ekonomistress
Nu får jag superångest över våra renoveringsutgifter! Renoveringskontot är tömt - pengarna gick åt till inglasningen av altanen. Jag gillar inte att ha noll kronor på det kontot!!!! Dessutom har vi beställt markiser som kommer om ett par veckor. I min renoveringsbudget hade jag räknat på att maken skulle glasa in i sommar = juni eller juli, så nu har vi inga cash att betala markiserna med. Nu måste vi sälja fonder.
Bara tanken får ångesten att krama åt, och jag får en stark impuls att försöka spara ihop till markispengarna. Om vi gnetar med maten, väntar med ett par småinköp (måste sonen ha nya gympadojjor just nu???) och är allmänt snåla så kanske...
Puh! Stressigt värre. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte få återfall i snålstressträsket! Pizzakvällen var ju en bra början...
Och dessutom vill jag ju inte börja få tankesnurr på det här nu...så nu blir det medveten närvaro för hela slanten...uppmärksamma...acceptera...och fokusera på nuet.
lätt fånget...
Tur att jag var och shoppade upp nästan hela min "fickpeng" igår. Annars hade jag nog varit frestad att spara in på mina egna nöjen...
Jag unnade mej ett par skor för 800 spänn. Mycket för att vara mej! Dessutom blev det två par byxor och en klänning. Allt till ordinarie pris.Bäst att handla när shoppinglusten gör ett besök. I vanliga fall är jag inte speciellt road av att gå i affärer.
Ikväll blir det köpepizza (från makens konto ;)). Det var länge sedan...
planeraren är tillbaka
Det här har fått min planerare att gå igång på högvarv. Hur mycket pengar har vi? Ska vi ha buffert eller betala av något lån? Hur mycket mindre blir räntekostnaden då? Hur mycket pengar klarar vi oss på? Vad blir dagisavgiften?
Och så vidare, och så vidare. Tankarna har invaderat mej och förstört flera nätters sömn. Tänkte att jag skulle lugna dem genom att göra en noggrann kalkyl, så jag satte mej framför ett excelark och började. Men oj, det blev bara värre. Excelarket har varit framme flera gånger och olika alternativ har prövats.
Så nu tar jag till mitt vassaste verktyg: jag försöker acceptera tankarna och varsamt flytta över dem på andningen eller det jag för tillfället sysslar med.
Det enda jag vet är att vi inte ska återgå till något snålande när jag pluggar utan vi ska ha en väl tilltagen matbudget och egna pengar för nöjen. Jag vill inte hamna i reaträsket en gång till!
en inställningsfråga
Jag bestämde mej för att välja att göra det så att han får tid till byggandet. Han gör ju faktiskt det här för familjen. Och det är rätt trist att altanen är en byggarbetsplats nu när det börjar bli varmt ute. Det ska bli skönt när det är klart!
Strax före sex igår kom maken in och skulle duscha barnen. Då erbjöd jag mej att göra det i hans ställe så att han kunde fortsätta med byggandet. Han blev glad och jag kände mej också glad.
fick fart
att släppa vardagskontrollen
Så nu försöker jag skippa alla föreställningar om att jag ska sysselsätta mej själv om dagarna. Att ligga och läsa en hel dag är ju helt okej! Eller sitta vid datorn.
Den här veckans ingenting:
Måndag: Lämnade barnen, hämtade barnen, lagade mat och röjde i köket, var på syjunta på kvällen.
Tisdag: Lämnade och hämtade. handlade tillsammans med barnen, var hos Eva en sväng, fixade middag, ensamkväll med barnen.
Idag: Steg upp klockan elva.
Jag baserar min "ingentingkänsla" på det jag gör när barnen är på dagis. Men före och efter det blir det ju ganska hektiskt med tre barn.
Och dessutom har jag den senaste tiden jobbat mycket med det som rör sej i hjärnkontoret. Och det tar ju energi även om man inte blir fysiskt trött av det.
Och skulle det vara så farligt om jag skulle bli lite lat?
hur jag ska hejda mej
Det första tecknet på att jag drar iväg, gör/planerar för mycket och blir stressad är att jag känner att jag vill saker. Jag blir entusiastisk, börjar planera och drar igång projekt.
