två och musiken.
Med musiken.
I en stilla dans.
Min kropp emot din.
Vilar i dina armar.
Vi två i soffan.
Närhet. Ömhet.
Dina händer följer mitt ansiktes linjer.
Din blick är full av kärlek.
Vi två.....i tvättstugan.
Glömda kläder som väntade på hängning.
premiär
Nu har jag smuttat lite på årets glögg från Blossa som vi med spänning väntat på..
Och mmmmm....den var jättegod.
Glögg med havtorn och kanel.
terapi 071116
Jag sa att jag tyckte att det var för mycket med tre läxor. Men han hade bara noterat två. Och det var de två som jag hade gjort. Så bra.
Vi pratade ommin vardagsplanering. Om att det nog är bra med bestämda dagar för annars finns risken att jag antingen inte gör någonting, går omkring med massor av borden som mot slutet av veckan växt till måsten. Eller att jag gör i förväg för att kunna njuta senare. VIlket man ju ändå inte gör eftersom det alltid tillkommer nya saker.
Vi pratade om vad jag vill. Om mina intressen som börjar vakna till liv. Om min lust att vara närvarande tillsammans med min familj. Om att ständigt aktivt välja att vara tillsammans med min man, så att det inte blir slentrian.
Vi började beta av alla mina borden. Fastnade länge vid mitt borde när det gäller vänner som jag borde ringa. Vi kom fram till att varje borde är komplext, och att det finns många fler borden än dessa. Och vi bestämde oss för ett annat angreppssätt.
Nu ska vi utgå från mina värderingar. Vilka är mina golfbollar? Som det är idag har jag allt på samma nivå. Ingenting är viktigare än något annat i praktiken (i tanken är det naturligtvis inte så men i det här fallet är det ju inte tanken som räknas....) och det är ju som gjort för att få dåligt samvete och vara stressad.
Till nästa gång ska jag fundera lite över golfbollarna.
golfbollar
En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern.
När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.
Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken.
Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full.
De nickar jakande igen.
Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor.
Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen.
Studenterna börjar nu skratta. Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus.
Sanden är allt annat, de små sakerna. Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig.
Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv.
Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag. Det finns alltid tid kvar till att städa huset, tvätta bilen och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något.
Prioritera!
Resten är bara sand... En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade
Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats till en stor kall öl...
bra-tack-hjälp
- jag framförde utan tvekan min egen åsikt vid läkarsamtalet
- jag nöjde mej med att torka ur ett köksskåp
- jag vattnade blommorna på rätt dag
Tack
- tack för att jag älskar min man
- tack för att jag har tre barn att älska
- tack för att jag är älskad
Hjälp
- hjälp mej att samla tankarna inför terapin imorgon
- hjälp mej att komma ihåg att vila imorgon
the Notebook
Vi började se den vid halv nio och eftersom jag var ganska trött hade vi bara tänkt se halva, men vi satt som klistrade till halv elva (lite strulande barn som störde).
svartsjuka
Tänker att det är lite märkligt.
Kan det kanske bero på just det jag skrev om tidigare idag, att jag tagit mitt liv för givet.
Sett det som självklart att det är vi. Tillsammans.
Nu ska jag inte börja tänka på det här så att jag gör det till ett problem.
Det känns fint att jag är så trygg i kärleken att jag inte ens kommer på tanken att tvivla på den.
Tänk om jag kunde vara lika trygg i mej själv.
framtidsplaner
- Mamma, nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor!
Femåringen kommer glatt inskuttande i köket och meddelar mej den stora nyheten.
- Det är därför jag ritar hela tiden.
Ja, det är ingen underdrift. Teckningar produceras i ett rasande tempo.
- Jag ska bli konstnär.
Vi läser Lille Prinsen som godnattsaga just nu. Skulle tro att det är därifrån hon fått inspirationen.
En fantastisk bok som jag tyvärr inte fick stifta bekantskap med som liten.
kontroll
- ekonomin
- maten
- klädinköpen
Det kanske inte är så himla smart....
mer om mat
Det är ju inte så att jag alltid lever upp till mina principer. VIssa veckor kan det bli pasta och korv, pasta och köttbullar, pasta och .... Och då får jag alltid dåligt samvete
Och när vi ibland slarvar med grönsakerna - dåligt samvete.
Jag är en sådan som lagar mat från grunden, varierat och nyttigt med mycket grönsaker. Fisk två gånger i veckan.
Dessutom är jag en sådan som bakar mitt eget bröd och alltid bjuder på hembakat till fikat. Vidare gör jag egen saft och sylt av trädgårdens bär. Jag gör storkok och fryser in.
Mina barn får delta i matlagningen efter vilja och förmåga.
Det är den här bilden av mej som jag har. Och som jag får dåligt samvete av att inte leva upp till. Vilket jag inte gör. Frysen är full lmed bär som någon gång ska bli saft och sylt, för att nämna något.
Hur vill jag vara?
när göra vad?
Betala räkningar den 26:e varje månad
När det gäller räkningarna så tar det onödigt mycket tid eftersom jag ibland lägger in räkningarna runt den 20:e, medan mannen får lön den 25:e och mina pengar dyker upp den 26:e. Mannens lön syns ofta någon dag före, så den ekonomiska planen gör jag upp den 24:e. Och sedan går jag in både den 25:e och den 26:e och flyttar runt pengar. Dessutom oroar jag mej för att jag ska glömma föra över pengar.
Matplanering måndag
Matplaneringen gör jag på söndagkvällen men egentligen vore det smartare att göra den på måndagen eftersom reklambladet från ICA kommer med måndagsposten. Så nu blir det så att jag gör planeringen på söndagen och ändrar en del på måndagen. Bättre då att planera tisdag - måndag.
Matinköp måndag
Planeringen av matinköpen gör jag i samband med matplaneringen. Själva handlingen kan väl variera.
Tvätten
Oftast blir det så att jag tvättar veckans tvätt på helgen. Kanske vore det sartare att tvätta lite i veckan också.
Iallafall när vi byter lakan, då tvättar jag direkt.
Vattna torsdag
Veckomöte helgen
Städning av barnrum måndag
Damma tisdag
När tid finns:
Byta lakan
Sonens matteläxa
Klädinköp
Presenter
Packa skolväskor
fikadax
Sonen visslar glatt i köket medan han gör i ordning fika till sig själv och sin bloggande mamma.
Varm choklad och clementin blir det idag.
Gott!
vad vill jag?
Men det är kanske någonting som man inte kan tänka fram? Om man bara är uppmärksam och lyssnar på sej själv utan att värdera det man tänker så verkar det komma när man minst anar det.
Det som jag har känt att jag vill göra är:
- läsa böcker
- fotografera
- måla och teckna
Nästa steg är väl att se till att ge mej själv möjlighet att göra det också.
Den andra delen av vad jag vill är hur jag vill leva mitt liv.
Jag har nog bara tagit mitt liv för givet, att det är det jag vill. Tappat den inre känslan för vad jag vill.
Två saker som jag känt att jag vill den senaste tiden:
- verkligen vara med min familj. Umgås, spela spel och vara närvarande.
- verkligen vara med min man. Vara närvarande.
Jag menar inte att jag inte velat dettta tidigare, men livet har bara löpt på, och jag har ofta varit frånvarande i tanken.
Det är så lätt att bara sitta och tänka på vad jag vill. Rabbla en massa saker. Men då är det ju den jag tror att jag vill vara som bestämmer. Inte den jag verkligen är, innerst inne.
mor och son-dag
Den kanske bästa filmen om medveten närvaro. Stjärnornas krig.
Jag har varit ute och gått en liten runda i vinterlandskapet. Sonen behöver träna sej på att vara hemma en stund ensam. På den kvarten jag var ute och gick ringde han två gånger till mobilen, men han tyckte ändå att det hade gått bra.
läkarsamtal
Eftersom jag har järnbrist igen så ska jag på en ny stor provtagning för att se att jag inte har brist på något mer.
När jag har varit på den ska jag börja med järntabletter.
