malve

Är det så att jag tassar runt i livet och försöker vara alla till lags, försöker undvika att någon blir arg eller besviken på mej?

Ja, så är det nog. Jag tycker det är jättejobbigt när någon är arg på mej.

Är det därför jag har så svårt att säga nej, jag vill inte?
Är det därför jag alltid blir klar med alla uppgifter i tid?
Är det därför jag alltid tar på mej att fixa saker, fast nån annan skulle kunna?
Är det därför jag har så svårt att säga ifrån, när nåt känns fel?

Snäll och duktig

På bekostnad av mej själv.

Min pappa var snäll. Ställde alltid upp på andra. Sa aldrig ifrån.
Min mamma är duktig.

Snäll och duktig, det är jag det.
STOPP! 
Jag vill inte vara det längre!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Måste lära mej att säga NEJ! - utan att få dåligt samvete
För så är det ju. Något i mej måste ju må bra av att jag gör så här. Den där kontrollpersonen. Den ger mej skuldkänslor när jag sätter mej själv främst.

Måste få bättre självkänsla - man kan inte vara alla till lags. Då trampar man på sej själv.
Det kanske har varit lätt att köra över mej själv, eftersom jag är så otydlig. Eftersom jag har tappat bort mej. Jag vet inte säkert  vad jag vill. Jag känner inte efter - jag vet inte hur man känner efter.
Men jag börjar lära mej.
JAG är VIKTIG!