tårarna
Det läkaren gjorde idag var egentligen att tvinga mej att ta ställning för mina känslor och verkligen känna efter på djupet. Och det var nog nyttigt. Under det här dryga året när jag gått hos läkare och i terapi har jag aldrig gråtit. Förrän idag.
För ibland smyger sej tanken på mej: tänk om jag bara är lat och inte vill jobba. Jag kanske bara låtsas och har lyckats lura allihop. Jag kanske inte mår dåligt egentligen utan bara inbillar mej.
Idag fick jag till hundra procent inse att jag verkligen inte kan eller orkar gå tillbaka till jobbet just nu.
Malve du är inte ensam om dina tankar. Jag funderar ofta på om jag också "bara är lat och inte sjuk på riktigt". Jag sätter fart och bestämmer mig för att börja jobba nästa vecka och så brukar det ta 1 timme innan jag kollapsar av utmattning och jag inser att jag inte klarar av att jobba ännu. Har väl gjort den proceduren 4-5ggr det senaste halvåret... Undrar ibland när polletten ska ramla ner. Kram
Maria, skönt att höra. kram:)
Jag har också varit där och du får lita på människorna som kan sånt här....de vet! Lider med dig då det verkligen inte är lätt att få förståelse för detta idag när alla pratar om fuskare....
Kram på dig!
