mer självkänsla
Efter att ha sovit på saken:
har nog inte så bra "yttre" självkänsla heller.
Min nya blommiga väska som min man tyckte var ful - den använder jag inte. Och kläder som inte är helt vanliga vill jag nog ha någon som "godkänner" innan jag använder dem (min man, systeryster eller mamma). Fast sen bryr jag mej inte om vad andra tycker. Fast jag blir bättre och bättre på det. När Maxi var liten och jag mådde dåligt var jag osäker på allt. Jag tyckte till och med att hans ovanliga namn var jättejobbigt och ångrade nästan att vi inte döpt honom till något vanligt. Presenterade honom alltid med smeknamnet. Han som har det finaste namnet jag vet! Jag blir glad och stolt varje gång jag tänker på det!
Jag har en stark kontrollpolis som även bestämmer vad jag ska tänka och känna, har jag märkt Jag har en bild av hur jag vill att jag ska vara och blundar för det som inte passar in. Det är jättesvårt för mej att få fram den innersta sanningen. Får ofta ta det i små steg och verkligen tvinga fram det. Även i terapin är det så. Jag säger en sak den ena gången och nästa gång säger jag: "jag har tänkt lite mer på det där och det är nog så här egentligen...".
Därför är den här bloggen så bra. För när jag väl har skrivit en sanning så kan jag ju inte gömma undan den igen.