Först var läkaren inne på att jag skulle sänka dosen av antidepressivt med en gång, men jag tyckte att vi kan vänta och se om jag mår bättre när järnbristen är åtgärdad. Och det höll hon med om. Hon pratade nämligen om att hon kanske tyckte att vi ska prova en annan medicin eftersom den här inte hjälpte mer än till 40 mg. Fast det är jag inte alls sugen på, så jag ger den här dosen några veckor till. Hur eller hur kommer jag inte vilja prova en annan medicin, tror jag. Den här har ju hjälpt bra mot panikångesten och jag har inga biverkningar utan mådde bra på 40 mg.
Om en månad ska vi utvärdera om järntabletterna fått mej att må bättre, eller om vi ska sänka dosen igen.
Och nu känns det som om jag har fått en månad till, på något sätt. En kravlös paus där vi bara utvärderar medicinen. Jag måste komma ifrån de här tankarna. HELA min tid är ju kravlös. Jag behöver inte vara duktig och prestera förbättring. Den kommer ändå, när jag vågar släppa taget.
Personaltjejen på jobbet och jag har försökt få tag på varandra hela veckan. Jag ringde henne idag och lämnade ett meddelande. Vore skönt att få samtalet avklarat, trots att vi bara ska prata lite allmänt om läget så tynger det mej.
en bra dag
Kompis T med dotter kom hit lagom till lunch så det blev en trevlig eftermiddag för oss allihop.
Nu stundar glögg och pepparkakor. Mannen har köpt ädelost på tub. Hur gott som helst på peppisar, och ger dessutom inte det dåliga samvete som vanlig ost ger.
maskeradklädsel
Så här såg dottern ut när hon skulle på maskerad. Under luvan lurar draculatänderna.
Sonen var på maskeradkalas helgen innan. Utklädd till Dart Vader var det ingen som kände igen honom.
Men lasersvärdet fick han lämna hemma.
sjukstuga
Snön ligger kvar och nu har det börjat snöa igen.
Vi får väl se vad vi hittar på idag.
hej mitt vinterland
Nog är det väl roligt med snön trots allt.
Snart har jag vant mej vid promenerande och bilkörning och kan njuta av vintern.
Idag gick jag och hämtade tjejerna, som jag tänkt. Det gick bra men med en hel del ångest. Fast inte så konstigt egentligen, för jag har ju knappt vågat mej ut på en promenad ensam. Med två eftermiddagströtta barn kan ju utgången bli oviss. Det gick dock bra och vagnen användes bara till att frakta saker i.
Tjejerna var som barn i nysnö är. Sprang runt och busade och skrattade. Lillasyster upptäckte plöstligt fotspår. Spännande att gå baklänges och se spåren växa fram.
Väl hemma stannade vi vid pulkabacken och jag hastade hem efter kameran. (Turligt nog för min panikångest har vi en liten pulkabacke på höravstånd från huset. Tack vare den slapp jag känna mej som en totalt värdelös mamma förra vintern...)
När vi skulle gå in satte de i gång med att göra snöhundar. Så jag passade på att göra en snölykta som vi tände senare på kvällen.
En snöhund under tillverkning.
Sonen kom hem och var helt genomblöt. Han hade varit ute hela eftermiddagen utan termobyxor. Nu ligger han nerbäddad under ett extra täcke. Vi får väl se om han är pigg imorgon. Han var lite hes och hostig redan imorse.
(Funderar på om jag helt kallt ska räkna med att han är sjuk och inte ställa klockan. De har utedag i skolan imorgon och skulle gå till skogen. Inte så bra om man är förkyld kanske. Ha.Ha. Det där var min panikångest som talade...jag drar mej nog lite för att gå iväg med alla till dagis...fast å andra sidan ska jag träffa T imorgon så det vore ju bra om jag inte har några sjuklingar hemma. Vi får väl se. Kan ju smyga upp och känna på pannan.)
utmaning
Ändrade planer.
Jag ska gå och hämta idag.
Inte för att slippa köra.
Att köra känns betydligt lättare än alternativet.
Och ändå ska jag göra det.
Gå.
För nu är det vinter.
Och jag vill inte köra bil till dagis varje dag.
Då måste vi gå.
Lika bra att börja idag.
Mannen hämtar sonen.
Så jag börjar lite lätt.
En riktigt utmaning.
Hjälp!
(Fast jag kommer att "fuska" lite)
ekonomisk stress: mat
- svenskt kött
- svenska mejeriprodukter (utom Turkisk yoghurt på hink)
- inga sötningsmedel (och således inga lightprodukter)
- undvikande av transfetter i vardagsprodukter
- smak före pris
- hel och halvfabrikat i undantagsfall. (Jag brukar köpa Mamma Scans när det är extrapris,
färdiga hamburgare någon gång ibland)
- fullkornsalternativ om det finns
- köper bara korv som heter korv, falukorv o.s.v.
- köper någon ekologisk vara vid varje köptillfälle
Och ändå har vi ungefär halv matkostnad jämfört med våra kompisar. Trots att vi har lunch för två vuxna också.
Som mammaledig var det ett intresse att leta goda och prisvärda recept och få pengarna att räcka till mycket. Men det har gått överstyr på så sätt att jag MÅSTE leva billigt hela tiden. Och är det någon månad med extra mycket räkningar så sparar vi in på matkostnaden (frysrensning).
Detta stressar eftersom det blivit ett kontrollbehov, något som jag ständigt har i tanken. Det har gått så långt att jag hellre väljer att inte göra köttfärssås om färsen i frysen tagit slut än att köpa färs till ordinarie pris. Jag har priser i huvudet på allting. Och när det är ett bra extrapris så reagerar jag med stress. Både när jag läser reklambladet och i affären. (Tänk om det är slut....)
Rätt hanterat så är det ju bra att vara ekonomisk. Jag tycker att vi äter nyttigare nu än innan. Och mycket handlar ju om själva matplaneringen och matlagningen.
Vet inte riktigt hur jag ska komma åt det här. Har försökt den här månaden med att sätta in mer pengar på matkontot. Men nästa månad har vi mycket räkningar så jag har redan räknat med att spara en del pengar tills dess.
Jag kanske helt enkelt bara ska handla det vi behöver för den kommande veckan för att komma ifrån prisfixeringen, eller alltid välja det ekologiska alternativet...hmm....tål att tänka på.
Så här gör jag för att hålla matkostnaden nere:
- har koll på extrapriser och handlar mycket när det är billigt (men kör inte extra bara för extraprisets skull)
- äter mycket potatis. Gör egna klyftpotatis istället för pommes.
- äter grönsaker efter säsong = mycket rotfrukter vintertid
- gör mycket grytor (vi äter sällan helt kött)
- tar vara på rester
- har matlåda till jobbet
- bakar eget bröd
- äter inte mycket korv, mest falukorv
- äter havregrynsgröt till frukost på vardagarna
lite deppig
Det snöade jättemycket, och på vägen var det moddigt, spårigt och halt. Så där så att man kanar när man ska stanna även om man bara kör i 30.
Jag kände att det blev för mycket. Ända ut till sjukhuset i det vädret. Och sedan hem igen. Så jag lämnade av dottern på dagis och åkte hem.
Ringde till logopedmottagningen och fick prata med en jättegullig dam som tyckte att det var väl onödigt av mej att alls bege mej ut när jag kände så.
Väl hemma igen kände jag mej deppigt misslyckad, och skulle helst ha velat dra en filt över huvudet.
Men så ska man absolut inte hantera ett "nederlag" så jag ringde till E för att bli lite peppad.
I eftermiddag är det jag som tar bilen till dagis och hämtar barnen!
Det är viktigt att ge sej ut igen så snart som möjligt i en liknande situation. Förhoppningsvis är det fortfarande snö på marken i eftermiddag, men lite bättre väglag.
Och det är ju inte så konstigt att jag inte vågade ge mej ut. Jag har ju bara kört så långt som till sjukhuset en gång tidigare och snöoväder är ju några pinnhål upp i ångesthierarkin.
Det var ju faktiskt riktigt modigt av mej att alls ge mej ut med bilen. Och jag fixade ju att lämna på dagis, som nog kan ses som ett lagom första steg. OCH jag körde ju bilen hem. Jag hade ju alternativet att parkera bilen och gå hem. Men det gjorde jag inte.
BRAVO!!!
snöööö
Snart bär det av till logopeden. Vi har spelat spelen med S- och L- ord och hon kunde allihop, 5-åringen.
