ensamhet

Klockan är sju och alla barnen ligger i sina sängar.
Puh, vad skönt.
Nu har äntligen lite ensamtid.

Känslan som jag har när jag har haft mycket runt omkring mej har jag kommit på att jag känner igen sedan flera år tillbaka. Jag har ett stort behov av att vara ensam, men jag har tryckt undan det behovet de senaste åren. Och varit MAMMA. Jag kan inte minnas att jag någonsin dragit mej undan och bara velat vara i fred sedan sonen föddes.  Möjligen att jag valt att ta hand om disken för att få en liten paus från barnen.

Nu har känslan kommit tillbaka och jag har insett att det är just ensam jag behöver vara. Och att det inte är för att jag mår dåligt utan att jag alltid har haft perioder när jag dragit mej tillbaka. Kanske att det är starkare nu, eller att jag behöver vara mer ensam, men det är inget konstigt iallafall.

Jag har tänt en brasa och sitter i fåtöljen men mugg glögg och bara myser. Ensamma kvällar är någonting speciellt. Jag tror att det är för att det inte finns några måsten då. Ingenting behöver göras som inte kan vänta tills imorgon.
Min man har satt en gräns vid klockan åtta. Efter det gör han inget hushållsarbete. Det har jag retat mej fruktansvärt på, man gör väl tills det är färdigt. Men nu tycker jag att det är ganska klokt tänkt.

Mannen ja, han har problem med att hinna igenom sina städpunkter vecka efter vecka. Vilket han gnäller lite över. Men jag har svårt att förstå klagomålen. Städningen ska ju göras. Och vi har ingen pedantnivå utan en trivselnivå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0