ofrivilligt avbrott

Äntligen uppkopplad igen!

Först strulade datorn. Och sen grävde vägarbetarna av vår telekabel. Inte kul alls.

Sitter här med ny frisyr. Klippte av mitt långa hår. Nu har jag uppklippt i nacken och lite längre på sidorna. Ångrar mej bara lite... Fick knappt godkänt av barnen och mannen sa att det var ovant. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det...
Barnen är också klippta. Jag körde ensam med dem till frisören. Det kändes lite småjobbigt på ditvägen. Men jag gjorde det!!! Det blev kortklippt för sonen. Puh, ett tag pratade han om hockeyfrilla.

På kvällen pratade jag med en kompis som missuppfattade mej och trodde att jag kört till en frisör i stan. Hennes kommentar till mina framsteg var: oj, har du klarat det så måste du väl vara återställd. Vilket gjorde mej lite ledsen. För det går ju inte att jämföra upplevelser. Det som ger ångest för en person behöver ju inte alls vara jobbigt för en annan. Men det är väl så folk tänker. Så länge jag bara satt hemma var det accepterat att vara sjukskriven, men nu när jag börjar göra mer och mer så ser jag ju inte "sjuk" ut.

För min kompis har det här med barnen alltid varit jobbigt. Redan när de hade två småttingar klagade hon, och sen skaffade de en till ganska tätt. För mej är det nästan lättare att ha barnen med mej. Då har jag något att fokusera på, och har alltid en anledning till att snabbt behöva besöka en toalett. I bilen däremot är det jobbigare. När barnen är med känner jag mej låst. Jag MÅSTE få hem bilen. Jag kan inte bara ställa den och sticka därifrån.

I eftermiddag har jag kört stora tjejen till dansen. Det var första gången och hon tyckte att det var jättekul. Tjejen som hon träffade på Ikea var också där, och de tog genast varandra i hand. Roligt för henne att hon hittade en kompis där. Och jag gick inte på toa innan jag körde hem. Och det kändes ändå ganska bra. Skönt.

I övrigt är jag trött. Jag har svårt att somna och drömmer konstiga drömmar som jag vaknar av. Och sedan kan jag inte somna om. Så jag har sovit varje dag. Antingen dirket efter dagislämningen (och ändå haft svårt att hålla mej vaken under kroppsscanningen) eller efter lunch. En svår avvägning det där, om man ska sova på dagen eller inte. Men jag tror att mina svårigheter att somna beror på ökningen av medicinen, inte på att jag inte är trött. För jag är supertrött på kvällarna också.

Kommentarer
Postat av: loppispoppis

Wow, vad du är bra! Framsteg, framsteg. Och kom ihåg att det är ok med baksteg. (ska jag säga... :)
Kul att du vågade klippa av håret, -- det är något som jag skulle tycka vara jobbigt att göra själv. Har långt hår och det tar ju sin lilla tid att sköta om. Hoppas att mannen också vänjer sig. kram

2007-09-19 @ 22:06:27
URL: http://loppispoppis.blogspot.com
Postat av: malve

Även fast man vet att det inte går lika bra hela tiden så är det svårt att ta att det går bakåt ibland, tycker jag.
Jag tröttnade på att alltid ha håret i tofs. Det blir lätt så när man går hemma...och jag har haft kort hår tidigare, och trivts. så det var inte en jättestor grej för mej.

2007-09-20 @ 12:40:38
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0