Idag har det snöat. Usch! Bilkörning i snö. Vill inte!!!! Men det är väl bara att vänja sej, det lär ju vara så här ett tag nu framöver.
logopeden del två
Sa 2,5-åringen glatt.
Logoped - Moped - Motorcykel
Helt logiskt. Ju.
trevlig tjejkväll
Tydligen har familjen K bokat skidskola till sina barn (skidresa till våren) utan att tala om det för någon av oss andra. Dock har herr K iförbifarten nämnt för Fia att man nog måste boka ganska snart för att få plats.
Hallå???? Är det inte något man talar om för alla???
Nu bokade Fia och jag skidskola till våra barn iallafall, så får vi väl se om barnen K hamnar i samma grupper...
Det är bara att inse, folk tänker bara på sej själva. Så varför ska jag hålla på och tänka på alla andra hela tiden...
Imorgon blir det en lugn morgon igen. Vi har tid hos logopeden vid tio, så det blir en mysmorgon på tumanhand för dottern och mej.
logopeden
Vi pratar lite om det vid middagen och jag förklarar att jag ska köra bil.
- Nehej, skrattar 2,5-åringen. Mamma inte köra bil. Mamma köra logoped.
Moped...logoped...
Ja, det kunde ju vara ett fordon....
brottsling?
7-åringen filosoferar med näsan i leksakskatalogen.
- Tomten köper inte, han och hans nissar gör leksakerna själva, svarar jag.
Världens största piratkopierare?
ekonomisk stress
Något som jag är oerhört stressad över är ekonomin. Helt befängt egentligen. För vi har verkligen inte ont om pengar. Jag tror att det började lite som en sport när jag var föräldraledig med 7-åringen. Minimera utgifterna för att spara på föräldradagarna. Sedan fortsatte det på det spåret och var väl ett intresse nästan.
Men med ångesten som kom i och med mitt tredje barn så började sparandet och planerandet bli en flykt och tog över mina tankar. Och efter hand har jag blivit mer och mer stressad av det här.
Jag kan bryta ner min ekonomiska stress i följande bitar:
- matkostnad
- klädkonto
- "fickpengar"
- sparkapital
- större investeringar
Nu ska jag börja med potatissoppan, så jag får återkomma med djupare analyser.
mitt tempo
Det är nog för att jag inte ska hämta på dagis idag.
Har jag hämtningen så känner jag mej låst efter lunch.
Min terapeut tycker inte att det är någon lösning att sluta hämta på dagis, men jag funderar ändå på om min man kan hämta ett par dagar i veckan så att jag kan komma in i min egen rytm, följa min egen känsla.
Vedstaplingen blev en oerhört stressig historia. Jag andades och andades, försökte fokusera, men det skenade ideligen iväg iallafall. Jag har nog alltid pressat mej för att göra snabbare och vara så duktig som möjligt i sådana sysslor. Mitt grundtempo är nog lite långsammare än andras (eller så stressar alla andra också).
Försökte ta det luuugnt och ta ett vedträ i taget lååångsaaaaamt. Men efter en stund var jag tillbaka i stresstempot igen. Ja, ja, jag försöker ju iallafall.
vedstapling
Min man var och hämtade en kärra hos en kompis i lördags.
Släpet ska i veckan användas vid en tur till Ikea, så veden måste bort.
Stora grejjer ska inhandlas :)
stressiga situationer
Kommer på mej hela tiden med spända käkar, axlar och mage.
Både igår och idag har jag hamnat i situationer som utifrån kan tyckas lite larviga men som för mej innebär en enorm stressreaktion:
Minneslunden
Hela familjen åkte till minneslunden för att tända ett ljus och minnas min pappa. Min man tog ljuset.
När vi gick längs grusgången kom jag plöstligt på: tändstickor tänkte jag inte på. Frågade min man om han hade tagit med tändstickor. Nej, det hade han inte. STRESS!!!!!!!!!!
- Tog du inte tändstickor när du tog ljuset, frågade jag ilsket stressat.
- Jag har inte tändstickor med mej...........men jag har en tändare. Svarade han och tyckte att han var rolig.
Affären:
Kommer intraskande och får syn på en skylt med texten "Vitkål 98 öre/kg" och en stor låda fylld med kålhuvuden.
Extraprisskylten får stressen att rusa i kroppen.
Ha, ha. Det sista tycker jag är så pinsamt att jag inte ens har berättat det på terapin. Jag blir superstressad av reor och erbjudanden. Antar att det är jaktinstinkten som drar igång.
veckans mat
Det här ska vi äta den här veckan (jag har ju fått på min lista att göra matsedel):
Måndag: Potatissoppa, bröd m falukorvsrest och grönsaker
Tisdag: Blodpudding, vitkålssallad
Onsdag: Fisk i örtcremefraiche, potatis, ärter
Torsdag: Majsplättar
Fredag: Lasagne, vitkålssallad
Lördag: Lasagnerest
Kotlett, rotsaker i ugn, yoghurtsås (eller ev. gäster)
Söndag: Lax, potatis, avocadosås
Karréstek, potatis, brunsås, sallad
lågt blodvärde igen
Brist igen alltså. Får väl rota fram mina järntabletter då.
Skönt iallafall att veta att det nog inte är medicinens "fel" att jag är yr.
Fast jag tycker ju att denna ständigt återkommande järnbrist är lite läskig. Jag äter ju ordentligt!
Blodpudding då och då, nötkött en till två gånger i veckan. Vegetariskt en eller två dagar bara.
Så jag hajjar inte riktigt...
Efter vårdcentralen passade jag på att handla också, så nu behöver jag inte gå ut mer idag om jag inte vill.
Mannen lämnar och hämtar barnen idag. Och idag klarade han faktiskt morgonen galant.
Jag gick bara upp och sa hej då och gjorde en inbakad fläta på 5-åringen. Övning ger färdighet.
hemma igen
Nu har dom kommit hem, välbehållna.
Skönt!
fundering om stress och ork
Att man ska göra allt som ligger i linje med hur man vill att ens liv ska vara.
Detta styrde nog mej ganska mycket när jag bekämpade min panikångest. Och jag håller med om det. Men. Man måste väl ändå lyssna på hur mycket man orkar. Och före panikångesten, gjorde jag verkligen alltid allt som var inom ramen för det liv jag ville ha? Nej, det gjorde jag ju inte. Ibland vill man inte, ibland är man trött av en eller annan anledning och väljer bort saker som egentligen är roliga. Eller minns jag helt fel?
I min panikångestträning körde jag ett stenhårt race. ALLT som jag deltagit i tidigare SKULLE jag göra. Att det sedan kostade mej massor av energi i form av ångest inför och under själva händelsen spelade liksom ingen roll.
Vecka efter vecka tog jag av mina reservkrafter och allt eftersom krafterna sinade blev ångesten starkare och krävde mer energi. En dag var kraftförrådet helt tömt.
Nu försöker jag lära mej att lyssna. På mej själv. Men terapeutens ord ekar i mitt inre. Ger mej dåligt samvete. För att jag inte gör det som jag nog skulle vilja göra.
Likadant med stressen. Genom att jag så frekvent under stressade förhållanden utsatt mej för panikångesten, som retar samma system som stressen, har jag sänkt min stresströskel. Och jag får nu fullt påslag snabbare än jag fick innan. Och hur ska jag då höja tröskeln igen? Genom att ständigt utsätta mej för det som ger mej stress, säger terapeuten.
Jag ska inte backa för vardagshändelser som ger mej stresspåslag. Under terapin har vi berört sonens läsläxa, snabbstädning m.m. och hans svar på mina "stressklagomål" är alltid att jag inte ska undvika det.
Men jag vet inte jag. Om stresströskeln sänktes för att jag retade systemet för ofta, hur kan den då höjas igen genom att jag fortsätter på samma sätt?
Och så är det det där med orken igen. Att ständigt bli maxstressad tär på krafterna. Jag orkar helt enkelt inte med det. Att då välja bort vissa stressiga situationer är väl inte så konstigt?
Jag tror ju att det bästa sättet att jobba med stressen är genom att sänka min grundstress (meditation, avslappning, rensa bland alla krav, försöka leva mer i nuet, stärka självkänslan) och att i stressiga situationer dämpa stressreaktionen (medveten närvaro, andning).
