prestationsbaserad självkänsla
Jag går ju faktiskt dit för att jag tycker om det. Och för att dela det med mina barn. Förmedla kärleken till böckerna och lusten att läsa. Uppleva den speciella stämningen som finns på bibblan.
Men i min hjärna finns kravet på att jag ska gå till bibblan med barnen minst en gång i månaden. Varje gång jag går dit känner jag mej nöjd, som om jag uträttat något. Varit duktig. När vi inte varit där blir jag missnöjd. Tycker att jag är dålig.
Likadant är det inom andra områden. De flesta? Jag blir nöjd när vi har sex ofta. Trots att jag ju har det för att jag vill, inte för att vara duktig. Jag känner mej duktig när jag bakar bröd. Jag räknar efter hur många böcker jag har läst den senaste tiden. Om jag varit duktig. Trots att jag ju läser för nöjes skull, inte för att slå något rekord, eller jämföra mej med någon annan.
Förresten är det så med mycket när det gäller barnen: pyssla, göra egen lera, baka tillsammans...saker som ju är roliga. Men som får mej att känna mej nöjd med mej själv.
Varför har jag lagt in prestationskrav på saker som jag tycker om?
Måste ändra mitt sätt att tänka. Jag gör saker som jag tycker om. För min skull. För att må bra. För att få vara tillsammans. För att ha roligt. Jag ska inte göra saker för att vara duktig.
Och motsatsen till duktig är ju att jag känner mej som en dålig mamma/fru/människa om jag inte gör det här.
Inte konstigt att jag är stressad inuti. När jag måste prestera i precis allt.
Så gör jag med. Har upptäckt att det är en massa saker som jag inte längre tycker är roligt, just för att jag presterat i det. Fast nu försöker jag igen. Tänker att den där goda känslan, när något är roligt och ger någonting, att den kanske mer och mer kan putta undan den duktiga nöjdheten. Så den inte känns så attraktiv längre.
Fick en aha-upplevelse på bibblan. Kände med hela hjärtat att det här tycker jag ju om. Varför inte ta det för vad det är. Istället för att ta det som ett måste.
Omprogrammering av hjärnan är väl vad som behövs ;)
Tack för kommentaren på min blogg. Kan bara nicka och instämma. Barnjackor man inte kan röra sig i?
Känner igen mig i det här. Jag lägger också prestationskrav i saker, och känner mig nöjd när jag gjort det. Saker man bara borde göra för att man blir avslappad och det är kul. Inte något man får dåligt samvete för att man inte gör. Kommer du på hur man omprogrammerar så hojta till:-)
Jag är likadan. Presteraren är min starkaste delpersonlighet och den lämnar mig nästan aldrig i fred även om jag övar på det jämt och ständigt... Kram
Lotten:lovar att säga till ;)
Maria: Det är nog bara öva och öva som gäller...kram
