malve

- Ät potatis också. Inte bara fisk!

Min man tittar förvånat på mej och jag inser vad jag har sagt. För ovanlighetens skull äter alla barnen glatt fisken som serveras.

I eftermiddag kommer min bror hit med sina barn. Bra, för jag är jättesugen på rabarberpaj. När man väl har börjat mumsa är det svårt att sluta...

Nu har vi fått träningstider för sommarens fotbollsträningar och det känns som att ha vunnit högsta vinsten! Sonen och dottern ska träna på lördagar vid samma tid och på samma plan. Tjohoo!!!!

Dessutom tränar sonen på torsdagar. Det känns lite tidigt med två träningstider i veckan redan vid 8 års ålder. Fast de har försökt lägga hemmamatcherna på lördagsträningen så i praktiken blir det kanske oftast en träning och en match.

Så från och med nästa helg är det skarpt läge med PÅ-träningen. 1,5 timmars träningstid utomhus. För att inte tala om att skjutsa till bortamatcher. Maken får nog ta dem i början...

Igår upptäckte jag ett par vätskefyllda blåsor på minstingen. Jodå, det går vattenkoppor på dagis så jag antar att allt är som det ska. Ser fram emot (hmmm) en hemmavecka med sjuka barn.

Just nu försöker jag heja fram fler prickar. Hittills är de bara tre till antalet, och då kan man väl få det en gång till. Nåja, det blir som det blir.

Positivt:
- att hon får det nu och inte nästa vår när jag förmodligen pluggar.
- att storasyskonen redan har haft det, så det blir inte någon oändligt lång sjuktid.
- att hon är feberfri och solen skiner så vi kan vara ute.

Nu är det Pingu som gäller för lilla damen.

Bland det tråkigaste jag vet är att sortera strumpor. Och det blir många strumpor med fem i familjen. Så i söndags satte jag fram en korg med veckans strumptvätt och sa att alla fick leta reda på sina egna par.

Sonen gnölade och ville absolut inte! Så i ett par dagar har han plockat ett par i taget. Men idag ramlade nog poletten ner för jag hittade honom med en hel hög hopparade strumpor som han bar in till sin garderob.

Det gäller att ha tålamod om man ska få som man vill..

Tre halvgamla bananer låg i fruktskålen.
Så jag överraskade barnen med en fruktdrink till Bolibompa.  Såg framför mej tre glada barn.
Jo, tjena! En tyckte det var hyfsat gott medan två grinade illa.

Jag hoppas att maken blir glad när han kommer hem!

I natt har jag sovit gott! Kanske tack vare stavpromenaden igår kväll.

5-åringen mådde lite illa i morse så tjejerna är hemma idag. Fast hon verkar ganska pigg, så det kanske bara är så att hon vill vara lite sjuk. 7-årige sonen sällskapade med sin ett år äldre bästis till skolan. Första gången han cyklar utan mamma eller pappa.

Det får bli en mysdag idag. Och kanske kan jag få lite tid till att göra min terapiläxa.

Sitter och surfar medan sonen jobbar i kapp med bokstäverna. Eftersom han varit borta en del den senaste tiden ligger han lite efter och fick tre bokstäver att jobba med hemma i helgen.

Sonen gör dock inte som fröken säger utan gör klart några andra bokstäver först. Min första reaktion var irritation över att han inte gör det han ska. Men vid närmare eftertanke så är det ju bra att han tänker själv och vill göra klart.

Och när jag tittar närmare på irritationen så är det jag som inte vill känna mej som en dålig förälder inför fröken för att sonen inte gör de uppgifter han får i läxa.

Att han sitter hemma och jobbar utan knot är ju faktiskt det viktigaste.

Igår köpte jag Bamses Korsordsbok till 7- och 5-åringen. Det visade sej vara väl investerade pengar för de har varit djupt koncentrerade på korsordslösandet hela förmiddagen.



Femåringen har länge kunnat skriva meningar, men inte kunnat läsa. Men nu upptäckte jag att hon visst kan läsa. Och dessutom klura ut vilken bokstav som saknas.