Det jag tycker känns bäst är att göra det som är absolut nödvändigt och sedan lägga på fler stressiga moment efter hand som jag orkar och lär mej bemöta stressen. Att hushålla med krafterna så att jag orkar hela vägen.
Funderar på om inte detta blir en stor sak att ta upp till diskussion vid nästa terapitillfälle.
snön faller
Jag tittar ut och ser snöflingorna singla ner och lägga sej som ett vitt täcke på marken.
Det dröjer inte länge förrän tankarna börjar snurra.
Bytte vi till vinterdäck idag som det var planerat?
Hur är väglaget för min familj på väg hem?
När kan jag vänta hem dem?
Tänk om...
samvetet
Fast att känna att jag behöver ensamtid är ju en orsak. Och deras kalas brukar vara ganska kaotiska och inte direkt tillföra något (det är trevligare att träffa familjen ensam). Och dessutom är det ju en bit att köra.
Nu är det väl bäst att jag stänger av datorn, annars blir jag väl sittande här och det var inte riktigt vad jag hade tänkt.
tyst och lugnt
Tur att jag bestämt mej för att inte följa med. Bror med familj dök upp vid tvåtiden med fika så det har varit fullt ös här, och edan åkte alla samtidigt.
Jag ska börja med att meditera och sedan läsa. Till middag gör jag potatisplättar av mosresterna.
Det är skillnad på en eftermiddag/kväll ensam och att vara ensam på vardagarna. Kanske för att en söndagkväll är helt kravlös. "Alla" är ju lediga då.
kläder efter väder
Och dessutom tycker jag att överdragsbyxor är väldigt praktiskt den här årstiden eftersom smutsen stannar i hallen.
Nu ska jag också gå ut. Jag har grejjar lite med några kort som jag lovat T att fixa senast i dag. (Varför vara ute i god tid?)
julklappar
Så nu ska jag beställa en skiva var till barnen.
Spökligan var jullovsmorgon när sonen var liten (2002?) och de gjorde ett bestående intryck på honom.
potträning
Fast vi har fortfarande inte fått henne att bajsa på toaletten. Trots att hon får ett klistermärke varje gång. Ibland går det, men oftast inte.
fars dag
Barnen väckte honom med teckningar och diverse pyssel. Och nu sitter de och äter frukost. Jag som alltid är hungrig direkt när jag vaknar har inte kunnat vänta.
Jag tycker att det är lite fånigt att ge presenter på fars- och morsdag. Dagen handlar om gemenskap och kärlek, tycker jag.
Jag ska nog åka till minneslunden idag och tända ett ljus för min pappa.
I eftermiddag är det kalas på Öland, barnens kusin fyller år. Men jag ska nog inte följa med. Det har varit full fart hela helgen och i veckan har jag flera aktiviteter, så jag behöver lite tid för mej själv. Just på fars dag irriterar jag mej mer än vanligt på min svärfar eftersom han är en så dålig pappa och farfar.
Och så blir det nog lite trädgårdsarbete idag. Solen skiner och det finns en hel del att pyssla med inför vintern.
Jag är så himla dålig på att gå ut i trädgården på vardagarna. Trivs inte riktigt med att bo i ett villaområde. Känner mej påpassad hela tiden.
sideways
Till sist tog vi ut lillasyster till oss vid teven medan storebror somnade (på en minut) och sedan gick vi in och satt hos dottern.
Filmen vi såg var Sideways.
Två vänner ger sej iväg på en grabbvecka innan den ena ska gifta sej. Depression, Kärlek, vänskap, vin.
En film som kändes engagerad hela tiden och oviss in i det sista. Rekommenderas!
lördagkväll
Första familjerådet med städkoll. Jag fick godkänt, har både dammat, bytt lakan och städat ett barnrum. Mannen däremot skulle ha dammsugit och svabbat hela huset. Är inte gjort, mer än i köket då men bara för att musen härjade där. Och toaletterna är inte städade. Och att barnen skulle badas kom han inte heller ihåg.
Suck! Jag får ont i magen!
Visserligen har han haft fullt upp hela dagen men han skulle ju ha kunnat be mej om hjälp, så hade jag knatat runt med dammsugaren. Det viktigaste är ju vem som har kollen. D.v.s. att jag inte vill ha allt i huvudet längre...
Kjolen blev sydd och dottern bakade chokladmuffins med lite assistans. Så stolt hon var när hon fick bjuda på det som hon hade bakat.
Sitter här vid brasan och känner inte alls för att gå ut i höstmörkret. Men jag antar att jag måste hämta hem mitt barn ;)
planer för idag
När jag skurade efter musens framfart kom jag på att det finns ju en hel del sysslor till som ska göras ibland. Städa garderober, köksskåp, badrumsskåp, lådor... Det behöver ju inte göras ofta men ibland så. Och det är alltid jag som sköter det. Fast jag är bättre på att rensa bort onödiga grejjer än vad min man är, så det får väl vara så att jag gör det. Fast jag ska lägga till det på listan.
Idag ska jag sy kjol med 5-åringen. Hon är eld och lågor. Jag tänkte ut ett mönster i natt så det går nog ganska snabbt. Vore häftigt med spets nertill, men det har jag nog ingen. Och fru W är på semester (hon är slöjdlärare och har det mesta).
Och så ska jag och 2,5-åringen baka sockerkaka. Hon ska bjuda på det på dagens familjeråd.
Nu är mannen ute med barnen och bygger mur. Himla bra fördelning. Jag sitter inne i lugn och ro och dricker kaffe.
tänkte inte på att tänka två gånger
I en stund där energin och inspirationen flödade råkade jag lova min dotter att jag ska sy en kjol till hennes maskerad imorgon.
Jag hoppas att jag känner likadant imorgon. Fast en kjol svänger jag nog ihop rätt fort.
Röd plyschkjol, svart tröja, fladdermusmantel och draculatänder.
Supercoolt.
bra-tack-hjälp
Bra
- jag var av en avvikande åsikt och tog en diskussion
- jag är en bra mamma
- jag är omtänksam
Tack
- tack för att jag är jag
- tack för att jag vågar mer och mer
- tack för mina underbara barn
Hjälp
- hjälp mej att vara det stöd jag vill vara för C
- hjälp mej att hitta mej själv
- hjälp mej att ta reda på vad jag vill
frossarkväll
Barnen fick en liten skål var till Bolibompa och när de lagt sej mumsar jag i mej resten (förmodligen inte...).
Sonen är fantastisk. Han kunde inte sova utan kom upp igen och trots att chipsskålen står på bordet så har han inte sagt någonting om att smaka. Nu sitter han och tittar intresserat på Idol.
Åh, vad töntigt han dansar, sa jag precis om Mattias.
Nähä mamma. Du är bara avundssjuk.
Hoppsan, så får man tydligen inte säga.
mitt rensande
Idag har jag gått igenom min receptlåda. Fylld med rätter som jag aldrig kommer att laga.
Mycket recept på diverse marmelader, sylter, vinägretter...
Kom att tänka på att när jag rensar så går jag helt upp i det jag gör. Medveten närvaro alltså.
Det kanske är därför jag tycker så mycket om det där röjandet.
Jag får vila lite ifrån alla mina tankar.
Och att det sedan blir ordning också är ju bara en bonus.
terapi 071109
Idag pratade vi om bilkörningen och han konstaterade att jag trots allt utmanar mina gränser hela tiden, trots att det inte är nåont "måste". Vi fortsätter på den kravlösa vägen.
När det gäller medveten närvaro ska jag försöka få in Andrum lite mer naturligt. För jag behöver nog pauser under dagen när jag drar i väg. Han tyckte att jag hade väldigt många järn i elden när det gäller medveten närvaro ändå: meditation, lunch med närvaro, närvaro under vardagssysslorna, och undrade om det inte blev för mycket. Men jag känner att jag har fått in det naturligt och att t.ex. vara närvarande när jag är med barnen ger ju jättemycket.
