mer FK-tankar

I magen känns ett års sjukpension rätt. Ett andrum. Tid att bli den jag vill vara. Tid att samla kraft.

Hjärnan analyserar och planerar. Sjukpension innebär att jag inte har rätt till sjukpenning förrän jag jobbat ihop till den rätten igen.

Oro. Hur blir det efter det här året?

Fast samtidigt. Ska jag bli bra så är det kanske det här som krävs. Framtiden blir vad jag gör den till. Om jag under det här året kan hitta styrkan i mej själv, tillit till det jag kan och modet att våga följa mina känslor så kan framtiden inte bli annat än bra.

Om jag däremot inte klarar av pressen och går emot mina känslor, så kan det bli hur som helst med framtiden.

Kanske måste jag offra tryggheten för att bli trygg på längre sikt?

Jag ska försöka låta bli att tänka så mycket på det här nu. Får se vad de kommer fram till. Hur det än blir blir det nog bra. Jag är säker på att min läkare kommer att vara mycket tydlig med att FK inte ska pressa mej. Om det bara kan lösas med en sjukpension, så okej för mej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0