malve

Fick sova i en timme. Lite drygt. Vaknade mitt i en dröm. Och plötsligt slog det mej.
Jag har aldrig haft något normalläge.

Antingen har jag varit full av livslust och energi. Tyckt att allt varit jättebra. Velat allt, gjort allt, orkat allt. Ringt mina vänner. Bestämt träff. Planerat. Fixat hemma. Levt.

Eller har jag varit håglös och utan kraft. Mest suttit hemma. Inte hört av mej. Tyckt att det varit jobbigt när någon ringt. Gjort just ingenting.

Jag brukade skratta åt det. När jag hade en bra period. Brukade se till att ha saker bokade. Så att jag skulle komma ut. Sedan, när jag inte tog mej för någonting. Fast ofta ringde jag återbud. Iallafall på senare år, när det inte längre känts så viktigt att göra saker.

Gräver i minnet. Hur länge har det varit så här?
Jullovet i sjuan. Träffade jag inte en enda kompis. Och toppade det med att vara "sjuk" i en vecka.

Och nu har jag haft en lång dålig period. Som medicinen brutit. Bara det att nu svänger det snabbare. Jag kan ha en topp och en dal i samma vecka.

Som i terapin i fredags. Jag var på max. Tyckte att veckan varit kanon. Mindes inte att jag haft flera jobbiga dagar i början av veckan. Och varit ständigt trött. Kände mej uttråkad och rastlös. Redo att ge mej på de utmaningar som erbjöds. Pratade till och med om hur jobbigt det var när jag ville mer än jag orkar. Utan att inse att jag just precis i den stunden var precis sådan.

Jag strävar efter balans. Men jag har nog aldrig haft det...