Vi gick igenom min veckoplanering. Vi gjorde upp en strategi för hur jag ska förhålla mej om min man inte gör det han ska: bita ihop och sedan ta upp problemet på familjerådet. Så här i början ska jag inte göra någonting som står på hans lista, så att han får en chans att axla ansvaret. Men senare är det ju lite fånigt om jag inte skulle kunna ta fram dammsugaren om det behövs, liksom att han kan gå ner och hämta tvätten.
Till nästa gång ska jag bestämma när jag sk.a göra vissa saker. Till exempel blomvattningen går jag omkring och tänker på i flera dagar innan jag gör det. Då är det kanske bättre att bestämma en viss dag när vattningen ska göras. Jag ska gå igenom mina måsten och se vad jag ska planera in en viss dag. Detta för att minimera energitjuvarna och stressen.
Vi hann inte gå närmare in på mina borden så dem ska jag också tänka över tills nästa vecka.
Dessutom diskuterade vi en del kring ett av terapeutens favoritämnen: belöningssystem och hur man gör vardagen roligare. Fast det får bli ett eget inlägg.
Hans två barn är i samma åldrar som mina barn så vi brottas ju med samma vardagsproblem och han har lösningar som han kör. Mitt koncept med familjeråd verkar det som om han ska börja med också. Och min idé med en back för varje familjemedlem i tvättstugan där man lägger dennes kläder och så får man själv gå och hämta den (fast barnen är lite för små än för det tror jag nog).
För tillfället ligger terapin på en nästan löjligt konkret vardagsnivå, men jag antar att jag måste få ordning från grunden för att få en hållbar stressnivå.
Just ja, till nästa gång ska jag också fundera lite mer på känslan jag har av att jag gömmer mej bakom mina måsten. Att det tar emot att säga att jag vill. Jag ska också fundera lite mer på vad JAG vill i vardagen.
Oj, vad mycket läxor jag fick. Det ska jag nog prata med honom om också. En sak per vecka räcker ju.
Idag tycker jag att det bara var min hjärna som styrde. Jag kopplade bort känslorna. Ska försöka vara mer aktsam där, för jag kör lätt över mej själv. I det här planerandet av vardagen som vi gjort har jag nog inte direkt känt efter hur det känns.
dagens lämning
Jag klarade mej utan någon stress men å andra sidan hjälpte jag knappt till idag.
Låg i sängen och gav goda råd, bara.
För det är ju rätt mycket att tänka på när man ska få alla tre klara samtidigt. Plus sej själv.
Man kan ju inte ta en sak i taget för då tar det en evig tid.
Som vanligt var minstingen klar först. Hade tagit på sej ytterkläderna långt innan övriga ens kommit ut i hallen.
Stora dottern är alltid sist. Om man inte håller stenkoll på henne så flummar hon iväg. Om inte sonen får spelet förståss. Då är han sist.
Och nu får jag sätta fart om jag ska komma i tid.
inför dagens terapi
Idag ska vi gå igenom min arbetsfördelning som jag fick i läxa förra gången. Sedan blir det väl att ta tag i mina borden, skulle jag tro.
Medveten närvaro-programmet har jag ju tagit en paus i. Känner dock att det är något som jag verkligen vill och behöver ta tag i igen. Jag har fortsatt med meditationen och att försöka vara närvarande i mina sysslor, tillsammans med barnen o.s.v. Det som saknas är tillfällena för andrum (fem minuterspauser) några gånger om dagen. Det har känts som ett stressande måste. Men jag har tänkt på att jag kan lägga in det naturligt under dagen. När jag kommer hem från dagislämningen, efter någon träning, innan jag går och lägger mej. För egentligen behöver jag ju en paus för att hämta andan efter mina utflykter. Också under dagen. När jag far i väg i mitt sorterande och annat så skulle ju en paus då och då vara nyttig.
Och så ska jag fråga om yrseln vs ökad ångest och om det kan vara medicinen som spökar.
oväntat besök
Två nätter i rad har vi fått besök.
I natt försökte vi bjuda på en bit ost, men det föll inte i smaken.
Däremot var tårtljusen (som fortfarande låg i diskstället) mumsiga.
En mus i vårt hus!
Grannarna flyttade och tog sin katt med sej. De nya grannarna hade också katt, men den blev överkörd av tåget.
Så nu har vi inga jägare som håller efter de små rackarna.
Efter terapin blir det sanering.
Musbajs på köksbänken. Bläää.
Dessutom tycker jag att jag känner en obestämd stank.
Besöket har dock resulterat i en nostalgiorgie.
Minns när jag vaknade och såg en mus rätt i ögonen. Den hade klättrat upp på nattduksbordet. Jag undrar vem som blev räddast. Den spännande jakten på mössens ingång.
Min maniska musrädsla när sonen var nyfödd. Tänk om det kommer in en mus och börjar mumsa på den lille!
Påhälsningen i köket efter det att vi fått golvet omlagt efter en vattenskada och pappas smarta musspärr tagits bort av oerfarna hantverkare. Mössen som direkt upptäckte att listerna i hallen tillfälligt avlägsnats och glatt tog sej in i köket med ett kalas i sikte. Som dock uteblev eftersom allt var noga instängt.
Möss hör lantlivet till. Men i ett 70-talshus i ett samhälle förväntar jag mej inte sådant besök.
Frågan är: hur tog den sej in...? Kunde ha förstått om det varit i källaren, via någon ventil eller så. Men i köket....
Spännande så det förslår!
det svarta giftet
Idag ville sonen gärna att pappa skulle lämna på skolan så att han fick äta frukost där (jag funderar lite på om de har något extra fredagsgott...). Och jag hakade på och tyckte att det var en utmärkt idé.
Och den smärtsamt ärliga anledningen till det var att jag då skulle hinna dricka en mugg kaffe innan terapin. Det känns som att jag är riktigt fast i träsket. Suck. Speciellt som jag sitter här och dricker kaffe före frukost. Hur snällt är det för magen?
Så nu måste jag bestämma mej. Antingen slutar jag NU. Eller också fortsätter jag men då måste jag träna bort det där med att jag måste stanna hemma i ett par timmar efter en kopp.
Det är nog lika bra att jag slutar. Ska bara unna mej fredagskoppen efter terapin också.
Eller så kanske jag ska börja med espresso. Förmodar att det är för att jag hinkar i sej en jättemugg med mjölk som jag blir så himla kissnödig.
vara-måsten
Insåg att det finns en hel bunt måsten till som styr mej. De som inte riktigt går att ta på. Måsten som handlar om hur jag ska vara.
Det här får jag tänka mer på framöver. Nu är det läggdax. Trött som vanligt.
vem gör vad
Nu har jag nog rett ut mina måsten ganska bra. Vi får väl se om jag får godkänt i morgon på terapin...
Förra gången tyckte terapeuten att jag var lite okoncentrerad. Men det är ju inte så lätt att bara sitta och på stört ändra ett måste till ett borde.
Dessutom har jag kommit på att jag levt i det förgågna. För jag valde en man som tog minst hälften av ansvaret hemma. När tjejkompisarna satt och gnällde på sina killar hade jag aldrig någonting att kontra med. För min man var faktiskt jämställt perfekt.
När vi köpte hus kunde vi båda två lika lite om renovering (vi köpte ett gammalt hus som varit sommarstuga i flera år). Så vi gjorde allt tillsammans och lärde oss efterhand. När jag sedan blev gravid tappade jag helt intresset för snickeri. Och måla gick ju inte för sej. Så medan jag strosade omkring gravid blev min man händigare och händigare. Och när jag kommit ut ur den första bebisdimman tyckte jag att det var bättre att han skötte snickrandet för det gick snabbare när han gjorde det. Och det som då blev över var ju hemmet. Vilket kändes helt okej.
Med de två äldsta barnen var min man pappaledig i ett halvår med varje barn. Då blev det ju naturligt att jag släppte all koll och han tog över. Jag jobbade ju och han var hemma. Och jag hade faktiskt inga problem med det, tyckte nog mest att det var skönt.
Efter mammaledigheten med minstingen var det tänkt att min man skulle jobba deltid och sköta hämtning och lämning. I praktiken hade det ju inneburit att han tog över huvudansvaret. Nu blev det ju inte så eftersom jag blev sjukskriven. Och kontrollerandet och planerandet blev någonting som jag klamrade mej fast vid för att slippa tänka.
