stolt mamma
Begravning med två barn blev verkligen en konkret upplevelse. Alla frågor. Varför är det blommor? Varför står kistan där? Ligger hon i kistan? Vem har lagt henne där? Var är prästen? Så många tankar i små huvuden. Svarade så gott jag kunde. Jag tog hand om barnen eftersom det var min mans farmor som dött. Vi pratade igenom ceremonin med dom flera gånger innan för att försöka förbereda dom. Jag tycker att det är viktigt att barnen får vara med så att dom får ett riktigt avslut. Dom träffade Judit ganska ofta, sista gången bara någon vecka innan hon dog.
Min farfar dog när jag var fyra år. Jag har inget minne av honom. Däremot minns jag första gången vi var hos farmor efter det. Min bror och jag förstod inte var farfar var utan sprang runt i lägenheten och letade efter honom. Om jag hade fått vara med på begravningen kanske jag hade haft ett finare minne, men pappas släkt ville inte ha med några barn.
Barnen skötte sig exemplariskt! Satt stilla och tysta i kyrkan (förutom alla frågor, men fråga måste man ju få göra), gick ut lugnt och fint till graven. Kastade i sin blomma i graven och stod sen och tittade.
Regnet öste ner.
Begravningsfikat hölls hemma hos svärföräldrarna. Även där skötte sig barnen över förväntan. Hälsade artigt på alla och sa sina namn högt och tydligt. Satt i en soffa och åt och sen gick dom och tackade för maten med en kram och gick ut i köket och lekte lugnt. Vi fick flera kommentarer om våra lugna, fina barn. Det är inte ofta vi hör sådana ord om Maxi, så det kändes roligt.
Jag tror att dom insåg allvaret. Var lite nervös för att Maxi skulle spela över. När det blir sådär högtidligt kan han flippa ur totalt. Men han fyller ju snart 7 år.
För egen del gick det väl sådär. När vi kom till kyrkan kände jag att jag behövde gå på toaletten för att dämpa ångesten. Bara det att det inte fanns någon toalett i kyrkan utan i ett litet hus utanför. Tog Maxi i handen och sa att vi skulle gå på toa (barnen är ju bra svepskäl...). "Jag är inte kissnödig, jag kissade ju innan vi åkte" sa han högt och tydligt. Tvingade ändå med honom som sällskap.
Min syster passade Mini idag. När vi kom hem var mamma också där och min bror med barn var på intågande. Ingen bebis än! Vi beställde pizza. Minns inte när vi senast åt pizza så det var gott.
FÖrra veckan var sista gången det var House. Vår tv-tisdag var förstörd! Men idag börjar Morden i Midsomer. Vilken tur!
Positivt:
- klarade mej igenom begravningen
- jag hade inte så mycket förväntansångest inför dagen
- har träffat mina syskon och mamma samtidigt
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har så fina barn
- tack för idag
Min farfar dog när jag var fyra år. Jag har inget minne av honom. Däremot minns jag första gången vi var hos farmor efter det. Min bror och jag förstod inte var farfar var utan sprang runt i lägenheten och letade efter honom. Om jag hade fått vara med på begravningen kanske jag hade haft ett finare minne, men pappas släkt ville inte ha med några barn.
Barnen skötte sig exemplariskt! Satt stilla och tysta i kyrkan (förutom alla frågor, men fråga måste man ju få göra), gick ut lugnt och fint till graven. Kastade i sin blomma i graven och stod sen och tittade.
Regnet öste ner.
Begravningsfikat hölls hemma hos svärföräldrarna. Även där skötte sig barnen över förväntan. Hälsade artigt på alla och sa sina namn högt och tydligt. Satt i en soffa och åt och sen gick dom och tackade för maten med en kram och gick ut i köket och lekte lugnt. Vi fick flera kommentarer om våra lugna, fina barn. Det är inte ofta vi hör sådana ord om Maxi, så det kändes roligt.
Jag tror att dom insåg allvaret. Var lite nervös för att Maxi skulle spela över. När det blir sådär högtidligt kan han flippa ur totalt. Men han fyller ju snart 7 år.
För egen del gick det väl sådär. När vi kom till kyrkan kände jag att jag behövde gå på toaletten för att dämpa ångesten. Bara det att det inte fanns någon toalett i kyrkan utan i ett litet hus utanför. Tog Maxi i handen och sa att vi skulle gå på toa (barnen är ju bra svepskäl...). "Jag är inte kissnödig, jag kissade ju innan vi åkte" sa han högt och tydligt. Tvingade ändå med honom som sällskap.
Min syster passade Mini idag. När vi kom hem var mamma också där och min bror med barn var på intågande. Ingen bebis än! Vi beställde pizza. Minns inte när vi senast åt pizza så det var gott.
FÖrra veckan var sista gången det var House. Vår tv-tisdag var förstörd! Men idag börjar Morden i Midsomer. Vilken tur!
Positivt:
- klarade mej igenom begravningen
- jag hade inte så mycket förväntansångest inför dagen
- har träffat mina syskon och mamma samtidigt
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har så fina barn
- tack för idag
Kommentarer
Postat av: Di
Vad fint du gjorde det för barnen, tänkte på min egen barndom, jag fick aldrig gå på min mammas begravning det var inte så på den tiden, men önskar att jag fått göra det, och inte blivit undanhållen döden, den är ju något naturligt, även om den ibland sker oväntat och kanske i fel tid. Jag har också försökt att vara naturlig kring döden och mina barn har varit med på begravningar då dom var små, och tycker det var fint att läsa om din upplevelse av dagen. Kram på dej från mig...
Trackback
