samtal från försäkringskassan

Är alldeles darrig. Och snurrig. Som vanligt babblar jag på för mycket. Säger fel. Måste ändra mej.

Det var nog ett positivit samtal. Och ändå känner jag mej återigen ledsen.
Läkaren har inte skrivit någon prognos för återgång till arbetet. Och jag vill ju helst inte ha någon tidplan.

FK funderar på sjukpension. Ett år framåt. Men hon ska prata med min läkare.
För återigen: å ena sidan vore det ju skönt med tid. Men samtidigt vill jag ju jobba.

Det får ta den tid det tar, sa FK ena stunden. Men i nästa mening sa hon: "vad skulle hända om du körde till jobbet? Tänk om du klarar det!"  Fast det är ju inte så enkelt. Om det bara hade varit att köra iväg så hade jag ju redan gjort det. Det får mej att känna det som om det är mej det är fel på. Att jag inte vill. Att jag är lat.

Ju längre tid man går hemma, desto svårare blir det att ta steget, sa FK. Du går där och börjar vänja dej vid en tillvaro i hemmet. Ja, det är ju det som stressar mej. Att jag måste ta mej till jobbet. Och nej, jag har inte vant mej vid en gottig tillvaro hemma. Min vardag är fylld av mina egna krav och förpestas av mitt dåliga samvete.

Pratade om stressen och pressen och mitt dåliga samvete när jag inte gör någonting aktivit för att bli bättre. Hon förstod men samtidigt sa hon att det måste hända något framöver. Fast jag ska ta det i min egen takt. Jag får inte ihop det riktigt.

FK ska ringa till min läkare. Så får de komma fram till vad som är bäst. Jag känner fullt förtroende för min läkare. Vi är ju inne på samma linje (å ena sidan sjukskrivning ett år, å andra sidan arbetsprövning framöver) så jag vet att hon kommer att se till det som är bäst för mej. Och om inte så får jag väl säga emot.

Men sjukpension. Det känns ju fruktansvärt... Och då är det inte i första hand den lägre ersättningen jag tänker på, utan att man tillfälligt gett upp hoppet om tillfrisknad.

Fast i valet mellan en pressande sjukskrivning och ett års sjukpension så vet jag inte...

Kommentarer
Postat av: Di

Kan tänka mig att din press är så stor i dagsläget att det är svårt för dig att få fram något alternativ just nu. Jag kan se hur du utvecklas i det du delar här sen jag börjat följa dig. Jag kan förstå din tanke om tillfrisknandet, men idag är ju faktiskt sjukpension något man prövar om..det är inte livslångt som förr... det är ju positivt..då kanske du får möjlighet att prova dig fram till något nytt mär du orkar?
Kram och hoppas du får en bra kväll!

2007-10-24 @ 19:48:44
URL: http://diqueen.blogg.se
Postat av: Miranda

Jag tror man kan avbryta en sjukpension, var själv på väg att få det för några år sedan. Tror också att de numera beviljar bara för ett år i taget, precis som Di är inne på. FKs tankar om att vänja sig vid att gå hemma låter lite som politiska resonemang, samma som man läser om.

Tänker lite att för dig kanske det kan vara ett framsteg att ha en gottig tillvaro hemma också. Det behöver ju inte alls betyda du inte vill eller kan jobba, bara att det också kan kännas bra att vara hemma utan kraven. Det är ju inte samma för alla, någon kanske trivs utmärkt med att gå hemma och vill ha det så, medan det för en annan handlar om att behöva ta det lugnare ett tag för att hitta rätt.

2007-10-25 @ 10:53:04
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/
Postat av: malve

Magkänslan säger att sjukpensionen är det rätta...får se hur det blir. Kanske att jag behöver släppa allt för att se vilken väg jag ska ta framöver...

Min terapeut pratade lite om det, att en del behöver någon som pushar och ställer krav för att det ska hända något. Men i mitt fall är det ju jag själv som ställer de tuffaste kraven, och behöver folk som bromsar mej. Vilket både han och läkaren har fattat.

2007-10-25 @ 11:20:26
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0