Så här är vi nu. Totalt ojämnlika när det gäller att ta ansvar. Fast vi gör lika mycket. Om inte min man gör mer.
Men ansvarstagandet är tungt och stressande tycker jag.
Att dela upp ansvaret var nog egentligen den lätta biten. Nu gäller det för mej att inte av gammal vana fixa det som min man ansvarar för.
hemma igen
Idag kände jag mej inte alls taggad.
Vågade helt plötsligt inte svänga ner på motorvägen (men tog den vägen hem iallafall). Det har ju inte varit något problem den senaste tiden. Lite trist, men det går ju upp och ner.
På Ikea fick jag som vanligt ångest när jag går förbi en toalett (det är ju så långt till nästa). Och som vanligt glömde jag att ta av mej jackan, tänkte inte på den förrän jag började känna mej lite snurrig av värmen.
Nåväl, jag köpte det jag skulle ha, och vände till och med och gick tillbaka för att jag glömt en sak. Och jag gick inte på toaletten. Så det gick ju bra iallafall.
Ur köpperspektiv gick det också bra. Jag köpte ingenting som jag inte hade planerat. Bara en massa förvaringsgrejjer. Ska nog sätta igång att ordna på stört.
första gången
En kommentar på förra inlägget fick mej att inse att det faktiskt är första gången som jag åker dit själv.
Det gör det hela lite mer nervöst.
Men det ska nog gå bra, det lär ju inte vara så mycket folk direkt.
soligt och kallt
Idag fick det bli overall på tjejerna. Sonen klarar sej med överdragsbyxor ett tag till. I höst har jag haft sådan tur (eller skicklighet ;)) att jag inte behövt inhandla mer än ett par vinterstövlar till sonen. Skönt, för det kan ju bli rätt dyrt att ekipera tre barn.
Jag har tänkt lite på det där med att jag upplever mer panikkänslor igen. Och kommit fram till att jag blir yr titt som tätt. Och yrsel triggar paniken. Det har börjat nu när jag ökat medicindosen så det är nog en biverkning. Har för säkerhets skull ringt och bokat en tid för hB i nästa vecka.
Och så bokade jag en tid till min läkare oxå. Jag vaknar fortfarande varje natt och kan inte somna om på ett par timmar. Det började också när jag ökade medicindosen. Och trötthet på dagen leder till ökad ångest. Och ökat kaffesug.
Igår eftermiddag var jag på en rejäl rundtur utan toabesök. Först hämtade jag alla barnen och sedan åkte vi in till dansen. Efter det åkte vi runt Burger King för mannen blev försenad från jobbet (börjar bli en otäck vana...).
Så hela turen tog över två timmar. Fick lite ångest när vi väntade på maten, men annars gick det bra.
Idag blir det ikea för min del. Har några småsaker som ska inhandlas. Och så lite julpynt kanske. Det var ett tag sedan jag var där så det ska bli roligt.
Efter det blir det VILA. Och bokläsning kanske. Sedan jag kom hem från stugan har jag inte läst en enda rad. Har inte haft ro att sitta stilla utan flängt runt och röjt och organiserat. 5-åringens rum är förresten klart. Vi stoppade en hel del saker i garderoben och så fick faktiskt lillasyster överta lite grann.
mitt yrke
hushållsplanering
Städschema för vår familj. Utöver detta tillkommer det som ska göras varje vecka. Där det är kryss är det i verkligheten grönskuggat, så att man själv kan sätta ett kryss efter utfört värv. Funderar på att låta barnen kontrollera detta på familjerådet. (Siffrorna är barnens ålder)
Aktivitet | Ansv. | Frekvens | Vecka | ||||||||
|
|
| 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 |
Familjeråd | 5 | 2 | 7 | 5 | 2 | 7 | 5 | 2 | 7 | ||
Damma | Jag | 2 v | X | X | X | X | |||||
Byta lakan | Jag | 2 v | X | x | x | x | |||||
Barnrum | Jag | 3 v | 5 | 2 | 7 | 5 | 2 | 7 | 5 | 2 | |
Svabba allt | M | 4 v | X | X | |||||||
Källaren | 4 v | ||||||||||
Ugnen | M | 2 m | x | ||||||||
Frysen | M | 6 m | X | ||||||||
Kylskåpet | Jag | 6 m | X | ||||||||
Skafferiet | Jag | 6 m | x | ||||||||
Putsa fönster | Jag | 6 m | x | ||||||||
Så här ser protokollet från familjerådet ut (fast vi skriver det för hand), varje dag har två rader, en för dagtid (grönskuggad) och en för kvällstid:
| 7 | 5 | 2 | Jag | M | Hemmet |
Måndag | ||||||
18.30 AC | ||||||
Tisdag | Idrott | Bilen | ||||
Egentid | Städdag | |||||
Onsdag | Utedag - fika | 9.00 Cellprov | Kurs | |||
Dans | Föreläsning | |||||
Torsdag | Idrott | Kurs | ||||
Innebandy | Sång | |||||
Fredag | Terapi | Kurs | ||||
Lördag | Kalas O | |||||
Söndag | Kalas E |
Dessutom har jag gjort en matlista att fylla i varje vecka (lunchen grönskuggad):
Matlista v. 45
Måndag | |
| |
Tisdag | |
| |
Onsdag | Frysen |
| Soppa, bröd |
Torsdag | Frysen |
| Fiskgratäng |
Fredag | Fiskgratäng-rest |
| Kyckling, klyftpotatis, tzatziki |
Lördag | Majsplättar |
| ? |
Söndag | Falukorv i ugn, potatismos |
| - |
Nu kan vi ju bara inte misslyckas...he he...
medveten närvaro i vardagen
terapin
Fick av en kompis veta att det är åtta månaders väntetid till min terapeut.
Och där sitter jag och diskuterar ansvarsfördelningen i hemmet.
Tur iallafall att jag bara betalar landstingstaxa (80:-/gång + frikort).
*blink*
ansvarsfördelning
Han Gemensamt Hon (=jag)
Pelletspannan Laga mat Betala räkningar
Elmätaren Plocka undan i köket Matplanering
Städa soffan Lägga barnen+saga Matinköp
Toaletterna Diskmaskinen Klädinköp
Byta glödlampor Presenter
Batteriinköp Tvätten
Bada barnen Packa skolväskor
Skoinköp Vattna
Städdag Byta lakan
Plocka varje dag Sonens matteläxa
Sonens läsläxa Städning av barnrum
Barnen lägger fram kläder Veckomöte
Bilen
Husrenovering
Frekvens
Plocka undan: en stund varje kväll innan Bolibompa
Damma: varannan vecka
Dammsuga: varje vecka
Svabba kök, hall o toa: varje vecka
Svabba övrigt: en gång i månaden
Barnens rum: städa ett barnrum ordentligt per vecka, tillsammans med barnet (måndagar)
Toaletterna: varje vecka
Källaren: en gång i månaden (vi är nästan aldrig där)
Sällansaker Frekvens Ansvarig
Göra rent ugnen varje månad Han
Frosta ur frysen två ggr/år Han
Kylskåpet två ggr/år Hon
Skafferiet två ggr/år Hon
Putsa fönster två ggr/år Hon
såklart gick det bra...
Och när jag kom till den motorvägsbiten som jag inte vågat mej på tidigare fick jag en lätt euforisk känsla!
Jag skulle mycket väl ha kunnat fortsätta ut till brorsan.
Väntrummet gick också bra. Jag var i god tid och det var inte många före mej. Och den barnmorskan som jag fick hade jag när jag väntade 5-åringen. Roligt att träffa henne igen!
Nu ska jag ta tag i min terapiläxa. Har en tendens att skjuta upp den till sista minuten och det blir ju lätt lite stressigt.
Coop gick förresten också bra. Trots att jag inte hade några växelpengar till toaletten med mej.
Eftersom jag klarade av handlingen idag så skulle jag kunna åka till Ikea imorgon.
En bra belöning efter en duktig förmiddag :)
en sak i taget
"Idag känns det lite bättre, lite mer pirrigt utmanande istället. "
Ju närmare tidpunkten för avresan kommer, desto mer ångest får jag.
Lösningen heter (som så ofta) medveten närvaro.
Se varje sak för sej.
Först kör jag bil. Och då kör jag bil.
