min dag

Tänkte på hur vardagarna känns här hemma.
Jag har ju all tid i världen.
På pappret i allafall.
Sjukskriven på heltid.

Men i verkligheten är det inte så.
7.15 har vi morgonens första hållpunkt.
Då ska sonen ha ätit upp gröten.
7.10 börjar min kropp reagera.
Med stress.
8.10 börjar skolan.
Då har jag haft stresspåslag i en timme.

Hemma igen behöver jag återhämtning.
Jag har funderat över varför - förmiddagarna i soffan.
Men det är ju inte så konstigt.
Stress är tröttsamt.

Sedan har jag några timmar fram till ett.
Då har jag all tid i världen.
Fast jag måste äta lite också.
Så tre timmar kanske det blir.
Klockan ett är klockan snart tre.
Barnhämtningsdax.
Klockan ett börjar jag hålla koll på tiden.
Och har svårt att koppla av.

Visst har jag all tid i världen.
Iallafall i tre timmar om dagen.
Och under den tiden ska jag helst göra mina jobbiga saker
för att jag ska kunna vila efteråt.
Så all tid i världen
tre timmar, tre dagar i veckan
är det jag har.


Kommentarer
Postat av: Ananasens

Kan känna igen lite av det där även om jag inte har några barn. Man sätter upp tider för sig själv för att han nån sorts rutin, och sen blir man stressad av att följa det.

Tror jag måste ta och testa ditt bröd nån dag. Lät nästan för enkelt för att vara sant. :D

Ha en bra kväll!

2007-10-22 @ 15:45:25
URL: http://dagenstankar.wordpress.com/
Postat av: malve

Det här med tider och göra-listor är en svår balansgång...

Gör det. Jag är inte så petig med resultatet. Är man det så tar det nog längre tid.

2007-10-22 @ 17:35:57
URL: http://malves.blogg.se
Postat av: Stina

Jag sätter också upp såna där tidsramar på mornarna, har inte vissa saker skett innan en viss minut så _vet_ jag att allt blir förskjutet, att jag får stressa på och jaga på (de andra, själv hinner jag liksom med). Har blivit bättre på att släppa det där nuförtiden, och ett tag fick min äldsta dotter (som är "värst" på mornarna) helt enkelt försova sig och komma försent. Det hände bara en gång.. ;) Men oj vad svårt det var för mig att släppa taget (och jag är inte där fullt ut än, jag tjatar om gympapåsar, nycklar, mobiler osv än). Ett tag var jag så upp i varv och "kontrollbehovig" att jag kunde nästan gå upp i limningen om inte maken klev upp exakt när hans klocka ringde, eller om han i mitt tycke var sen att äta frukost, läsa tidningen osv. Jag fick verkligen plåga mig igenom många mornar när han klev upp tidigare än mig och låta bli att peta i honom för att han skulle kliva upp. Numera har den stressen lagt sig, han får ta ansvar för sig själv.

2007-10-22 @ 18:14:58
URL: http://livsinsikter.blogspot.com
Postat av: Hosanna

Känner igen. Funderar på ett eget inlägg så småningom...

2007-10-23 @ 15:27:26
URL: http://hosannas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0