malve

Det gick faktiskt riktigt bra med körningen ikväll. Ångest i början, men när jag väl kom till den sträckan som jag inte kört ensam innan så kändes allt hyfsat bra. Och tanken på hemfärden förstörde inte kvällen. Eller rättare sagt, jag tänkte inte på hemfärden alls. Kanske börjar min mindfulnessträning ge resultat.

Tidigare idag körde jag dottern till sjukhuset, var där med henne och åkte sedan till McDonald´s. Och bara med lite lätta panikkänslor varje gång jag valde att inte gå på toaletten.

Och så hela Malmöresan som var späckad med ångestsituationer, men som jag ändå rodde i hamn utan att gå på toaletten fler gånger än jag hade bestämt i förväg. (Jag kan inte gå på toa när jag är kissnödig, för det är jag hela tiden när jag inte har någon toalett i närheten.)

I torsdags körde jag in till stan och gick där en stund med mamma men sedan ensam i flera "farliga affärer", d.v.s. där det inte finns någon toalett i de närmaste kvarteren) och utan mobiltelefonen.

Så jag måste nog säga att det flyter på rätt bra just nu. Och det känns urskönt! Njuter extra eftersom "tillbaka till jobbet-piskan" inte viner över mej så fort jag tar ett steg framåt. Bara för att jag vågar tänja gränsen en liten bit till betyder ju inte det att jag mår så pass bra att jag genast kan skjuta fram den ännu mer.

Sakta men säkert, är min nya paroll.