kaosnatt
Jag hade svårt att somna igår, trots att jag var trött. Huvudet var fullt med tankar som vimsade omkring.
Somnade, och drömde att jag inte kunde sova och därför sprang omkring i huset och letade efter min MP3 med kroppsskanningen i.
Vaknade av att sonen ropade. Han var kissnödig. Följde med till toaletten och han gick och la sej i sin säng.
Hade nästan somnat om när han kom intassande. Det knarrade hos honom. Kunde han får sova här?
Mannens tomma sänghalva dög inte. Han skulle ligga nära. Kudde? Nej, det behövde han inte. Jag hade precis slumrat till när han ändrade sej. Gick och hämtade hans kudde (min man har någon ergonomisk sak som ingen annan vill använda).
Efter ett par timmar vaknade lillpluttan. Hämtade henne, gjorde välling och kröp sedan ner med henne i mannens säng. En timme innan det var dax att gå upp somnade hon. Och jag. Fast jag blev inte väckt av klockan. Utan av sonen.
Varför ska barnen alltid strula så på natten när jag är ensam med dem? Dottern sover oftast hela nätterna, men nu har hon varit vaken tre nätter i rad. Det blir till att sova idag också...
Pratade med fröken om läsläxan när jag lämnade idag. Jo, den skulle läsas varje dag. Nu har vi läst hela boken i ett svep. Nästa bok ska vi nog dela upp på flera kvällar. För att tvinga honom att läsa hela flera gånger känns inte bra alls.
Tänk att det finns fler än mig som drömmer att dom inte kan sova! Visst blir man inte ett dugg utvilad då!
nej, det är nog den värsta sortens dröm, näst mardrömmar...