malve

Idag har jag fått den vilodag som sonen tyckte att jag behövde.

Vaknade när övriga familjen gjorde sig i ordning, men somnade om igen och sov till halv tio. Skönt!
Med en helt blank dag så kan man ju faktiskt ligga kvar en stund, men genast är det någonting som drar för att få upp mej. Något som viskar i mitt öra att jag ska skynda mej upp.

Varför det? Visserligen ska jag tvätta idag, men det är ingen brådska med det. Kaffet? Tja, nu har jag ju gått ner till en kopp per dag så det är ingen brådska med den heller.

Lyckades faktiskt stå emot mina impulser och låg kvar i sängvärmen i nästan en timme.

Nu har jag en hel dag framför mej utan någon tid att passa. Fast jag har några saker att göra. Tvätten då, och ikväll ska jag ha pysselkväll med tjejkompisarna. Ska klura ut något gott att fika på. Min första tanke var att göra lite julgodis och få en sådan där härlig julstämning, men den tanken la jag på hyllan ganska snart.

För är det jag som vill eller är det ett måste att leva upp till den bilden av mej själv? Insåg ganska snart att det är det senare. Om jag inte har så många göra-måsten så här i juletid så har jag desto fler vara-måsten.
Hemtrevligt med fina arrangemang, julstämning på bjudningar o.s.v. Huvudet är fyllt av klyschiga bilder av hur mitt julhem ska vara. Och de senaste jularna har jag dessutom saknat mitt gamla hus. Där fick man julmys med enkla medel. Med gjutjärnsspis i köket, kakelugn, lågt i tak, spröjsade fönster så behövdes det inte mycket för att få till julstämning.

Nu har jag ju fått syn på mina dolda ideal, så nu gör jag mitt bästa för att inte låta dem styra mej. Funderar på om jag bara ska bjuda på paj ikväll, helt enkelt.