malve

Kompis E tittade förbi och pratade lite (hrmmm...mycket) så jag hann inte hänga tvätten innan det blev mörkt.
Jag tycker inte om källare, var jätterädd för källaren när jag var liten. Och ändå har vi ett källarhus. Vår källare är dock ganska trevlig. Jag har väl vant mej - eller blivit vuxen.

Men jag tycker inte om att vara i källaren när det är mörkt ute. Då blir jag mörkrädd!
Var ju tvungen att gå ner och fixa tvätten. Fantasin började jobba. Kroppen började reagera.
Ja, det kändes lite som det gör när jag får en panikattack, faktiskt.
Lyckades dock sansa mej och föra in mina tankar på trevligare saker. Men jag mindes plötsligt min mörkrädsla som barn (och även som nästan vuxen). Hjärnan snurrar, hjärtat bankar, yrseln kommer. Och jag känner att jag vill bort.

Är det en fly/fäkta-reaktion jag får vid mörkrädsla? Precis som det ju är vid en panikattack.

Vi har fått ett monster i vår källare
finns ingen snällare än
vårat lilla monster.
Svart och lite luddig
han är ganska ful
men han är jättekul
vårat lilla monster.

/Spökligan

Efter att ha lyssnat på den här sången har barnen fantiserat ihop ett källarmonster. Midi är helt på det klara med att det bara är på låtsas. Maxi är nog inte lika säker...
Så nu bor källarmonstret i pannrummet.
Vårt källarmonster är lite busigt. När vi inte är hemma händer det att det går upp och stökar till på barnens rum.
Men det är väldigt snällt och håller sig i pannrummet när vi är hemma.