köpekakor

igår KÖPTE jag fika till syjuntan. För första gången i världshistorien. Utan att få dåligt samvete. Jag hade absolut ingen lust eller ork att baka nåt. Fick stående ovationer av kompisarna (nästan iallafall).

Bakfrekvensen varierar bland oss från aldrig till alltid, så det finns absolut inget kompistryck på att baka. Men jag har alltid bakat, t.o.m. när jag varit supertrött av bebisvakor. Fast oftast bakar jag ju för att jag tycker det är roligt.

När vi pratade om krav på terapin pratade terapeuten om att man ska leva upp till krav från omgivningen, man vill inte göra någon ledsen. Men jag har kommit på att det är jag själv som har en massa ideér om hur jag ska vara och vad jag ska göra (som att alltid baka) som jag måste leva upp till. Så himla jobbigt och onödigt egentligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0