jag och pengar
Jag är en slösa, som blivit en spara. Eller rättare sagt. Jag är en slösa, som försöker vara en spara. Genom att stänga in mitt slösaktiga jag.
Utan gränser kan jag bränna ganska så mycket pengar.
Men de här gränserna är också en del i min vardagliga stress. För jag har satt ramarna väldigt snävt. Det är ingen match för mej att på ganska kort tid spara ihop en hyfsad slant.
Jag - jag säger jag för det är jag som planerar ekonomin - sätter in en slant på våra matkonton som ska räcka hela månaden. Sedan ska vi helst klara oss på den summan. Vilket betyder att vi ibland får snåla en del. Kan ju vara stressande. Bensinen däremot köper vi på faktura. För bensin måste man ju ha hur eller hur. Gäller inte det mat också?
Sedan bestämmer jag (tillsammans med mannen) hur mycket vi ska ha att röra oss med under månaden. Här blir det nästan alltid för lite, eftersom jag sällan räknar in alla småpryttlar som inhandlas för diverse renoveringsarbeten. Så det slutar oftast med att vi har "för lite pengar kvar" och får sno från sparkontot.
Jag går alltså omkring i en till två veckor och tycker att jag inte har några pengar. Fast vi egentligen har det väldigt bra. Och det är ju stressande. (Fast kul när man kollar på sparkapitalet.)
Och förståss så har jag en ordentlig budget för hela året.
Nu t.ex. har jag 100:- kvar på ica. 500:- kvar på coop. 90:- på visakortet. och 140:- i plånboken. Som ska räcka i tio dagar. Fast egentligen har vi ju pengar.
Mitt slösa då? Jo, i sommar har jag handlat MASSOR! Till mej, till hemmet, till barnen... när jag väl börjar har jag svårt att sluta. Då köper jag allt som jag snålat på tidigare under året.
Jag får nog ta och se över det här. Varför hela tiden hamstra för morgondagen?
Visst ska man spara, men en rimlig summa. Så att jag slipper stressa. Kanske ett mellankonto att kunna ta av när kortet är tomt. (Har jag pengar synligt så gör jag av med dom...).
Får nog diskutera detta med mannen. Tror att han tycker som jag.
Utan gränser kan jag bränna ganska så mycket pengar.
Men de här gränserna är också en del i min vardagliga stress. För jag har satt ramarna väldigt snävt. Det är ingen match för mej att på ganska kort tid spara ihop en hyfsad slant.
Jag - jag säger jag för det är jag som planerar ekonomin - sätter in en slant på våra matkonton som ska räcka hela månaden. Sedan ska vi helst klara oss på den summan. Vilket betyder att vi ibland får snåla en del. Kan ju vara stressande. Bensinen däremot köper vi på faktura. För bensin måste man ju ha hur eller hur. Gäller inte det mat också?
Sedan bestämmer jag (tillsammans med mannen) hur mycket vi ska ha att röra oss med under månaden. Här blir det nästan alltid för lite, eftersom jag sällan räknar in alla småpryttlar som inhandlas för diverse renoveringsarbeten. Så det slutar oftast med att vi har "för lite pengar kvar" och får sno från sparkontot.
Jag går alltså omkring i en till två veckor och tycker att jag inte har några pengar. Fast vi egentligen har det väldigt bra. Och det är ju stressande. (Fast kul när man kollar på sparkapitalet.)
Och förståss så har jag en ordentlig budget för hela året.
Nu t.ex. har jag 100:- kvar på ica. 500:- kvar på coop. 90:- på visakortet. och 140:- i plånboken. Som ska räcka i tio dagar. Fast egentligen har vi ju pengar.
Mitt slösa då? Jo, i sommar har jag handlat MASSOR! Till mej, till hemmet, till barnen... när jag väl börjar har jag svårt att sluta. Då köper jag allt som jag snålat på tidigare under året.
Jag får nog ta och se över det här. Varför hela tiden hamstra för morgondagen?
Visst ska man spara, men en rimlig summa. Så att jag slipper stressa. Kanske ett mellankonto att kunna ta av när kortet är tomt. (Har jag pengar synligt så gör jag av med dom...).
Får nog diskutera detta med mannen. Tror att han tycker som jag.
Kommentarer
Trackback
