puh!

Nu har jag varit och pratat av mej hos min terapeut. Och det känns så skönt! Vi bestämde att jag ska ta ett uppehåll i KBTn och bara ta chansen när den kommer - köra bilen när vi ska nån stans, cykla och handla när det behövs, ta en promenad om jag känner för det. Det viktigaste är att jag inte backar och undviker sånt som jag vill göra, sånt som jag vill ha i mitt liv. Och tar mej tid för att samla kraft.
Känns skönt att det inte var någon motgång som utlöste detta utan att jag har insett att jag inte orkar mer just nu.

Det känns som om jag har hittat mej själv, under alla skyddande lager av kontrollbeteenden. Jag måste bara ha kraft nog att stå emot mina egna krav och mod att stå emot andras. Mitt jag ligger i min kupade hand som en liten ömtålig fågelunge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0