tacksamhet

Idag var jag på utvecklingssamtal för Midi på dagis. Hennes dagisfröken som vi tycker så mycket om får inte vara kvar till hösten. Usch, vad tråkigt. Det har varit extra skönt för mej för hon har också haft panikångest, så hon vet hur det är. När jag skulle berätta på skola o dagis om min sjukskrivning hade jag sån tur att båda "fröknarna" hade haft panikångest själva.

Midi är jätteduktig på att räkna, tycker bokstäver är jättekul och älskar att pyssla. Dessutom är hon väldigt självständig och inte beroende av vad kompisarna gör (känns skönt!!!). Dessutom var båda tjejerna väldigt omhändertagande - Midi ser till Mini om hon är ledsen, och Mini tar hand om lilla Olle som är ett halvår yngre men väldigt liten. Hon undrade om Maxi oxå är sån, och det är han. Då sa hon att det måste dom ju ha fått hemifrån, alla tre kan ju inte få den egenskapen av en slump. Undrar om hon säger så bara för att hon vet att jag mår dåligt och vill säga nåt snällt, tänkte jag. Så negativt! Klart hon inte gjorde. Och även om det var så så ljög hon ju inte utan sa vad hon tyckte. Måste bli bättre på att ta emot beröm!

Det har varit kanonhärligt väder ute och jag har passat på att njuta. Maxi följde med O hem efter skolan och var inte hemma förrän halv sju. Efter mat och bad ramlade han i säng och somnade bums. Killarna cyklar själva till och från varandra nu. Känns lite oroligt, det finns ju så mycket som kan hända med mopeder och sånt. Är inte orolig för att han ska sticka iväg, för det tror jag inte. Men nån gång måste man ju börja släppa taget och han är ju snart sju år och det är bara cykelväg.

Jag och tjejerna gjorde sällskap med N och hennes mamma och lillebror till kyrkan. Midi sjunger i barnkör och dom har spelat in en CD som vi fick köpa idag. Så i kväll har Jesuslåtarna gått varma.

Lillebror hade Maxis gamla shorts på sej. Han brukar få ärva våra pojkkläder. Känns jätteroligt för dom använder dom verkligen. Annat är det med otacksamma mej. När jag hade gett bort det jag tyckte var i fint skick fick jag tillbaka N:s urvuxna kläder. Bara det att det mest var sånt som hon hade ärvt i sin tur=jätteslitet och en del fläckar. Mycket tyckte jag var så dåligt att man inte ens kunde ge det till insamlingen. Pinsamt!!!! Men i det senaste lasset hittade Mini en stickad mössa som hon bara älskar och har på sej jämt. Spelar ingen roll om det är jättevarmt ute. Så det väger väl upp lite...

Vi har satt upp torkvindan (fast det var inte min förtjänst så jag kan inte skriva det under positivt, kanske under tack) ikväll. Fick såga ner plommonträdet för att det skulle få plats.Nu har vi nog tagit ner 5 fruktträd. Men vi har ju ändå 3 plommonträd, 1 körsbärsträd, 3 päronträd och 5 äppelträd kvar (på knappt 900 kvadrat!!!). Tyvärr står dom för tätt så ett par till försvinner nog. Ska nog tvätta lakan imorgon så att jag får stå ute och hänga tvätt. Det har jag verkligen saknat!!!


Jag har bestämt mej för att även skriva ner fyra saker som jag är tacksam över varje dag. Jag har lite svårt att uppskatta det jag har, tar nog mycket för givet och fokuserar gärna på det som jag inte har eller sånt som inte fungerar.


Positivt
- jag sa till Midis dagisfröken att vi tycker jättemycket om henne.
- jag satt ute i skuggan och bara var
- jag åt upp alla jordgubbarna som var kvar sen igår
- jag var glad och busig med barnen, trots att jag var jättetrött

Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag har så härliga och omtänksamma barn
- tack för att jag har en förstående man som alltid stöttar mej
- tack för att jag har en torkvinda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0