hur gör man...

Jag känner mej som i ett vakum. Vad ska jag göra nu? VAD ska jag göra nu?
Hur gör man när man inte längre ska vara duktig?

Panikångesten har passat mej bra. Med KBT lönar det sej att vara duktig. Om man gör sin läxa så blir det bättre. Men det här med stressen....vaddå göra ingenting?
Jag har varit duktig på att vara sjukskriven. Har haft varje dag planerad. Ganska så i detalj också.
Om en kompis ringt och undrat om vi kan träffas har det känts jobbigt...då hinner jag ju inte det jag tänkt...

Hur gör jag? Ska jag känna efter på morgonen vad jag vill göra under dagen kanske?
Försöka hitta tillbaka till lusten. Det som känns roligt.

Jag mådde nog bättre i somras än vad jag gör nu. Då hade jag två kravlösa månader. Kände ingen press på mej att göra. Sedan kom pressen på att ta mej tillbaka till jobbet...visserligen i lagom takt...men jag har ändå drivit på mej själv med körningen...för jag VILL...jag MÅSTE...kände kraven.

Känner lugn och lättnad när jag tänker tillbaka på sommaren. Kanske är det dit jag ska försöka hitta tillbaka.  Jobbtankarna ska jag nog lägga åt sidan ett tag. Min terapeut sa när vi jobbade med måste-listan att bilträning kanske inte ska finnas med alls bland saker jag ska göra...tanken kändes absurd....visst måste jag kämpa för att komma tillbaka till jobbet...kände kraven...

Men jag är rädd. Jag har gömt mej bakom verkliga eller inbillade krav. Inte vågat stå för det jag vill. Inte vågat känna efter. Nu har jag inte längre några krav på mej. Nu måste jag känna efter.

Tanken svindlar. Jag har inte längre något att stödja mej mot. Min verklighet har i ett slag förändrats.
Jag är inte längre duktig om jag är duktig. Hur ska jag vara då? Kan jag verkligen bli bättre av att inte kämpa?

Kommentarer
Postat av: Maria

Förstår din kamp fullständigt! För ett år sedan sa läkaren till mig att jag skulle göra ingenting och jag fattade nada. Hur gör man då? Precis som du så har jag alltid haft tusen järn i elden och övergången till ingenting har varit så jobbig. Har fått många olika tips somm att bara göra en sak i taget (fick ex inte äta frukost och läsa tidningen samtidigt...), börja dagen helt blank, intala mig själv att det är ok att göra ingenting och meditera mycket. Kan ju säga att det inte har varit en dans på rosor, men det har gått. Jag fick inte städa, laga mat eller något husligt alls så min sambo gjorde precis allt de första månaderna. Jag hade sån ångest för det, jag var ju ändå "bara hemma"...

Att vara duktig har alltid varit synonymt med att göra saker för mig, men jag har till slut lyckats med att ändra det till att jag är bra för den jag är och inte för det jag gör. Nu känner jag mig duktig om jag har planerat något som jag sedan avbokar just för att jag inte orkar eller har någon kraft till det. Jag bokar upp max 5 saker/vecka inkl behandlingar. Utöver det säger jag nej till allt. Ruskigt svårt, men jag vet att jag gör det för att jag ska må bättre och det gör jag faktiskt också:)

Så funkar det för mig, men det är ju givetvis individuellt. Du och din terapeut kommer att hitta en väg som passar dig och din situation. Behöver du stöd så hör av dig. Jag finns här för dig!! KRAM

2007-10-16 @ 09:55:43
URL: http://livetsommaria.blogspot.com
Postat av: Miranda

Kanske det är det som är grejen. Att inte veta. Lite som att ta av på en ny stig som man inte vet hur den ser ut eller vart den leder, inte ännu.

Försöker själv våga just det. Tycker jag har hållit på med det ett bra tag, och det börjar bli tydligare nu vart jag är på väg. För mig har det varit svårt med tilliten, tron på att det kommer att ordna sig. Läskigt är det ibland, men inte farligt.

Lycka till med det nya. Det kommer nog att visa sig. Kram till dig!

2007-10-16 @ 10:32:52
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/
Postat av: Jenny

Det handlar inte om att vara duktig eller inte. Inte heller om att du ska göra "ingenting". Det jag tror att du måste göra är att få bort den negativa stress som fyller dina dagar. Du måste inse att det inte är någon som blir besviken på dig om du inte orkar jobba, det är ingen som blir ledsen för att inte barnen blir lämnade på dagis precis i exakt tid. Den enda som du "sviker" är dig själv och dina krav som du helt obefogat ställt på dig själv.
Förändring är jobbigt, vi är som gjorda för att leva vårt liv i cirklar där varje dag ser likadan ut. Det känns så mycket lättare då. Men vet du vad? Livet blir så himla mycket roligare om vi tar ett litet steg utanför cirkeln! Försök att ta en "kravlös dag" då du gör precis vad som faller dig in. Släpp alla krav och måsten och bara lev minut för minut!

Kram!!

2007-10-16 @ 10:53:14
URL: http://dojdan.blogspot.com
Postat av: malve

Tack för alla era kommentarer. Det är en helt ny stig att gå...och jag vet inte vart...ett helt nytt sätt att se på mej själv och livet...

Måste nog börja med blanka dagar. Ta dagen utifrån hur jag mår och vad jag vill. Tänk, jag har ju sju timmar om dagen helt för mej själv. Där jag bara kan rå om mej och göra det jag vill...
kram till er alla!

2007-10-16 @ 13:02:25
URL: http://malves.blogg.se
Postat av: Ananasens

Känner igen mig i det du skriver. Blir stressad av att gå och göra ingenting. Samtidigt ska man vila och ta det lugnt och tänka på sig själv. Men hur gör man?
I perioder gör jag listor på vad jag ska göra, men som du blir jag stressad om det kommer nått annat ivägen. Även om det inte är en katastrof att hoppa över att diska på fm, om nu nån skulle vilja fika istället.

Är inte lätt det där. Och nått som jag inte haft en tanke på kunde vara jobbigt innan jag blev sjuk.

Kram och ha en bra em och kväll!

2007-10-16 @ 14:42:30
URL: http://dagenstankar.wordpress.com/
Postat av: malve

Nej, innan har jag aldrig reflekterat över vad man egentligen gör och inte gör...bara gjort.
Jag har listorna i huvudet...ständigt...behöver nog får bort dem...

Kram och ha det så bra du med:)

2007-10-16 @ 14:52:40
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0