Jag har också lätt för att skapa måsten och tidsgränser i det jag gör. T.ex. ska jag göra i ordning förrådet. Det kan ta den tid det tar, tänkte jag först. Men sedan kom jag på att det finns fler prylar på vinden som ska flyttas till förrådet/sorters ut. Och det behöver göras i god tid så att maken kan tilläggsisolera färdigt på vinden innan nästa vinter. Lång tid, men ändå en tid och ett vill som blev ett måste.
På terapin idag tog vi fram en plan för hur jag ska hantera det här:
1. Jag uppmärksammar att jag blivit entusiastisk
2. STOPP - stanna upp
3. Observera
4. Välj ut (välj bort) - fokusera på en sak - gör
5. Släpp det andra!
Det låter ju himla enkelt....men det är nog rätt svårt. Först och främst att fånga mej själv. För det är ju härligt att känna lust att göra saker. Lätt att bara flyta med. Men då går det så lätt snett. Och sedan att bara fokusera på en sak när jag känner lust att göra massor - och släppa det andra... det blir verkligen någonting att bita i.
sov bort halva dagen
Det har varit en rörig natt i natt också. I mitt huvud alltså. Så det blev inte så mycket sömn. Igår testade jag att bara sova en liten stund mitt på dagen, men det gjorde ingen skillnad. Mer än att jag var ännu tröttare idag när jag vaknade.
Varför tar det alltid så lång tid från det att jag blir medveten om att jag stressar tills jag börjar sakta ner? I fredags pratade jag om det i terapin och ändå körde jag på hela helgen med saker som avlöste varandra.
Det är ju så trist att bromsa sej när man mår bättre. Men jag har dragit igång alldeles för mycket projekt den senaste tiden.
- Förrådet ska målas om. jag har plockat ur det mesta och varit och köpt färg.
- Trappan till källaren ska befrias från sin bruna heltäckningsmatta. jag har påbörjat jobbet och planerade att ta ett trappsteg om dagen.
- Skrivbordet ska målas och lackas. jag har plockat fram grejjerna.
Och dessutom har jag sysselsatt mej med planerna på lekstugan och odlingstäppan. Samt funderat på om jag inte ska måla om badrumsmöblerna. Parallellt har jag planerat vilka kurser jag ska ta OM jag ska börja plugga.
I går tog det tvärstopp. Nu orkar jag inte ta tag i någonting längre.
Förutom allt praktiskt bestämde jag mej för att satsa på regelbundna promenader och att fullfölja mindfulnesskursen. Puh!
I eftermiddag ska hela familjen gå på 5-åringens dansavslutning. I lördags bestämde jag med Eva att vi ska ut och gå ikväll, utan en tanke på dansen. Tills idag har jag tänkt att jag hinner båda sakerna om jag skyndar mej lite (gammalt tänk!), men nu inser jag att det inte är bra för mej. Så nu ska jag ringa Eva och säga att jag hör av mej när jag kommer hem, så får vi se.
kalasdax
Och så var det det här med att jag inte skulle lägga mej i. Oj, så svårt!!!!
Jag gör så gott jag kan men har redan trampat i klaveret flera gånger:
- Jag såg till så att han överhuvudtaget tog tag i saken.Det skulle jag naturligtvis inte ha gjort, men jag tyckte synd om dottern som såg fram emot ett barnkalas.
- På inbjudningskortet skrev han ingenting om att lämna besked om de kommer eller ej, vilket jag tyckte var dumt.
- När han bestämt att kalaset skulle vara kl 10-12 föreslog jag att vi ska bjuda på våfflor utan att han bett mej om råd. Lite knäpp tid tycker jag...och det råkade jag ju säga också...
- Igår när jag skulle åka till min bror sa jag att maken kunde fråga om vi fick låna deras våffeljärn så kunde jag ta med det hem.
- Jag har bjudit in två familjer utöver de han bjudit.
Så hittills har jag väl haft åsikter om... precis allting... Fast när jag planerar kalas brukar jag börja med en diskussion där vi gemensamt kommer fram till tid och vilka vi ska bjuda och så. Nu körde han sitt eget race...
Utmaningen nu är att undvika att:
- nämna någonting om ett extra våffeljärn.
- lägga mej i vad han handlar för någonting.
- berätta för inbjudna att det är maken som är arrangör (och på vis rentvå mitt eget "rykte").
- ha åsikter om festpyntandet här hemma
- hjälpa till om jag inte får direkta anvisningar (precis som han brukar göra).
Usch...nu låter jag som en riktig ragata...men det är svårt att släppa taget när jag är van att hålla i trådarna.
snabbavslappning
Så jag förmodar att jag kan hoppa över de där 10-15 gångerna per dag och gå vidare till tillämpningsfasen när vi träffas nästa gång.
