malve

Gjorde min andningsmeditation.

Fokusera på ljud...andning...kroppen....
Det känns naturligt.
Tankarna flyger iväg.
Jag upptäcker det och återvänder till det jag fokuserade på.

Men sedan.
Fokusera på tankarna.
Utan att delta. Utan att avbryta.

Sitter där och väntar på att tankarna ska komma.
Tänker på att tankarna ska komma.
Just det. Det var ju en tanke.

Ryggen börjar tröttna. Foten likaså.
Ändrar ställning.

Börjar bli rastlös. Uttråkad. Glassugen. (Varifrån kom den tanken...?).
Väntar på klockan som avslutar meditationen.
Ändrar ställning igen.
Känner mej sömning.
Och mitt i det här ska jag fokusera på kroppen.
Det blir svårare och svårare.
För varje minut.

Klockan plingar.
Jag reser mej.
Och hämtare en glass i frysen.