malve

Jag har länge funderat på om inte kaffe och socker får mej att må sämre. Jag har i olika sammanhang läst att ångesten kan påverkas av kosten, men steget i från att läsa till att inse att det faktiskt kan gälla även mej har varit långt. Och därifrån till att faktiskt känna att det kan vara värt att pröva...

För ungefär två veckor sedan kände jag att det var dags. Påskens totalt ohämmade mumsande hade påverkat mej så negativt att jag faktiskt tvingades inse att det nog faktiskt var godisets fel...

Så jag har lagt om till sundare vanor. Inte med några måsten eller förbud. Jag har inget mål i sikte. Jag försöker inte gå ner i vikt. Målet är inte att må bättre. Utan jag försöker äta så att jag trivs med mej själv här och nu. Om jag frossar en gång så innebär det inte med automatik dåligt samvete utan snarare att jag får ta att det medför att jag mår sämre (inbillar jag mej).

Jag försöker helt enkelt se på mina matvanor med acceptans och ansvar. Och kärlek. Jag accepterar att min ångest påverkas av vad jag äter. Jag accepterar att det bara är jag som har ansvaret för att jag mår så bra som möjligt. Jag accepterar att jag inte är perfekt, att det ibland kan vara lockande att falla för frestelserna.

Kärlek visar man inte genom ord utan genom handling. Ett sätt att visa att jag älskar och respekterar mej själv är att ge mej själv så goda förutsättningar som möjligt för att må bra.

Flummigt värre, men jag tror att jag har fått en inställning som funkar. Inga måsten, förbud, belöningar eller straff. Bara kärlekt och livsglädje!

Mitt gamla jag skulle här gärna lista alla framsteg. Men det går helt emot grundtanken ovan. :)

Jag kan väl säga så mycket att för att bli av med sockerberoendet var jag tvungen att införa ett tidsbegränsat måste. Nu har det släppt och glädjeämnena är istället äpplen, apelsiner och cashewnötter.

Kaffet, mitt älskade och hatade, var jag helt fri ifrån men suget blev för stort när jag var hemma med sjuka barn och tröttheten slog till efter några vaknätter. Nu tar jag nya tag och tycker väl egentligen inte att det är så värst gott längre. I dag blir det en halv kopp och sedan är det stopp.

Alkohol har jag druckit väldigt sparsamt sedan jag ökade till maxdos av antidep.medicinen (det kändes lite läskigt). Men sedan skidresan har jag inte druckit en droppe och nu känner jag mej inte ens sugen när vinflaskan kommer fram.