Sedan är det väntan. Och då är jag i nuet. Ska försöka att inte katastroftänka om att det kommer att ta jättelång tid.
När provtagningen är över åker jag till Coop.
Och sedan åker jag hem.
Sådär. En ska i taget känns inte så jobbigt. Det är när jag tänker på allt i ett svep som det blir jobbigt.
stressig morgon
Han skulle lämna.
Och jag lovade att bistå.
Så varför i hela världen var det då jag som stressade upp mej?
De kom iväg fem minuter innan frukosten började.
Och om det inte varit för mej hade de väl varit hemma än.
Pustar ut lite innan jag ska äta frukost.
Och sedan bär det iväg. Motorvägen en avfart till idag. Snart är jag ute hos brorsan.
Svägerskan kom på att jag ju kan åka till dem via skogsvägar och ta motorvägen hem om jag känner för det. Så det ska jag göra någon dag. Vill ju träffa min lilla guddotter.
förväntansångest
För det första:
Bilkörning dit på motorvägen. Gillar inte att ha en tid att passa. Och det spelar ingen roll om jag är ute i god tid, det är själva grejjen att jag MÅSTE vara där som är jobbig (ifall jag skulle kissa på mej...).
För det andra:
Jag har tid klockan nio men väntetiden kan vara upp till en halvtimme. Jag har inte längre några problem med att sitta i ett väntrum innan utsatt tid. Men efter....då kan man ju inte gå därifrån för man kan ju ropas upp när som helst.
För det tredje:
Själva cellprovet. Bara att lämna ett cancerprov gör att jag tror att jag har cancer. Min gamla ångest kommer smygande...
En liten positiv detalj i allt elände:
Mannen lämnar barnen på morgonen så jag får en lugn morgon.
Och efter provet ska jag nog åka direkt till Coop så har jag det avklarat också.
Sen blir det hem och vila för vid fyra börjar dotterns dans, motorvägskörning igen. Och den här gången ska alla barnen med för mannen är på kurs och kommer hem sent.
Imorgon kväll är det en föreläsning om barns läsutveckling som jag gärna skulle vilja gå på, men det blir nog FÖR mycket så den hoppar jag nog över. Kanske vill mannen gå i stället.
medan jag väntar
I väntan på årets julglögg köpte jag Havtornsdryck från Kivik i min lokala ica-butik.
En lite speciell smak och inte så god i början men den gav ändå mersmak.
Sitter här med glas nummer två och nu är det nästan gott.
sopbilstisdag
Igår röjde jag i lekrummet och i 2,5-åringens rum. Vi har så otroligt mycket leksaker...och samtidigt inte.... Det jag menar är att vi har mycket av varje: mycket lego, tågbana, klossar, djur, byggare bob o.s.v. och inte så mycket enstaka skräp. Plockade iallafall bort en del småbarnsgrejjer hos dottern och flyttade in bl.a. Byggare Bob-sakerna till hennes rum. Stuvade om bland barnmöblerna så att minstingen fick en lekhörna på golvet, 5-åringen fick mer plats och i lekrummet blev det en laga mat- och dockvrå.
En kasse leksaker förpassades till källaren och en kasse slängdes.
Och nu har turen kommit till 5-åringens rum. Hennes rum är ett enda kaos. Hon älskar att pyssla men vi har inte fått till någon bra förvaring. Dessutom vägrar hon göra sej av med saker som hon inte längre leker med. Med påföljd att lillasyster som är i rätt ålder sätter sej på hennes rum och leker. Och så blir det en massa stök som egentligen inte storasyster rår för.
Jag har just nu ett enormt behov av att få ordning omkring mej. Inte så mycket till ytan, men grundordningen i lådor och garderober. Ett sug som stressar mej lite. Konstigt nog.
Nu ska jag duscha och sedan städa i skåpet i vardagsrummet. Där ska vi ha barnens pussel och spel har jag tänkt. Jag har faktiskt sovit i 1,5 timma idag så jag har följt doktorns råd om att ta det lugnt. Också. ;)
gående meditation
Långsamt.
Lyfter benet.
För det framåt.
Tyngden flyttas över.
Långsamt.
Medveten om lårmuskeln.
Dess styrka.
När benet lyfts,
smalbenet förs framåt.
och benet sakta, sakta når marken.
Kraftfullt tar den emot min tyngd.
Ett fönster stängs.
Eller öppnas.
Stuggrannen kom idag.
Jag ökar på stegen.
Hejdar mej!
Tvingar mej att gå ännu långsammare.
Låt dem glo!
Foten.
Hänger helt obrukad.
Möter marken
hälen, trampdynorna, tårna.
Tar emot kroppens tyngd.
Läser av underlaget.
Ojämnheter, mjuka lövhögar, högt gräs.
Genom foten vet jag.
Kroppen förflyttas.
Ett steg i taget.
Otålig.
Rastlös.
Vill inte.
Observerar känslorna.
Så här känner jag.
Men jag ska gå runt huset.
Ända fram till dörren.
Minskar tempot.
Otåligheten rinner av mej.
Känner lugn.
Rundar sista hörnet.
Farten ökar.
Stressen bubblar.
Blir ett med benet.
Rör mej åter långsammare.
(Är det möjligt?)
Steg för steg.
Plötsligt är jag framme.
den tatuerade flickan
Den tatuerade flickan av Joyce Carol Oates
Jag tycker om språket. Jag tycker om historien.
Men jag undrar vad meningen med boken är. Om det är att beskriva en mans upplevelse av att drabbas av en obotlig sjukdom tycker jag att det är alldeles för ytligt. Om det är att berätta om flickan som står ensam i världen tycker jag inte heller att hon lyckas. Inte heller samspelet mellan de två lyckas engagera mej nämnvärt.
det här är inte jag
Det här är inte jag av Eva F Dahlgren
En berättelse om utbrändhet.
En bra bok. Huvudpersonen har dessutom panikångest så jag känner igen mej i en del, men jag önskar att jag hade läst den tidigare.
vart du än går är du där
Vart du än går är du där - Medveten närvaro i vardagen
av Jon Kabat-Zinn
En bok om medveten närvaro. Och om meditation.
Jag känner att jag inte riktigt kan ta till mej hans meditationstips än, jag är för mycket nybörjare.
Men för den som mediterat ett tag kan boken säkert inspirera till att gå vidare.
Det han skriver om medveten närvaro är inspirerande.
Och meditationsdelen ska jag återvända till.
fyrväktaren
Fyrväktaren av Jeanette Winterson.
Boken handlar om Silver, en föräldralös flicka. Och om historier.
Berätta en historia, Pew.
Vilken sorts historia, barn?
En historia med ett lyckligt slut,
Det finns inget sådant i hela världen.
Ett lyckligt slut?
Ett slut.
Vacker, gripande och alldeles underbar.
En bok som man inte kan sluta läsa, men som man inte vill ska ta slut.
regnrusk
Och jag själv. Tja, lite stressad blev jag allt iallafall. Men kroppen är ju van att reagera med stress varje dagismorgon så det kanske måste tränas bort.
Det här med stress, ja. Terapeuten förklarade för mej att jag har triggat stressystemet så mycket genom min ångestträning (paniken och stressen är samma reaktion i kroppen) att min stresströskel har sänkts. Det är därför jag är så lättstressad nu.
Annars har jag väl landat i vardagen med ett magplask. Iallafall av mina mående-faktorer att dömma:
- koffeinintag: ökat
- kaloriintag: ökat rejält
- allmän ångest: ökad
- förväntansångest: ökad
Jag kan tänka mej att mina svårigheter att sova spelar roll. Jag tror att det finns ett samband mellan sömn och ångest i mitt fall.
Jag har inte ökat medicinen i sista steget än. Ifall inte hjärnan lugnar ner sej på nätterna snart så vill jag minska till 40 mg. På den dosen mådde hela jag bra. Läkaren ville komma åt min förväntansångest. Men det är ju inte så konstigt att man känner oro inför en ny situation. När jag väl utsatt mej för den brukar det ju gå bra.
aj aj
Kan inte ens trycka på mellanslagstangenten.
Så jag ska bara skriva att jag idag har kört motorväg ensam i mörker.
