picknick

Nyss ringde en kompis och frågade om vi ska ta med barnen till en lekplats och ha picknick.
Trevligt, trevligt!
Hon föreslog en lekplats lite längre bort. Jag sa att det blir väl bra. Trots att mitt inre skrek neeeej!
Lekplatser över huvudtaget är väldigt jobbigt för mej. Jag känner mej fastlåst när jag har alla barnen med mej. Jag kan inte komma därifrån snabbt om jag behöver det.

Varför kan jag inte säga vad jag tycker?
Och i det här fallet var det ju dessutom ganska enkelt att bara föreslå den närmaste lekplatsen.

Fem minuter efter vi hade lagt på ringde jag upp igen.
Och ändrade till den närmaste lekplatsen.

Kommentarer
Postat av: maria

Ja, men det var ju bra, du ringde upp och ändrade det hela till något bättre för dig men om du vänjer dig vid den närmsta lekplatsen så kan du nog ta dig till den andra oxå sen eller vad tror du???
Kram på dig

Postat av: Di

Jättebra prioritering av dig själv,var glad över att du gjorde som du kände!

2007-08-01 @ 11:33:33
URL: http://diqueen.blogg.se
Postat av: Di

Jättebra prioritering av dig själv,var glad över att du gjorde som du kände!

2007-08-01 @ 11:33:59
URL: http://diqueen.blogg.se
Postat av: Nina på Johangården

Ha en bra dag!

2007-08-01 @ 12:25:30
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: malve

Ja, ett steg i taget. Att överhuvudtaget gå till en lekplats var ett stort steg.
...
Det gick bra! :)
Ångesten smög sej på mot slutet men jag stannade kvar tills min kompis ville gå hem.

2007-08-01 @ 13:11:31
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0