Terapeuten sa att han främst brukar tillämpa den här metoden på människor som är stressade "utåt", går snabbt och så. Men min kropp blir så spänd och jag upptäcker ofta att jag sitter och spänner mej utan synlig anledning, så jag tror att det här kan vara bra för mej också.
När vi började prata om avslappning sa jag att jag har ganska lätt för det, men att jag behöver få in det som vana. Och ändå propsade han på att jag skulle gå igenom alla steg. Och det har jag gjort, fast bara en gång för att konstatera att jag redan är där.
insomningbild
Igårkväll målade jag upp mitt smultronställe framför mej.
Här var jag (fast lite närmare vattnet):
Jag satt på stenarna och tittade på vågorna som slog mot hällarna.
Jag hörde måsarnas skri, vågornas brus och vindens vinande.
Solen värmde mitt ansikte och jag lutade mej bakåt och slöt ögonen.
Stenarna skavde in i ryggen och jag fick byta ställning några gånger innan det kändes någolunda bekvämt.
Guldglittrande solsken sipprade in genom ögonlocken och det enda som hördes var vågornas ystra lek. Vinden rufsade mitt hår och kylde min nästipp som solen just hade värmt upp.
Den friska luften var lätt att andas och jag sögs in i värmen. Kroppen blev tung och jag kände hur jag sakta slumrade till.
Tillbaka till verkligheten med ett ryck!
Har jag legat och sovit ensam på en strand?
Tänk vad som kunnat hända!
Katastroftankarna fick fritt spelrum.
Idag använde jag återigen bilden när jag låg på soffan och slumrade till. Men den här gången satt min man bredvid mej. Så jag kunde tryggt gå in i mej själv.
Fast jag somnade inte så. Jag var på väg men jag kunde inte släppa kontrollen. Det krävs förmodligen lite övning innan det funkar fullt ut.
lättfixat kalas
Den här gången har jag verkligen lyssnat på mej själv.
Jag bestämde från början att det bara skulle bli fika, eftersom vi är mittemellan två semestrar.
Och igår kände jag att jag absolut inte vill baka så nu har maken beställt tårta och frallor från ett konditori i stan. Det enda som behöver förberedas nu är att lägga upp påläggen lite snyggt.
Samt lite mer städning... iallafall undanplockning av alla grejjer som flyter omkring här hemma. Fast jag ska nog inte göra så mycket när jag är ensam hemma. Efter en vecka i fjällen följt av sjuka barn behöver jag lite egentid så att jag helhjärtat ska kunna ägna mej åt släkten i påsk.
rapport från snön
Tyvärr är jag stressad igen. Försökte släppa kontrollen och bara flyta med, men när dagarna gick utan att vi hade ansvarat för någon matlagning började jag bli stressad över det. Imorgon ska vi laga lunch och middag, så sedan slipper jag tänka på det.
I övrigt är dagarna superstressande för mej. Skidskolor hit och lunchtider dit. Dessutom vill min man åka lite skidor själv (vilket det inte blir mycket av) och jag vill ha lite egentid. Och så vill jag ju inte göra för lite i stugan, så jag går och plockar en del.
Jag har hållit fast vid avslappningen innan jag somnar och försökt att få till en liten stund under dagen. Men ändå känner jag varningssignalerna: spända käkar och axlar, sömnproblem, allmän rastlöshet och mycket stresskänslig. Så idag tog fam. Karlsson ett barn till skidskolan så att jag fick tid för meditation.
Nu ska jag sätta mej en stund med en bok innan det är läggdax.
lördag i soffan
Recept på smarrigt och enkelt mellanmål
(enkelt att servera)
Vanlig rågbulledeg
Kavla ut som bulldeg.
Bred på sylt eller mosade bär (hallonsylt blev det idag)
Lägg i bullpapper.
Grädda mitt i ugnen i 225 grader i ca 10 minuter
Samt en stor sats vanliga bullar som vi bjussar kompisarna på. (Nej, jag är ingen snål surtant!) Och så bakade sonen och jag muffins till familjerådet. Vi gjorde dubbel sats så att det räcker till ett par fikor för hela sällskapet.
Efter köksstädning cyklade jag till affären och handlade det sista.
