lite besviken

Ringde till T. Hon babblade på om sitt dejtande. Träffar tydligen både en  22-åring och en på 26.

Tänkte på att det alltid är jag som ringer eller hälsar på. När hon mådde dåligt ställde jag upp på henne. Kom dit när hon hade ångest, ringde ofta...inte en gång har hon ringt och frågat hur jag mår.
Jag trodde faktiskt att hon var min vän.

Jag har tänkt att det är för att hon har så lite tid, nyskild med tre barn varav två utan aktiv pappa. Den lilla med ständigt ont i magen. 

Men killar har hon visst tid med.

Kanske mår hon inte så bra egentligen. Hon låter väldigt uppskruvad när hon pratar. Kanske är det jobbigt att prata med mej, för då blir hon påmind om att allt inte är så toppen?

Eller så är hon bara glad för att hon har brutit med sitt gamla liv. Vågat gå. Kanske tillhör jag det gamla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0