tomtetrubbel
Jag försökte så milt som möjligt uttrycka mina farhågor angående herr W:s tomtande. Han var nära att bli avslöjad redan förrförra året, och två år gör ju rätt mycket på smarta små ungar.
- Ingen fara, sa fru W. Vi får klä ut honom bättre och så får han helt enkelt förställa sej lite mer.
Det kan i och för sig inte vara så svårt eftersom hans skådistalang varit ungefär lika med noll. Tristare tomte har jag aldrig tidigare skådat.
Funderade på att låna ut vår tomtemask, men igår när vi ritade tomtar var dottern bergsäker på att föregående års tomte inte var någon riktig tomte eftersom han hade plastansikte. Så där rök den ideén. Den tomten (brorsans granne) var för övrigt den roligaste tomte vi haft sedan min pappa tomtade. Så länge pappa levde hade vi alltid tomte bara för att han var så himla rolig.
Sonen är helt på det klara med att det är en människa som klär ut sej till tomte, så det vore ju kul att hitta någon för barnen okänd man som kommer och tomtar. Jag ska fråga brorsans kompis som bor i grannskapet. Och annars kanske grannen kan ställa upp.
Bara inte herr W blir ledsen...
Hitta någon gammal gubbe med riktigt vitt skägg och sådär ^^
Hade jag bott närmare hade jag kunnat tomta :d haha
Men du är väl varken gammal eller skäggig? Fast tack ändå :)
Våran granne mitt emot är stor och tjoch, och helt enkelt en perfekt tomteskapelse. Jag frågade grannarna om de kunde ställa upp med tomteriet förra året. Att bara komma gående i mörkret med en lykta och ha ett paket med sig. Då skickar de den 10-åriga sonen!!! suck! Ville ju ha en vuxen tomte, men mina barn är ju så små och "tomten" kom aldrig in och sa bara ytterst lite, så jag var nog mer besviken än mina barn. Får försöka fixa en annan tomte i år.
Nej men jag kan vara rolig ^^
Erik: Den viktigaste egenskapen, du har rätt. Resten går att fixa till.
Luna: De verkar inte ha någon känsla för tomteri. Hoppas att ni hittar en bättre tomte i år.
