sommar igen
I juni gick Maxi i simskola varje dag i fyra veckor. Jag fick ta bussen till simhallen med 1-3 barn. Hade ångest hela tiden. Fick panik i bussen när jag skulle ta bussen till stan för att klippa mej. Hade panikkänslor varje gång vi åkte över Ölandsbron, ångest varje gång vi åkte och badade. Ångest när jag var ensam hemma med barnen.
Jag var aldrig ute och gick (Mini somnar lättare i vagnen när den står still...), ja listan kan göras oändlig.
Ständig ångest och panikkänslor verkar ju ha dominerat sommaren.
Och ändå tyckte jag att jag mådde bra....undetryckte nog känslorna som Micke skrev i en kommentar. Och jag lät inte ångesten styra, utan jag gjorde allt som jag föresatt mej. Så ytligt sett var ju allt finfint.
Jag har ju mycket bättre förutsättningar den här sommaren:
- jag har kunskap om hur min kropp fungerar, att det inte är farligt, andning o.s.v
- jag behöver inte gå på toa lika ofta
- jag äter medicin
och ändå känns det jättejobbigt när jag tänker på sommaren.
Låter ju ändå som att förutsättningarna, trots allt, är något bättre i år! Bara det att ha fått lite bättre grepp om självkännedomen kan vara guld värt, även om man oroar sig för vad man nu kan göra med denna kunskap... En bra början, om än ack så svår förstås, är att ta en dag i taget, en timme i taget, en minut i taget... Alltså att inte ständigt leva i framtiden eller historien utan här och nu, som det så populärt heter ;). Å skulle man ändå ryckas hän och försvinna framåt eller bakåt i tiden så är inte det hela världen - så länge medvetandet om det finns med och när som helst kan låta munnen formulera de tröstande orden när det blir för jobbigt: "Hej, vad håller jag på med? Det är la himla dumt att leva i framtiden när jag inte ens vet om jag överlever här och nu?"
Kloka ord...leva i nuet utan att oroa mej för framtiden är jag inte så bra på. Förbereder mej alltid på det värsta. Men det blir ju nästan aldrig så hemskt som man tror, om det alls inträffar. Vad mycket energi som går åt till ingen nytta...
Fast jag pensionssparar inte, alltid nåt...
Hehe, ja, då finns det nog hopp - även för dig ;) !
