det här med att träffa vänner

Mina dagar är så fullplanerade att jag har svårt att hitta tid till det som verkligen är viktigt.
Att träffa mina vänner. Eller spontant åka och köpa blommor eller vad det nu må vara.
När jag planerar in min träning, bilkörning, mindfulnessuppgifter och terapiläxa så är det inte mycket tid kvar av mina dagar.

Kanske ska jag dra ner på mina måsten nästa vecka och frigöra tid till att vara spontan.
Tål att tänka¨på.


den jag är - vill och borde vara

Funderade över det här med mina krav på mej själv. Kom fram till att det är tre faktorer som spelar in.

Den jag är. Hur gör jag egentligen.
Den jag borde vara. Det min kontrollperson tycker. Skillnaden mellan den jag är och den jag borde vara ger mej dåligt samvete.
Den jag vill vara. Hur vill jag att mitt liv ska se ut i framtiden?

Ibland kan ju den jag är överensstämma med den jag vill vara. Men den jag borde vara ger mej dåligt samvete, och gör att jag inte vågar stå för det.

Hur tystar jag min kontrollperson? Genom att släpa ut henne i ljuset och granska henne noga? Förmodligen.

Behöver nog prata om det på terapin, hur jag ska gå till väga.

Kan ta det här med städning till exempel. Jag är som jag vill vara. Jag tycker att det är ganska noga med grundläggande hygienisk städning. Alltså att toa och kök är fräscht, inte för mycket dammråttor och så. Däremot är jag inte så himla noga med prylar. Tycker inte att det behöver vara pedantisk ordning. Även om jag kan njuta av att det är nystädat.

Men jag tycker nog att jag borde vara mer ordningsam. Har nog egentligen dåligt samvete för att jag inte städar mer. Panikstädar när vi ska få besök. Skäms för oordningen. Så antingen måste jag ju ändra på hur jag är och vill vara. Eller få tyst på min kontrollperson.


jag och pengar

Jag är en slösa, som blivit en spara. Eller rättare sagt. Jag är en slösa, som försöker vara en spara. Genom att stänga in mitt slösaktiga jag.

Utan gränser kan jag bränna ganska så mycket pengar.
Men de här gränserna är också en del i min vardagliga stress. För jag har satt ramarna väldigt snävt. Det är ingen match för mej att på ganska kort tid spara ihop en hyfsad slant.

Jag - jag säger jag för det är jag som planerar ekonomin - sätter in en slant på våra matkonton som ska räcka hela månaden. Sedan ska vi helst klara oss på den summan. Vilket betyder att vi ibland får snåla en del. Kan ju vara stressande. Bensinen däremot köper vi på faktura. För bensin måste man ju ha hur eller hur. Gäller inte det mat också?

Sedan bestämmer jag (tillsammans med mannen) hur mycket vi ska ha att röra oss med under månaden. Här blir det nästan alltid för lite, eftersom jag sällan räknar in alla småpryttlar som inhandlas för diverse renoveringsarbeten. Så det slutar oftast med att vi har "för lite pengar kvar" och får sno från sparkontot.

Jag går alltså omkring i en till två veckor och tycker att jag inte har några pengar. Fast vi egentligen har det väldigt bra. Och det är ju stressande. (Fast kul när man kollar på sparkapitalet.)

Och förståss så har jag en ordentlig budget för hela året.

Nu t.ex. har jag 100:- kvar på ica. 500:- kvar på coop. 90:- på visakortet. och 140:- i plånboken. Som ska räcka i tio dagar. Fast egentligen har vi ju pengar.

Mitt slösa då? Jo, i sommar har jag handlat MASSOR! Till mej, till hemmet, till barnen... när jag väl börjar har jag svårt att sluta. Då köper jag allt som jag snålat på tidigare under året.

Jag får nog ta och se över det här. Varför hela tiden hamstra för morgondagen?
Visst ska man spara, men en rimlig summa. Så att jag slipper stressa. Kanske ett mellankonto att kunna ta av när kortet är tomt. (Har jag pengar synligt så gör jag av med dom...).

Får nog diskutera detta med mannen. Tror att han tycker som jag.

mitt hus-del 2

Kom på en sak till som jag gillar med huset.
Vi bor ganska billigt. Om det kniper skulle vi överleva på en lön.
Känns skönt!
Och, om jag ska plugga så är det nog bra om vi bor kvar här. Annars måste jag ta studielån.


mitt hus

Vi har bott här i snart fyra år och ändå har vi inte fixat det som vi vill ha det.
Knappt köpt en pryl.
Varför?

Har klurat på det ett tag och kommit på hur det kan komma sej.
Jag trivs inte riktigt här! Jag vill egentligen bo någon annanstans.

Jag trivs med:
Spröjsade fönster, fönster över diskbänken
Öppen spis i vardagsrummet och i källaren
Öppen planlösning
Tvättstuga
Stor altan
Många fruktträd
Gångavstånd till affär, barnens kompisar runt omkring

Jag trivs inte med:
Tegelfasaden
70-talshus
Källaren
Grannar tätt inpå

Jag vill bo i ett gammalt hus. Med en härlig tomt. Gärna grannar, men inte precis inpå.
Det är därför vi inte har gjort så mycket. För i tanken och känslan har jag aldrig riktigt flyttat in.

