malve

Om jag tänker bort att jag gör mamma och systern besvikna om jag inte åker, så hittar jag ingen motivation alls för att bege mej till Malmö på fredag.

Snart är det jul och syster kommer hit. Så henne får jag träffa då.
Min lilla stad känns alldeles tillräcklig att gå och julhandla i, eftersom jag inte är där så ofta.

Det jag tycker är tråkigast är väl att inte få umgås bara vi tre. Men jag kanske kan sova över hos mamma i mellandagarna, så kan vi ha en mysig kväll tillsammans.

Här ringer terapeutens ord i öronen: man ska göra altt som överensstämmer med det liv man vill leva. Och en sådan här situation visar ju att det inte är så himla enkelt. Varför känns det jobbigt? Är det ångesten eller orken? Vet inte, kombinationen kanske.