öronsus

Det här har jag inte erkänt ens för mej själv. Det har ju varit en realitet, men jag har vägrat tänka på det.
Resonerat som ett barn. Det jag inte tänker finns inte.
Det susar i mina öron. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid.

Hur länge har det gjort det? Jag vet inte.

Rädd för att det är en skada. Konserter med högt ljud, fabriksbesök utan hörselskydd. Det förstnämnda skedde i ungdomligt oförstånd. Det sistnämnda är oförlåtligt slarv. Och lathet. Men det blir lätt så när man flera gånger om dagen måste passera genom fabriken på väg till något kontor. Inte tar man på sej hörselskydden då. Eller rättare sagt, det gjorde jag inte.

Men kanske hänger det ihop med mitt mående? Jag har ju läst att flera av er har drabbats. Och det varierar ju i styrka. Jag tror att det är starkare när jag mår sämre.

Jag kan ju iallafall hoppas på det sistnämnda. För det innebär ju att jag kan bli fri.

Kommentarer
Postat av: maria

Jag tror inte att det är konserter... det kan komma ändå... Jag har ju tinnitus men det fick jag med min sjukdom, andra som får tinnitus kan få mycket olika grader och ljud... Så länge du itne störs för mycket av det så är det ingen fara och om det är störande så finns det mycket bra hjälp att tillgå... Med hopp om en bra dag för dig!!! Kram

Postat av: malve

Låter bra. Ska ta upp det med min läkare nästa gång. Kram!

2007-08-28 @ 09:57:27
URL: http://malves.blogg.se
Postat av: Isolde

Även jag har tinnitus men har lärt mig leva med det. Var som absolut värst när jag mådde som sämst med panikångesten. Men jag lärde mig hantera det och nu hör jag det aldrig om inte nån annan påminner mig. Så försök slappna av och tänk att det går att leva med. Kram!

2007-08-28 @ 18:14:46
URL: http://isoldes.blogg.se
Postat av: malve

Skönt att det kan bli bättre.
kram

2007-08-28 @ 21:06:12
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0