min svägerska
Brorsans tjej har väldigt svårt för att acceptera att andra kanske inte tycker precis som hon. Och intar en fördömmande attityd till olikheter. Ingenting att bry sej om egentligen. Men det har drivit mej till vansinne!
I början när de var tillsammans krockade det rejält.
Hennes sätt att tänka på sej själv i första hand (eller inte tänka alls?) kombinerat med mitt sätt att tänka på andra först, gjorde att jag mer och mer har känt mej utnyttjad.
Men hon har efter hand blivit mer "som oss" och har nu kommit i fatt i livssituationen. Och jag tycker bra om henne. Och dessutom har jag lärt mej att tänka mer som hon - när det gäller henne. Borde överföra det till resten av livet också.
Hennes principer gäller bara så länge hon inte befinner sig i samma situation:
När de blev tillsammans förfasade hon sej över att vi hade bil. Trots att vi bara använde den till jobbet - 5 mil bort.
När hon flyttade hit körde hon brorsans bil mest hela tiden. Inom stan!
När vi flyttade ut på landet var det hemskt av oss att ha två bilar!
Nu när de bor lite avsides kan hon inte tänka sej mindre än just två bilar.
Och så vidare...
Roligt (?) är att hennes 3-åriga dotter ofta säger "Men så tycker inte min mamma!" när vi pratar.
Nähä, dax att åka.
Hej Malve !
Tittar in till dig nu när jag är tillbaka och är mer uppkopplad (och avkopplad).
Tänkte på dina ord om att omvärdera. Det gör man ju ofta och tur är väl det. Man hittar ju alltid bra och mindre bra sidor hos människor (sig själv medräknad). Men det gäller nog att acceptera och glömma de mindre bra sakerna om man ska kunna umgås, och lyckas man så kan man ha utbyte av varandra.
Inte alltid lätt, men värt ett försök.
Tack för en fin blogg för övrigt, jag tittar in igen !
Ja, så där är det, inte mycket att göra åt, bara man inte känner sig utnyttjad eller att det stjäl för mycket energi av en så får det lov att gå liksom...
Ha det gott/kram
Kan tänka mig att det blixtrat lite då och då... men att kanterna slipas av eftersom. Ha det gott!
Tänker mycket på dig nu när du är i mitt älskade Skåne. Blir glad av att läsa om dina framsteg som att åka buss, bra gjort. Hoppas du kan ta allt i din takt och att familjen förstår hur du har det och vad du behöver. Kram
