ekonomisk stress
Något som jag är oerhört stressad över är ekonomin. Helt befängt egentligen. För vi har verkligen inte ont om pengar. Jag tror att det började lite som en sport när jag var föräldraledig med 7-åringen. Minimera utgifterna för att spara på föräldradagarna. Sedan fortsatte det på det spåret och var väl ett intresse nästan.
Men med ångesten som kom i och med mitt tredje barn så började sparandet och planerandet bli en flykt och tog över mina tankar. Och efter hand har jag blivit mer och mer stressad av det här.
Jag kan bryta ner min ekonomiska stress i följande bitar:
- matkostnad
- klädkonto
- "fickpengar"
- sparkapital
- större investeringar
Nu ska jag börja med potatissoppan, så jag får återkomma med djupare analyser.
Vi har så dåligt med pengar att jag liksom måste förtränga den stressen. Alla tror att jag är kolugn men i bland bubblar stressen upp när jag inte ens vet hur vi ska ha råd att byta bromsar på bilen, köpa vinterstövlar till Lillskrutt eller hur pengarna ska räcka månaden ut och för att inte tala om
vilken stress när man tänker...tänk om pannan pajar, eller frysen, kylen, bilen...men jag försöker att inte tänka de tankarna...och gör som pappa pastorn säger åt mig: förtröstar till Gud...hi hi =)
Det känns ju ännu fånigare av mej att hålla på så här när andra verkligen har ont om pengar. När vi sparade på föräldradagarna var det ju en annan sak, fast vi hade ju ändå kunnat ta ut fler dagar om det hade krisat, förståss. Måste vara jobbigt att leva så tajt för jämnan. Men ni har väl ert drömhus om jag förstått dej rätt?