Så jag har varit i gång precis hela dagen idag. Inte så smart kanske... Och förresten så har jag ju bakförbud!
nya batterier
Alla de andra barnen som ska vara med på skidresan (och är över fyra år) har ett Nintendo DS. Men inte mina kids. Så jag letade fram mitt gamla Donkey Kong-spel och satte i nya batterier. Så nu har mina barn också ett Nintendo.
Jag testspelade tidigare idag. Och visst hade jag talangen kvar :)
Men. Jag mår dåligt av att spela. Stressen över att inte bli uppäten av krokodiler och fåglar får kroppen att reagera till max.
Så jag får nog försöka låta bli att spela....
stadsrapport
Ångestnivå: Obefintlig! :) Fast jag försökte hitta på lite ursäkter till att inte åka innan jag kom iväg. Men men lurar jag inte!
Rea-påverkan: Hög!
Jag började så bra med att köpa trosor och strumpbyxor till minstingen utan att ens använda klubbkortet. På Stadium reade de ut gummistövlar och minstingen behöver ett par. Bra present, tänkte jag och högg till. Fast det var tretorn så jag betalade väl lika mycket som för ett par ccop-stövlar ändå.
Sedan var det leksaksdax och jag gick till BR för det var närmast. Där gick det snett! Det är ju stört omöjligt att undvika extrapriser där. 3-åringen kommer i present att få:
- en gul lastbil till sandlådan (rea)
- en Hoot Weelbil (rea)
- en Blixten McQueen-bil (ordinarie pris!!!)
- en Askungedocka (halva priset)
Sedan kom jag på att det snart är dax för påskharen så då blev det Bratzdocka (halva priset) till tjejerna och lego till sonen. Och direkt efter påsk är det trandagen så då hittade jag en småsak var ur fyndlådan som får plats i raggsockorna.
En bra sak: Det var Barbiedockor till superpris som jag vet att 5-åringen skulle vilja ha, men jag köpte inte dem till hennes födelsedag (i oktober). Det hade jag säkerligen gjort förra året.
Egenlyx: Till mej själv blev det bara en ny deo. Skärpning!!!
tidsväxling och tidstjuvar
Föreläsningen jag bevistade i går handlade om att stoppa tidstjuvarna och hölls av Fredrik Warberg från tidsverkstaden.
För att leva ett bra liv (utan stress) behöver vi tidsbalans, d.v.s. att behoven och resurserna överensstämmer. För att komma i balans kan vi således antingen minska behoven (prioritera, rationalisera) eller öka resurserna (minska arbetstid, ta hjälp av omgivningen, köpa tjänster m.m.).
Downshifting innebär inte bara att växla pengar mot tid (minska arbetstiden) utan också att växla konsumtion (välja tjänster i stället för prylar som kräver tid) eller att växla ner våra krav (t.ex. städa mindre).
För mej blev det här en aha-upplevelse på två plan.
För det första:
Det är ju precis det här vi jobbar med i terapin. Att växla ner mina krav. Haffa tidsstjuvarna för att få mer tid till det som är viktigt för mej och därmed minska stressen. I gruppdiskussionen som följde kände jag att jag verkligen tänkt igenom de här frågorna. Och att jag faktiskt har agerat på mycket redan.
För det andra:
Downshifting. Det är ingen nyhet för mej. Det är precis det jag har gjort de senaste åtta åren. Jag har minskat min konsumtion för att få mer tid (spara föräldradagar). Vi håller igen på renoveringarna för att inte ha onödigt stora fasta kostnader vilket skulle innebära att vi måste tjäna mer pengar. Köpstopp för egen del har jag haft i flera år (utom det nödvändigaste). Om jag inte hade blivit sjukskriven skulle vi bägge ha jobbat 75-80%. Men vi har nog aldrig reflekterat särskilt över det, mer än att vi tycker att det är viktigt att vara med barnen när de är små.
Och om jag bestämmer mej för att plugga så blir det verkligen downshifting, eftersom jag inte kommer att ta något studielån.
Det var intressant att ta del om andras tankar om det här, speciellt som mitt liv kretsar mycket kring det just nu!
Tidstjuvar som jag har haffat i mitt liv
Jag:
- vågar säga nej när jag egentligen inte vill eller har ork (jag tänker noga igenom alla förslag)
- har minimerat TV-tittandet (jag tittar ytterst lite på TV. Slötittar aldrig.)
