malve

Jaha. Nu gjorde jag det igen.
Brorsan ringde och frågade om jag hade adressen till kusinen i Stockholm
Det hade jag inte.
Men jag tillbringade en kvart med att leta reda på den på internet.

Det kunde han ju lika gärna gjort själv!
Och det var inte så att han bad mej om hjälp. Utan jag erbjöd mej glatt.

Just nu är det ju inget stort problem. Men jag gör likadant på jobbet.
Någon kommer och frågar om någonting. Och så tar jag på mej att fixa det.

Det kommer ju inte att funka. Man har ju nog med sitt eget.
Bäst att börja träna på det redan nu.

Jag förmodar att jag gör det för att känna mej snäll och behövd. Känslan av att jag måste GÖRA för att bli omtyckt.
Och belöningskänslan jag ger mej själv när jag GÖR saker för andra.