i mitt perfekta hem

Antingen får vi höja ordning och reda nivån allmänt, eller också får jag lära mej att acceptera det som det är.
I lördags gick jag och plockade hela dagen, med paus bara för mat och dansuppvisning. Och när jag inte städade så arrangerade jag.

Ja, jag vill ha det mysigt hemma. Men jag misstänker att jag ibland försöker få mitt hem att likna ett av hemmen i alla glassiga inredningstidningar som jag med stort intresse studerar. Utifrån hemmets förutsättningar alltså.  Ohc min smak (eller vår). Och med undantag för barnens rum och lekrummet där jag givit upp för länge sedan.

Det hemska är ju att jag aldrig blir nöjd. Det finns alltid något mer att göra. Någon hylla som kan bli finare. Så trots att det egentligen var ganska bra grundstädat igår, så tillbringade jag ändå hela dagen med att göra ännu mer. Gick till och med loss på duschhanddukarna och hängde dem fint.

Och det var inga nya bekantskaper som var här på glögg igår, utan kompisar som vi haft i nästan femton år.

Berörde det i ett tidigare inlägg idag också angående julen. Men jag är över lag sådan. Inte så att jag vill ha ett modernt hem, men vill nog visa upp ordning och reda, smakfulla dekorationer och kreativa lösningar. Personligt helt enkelt.

Och som vanligt...detta intresse för pyssel har blivit ett måste och är därmed inte så roligt längre. Leder bara till att listan inför besök blir lååång. Och att jag alltid är missnöjd eftersom jag inte hinner klart.

Jag måste verkligen ta mej en funderare på hur jag vill ha det omkring mej. Ska jag göra fint för andra eller ska jag göra fint för mej själv och min familj? Kan jag släppa kontrollen? Anledningen till att det är jag som dammar är för att min man aldrig ställer tillbaka grejjerna som jag vill ha dem.

Och på något sätt så upplever jag att hemmets skick speglar den jag är. (Hemsk nog inte hur min man är.) Och att jag därför måste ha stenkoll.

Kontroll. Jag tycker alltid att jag återkommer till det, vad jag än resonerar om. Att våga släppa kontrollen. Att hitta självkänslan innuti mej. Att våga stå för den jag är. Den jag orkar vara just nu. Just nu orkar jag inte med en massa grejjande. Att hålla grundordning är precis vad jag klarar. Jag måste acceptera att det är så. Jag lägger inte en massa pengar på mitt hem. Tycker inte att det finns någon anledning. Jag köper ibland något jag tycker mycket om eller något som behövs. Mer än så är det inte. Så då kan jag inte jämföra mej med andra som byter look ett par gånger om året. Jag vill inte ha det så. Men ändå...

Kommentarer
Postat av: Miranda

Jag är upptäckte också att jag är påverkad av inredningstidningar. Vill egentligen att det ska vara perfekt, men istället funderar jag och kommer inte till skott. Jag kommer ju aldrig att lyckas.

Läste du vad Nina Björk skrev om det i DN? Jag tyckte det var befriande, halsbrytande och nånstans sant. Så kan man också se på det.

Här är länken:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2728&a=632658

Kram till dig!

2007-12-03 @ 20:00:54
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0