malve

Att bli bättre. Att göra mer. Att tänja gränserna för vad jag klarar av.
I lagom takt.

Lagom.
Det är svårt att i förväg veta vad som är lagom.
Hur stora steg jag kan ta.

Om stegen är för små antar jag att det märks i rastlöshet.
Men när jag vill. Så blir det oftast för mycket.

Och när stegen blir för stora kan det sluta i katastrof. Eller ångestdagar.
Att lära mej att säga stopp. Vänta. Ta det lugnt.
Är svårt. När jag längtar efter att kunna ta mej ut i världen.

Att i förväg lyssna på magkänslan är lurigt. Oftast är det mina katastroftankar som spökar.
Och då kommer jag ju ingen vart.
När det är alldeles för mycket. Då vet jag. Då tar ångesten över hela kroppen.

Det är lättare att veta efteråt. Men då är det så dax.
Fast jag lär mej att se signalerna tidigare och tidigare.
Jag säger stopp innan katastrofen är ett faktum.
Det värsta jag får dras med är ångesten.

Och nästa gång tar jag det lugnare. Kanske.