malve

I dag var det prat, prat, prat. Om stressen jag känner över vardagen. Om pressen jag känner på att bli bra. Om mitt planerande. Om att jag inte bara kan vara. Om mina inre regler som bestämmer och ger mej dåligt samvete. Om hur jag gör allting till ett måste. Till och med planerar in när under dagen som jag ska läsa en bok.

Det blev ett något förvirrat samtal. Eller hur jag ska uttrycka det. Jag hade svårt att få fram vad jag menar, hur jag upplever situationen. Och terapeuten hade svårt att förstå hur jag menade.

Till exempel det här med städning. Jag går omkring och känner mej stressad över att det är så stökigt, men ändå gör jag ingenting, kanske plockar lite här och lite där. Terapeuten kontrade med att man inte behöver ha krav på sej att dammsuga ett visst antal gånger i veckan. Men det är inte så det är... det är själva röran som är stressande. Att det blir likadant med en gång igen. Jag är inte stressad för att jag har en massa städmåsten som jag utför hela dagarna, jag blir stressad över att jag INTE gör någonting åt röran. Och stressad över röran som sådan.
(Det där sista sa jag inte i förmiddags, men det är så det är. Jag är stressad för att jag inte förmår mej att ta tag i oordningen.)

Till nästa vecka ska jag skriva upp mina vardagsgrejjer i en Måste - Borde - Vill lista. Antar att jag har väldigt mycket måsten...

Och så ska jag ta det lite lugnt med Medveten Närvaro och bilkörningen. Lite beroende på var det hamnar på min lista. Men det är svårt.

Kanske till och med försöka att inte planera mina dagar, utan ta det som det kommer. Alternativt medvetet bryta min planering. Detta för att på sikt minska mitt planerande.

Jag pratade också om medicinen. Att jag kände kravet på att bli ångestfri i och med att jag äter antidepressiv medicin. Men terapeuten sa (vilket jag ju egentligen visste...) att man inte blir av med ångesten. Den dämpas bara. Så det är inget konstigt med att jag fortfarande känner ångest. Nu ska jag öva mej på att välkomna den igen, istället för att försöka mota bort den. Det är helt okej med panikkänslor och ångest. Skönt!