Men med massor att göra, överfull källare och risig tomt kommer vi nog aldrig vidare.
Dyker drömhuset upp så hindras vi nog av allt som måste göras här först.
Därför har vi bestämt oss för att fixa till detta som vi vill ha det. För att sedan spana vidare.
Kanske kan huset kännas som vårt, om vi lägger tid på det.
Om inte får vi iallafall bo fint så länge.

Mannen och barnen är och hämtar släpkärran.
Nu ska här röjas!
Platt-TV är beställd. Bort med den fula TV-bänken!
Har handlat nya krukor till fönstren.
Målarfärg i mängder.

Äntligen!

+8 kg

Jag väger cirkagurka åtta kilo mer nu än för 15 år sedan.
Och ändå är jag mycket mer nöjd med mig själv nu.
Då - tyckte jag att jag var tjock.
Nu - tycker jag att jag är helt OK. Skulle aldrig kunna tänka mig att gå ner 8 kg. Kanske ett par.

Dessutom var jag otroligt mycket mer vältränad då.

Så tråkigt att jag gick omkring och tyckte att jag var tjock. När det inte var så.

Så skönt att jag inte tycker det nu :) 
Fast jag tycker inte att jag är smal heller. Men lagom.

Är det för att jag har tre ursäkter för att det är som det är?
Eller för att jag nu kan jämföra med hur man såg ut efter man fött barn?
Eller är det helt enkelt så att jag blivit äldre och förståndigare?
 
"En kvinna utan mage är som en säng utan huvudkudde".
Eller hur var det nu?

gröna fingrar

Min bild av mej själv: Jag är en sån som har en mysig trädgård med lagom mycket lättskötta och fina rabatter. Gärna med stenpartier och små mysiga vrår där man kan sitta och läsa.

Verkligheten:
Jag har ingen aning om hur man gör! Vilka växter som passar var o.s.v.
Och när jag inte vet exakt så gör jag ? ingenting. Därför ser vår enda rabatt ut som den gör.
Jag har stora planer för hela framsidan. Det är bara det där med hur man ska börja?


Dessutom så är det väl det där med att vi bor i ett 70-talshus. När vi bodde på landet pysslade jag lite mer med trädgården.
Ha!Ha!Ha! Det är det här jag menar med att jag ljuger för mej själv. Går här och tänker att jag var så pysslig i trädgården innan vi flyttade hit. Det är ju absolut inte sant. Jag hade stora planer där med, men så var det då det där med hur man gör?

gröna fingrar

(Rabatten är helt tom sedan förra våren.  Maxi kom glatt och sa att han hade vårstädat på framsidan. Bara det att han plockat bort de få perenner som fanns där. Nu är det bara vårlökar i rabatten. Och efter det är det  tomt (eller en massa ogräs) för andra sommaren.

min bild av mej själv

Jag har tänkt ut lite punkter som jag ska utgå ifrån när jag ska försöka hitta tillbaka till mej själv.
Och en sak har redan slagit mej.
Min bild av hur jag tänker att jag vill vara, eller hur jag tror att jag är, stämmer ofta inte för fem öre med den jag är idag.

Varifrån har jag fått dessa bilder?
Är det den jag verkligen vill vara om jag plockar bort alla krav?
Eller är det någon som jag en gång ville bli?

Inte konstigt att jag inte mår bra om jag hela tiden jämför mej med någon som jag inte är,
och ibland aldrig har varit.
Inte konstigt om min självkänsla är lite skev om jag har en bild av mej själv som jag knappt är medveten om men som aldrig stämmer med det jag gör.

Antingen måste jag ändra på verkligheten eller ändra på bilden av mej själv.


kaffe eller te


Jag börjar  Jakten på mej sjäv lite lätt med att analysera mitt fikabeteende.

kaffe eller te


Min bild av mej själv:
Jag är en temänniska som dricker lösviktste i keramikmugg.

Verkligheten: Jag dricker kaffe eller te beroende på vem jag fikar med. Undrar varför? är det för att jag inte vill vara besvärlig eller är det för att det inte spelar någon roll?

Hmmm?på kvällen dricker jag aldrig kaffe för då kan jag inte somna. Så träffar jag en kaffemänniska på kvällen så väljer jag te eller något kallt. Annars är det nog en blandning. I några fall vet jag att de aldrig dricker kaffe och får plocka fram bryggaren ur garderoben. Då väljer jag te för att inte vara till besvär.
Och med andra tedrickare väljer jag nog te ? för att inte vara till besvär ? även om jag är sugen på kaffe.
När jag har tedrickare på besök dricker jag te ibland och kaffe ibland beroende på vad jag är sugen på.

Och just nu dricker jag förresten varken eller på grund av ångesten.
Mer än en kopp kaffe med mjölk på morgonen om jag inte har något inplanerat de närmaste tre timmarna. Har tänkt sluta sen i januari, men har inte lyckats än (tur att jag inte har något tyngre beroende?).
Fast jag dricker i alla fall kaffet i en vacker keramikmugg.

När gick jag över till kaffe? Förr drack jag oftast te. Antagligen när barnen var små. För att överleva ett par timmar till...


RSS 2.0