orostankar, ångest och medicin

I slutet på den här veckan har jag inte haft några orostankar alls. Inte ens igårkväll när mannen körde hem mitt i natten. Och det brukar jag verkligen ha. Tankarna brukar snurra, och även innan jag fick ångestbekymmer kunde orostankar få mej att ligga vaken.

Jag har ju jobbat med mina tankar. Försökt komma förbi tänk om-tankarna.
Kanske har jag lyckats?

För medicinen har väl ingenting med mina tankar att göra?
Den ändrar väl inte vad jag tänker.
Bara dämpar den ångest tankarna eventuellt skulle gett mej.
Det är lätt att förklara alla framsteg med min medicin.
Men om jag inte tror på att det är JAG som har förändrats - så kan det ju bli jobbigt att sluta.

För vissa tankar ger mej fortfarande oro, ångest och ont i magen. Tanken på att köra ensam till jobbet, till exempel.


Kommentarer
Postat av: Miranda

Jag vet inte om det gäller för dig, men jag har ju funderat en del på det med oron själv.

Tänker för min egen del att en viss oro kan vara normal, att själva känslan inte är fel, men att problemet är när den tar över, blir för stor, blir till ett hinder eller börjar handla om sånt som inte alls är relevant.

Jag har själv svårt att se vad som är vad, men tänker när jag läser det du skriver att din oro för att köra till jobbet kanske inte i sig är så konstig. Men det finns ju inget som säger att det inte kommer att bra, även om oron finns där. Det kommer ju att gå bra när det är dags!

2007-10-14 @ 12:42:17
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/
Postat av: malve

Nej, oro är väl normalt. Det är väl snarare tanken på att all oro skulle försvinna som känns jobbig och onaturlig. Om jag tror att medicinen tar bort oron så kan det ju bli jobbigt när jag ska sluta.
(Men eftersom jag oroar mej för det så är det ju inte så...).

2007-10-14 @ 14:54:14
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0