har landat i soffan
Hon har varit där, i stressen över att bli bra. Hon löste det genom att ta ett friår. Kunde i lugn och ro hitta tillbaka till sin ork utan att känna någon press. Jag ska försöka se på orden från läkaren på samma sätt. Hon kan tänka sej att sjukskriva mej ett år framöver. Det innebär att jag har gott om tid på mej, behöver inte stressa. När jag är redo så kommer jag att börja jobba. Kanske inte i år, men till våren..eller sommaren...eller hösten.
Kan jag bara få mej att tro helhjärtat på det så har jag redan kommit en bra bit på väg. Måste lägga undan alla känslor av skam och skuld.
Jag känner skuld när jag inte varje dag gör någonting aktivt för att bli bra. Jag är ju sjukskriven, inte ledig. Jag måste ju göra för att bli bra... Men tänk om det är så att det är genom att inte göra som jag kan bli bra....så är det nog också...
Jag känner skam för att jag har varit sjukskriven så länge - ett helt år - utan att bli bra. Och jag lär vara hemma ett bra tag till. Känner mej dålig och misslyckad. Dessutom äter jag allt högre doser av min medicin utan att bli helt bra. Jag kämpade i KBT jättelänge utan att bli fri från panikångesten. Känner mej misslyckad där också...
Så är det ju inte. Men det känns så ibland. Idag. Just nu. Men kanske inte om en timme.
fokus måste ju ändå vara att ta en dag i sänder, och vad du fyller dina dagar med för att må bra..om du mår bra av att "pilla" tår så måste du väl göra det? För att det får dej att slappna av, eller bara göra inget, det är ju faktiskt svårt...när man inte är van..men man kan inte låna energi av sig själv hur länge som helst..till slut blir det slut på energi, man måste ju tillåta sig att stanna och tanka upp sig..Där är det bara du som vet vad din kropp behöver för att få mer energi. Visst är det skönt att inse att det blir bättre? Du gör vad du kan för att komma tillbaks till ett liv som du vill ha det..kanske ser det annorlunda ut än det gjorde förr, eller rättare sagt...jag hoppas att det är annorlunda än förr..annars är du ju tillbaks i det gamla igen..Kram på dej..
Ja, jag vet...ibland måste jag ju göra ingenting för att hämta kraft...men ändå smyger sej tankarna på. Fast nu har jag ju läkarordination på att jag inte ska grejja en massa på dagarna. Bäst att vara duktig och lyda ;)
Jag hoppas och tror att jag är på väg mot något nytt...ett klokare, säkrare och tydligare jag. kram:)
