det där grenröret

har fått mej att tänka på jobbet igen.

Jag längtar faktiskt
efter att få använda min kunskap
efter raster
efter social samvaro
efter att finnas i ett sammanhang
efter att få ha en uppgift

Ska bara ta mej dit först...

Känns skönt att jag längtar.

Min chef dödade all arbetslust i vintras. Vi skulle ha ett möte hemma hos mej (städa,städa,städa...). Chefen, personaltjejen och företagshälsan. Bara prata lite om läget och så. Dagen innan ringde de och frågade om det gick bra utan tanten från hälsan. Det gjorde det tyckte jag, vi skulle ju inte prata om så allvarliga saker.

Efter lite dösnack frågade de om jag verkligen trodde att jag skulle klara av att komma tillbaka. Det är väldigt stressigt, utlandsresor flera gånger i månaden, bla, bla, bla. Jag sa att jag ville komma tillbaka.
Chefen sa att jag måste bestämma mej hur jag ska göra. Och han som sköter ditt jobb har ju sitt eget jobb oxå och han håller på att köra slut på sej. Tack så mycket för den! Skulle jag gå och ha dåligt samvete nu oxå?!

När jag blivit lite lagom uppskrämd frågade chefen om jag ville ta del av ett sökajobbprogram som de just då erbjöd alla uppsagda.  Jag sa att min terapeut sagt att det bästa är om jag kommer tillbaka till jobbet igen. Då säger chefen att jag kan få göra min arbetsträning på företaget. Han försökte alltså att få mej att säga upp mej. Vilken jä--la skitstövel!!!

Ringde till FK och pratade med min handläggare. Han sa att jag inte alls behöver bestämma någonting. Ringde till företagshälsan. Hon blev helt paff, de hade överhuvudtaget inte diskuterat det med henne.

Jag kan lugnt påstå att denna händelse förstört mycket i min rehabilitering. Innan ville jag verkligen tillbaka till jobbet. Men när man känner att de vill bli av med en så känns det ju inte lika kul längre.

Men när jag såg grenröret så kände jag att jag verkligen vill tillbaka igen.
Sen får vi väl se hur länge jag stannar där.

Kommentarer
Postat av: Bara jag

Hur länge har du varit sjukskriven nu?

2007-07-11 @ 15:58:37
Postat av: Bara jag

Jaa, jag antar att det är från de händelserna jag utvecklat min ångest. Denna ständiga rädsla och oro över mina föräldrar! och så är det ju än idag! Finns inget och inga som kan få mig så orolig som de. Bara de höjer rösten lite åt varann...fy:´-(

2007-07-11 @ 16:01:02
URL: http://mintrygghetcipralex.blogg.se
Postat av: malve

sen i slutet av september. hjälp! känns stressigt att det snart är ett år...
hoppas att du får gå i terapi till hösten, så kan du ju få hjälp med att reda ut det.

2007-07-11 @ 16:06:33
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0