Varje ny faktor är lite jobbig, så det känns skönt nu när det är gjort.
stugan: fredag
De sista skälvande timmarna av min självvalda ensamhet.
Jag väntar på mina kära som snart ska komma. Längtar så det värker i bröstet.
Men samtidigt som jag njuter av min sista stund har jag redan börjat längta tillbaka.
Sömnen blev inte som jag hade tänkt mig. Jag hade sett fram emot ostörda nätter och långa sovmorgnar. Istället har jag vaknat i vargtimman och legat vaken, ensam med mina tankar. Och ändå slagit upp ögonen i vanlig tid.
Med kaffet blev det inte heller som planerat. Jag hade bestämt mig för att sluta. Låta dessa dagar få vara koffeinfria. Men det blev så att jag började varje ny dag med en kopp hett kaffe med mjölk, min vana trogen. Uppkrupen i soffan med utsikt över åkern och skogen intill. Störd endast av mina egna tankar.
Allt annat i min vistelse här blev bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Inte en sekund har jag känt mej ensam, inte en gång har mörkret skrämt mig. Trygg i mig själv. I gott sällskap.
Min första tanke med dagarna här var att försöka hitta mej själv, genom att tänka och analysera. Så som jag alltid gör. Men i sista stund hejdade jag mig. Mina dagar här skulle vara orörd tid, ostörd tid. Tid för mig att göra vad helst som kändes rätt. Följa min egen lust, mina behov.
Och så blev det. Jag har fått kämpa mot stressen, mot mitt planerande, mot tankarna på vad jag ska göra sedan. Men så är det. Förändring tar tid. Mina tankar går i invanda banor. Mitt jag gömmer sig bakom mina planer. Så mycket jag ville göra om dagarna, så lite man hinner. Med medveten närvaro har jag fört mej själv tillbaka till nuet. Andats mej lugn och medveten. Om mig själv, precis här och nu.
Med oceaner av tid utan måsten och borden har jag varje dag valt att meditera och göra en kroppsskanning (där jag varje gång har somnat). Jag har läst mycket, både facklitteratur och romaner, jag har pusslat och broderat. Lusten att brodera kom tillbaka. Under lång tid har jag inte tagit fram mitt broderi hemma. Jag har vandrat i skogen, cyklat ner till sjön. Utan ångest.
Men det jag är mest glad över är att jag lyssnat på musik. Och njutit. Inser att jag har saknat musiken, trots att jag inte har orkat med den. Och att jag har funnit min längtan. Efter mej själv. Efter att få umgås med min familj. På riktigt.
Det jag tar med mej härifrån är min livslust, glädjen över att få vara med mej själv, ett lägre tempo, längtan efter något mer och medvetenheten om att jag vill leva mitt liv i medveten närvaro.
stugan: torsdag
Jag är inte ensam.
Jag är ju här!
Jag har inte tråkigt.
Jag är ju full av gåtor.
På upptäcksfärd.
I mitt inre.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vad tycker jag om?
Vad längtar jag efter?
Närvarande.
Med mej själv.
I mej själv.
Äntligen.
Jag vågar.
Söka sanningen.
stugan: onsdag eftermiddag
Cyklar ner till stranden.
Solen skiner.
Vägen ligger öde.
Sicksackar mellan stenar och vattenpölar.
I backkrönet ser jag vattnet.
Strax därefter hör jag vågornas brus.
Höstbusigt.
Betraktar vattnet.
Vågornas brytning.
Skummet som yr.
Svanfamiljen som följer vågornas rytm.
Plockar fram mitt äpple.
Äter det i stillhet.
I sällskap av nuet.
stugan: onsdag
Oktobers sista dag.
Jag beger mej ut på vandring.
Stannar till vid grannens rosor.
Grips av skönheten i de vissnande blommorna.
Går vidare.
In i skogen.
Solljuset når mej genom lövverket.
Höst.
Skogen är i höstens klor.
Här och där kämpar fortfarande blommor och bär för sin överlevnad.
Vill ännu en stund lysa i prakt.
Plötsligt hör jag ett knackande.
Jag stannar till på stigen.
Lyssnar.
Är det en hackspett?
Kisar upp mot träden.
Och där får jag syn på den.
Går försiktigt närmare.
Står en lång stund och betraktar fågelns ihärdiga arbete.
Så känner jag att jag är hungrig.
Det är dags att vända hemåt.
Går stigen tillbaka i sakta mak.
Luktar på hösten.
Känner den mjuka marken under mina fötter.
Solens strålar värmer mina kinder.
Jag är lycklig!
stugan: tisdag
Nu.
Tystnad. Stillhet. Lugn.
Nyss.
Livlighet. Röster. Skratt. Gråt.
Kvar är bara jag.
Med en pirrande känsla i bröstet.
Mammaledig.
Makaledig.
Måsteledig.
Jag. Bara jag.
Travar med böcker.
Högvis med material.
Jag hittar ett gammalt pussel.
Sätter mej vid köksbordet.
Låter timmarna gå.
Cykeln står framme.
Stövlar. Tre par.
Lövhögar, skottkärra, räfsor.
Två stolar på altanen.
En hink med löv.
Här ser bebott ut.
Jag känner mej trygg.
stugan: måndag
Att vara.
Med mej själv.
Med min man.
Med mina barn.
Närvarande.
Här och nu.
I tanke och handling.
Kroppsligt har jag varit där.
Men sällan i tanken.
En kväll i närvarons tecken.
En måltid i lugn och ro.
Samvaro. Utan teve.
Spela spel, läsa.
Någon pusslar.
Tillsammans.
Framför brasan.
tillbaka i verkligheten
Återigen kom vi till dagis med andan i halsen. Återigen fick sonen rusa in i kapprummet precis när det ringde in.
Vi kom dessförinnan enhälligt fram till att skjuta på hållpunkterna något. Gröten ska från och med i morgon vara uppäten 7.05, tandborstat och klart 7.30 och redo för avfärd 7.40. (Vad gör man med barnen egentligen...men på det här sättet håller sonen koll på sej själv och tycker att det är lite kul.)
På familjerådet igår var 5-åringen ordförande och bjöd på våfflor med glass. Barnen turas om att hålla i rådet och då ingår att planera och förbereda någon fika, bestämma turordning och hålla ordning och reda. När de blir större ska de få skriva protokollet också. De ser verkligen fram emot sin gång och sedan vi började med detta sitter de snällt stilla och tysta och lyssnar på de andra. Till och med 2,5-åringen är med på noterna. Säger stolt varje gång att hon ska gå på dagis och är riktigt duktig på att vara ordförande.
Igår kom vi fram till några nya regler:
- plocka i ordning varje kväll innan Bolibompa (föreslaget av sonen)
- lägga fram kläder till nästa dag och packa väskor och ryggsäckar
Vi får väl se hur det går...
söndagkväll
Om det inte varit för barnen så hade jag gärna varit kvar en vecka till. Jag tycker att jag precis började få bukt med mina stressiga vanor. Fick lugn i magen.
Fast det tog inte ens ett dygn tillsammans med mamma förrän stresskänslan var tillbaka.. På lördagmorgonen sprang hon omkring och plockade och suckade och strödde lite kommentarer omkring sej. Det var bara lite smårörigt. Som det blir när man är en hel familj utan förvaring och dessutom på semester för att koppla av.
Nästa gång vi ska åka dit måste jag prata med min mamma om det här. Den här gången planerade vi att åka dit och frågade henne om hon ville följa med. Hon hade inte åkt utan oss. Då får hon ta det lite på våra villkor tycker jag. Det är ju skillnad när hon bor där på sommaren och vi kommer dit.
Nu känns det som en vanlig söndagkväll. Jag är trött och ska snart gå och sova. Sedan jag ökade medicindosen har jag vaknat om nätterna och legat vaken i flera timmar. Och ändå vaknar jag tidigt på morgonen. Igår var jag så trött att jag somnade när jag satt och mediterade. Vaknade av att jag började falla bakåt. Lite kuslig känsla.
Jag har skrivit en del under veckan och en del av det kommer jag väl att lägga ut på bloggen.
raggmunksstekning
Med påfyllda krafter = lust att sätta igång med MASSOR, vilket jag inte ska göra...
Jag har haft det toppenskönt. Skriver mer ikväll när barnen somnat.
