ensam
Har landat hemma i soffan. Mätt efter en tallrik gröt (orkade inte laga till något). Tvättmaskinen är igång.
Och resten av familjen är i sommarstugan. Kommer och hämtar mej imorgon. Jag hoppas på iallafall hyfsat väder så att vi kan bada.
Sitter och begrundar Malmödagarna. Det gick ju bra! Det kändes jobbigt. Men jag har gjort tuffare saker än jag brukar. Och med tanke på det så är jag förvånad över att jag inte hade mer ångest. Glatt överraskad. Och tacksam.
En resa helt på andras villkor. Vi kunde inte vända om. Jag kunde inte åka hem om någon affär kändes för jobbig. Det var bara att bita ihop och hänga på. Sådana situationer är de värsta för mej, när jag inte kan styra omgivningen. Och jag klarade det! Jag vågade!
Jag bestämde mej ju för att sluta tramsa med att jag inte är händig. Vilket jag ju egentligen är (eller var iallafall).
Så idag målade jag i systers kök. I mina vanliga kläder och utan täckpapp. Det blev jättebra. Och jag kladdade ingenting.
Saknar mina tre små pluttar nu när jag kom hem. Har inte hunnit tänka så mycket på dem där hemma, men nu känns det väldigt tomt. Och jag får ju träffa dem imorgon.