Sjuåringen har idag kommit på att det kan vara kul att läsa böcker och läste om Max för lillasyster i säkert en halvtimme. Tills igår läste han bara när han var tvungen, alltså när läxan skulle läsas. Hoppas att det håller i sej!

Nu sitter alla tre och målar i köket. Solen börjar kika fram så jag tror att vi ska gå ut om en stund.

Sjuårige sonens mage är fortfarande kass. Fast han är sugen på mat och var bara på toa ett par gånger igår. Jag får nog ringa och fråga om råd idag. Ska jag hålla honom hemma eller kan han gå till skolan?

Femåringen som sällan är sjuk vill nog gärna vara det. Så nu får hon vara sjuk. Bäst att passa på när sonen ändå är hemma.

Minstingen är frisk men får ändå vara hemma idag.

Idag skulle jag ha träffat tjejgänget från skoltiden, men det går ju inte nu. Lite trist, men sånt är livet...

På sin treårsdag samlade minstingen ihop sina vällingflaskor och skänkte dem med ett leende till minstingkusinen som glatt började undersöka dem. (Jag visade diskret svägerskan vilka flaskor som var ganska nya. Resten är nog bara att slänga.)

Välling har varit det sista som efterfrågats innan sänggående och bland de första ord som sagts på morgonen. Vi har gjort några halvhjärtade övertalningsförsök för att sluta men dottern var lika fast som jag varit i kaffet.

Men nu hade hon bestämt sej! På kvällen satt hon tyst en stund i sitt nattlinne och bad sedan om vatten. Och morgonen efter började hon säga välling men avbröt sej mitt i och frågade efter vatten i stället. Och sedan var den vanan borta.

När vällingen väl var borta ur bilden så trodde vi nog att vi kunde hiva nattblöjan också. Men icke. Efter några nattliga sängbyten försökte vi sätta på en blöja igen. Men då blev dottern fly förbannad och sa att hon minsann var stor nu! Då har man inte blöja! Det var som förälder bara att gilla läget.

Och tänk. Efter en dryg vecka blev vi inte längre väckta av en ledsen minsting. Dock blir vi titt som tätt väckta av en kissnödig minsting. Men det får vi väl ta...

(Nu när skötbordet ska ut skulle vi kunna renovera badrummet. Men det ska vi inte göra...)

Puh! Nu kan jag andas ut. 5-åringen fick en plats i sommarsimskolan och sonen bokades in på märkestagning vid samma tid.  Treåringen längar tills hon blir stor och får gå i skola hon också.

Och jag har insett mina begränsningar så maken kommer att vara föräldraledig vissa dagar. Att ta med barnen på simskola fem dagar i veckan i fyra veckor kan nog bli lite tufft.

Sonen blev lite putt nu efter maten eftersom systrarna satte igång att leka med My Little Pony och det förmodligen är under hans sjuåriga värdighet att leka med sådant. Jag föreslog att han skulle ta några av sina gubbar och vara med i leken, och då gick det helt plötsligt bra. Så nu leker de så glatt tillsammans.

Födelsedagsbarnet vaknade idag redan klockan sex och fick ligga hos oss och gosa tills det var dax för henne att smyga tillbaka in till sin säng och låtsas sova.

Men hon var inte alls med på noterna, utan sprang gråtandes ut i köket och vägrade gå och lägga sej igen.

Istället fick maken och barnen sätta sej med paketen i dubbelsängen och så fick jag bära in gullungen till paketen. Nåja, det gick ju bra det med. Och när hon började riva upp pappret på första paketet var det dåliga humöret som bortblåst.

Efter en kvart satt det en liten tjej med blommiga gummistövlar på fötterna i vår säng, som helt plötsligt blivit en sandlåda, och lekte med hink och spade. Och den stora gula lastbilen förstås.

När ytterligare två kvartar hade passerat gick samma lilla tjej till dagis i nya Pippitrosor och strumpbyxor. (Samt tröja och kjol...).

Tänk att hon redan är tre år!!!

