malve

Det är faktiskt ingen överdrift, att jag har tappat bort mej själv. Har inga drömmar, inga intressen.
Minns inte heller vad jag en gång tyckte om att göra. För jag har ju inte alltid varit sån här.

För länge sedan hade jag massor av tankar och funderingar.
Som jag gärna ventilerade med andra.
Sen blev det tomt.
När hände det?

Jag blev osäker på vad jag tyckte, osäker på vad jag visste, osäker på vad andra skulle tycka om mej - om jag mot förmodan ville yttra mej om något.
Den allra enklaste fråga blev svår att svara på, om den var personlig.
Tänk om jag sa fel, tänk om dom andra blev arga, tänk om ingen annan tyckte som jag.

Blev osäker på orden. Vad dom betydde. Slutade använda ord som jag inte behärskade till fullo. Eller som jag inte trodde att jag behärskade. För egentligen visste jag ju.

Men nu
har jag börjat tänka och tycka igen. Börjat våga. Våga stå för den jag är.
Börjat hitta - tillbaka till mej själv.


Igår kom jag på två saker, som jag en gång älskat att göra och som jag nu upptäckt på nytt. Tack vare bloggandet.

- att läsa, fundera, analysera och diskutera - och kanske bli lite klokare på kuppen.
- att skriva - dikter, funderingar, berättelser, tankar. Jag har alltid skrivit.
Men så helt plötsligt - glömde jag bort det.

Känner glädje och lust.
Igen.