- slösurfar inte lika mycket på internet, inkl. kolla bloggar i tid och otid. Svårt, men jag tänker på när jag trillar dit :)
- håller på att rensa huset på prylar som inte används eller som stjäl energi
- använder inte rabattkuponger (som kan spara en del pengar men kostar tid och energi)
- läser aldrig reklam
- har bestämt en städnivå som vi håller
- har röjt bland mina måsten
- avbryter inte en viktig aktivitet för att svara i telefonen
- gör veckomatsedel för effektivare handling och matlagning
- har en tydlig ansvarsfördelning i hemmet
- cyklar så mycket som möjligt i samhället
- försöker leva efter mottot "Just do it!" för att undvika stressande surdegar.
- har slutat köpa veckotidningar som jag ändå bara ströbläddrar i
- försöker att inte ödlsa tid på att oroa mej för saker (stjäl både tid och energi)
- har slutat logga in på bankkontot i tid och otid
Jag är verkligen glad över att jag gick dit, trots att jag var utan sällskap. Det har gett mej mycket positiv energi och en ny kick att fortsätta på det spår jag slagit in på. Tänk, så mycket jag har förändrat i mitt liv det senaste året. Tills igår hade jag faktiskt inte insett vidden av det hela. Toppen!
skarpt läge
Förrutom några matlådor är frysen nu tömd! Idag blir det pytt-i-panna på lite rester och från och med i morgon måste alla råvaror köpas.
För att tvinga mej själv även till dyrare inköp tänker jag utgå från den här mallen när jag gör matlistan (lunch och middag på helgen):
- kött
- färs
- soppa
- fisk
- fisk
- korv
- kyckling
- vegetariskt
- och någon rest...
Men jag hinner knappt komma igång innan skidresan. Och sedan stundar påsk och mitt påsklov i stugan!
att ta tillbaka mina måsten
Jag vill inte ha en massa måsten. Jag vill inte att allt jag tycker om att göra ska förvandlas till kravfyllda plikter.
Så jag testade metoden som jag använt på mina trotsiga tvååringar. Nämligen att göra något intressant genom att förbjuda det.
Jag slutade läsa sagor för barnen.
Att läsa sagor är någonting som jag alltid älskat att göra. Att leva mej in i texten och förmedla känslor. Men plötsligt hade det blivit kravfyllt. Man måste läsa sagor för sina barn varje dag. Annars är man ingen bra mamma. Och som vanligt när någonting blir ett måste så tappar jag glädjen och lusten.
Så jag slutade tvärt. Ingen godnattsaga på flera veckor. Och tänk, jag blev sugen igen. Nu läser jag när jag och barnen vill. Om det blir sent en kväll så struntar vi i sagan. Men ibland kan vi sitta en lång stund och läsa och läsa.
Jag fick bara ta initiativ till sex en gång i veckan
Utan att jag märkte det hade prestationstänkandet smugit sig in i sovrummet. Jag kände mej nöjd om vi "fått till det" ofta, och annars var jag missnöjd. Med mej själv. Jag bestämde mej för att bara ta initiativ en gång i veckan, och lämpligt nog inföll det här samtidigt som min man hade mycket att göra på sitt jobb, så han var ganska trött på kvällarna. Resultatet blev att jag valde tillfället med omsorg. Och nu är prestationstänket borta. Hur många gånger hade vi sex i helgen? Jag minns faktiskt inte om det var en eller två gånger...eller blev det inte av alls...?
Jag har slutat baka bröd
Jag har alltid tyckt om att baka bröd och har sedan jag flyttade hemifrån oftast bakat allt matbröd. Men nu har det blivit ett måste. Så nu har jag slutat baka. Jag får inte baka mer än det bröd som planeras in i matsedeln (soppa med nybakat bröd).
Nu börjar jag faktiskt bli lite sugen på att svänga ihop en limpa...
just do it!
När det dyker upp någon kalasinbjudan eller annat som ska lämnas besked om ringer jag direkt när jag läser lappen. Om det ploppar upp en tanke i huvudet så lyfter jag luren till kompisen i fråga på direkten.
Jag slipper den energi som går åt till att behöva hålla ärendet i minnet. Och dessutom känner jag mej nöjd med mej själv istället för att varje kväll missnöjt behöva konstatera att jag inte ringt idag heller.
Den här veckan har jag ringt fyra kompissamtal, jag som i vanliga fall brukar få till ett i bästa fall. Och när jag lägger på luren känner jag mej oftast glad och fylld med energi, så det är ju också ett plus.
