malve

Gäääsp, är jättetrött och har fått sovmorgon men jag kan inte somna om. Tittade på film igårkväll-Departed.  Fick ta bort textningen för jag fick så ont i huvudet av att läsa. Är det medicinen? När jag skulle somna kändes det åter igen som om jag druckit en kanna kaffe: jag var trött men tankarna körde rally i huvudet. Och likadant nu.  Vi väcktes vid halv sju av två tjejer som kom inspringande hand i hand och ropade: "Ho Ho Här kommer viii"

Det här är är förbättringsområden jag hittat:
- för höga krav på mej sjäv
- stressad
- är nästan aldrig riktigt närvarande
- stort kontrollbehov
- oroar mej för saker som inte hänt (och oftast aldrig inträffar)
- katastroftänker om saker som inte hänt
- katastroftänker om saker som hänt
- låg självkänsla, tror jag
- (för) hög moral + rädsla för att "åka fast"

Skulle ju skriva det i en positiv anda, men jag raddade visst upp det som om rubriken varit "detta är mina problem".

När vi jobbade med min skräck för att köra bil sa terapeuten att jag katastroftänker om döden. Hemma vände jag på det och tänkte "Varför vill jag leva?" och då kom jag inte på några anledningar förrutom att jag vill vara med barnen och mannen + att nära o kära skulle bli ledsna. Inte så bra va? Sen tänkte jag att det säkert var så eftersom det mesta utanför hemmet just nu är förenat med ångest.

Man får väl ta en sak i taget. Som jag (omedvetet)  gjort med våra matvanor : jag har kört en sak i taget tills det gått automatiskt och sen fokuserat på nåt nytt: grönsaker, fullkorn, socker, fetter...och just nu är det fisk. Små förändringar under lång tid.

Jag har ju lagt mej till med dessa tankesätt under hela mit liv, så det måste ju få ta tid att rätta till.
I terapin har vi ju börjat nosa lite på mina krav på mej själv. Men på måndag är ju sista gången innan sommaren och jag känner att jag vill ha några verktyg att jobba med under sommaren.