Nu är båda döttrarna kontrollerade och godkända av BVC-sköterskan. Båda följer sina kurvor och växer "som de ska".

5-åringen sa inte ett pip när hon fick sprutan i armen, och kunde skriva sitt namn.

3-åringen lyckades till sist säga några ord så att hon verkligen levde upp till mammas omdöme. Däremot hade hon aldrig ritat någon huvudfoting. Så fort vi kom hem satte hon sej dock och ritade - en huvudfoting.

- När jag ska sova och tänker på något otäckt så byter jag bara kanal i hjärnan till något roligare. Och sedan somnar jag.
- Hur gör du, frågar jag 7-åringen.
- Jag gör bara så här! Och så blinkar han två gånger innan han sluter ögonen och låtsas somna.

Sonen ringde från kompisen och ville bli hämtad för han mådde inte bra. Och då är det illa! Magen igen. Den här gången diarré. Och hemma har 5-åringen också sprungit på toa flera gånger.

Fördelen är iallafall att alla tre nu sover, så att jag kan se på Så ska det låta ifred. Jag gillar Settman skarpt!

I gårkväll följde jag med sonen till träningen. När vi kom dit upptäckte vi att vi hade glömt klubban. Jaha, nu är det kört, tänkte jag, eftersom sonen hitills totalvägrat när vi tänkt lämna träningen någon gång. Men till min stora glädje frågade han om jag kunde åka och hämta klubban utan honom. "Och sedan kan du kanske gå och handla", la han till lite försiktigt.

Så då gjorde jag det. Och sonen var väldigt stolt över sej själv sedan och berättade för pappa att nu minsann kunde han få gå och handla under träningen. Skönt att det lossnat. 

Idag på morgonen var vi ganksa så jättesena så jag föreslog att sonen skulle cykla själv från dagis till skolan medan jag lämnade flickorna. Efter mycket tvekan gick han med på det. Och det gick ju hur bra som helst, förstås. 

I andra sammanhang är min son väldigt framåt, så det här att han är osäker i vissa situationer blir nog extra jobbigt för honom eftersom man förutsätter att han ska vara lika tuff på allt. Mannen var på utvecklingssamtal tillsammans med sonen i går och som vanligt blev det idel lovord från fröken. Han leker med alla och tycker att skolan är jätterolig (utom jobb i helklass för det är så stökigt då). Det känns skönt!

Första kvällen som minstingen inte tjatat om välling.
Så vi tog tillfället i akt.

I natt sover hon utan blöja.
Och vi håller tummarna!

Av erfarenhet slutar vi inte med nattblöja innan kvällsvällingen är avvänjd. Dottern hade planerat att ge sina vällinggrejjer till lillkusinen i påsk (precis efter treårsdagen) men det kanske inte behövs. Jag föreslog påskharen, men dottern tyckte att kusinen var en bättre mottagare.

Sonen står i dörrhållet och inspekterar sin fars arbete med att foga kaklet på toaletten och kommenterar glatt varje liten miss som han upptäcker.

Plötsligt landar blicken på golvet och han utbrister:
- Nämen, golvet har du ju inte ens börjat med!

Blicken vandrar vidare mot duschrummet:
- Och inte duschen heller. Det här kommer nog att ta minst ett år till!

Han har inte höga tankar om sin far, min son. Eller är han vis av erfarenhet?

För att få den sega timmen innan lunch att gå bestämde vi oss för att prova sommarkläderna. Det visade sej att både sonen och äldsta dottern kan ha alla kläder från förra året. Till och med jackorna. Så om de inte gör en växspurt under våren så har jag inga måsteinköp att  göra, utan kan lägga pengarna på annat. Fast några vårfräscha kläder kommer det nog ändå bli, om jag känner mej rätt.

Nu sitter alla tre iklädda sommarfavoriterna och leker med playmobilgubbarna. Och jag borde plocka ihop kläderna som ligger spridda över golvet. Och städa allmänt i hela huset. För det blir hemskt stökigt när alla är hemma och jag har ägnat all städenergi till att städa där det inte syns.

Drygt fem timmar kvar....